söndag 12 april 2009

En dikt av Wikki’s matte

Farväl från Din Katt

Gråt inte nu utan lyssna bara:

Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!

Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…

Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!

Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.

Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.

Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det eviga livets katt, där jag är nu.

Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.

Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset just mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!

Din AllraKäraste ÄnglaKisse

(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte - låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)

7 kommentarer:

  1. Ja den satt där den skulle på matte. Nu rinner hennes tårar igen. Men ack så fin var den.


    Ja han jagar nog både leksaksmöss & sin tjej som fick lämna honom för 1½ år sedan.
    O jag hoppas verkligen att han inte är så räd & nervös längre.

    Ja det är jättesvårt, kryper intill matte hela tiden & pratar & tjatar. O hon har burit runt på mig mycket idag. Ja även lillmatte så klart.

    Nosgos
    Gimli

    SvaraRadera
  2. Sippo, vi är så ledsna för det som hände med Aragon. Vi lade också in den här på vår blogg. Tänker så på Gimli, som blev lämnad ensam kvar...utan sin Aragon!

    Mjaooouuu! *snörvel, snyft*

    SvaraRadera
  3. Gimli - Han sitter säkert och jamar för fullt med sin flicka nu. Kryp intill matte du. Det är tillåtet att vara lite extra gosig såna här dagar.

    Chin & Cher - Visst sticks det lite i ögonen? Hoppas att Gimli snart känner sig bättre. Fast det är ju aldrig kul att bli lämnad. *snörvel*

    SvaraRadera
  4. Jag tassade precis runt på Pärlans blogg. En rar liten kattfröken. Det jamar jag bara.

    SvaraRadera
  5. Så vackert formulerade ord, om all den kärlek jorden och en katt rymmer. Kommer att hänvisa till din sida från Katjas blogg på Kattsajten så fler kan få fälla tårar, i sorg, i glädje, i kärlek över att ha någon att älska. Varmt tack från Katjas matte.

    SvaraRadera
  6. Oj så snopen jag blev när jag fick meddelande om att någon skrivit här. Ja, det är en otroligt vacker dikt. Trevligt att du tyckte om den.

    SvaraRadera
  7. Ja den lever i mångas hjärtan som tröst...Tack!

    SvaraRadera