Stor dramatik

Som jag jamade igår, så skulle jag ju berätta om den dramatiska händelsen som utspelades under gårdagen.

Det var runt lunchtid som vi katter följde med vår husse ut på uteplatsen. Snuffe som normalt är livrädd för allt utanför hemmet, tassade försiktigt med oss ut för att njuta av den friska luften. Föga visste vi då, att detta skulle bli en högst traumatisk upplevelse för alla inblandade. Efter ett par minuter så hade husse fått nog och ville in igen.

Han är alltid noga med att se till att jag gå in, eftersom mina rymningsförsök alltid resulterar i trädklättring och terränglöpning bland buskarna.

Snuffe däremot, är ju sådan nervös katt att han aldrig skulle rymma. Därför trodde husse automatiskt att han gått in före mig.

“Jag lyckades efter flera försök, övertyga Snuffe om att ställa upp på en intervju via prasseltunneln i vardagsrummet;”

Snuffe: Jo, jag såg ju då att husse var klar och ville in. Men jag hade hittat ett sånt intressant grässtrå, att jag ville vara ute lite till.

Sippo: Anade du vad som var på väg att hända?

Snuffe: Ne, jag trodde ju aaaldrig att ni skulle lämna mig ensam ute. *darrar med morrhåren*

Sippo: Nej, vem tror att deras husse ska låsa dom ute? Fruktansvärt!

Snuffe: Jo. Först var jag inte så redd, eftersom jag hade så kul med mitt grässtrå. Jag märkte inte ens att ni lämnat mig. Men efter en stund så kände jag att det var dags för… *harkel* att gå på lådan. Så började det ju bli lite kallt om tassarna. *ännu mer darr med morrhåren*

Sippo: Så vad gjorde du då?

Snuffe: Jag började jama lite försiktigt, så husse skulle höra.

Sippo: Men gjorde han det då?

Snuffe: Nee. Han öppnade inte dörren i alla fall.

Sippo: Vad tänkte du då? När husse bara övergett dig så där.

Snuffe: Jag blev jettelessen och började gråta. Med klorna krafsade förtvivlat på dörren och bankade med tassarna. Men inget hände.

Sippo: Nja, det där stämmer väl ändå inte riktigt va?

Snuffe: ???

Sippo: Var det inte någon som uppmärksammade vad som hänt?

Snuffe: Jo just det! Du satt ju på insidan av fönstret och skrattade åt mig.

Sippo: Hallå där! Det gjorde jag inte alls. Jag försökte faktiskt förklara hur du skulle göra för att klättra över nätet.

Snuffe: *gråter förtvivlat*

Sippo: Såjam, såjam. Lugn och fin nu.

Snuffe: *sniff* Det var så hemskt. J-jag kan inte ens tänka på det. Jag har mardrömmar om utemöbler som anfaller mig och du och husse sitter inne och skrattar åt mig. *snörvel*

Sippo: Eh, ja jo. Du menar ju att husse inte märker nånting för han ligger och snarkar i soffan.

Snuffe: Jooo. Fast du kunde väl ha hjälpt till lite mer va?

Sippo: Hurdå?! Jag jamade för full halls, slet i persiennerna, vilket förresten enbart fick resultatet att husse kastade en kudde i skallen på mig. Jag sprang mellan fönstren i lägenheten för att försöka hjälpa dig! *fnyser*

Snuffe: Jaha. Var det därför husse inte hörde mina förtvivlade jam?! Bara för att du förde sådant oväsen! Är det så du menar?

Sippo: Eh, jag tror vi avslutar här nu.

Snuffe: Nämen hallå! Vänta li…*klick*

Ja, som ni hör av intervjun här så var det hela en fruktansvärd upplevelse för stackars Snuffe. Om han hade haft en god utbildning som commandokatt, hade han lätt kunnat klättra över stängslet och gå runt huset och ringt på dörren.

Denna artikel har granskats av mina egna kritiska ögon för att se till att det hela blev så sanningsenligt som möjligt.