Sabotage!

Jag är förfräsat arg idag. *morr* Det har skett sabotage på omgivningen i mitt revir. Husse sa att han såg det för ett par dagar sedan, men jag trodde inte på honom, utan var tvungen att tassa dit och se med egna ögon. Jag blev alldeles chockad.

“Titta vad dom gjort med min garagevägg!” *gråter*

Jag har misslyckats som ansvarig säkerhetskatt. Hoppas jag inte får sparken nu också. *snörvel* Jag känner sådan skam över att någon gjort det här fula på mitt garage. Säkert någon från hundlobbyn. *muttrar ilsket*

“Jag ligger väl här borta och skäms. Jag är en usel säkerhetskatt.” *gråter*

Promenaden fortsatte trots allt, men jag kände mig lite hängig. Husse ville återigen ta en bild för att visa hur duktig kisse jag är. Jag tror han gjorde det bara för att pigga upp mig, och det funkade faktiskt rätt bra. Jag kände mig inte lika hängig i morrhåren efteråt.

Sippo: Titta husse, jag ligger helt stilla med kopplet bredvid mig. Är jag inte lite duktig nu? Husse: Du är jätteduktig gubben. Du är så snäll och lydig. Sippo: Visst är jag? Så ska vi inte heller… vänta, vadå lydig?

Vädret har varit otäckt varmt idag. En sån där tryckande värme, som husse säger. Men hur mycket jag än kollade, så hittade jag ingen som tryckte och inget tryckt heller. Men jag känner mig trygg…

“Den stora gula håller på att steka oss husse.” *flås, flämt*

Då blev jag arg

Jag har gjort något dumt idag. Husse och jag var på promenad i värmen och det var så skönt ute. Problemet var att när husse ville gå in, så hade jag lagt mig så skönt bland buskarna och ville inte alls röra mig. När husse då försöker lyfta mig så blir jag jättearg och fräser åt honom. Jag råkade till och med bita honom i fingret. Då blev han arg och skällde på mig. Men det är väl inte mitt fel att han ska hålla på och lyfta upp mig heller…

“Nej. Jag vägrar att gå in. Försvinn med dig!”

Så var vi ute på eftermiddagen en kort sväng. Då menar jag verkligen kort. Jag gick och la mig i skuggan av buskarna och vägrade att röra på mig. Så gick jag en sväng på staketet runt sandlådan. Men det var inget vidare för fåglarna har lämnat lite… uhm, fläckar, om man så jamar. *örk* Så blev jag självklart kliad på magen av en granne också. Fast det var efter hon skrämt halvt ihjäl mig med vad dom kallade för “gräsklippare, modell handjagare”. Det var verkligen inte svårt att gissa sig till vad dom handjagade med den. *ryser*

Här är förresten ett foto på en kattkollega som husse hälsade på igår. Love heter han och är hela 12 år. Det ni!

“Se djupt in i mina ögon… och ge mig godis!”

Vi hittade kissen

Äntligen får man tillbaka bloggen från Snuffe. *mutter*

Vilken tur vi hade idag. Vi råkade mer eller mindre nästan snubbla över kissen som hade tappat bort sitt halsband. Han låg nämligen och lapade sol vid sin tomt. Men när vi skulle hälsa så blev vi totalt utfrästa. Jama om fräckhet. Här har vi gått runt och oroat oss för att kissen inte hittade hem, så blir man utfräst när man frågar hur det står till. *mutter*

“Titta husse. Han har det där halsbandet som vi hittade förut.”

Sippo: “Nämen hallå där. Hur står det till? Katt: *fräs, yl* “Försvinn!” *fräs* Sippo: “Jaja, du behöver inte bli så sur.” *mutter*

Jag gick och la mig på gräsmattan, en liten bit bort från surisen. Det var så försvansat varm ute att man blev ju helt matt i pälsen. Det verkade bäst att ta igen sig innan man blir utbränd, som det heter.

Så skönt det kan vara i gräset.

Lite svårt att slappna av när surisen ligger en bit bort och stirrar.

“Vad sa du husse? Åh, ska jag se söt ut. Okej.” *smile*

Vi gick ett par varv runt återvinningscentralen och glodde lite. Men till slut blev det så varmt att jag började bli orolig för brandfara i pälsen. Det var bara att göra helt om med husse och gå in igen.

“Hörru din stora gula lampa. Ta och lugna dig lite va! Vi smälter ju bort här nere.”

Snuffe Jamar

Hallå, det er Snuffe här.

Jag bara lånar Sippo’s blogg, för jag vill beretta om en sak. Jag fikk glass idag. Det var jettegått. Husse tog bilder med sin blixtmanikk.

