Husse började genast att plocka fram kattransporten och stoppade in massa filtar i den, så kissen åtminstone skulle kunna söka skydd från snöstormen. Problemet var bara att den var inte alls intresserad av att gå in och lägga sig där, utan den ville ligga i husses famn.
Husse berättade att han nästan började gråta av förtvivlan. Det är -13 grader och snöstorm ute. Vad skulle han göra? Vi kunde ju inte ta in missen till oss, eftersom jag är väldigt bestämd när det gäller sånt. Men han kunde ju inte heller lämna kissen vind för våg. Så han knackade på i huset och frågade om någon tappat en katt. När det inte gav något, så tog han kissen innanför jackan och gick bort till grannområdet för att se om det var någon där som letade efter sin katt. Husse tänkte att eftersom den verkade ha ett halsband från ett koppel, så kanske den hade rymt från uteplatsen eller från sin människa på promenaden... mitt i snöstormen.
När dom kom fram till ett hus så började katten plötsligt vråla och slet sig från husses famn. Den gick från dörr till dörr och plötsligt stannade den vid en port och jamade som den gjort utanför vår port.
Då fattade husse beslutet att öppna och släppa in kissen. Med lite tur så kanske någon känner igen den i huset. Vi tror nämligen att vi mött samma kisse i det området på somrarna.
Snälla Skaparkatten, se till att kissen får komma hem igen.
[caption id="attachment_1208" align="aligncenter" width="286" caption="Mjau! Var är min människa nånstans? Jag vill hem. *gråter*"]
[/caption]Jamamen.
Det verkar märkligt att man överhuvudtaget släpper ut en katt i 13 graders kyla. De brukar vända om och gå in ganska snabbt då. Jag håller med husse att det är idiotiskt att inte märka sin katt (om den inte var chipmärkt förstås - det måste man ha en scanner för att kunna se). Hoppas i alla fall att den är hemma hos sig nu.
SvaraRaderaPrecis vad husse tänkte. Den verkade liksom ha sprungit lite vilse, men vi katter brukar ju kunna hitta hem. Vi håller tummar och tassar för att den fått komma hem igen. Om vi ser den igen, ska husse ringa katthemmet. Förresten så hälsar husse att chipmärkning är urkorkat eftersom en vanlig människa inte har en möjlighet att undersöka sånt.
SvaraRaderaStackarn! Vi hoppas att den hamnade i rätt port. Kissen borde rimligen ha ett hem då den hade ett halsband, men synd att människorna inte skrivit telefonnummer. Nog borde man väl leta efter sin misse om man vet att den är ute i snön och kylan? *sniff* Kurr och burr.
SvaraRaderaMan tycker ju den borde ha det. Men var katten fanns kissens människor nånstans? Saknar dom inte sin lilla pälskling?
SvaraRaderaStackars lille kisse! Matte har berättat om katten Sniff som hon hade för många år sedan. Han verkade inte ha något lokalsinne alls...han virrade jämt bort sig...och till sist...gjorde han det tydligen väldigt grundligt...Trots massor av uppsatta lappar kom han aldrig tillbaka.
SvaraRaderaHoppas att lille kissen som husse hittade inte tillhör den vimsiga sorten.
Hmmmm. Håller med om att öronmärkning verkar bra...men vofför märks vi vovvar alltid med chip?
Tass på er!
Usch vilken sorglig historia. Hoppas den inte upprepas, varken hos er eller här. Ni skällisar behöver ingen öronmärkning, för att ni har sådan hög status att polisen måste kontrollera efter chip. Vi katter behandlas som sjunde gradens hundlort. *sniff*
SvaraRaderaStackars, stackars kisse i den här kylan som råder nu så borde ingen behöva gå ut, kanske missen smet i ett obevakat ögonblick. Din husse är guld värd hälsar matte, fler såna som han och ingen katt skulle behöva fundera vart den hör hemma. Hussen din skulle ha medalj med guld på tillminstingen, för att han räddade en liten frusen kisse.
SvaraRaderaTaxkramisar i mängd.
All den här snön gör ju allt så förvirrat... det luktar fel och det ligger drivor i vägen och så kommer otäcka snöplogar och skräms... Då är det lätt att hamna galet!
SvaraRaderaJag tycker i alla fall din husse gjorde rätt som litade på kissen signaler - den kände nog igen sig! Men kan du inte be husse att gå och titta i den där porten ifall kissen sitter kvar? Det kanske behöver plingas på någons dörr...
TassKram Wikki
Matte fick påringningar om katter som folk hittat - den ena tossigare än den andra - med tanke på den noggranna beskrivning som fanns på lapparna. För säkerhets skull åkte hon ändå - men det var aldrig Sniff.
SvaraRaderaMatte tror *host* att Sniff var en korkad liten kisse. Kelig och gullig, men hade nog inte så bra förstånd. Hon HOPPADES så att någon tagit hand om honom, eftersom han var så tillitsfull och mysig.
"Sjunde gradens hundlort".
Hmmmm.
Nytt trevligt skällsord som jag kan voffa till Sigge...
*fnissvoff*
Husse tackar så mycket. Tror nästan han blev lite generad. Vi hoppas att den fått komma hem nu.
SvaraRaderaJa, dom där otäcka plogbilarna är verkligen läskiga. Dom låter ju mycket värre än en vanlig brummis. Husse tänkte titta över lite senare för att kolla om kissen är kvar där.
SvaraRaderaMan ska nog vara glad över att folk ringer en gång för mycket än för lite. Vi hoppas också att Sniff hittade en snäll människa som tog hand om missen. Hälsa Sigge. *tass*
SvaraRaderaVad är det för människor som den där kissen har?
SvaraRaderaMin matte och husse är ute när jag och mina kompisar är det. Ska vi vara ute så ska de, så det så.
Tass Sangi
Det är helt riktigt. Så ska det vara. Husse mumlade något om att man borde sno kläderna för dom som låter sin katt frysa och sedan slänga dom i närmaste snödriva. Fast nu var det kanske en olycka bara.
SvaraRaderaDet finns så många fördomar om oss katter att man kan bli mörkrädd (och en mörkrädd katt är något alldeles speciellt!). Om en kisse ständigt villar bort sig, skall man låta honom/henne få förbli innekatt, tycker jag. Eller ta sina promenader i sele och koppel som du gör. För vi måste hjälpa varandra - där en brister, skall den andra kunna hjälpa till. Om inte matte/husse också ständigt villar bort sig, förstås? Min matte säger att om en av oss råkade komma ut i det här vädret, eller vilket väder som helst för den delen, skulle hon jaga omkring ute tills hon hittade missen. Hon skulle varken gå in eller vila förrän missen var i trygghet igen. Och hon har lärt oss att alltid svara när hon ropar våra namn, så att hon skall kunna ropa på oss ute och vi skall svara så att hon hittar oss... det läste hon i en bok om en siames i England och tyckte var ett bra trick.
SvaraRaderaStackars vilsna kisse... du berättar väl hur det går, ifall du får veta det?
Tass från Imma, orolig abbemissa.
Du har så rätt, precis som vanligt. Man blir verkligen mörkrädd när man hör vissa saker. En del människor verkar tro att vi har magiska krafter så nästan kan flyga. *fnys* Min husse säger som din matte, han skulle aldrig sluta leta efter mig om jag försvann. Men med tanke hur han övervakar mig under våra promenader, så är det nästan omöjligt.
SvaraRadera