“Nemen hallå mumsis!”

*sniff, sniff* “Mmmm, du luktar gått åkkså.”

*ssccchhhlick*

“Det här var verkligen namnam” *slurp*

Så, det var allt från mej. Hoppas ni okkså har en jettefin dag. Nu ska jag sova lite, för det er jettevarm här.

Sippo sejjer att han jamar lite senare. Hejjdå! *vinkar med tassen*

Flämtvarmt

Idag är det så där flämtvarmt igen. Dessutom är det kvavt, säger husse. Han påstår sig känna när det blir åska. Så nu får vi se om han har rätt eller inte. Orkade faktiskt inte vara ute så länge i värmen. Dessutom började husses ansikte bli lite väl rött. Han påminde om en tomat i ansiktet.

“Skönt med lite skugga. Är det inte lite varmt där ute husse? Uhm, husse?? Hoho…”

Inte heller har vi hört något om grannkatten. Vi hoppas på att den lille har hittat hem och njuter av god mat. Så träffade vi på husses granne också. Hon passade på att klia mig lite bakom örat. Självklart visade jag mina konster och gjorde ett par rejäla kullerbyttor vid fötterna.

Funderar på om jag inte ska börja ta betalt för mina konster.

Kattnappning?

Idag har det hänt något oroväckande. Det var under min patrull som jag råkade hitta ett halsband i buskarna. Min nosologiska instinkt sa mig att det tillhörde grannkatten. Jag bejamade husse att omedelbart undersöka saken. Han öppnade då en behållare som hängde i halsbandet. Jodå, det tillhörde en kattkompis som bodde ett hus bort.

“Titta husse, jag har hittat något.”

“Det är ett halsband husse. Skynda dig att se vem som tappat bort det.”

Det fanns inte så många ledtrådar runt buskagen och Masken Börje fanns inte heller i närheten, så det fanns inga vittnen. Vi sökte ivrigt vidare efter bevis på vad som hade hänt. Det var då vi sprang på vår förste misstänkte. En skällis.

“Hörru skällis, upp med tassarna bara. Var är kissen!?”

Självklart vägrade han säga något utan advokat. När jag erbjöd en advokatt istället, då gick han bara. Underlig typ. Det kan ha berott på att hans människa ville gå vidare.

Vi trampade runt kvarteret ett par varv för att se om vi hittade någon kisse utan halsband. Men för ovanlighetens skull så var det helt tomt ute. Annat än igår då husse blev överfallen av grannkatten. För ett ögonblick funderade jag på om husse var skyldig. En slags hämndaktion för gårdagen. Jag minns fallet med trädnappningen, efter att husse sprungit rakt in i ett träd. *suckar*

Här nosar jag vidare, i jakt på mer bevis. Fast det som jag hittade här, var inte till mycket nytta. Luktade pest gjorde den.

Det slutade med att jag körde iväg husse till grannen med halsbandet. Ingen människa ska behöva undra ifall katten kanske pantsatt på på kattbanken, eller liknande. Det krävdes en hel del hotande från min sida. Men iväg, det kom han. *stolt*

Bilder på mig som ungkatt

Nu när man uppnått respektabel ålder på åtta år, så kan jag ju med stolthet se tillbaka hur jag levt mitt kattliv. Jag fick ju en begäran för en tid sedan att lägga upp bilder på mig själv som liten. Jag rotade runt lite med husse och hittade då ett par stycken.

“Elvis och jag ligger på gammelhusses gräsmatta och njuter.”

“Jag hade inte riktigt vant mig vid koppel än. Så jag undrade ibland vem katten som höll fast mig.”

“Här ligger jag och vakar över Elvis. Det var vår sista natt tillsamman. Dagen efter åkte han till stickis och kom aldrig mer tillbaka.” *sniff*

“Här ligger jag i husses gamla soffa och leker lite. Fast säg inte till nå’n att jag har roligt.”

Glöm inte bort att ta hand om oss katter.

 

Äntligen över

Den här dagen har inte alls varit något rolig för undertecknad katt. Det började med att jag var tvungen att väcka husse tidigare än vanligt. Det vill jama runt 4-tiden på morgonen. Snuffe och jag var nämligen lite hungriga och ville ha mat. Husse svarade med att spruta vatten på oss och när det inte funkade höll han på att kasta hela blomsprutan i skallen på mig. *mutter*

“Nästan mordvapen?”

 

Efter intagen frukost blev jag så trött att jag gick in i kattransporten och somnade. Där låg jag så skönt tills jag hörde att husse började irra runt i lägenheten. Ni vet, sånt där irrande som inte är normalt ens för våra människor. Jag misstänkte direkt att det var något fuffens på gång, och skulle precis smita iväg då husse kom med gallret till transporten. Jag hann precis ut och försökte gömma mig under sängen, men husse jagade fram mig och till slut så var jag fången. *sniff*

“Dumma husse. Vad har jag gjort för ont? (mutter)”

Jag protesterade mot denna behandling hela vägen till stickis. Jag var inte alls sugen på någon undersökning. Om nu husse är så orolig så kan han väl själv ställa upp att bli nypt och petad på. *fnyser* Men som vanligt så jamade jag förgäves, men jag lyckades dra hela jamarlåten två gånger innan vi var framme. Den går såhär; “Mjaaaou, mjaoumjaoumjaaaaaaou, mjeeeoooeeew, MJAOU!”

“Hela taket tog dom bort för att få fram mig. Fegisar.”

“Ge hit den lyssnarprylen, så ska jag jama vett med dig!”

“Schläpp förjamade männscha. Vad schär det för fel i schkallen på er?! Schläpp schäger jag!”

“Så ville stickisen se mig vandra runt på golvet lite.”

“Då strejkade jag och la mig under stolarna istället.”

“Fast det är ju klart, lite nyfiken var man ju. Man är ju inte mer än katt.”

Värst av allt var när hon vände mig om och lyfte på svansen och började peta och klämma där..uhm, där bak. Då blev jag arg på allvar och fräste ut dom allihop. Snacka om kränkning av katt!

Men när allt var över, så fick jag ett snyggt diplom att ta med mig hem. Tydligen så ska husse även skicka iväg det nånstans, så jag blir försäkrad. Men då jamade jag att ville han skicka mitt diplom, då fick han mjaousan i mig ta kopior. Det lovade tjejen i receptionen att göra åt oss med en gång.

Som vanligt när husse är i närheten, så slutar allt att fungera. Kopieringsmaskinen löpte amok och höll på att spotta ut femtio kopior till oss. Husse tyckte det verkade lite mycket, och nöjde sig med tre. Jag ska nog rama in det så alla ser vilken frisk kisse jag är.

Fast det hade jag kunnat jama om utan undersökning.

“Hull något över medel. Vad!? Det är fluffig päls säger jag ju!”

Slaka Djurhem

Husse har ju som bekant, drabbats av lite dåligt samvete. Det verkar inte gå över, utan snarare bli värre. Igår körde han till affären och köpte massa kattmat som han tog med sig.

Han hade även plockat åt sig lite leksaker hemifrån som han skulle skänka till de mindre lyckligt lottade kissarna. Självklart så kände vi med våra olycksbröder och systrar, så vi hjälpte till att packa en kasse med råttor, bollar och lite annat. Snuffe blev lite purken tror jag, för han ville plötsligt leka med leksaker som han nobbat i ett år. Tokiga katt. Men han offrade sig för den goda sakens skull. *stolt*

“Snuffe offrar sina leksaker för katterna på katthemmet.”

Husse lyckades efter lite strul, att äntligen hitta ut till katthemmet. Det ligger liksom lite avsides och är svårt att se från vägen. Detta trots att det finns skyltar. Fast dom läser nog inte husse.

“Mitt ute i vildmarken vid Lilla Åby, ligger katthemmet.”

“Ett väldigt mysigt ställe. Lugnt och fint.”

 

Rejäla burar har katterna.

“Egen sovhörna har vi också.”

“Kan man få äta ifred va?!”

Vem överger såna här vackra varelser?

“Men det var ett fasligt blixtrande då!”

Simone vakar över sina små.

“Säkraste platsen är bakom mamsen.”

“Här ligger vi och myser i lugn och ro.”

“Hej. Zimba heter jag. Vem är du?”

“Ska du bli min nya husse? Snälla, snälla, kan jag inte få följa med dig hem?”

“Nähä, jag förstår. Ingen tycker om mig.” *gråter*

“Hörru Zimba, vad gör du där uppe? Kom genast ner.”

“Finns det ingen som vill ta hand om mig?” *sniff*

“Om jag ligger vid fönstret, så ser människorna mig bättre och kanske vill ta med mig hem.” *suckar djupt*

Så när husse kom hem senare på kvällen, så var han lite hängig. Han ville så gärna ta med ett par katter hem. Problemet är bara att vi bor redan lite trångt och så har vi inte så mycket pengar heller. Det är troligen bättre att dom får stanna kvar på hemmet tills någon snäll människa kommer och räddar dom. Det sprang faktiskt runt en hel familj där och tittade, men husse åkte innan dom hade bestämt sig. Hoppas att i alla fall en kisse fick ett nytt hem. *håller tassarna*

 

Besök Slaka Djurhem