Intervju med Snuffe

Snuffe hälsar att han är jätteglad över att han har vänner som håller tassarna för honom i lussekattstävlingen. Han är lite nervös och rastlös, men det var han visserligen innan med.

Sippo: Jaha, så hur känns det att vara med i tidningen?
Snuffe: Jo, de känns bra. Fast lite nervös e ja ju.
Sippo: Jaså. Är det därför du tränar så mycket med tasshävningar och svansvift.
Snuffe: Jepp. Ja måste få till magmusklerna ordentligt. Så vill jag ju att min svans ska vara i trim.
Sippo: Hur många tasshävningar gör du på en dag?
Snuffe: Ja vet inte riktigt. Sjuttielva kanske?
Sippo: Jomen tjenare hörrö du. Nu har du väl ändå dragit i dig av kattmyntan.
Snuffe: Tyst påre’. Ja gjorde femtielva stykken ner du låg å sovde.
Sippo: Eh, jaha ja.
Snuffe: Så måste man rekna med jordens dragningskraft jemfört med träden utanför. Sånt förschtår ‘ru dej inte på. De e avancerad mattematik.
Sippo: ….
Snuffe: Nu har ja inte tid me’rej’ mer. Sej åt alla att hålla tassarna för mig.

“Jag håller tassarna för Snuffe. Heja Snuffe! Nej, det är inte nåt från kattlådan som sitter på min tass. Den ser ut så. Förstått?!”

Ja, ni hör ju själva att självkänslan är på topp och att han räknar med att komma bland dom 25.000 första katterna. *aj* 15.000 katter menar jag. *aj igen, sluta slåss* Snuffe hävdar att han kommer till final och om han inte gör det ska han skicka ett gåvopaket från kattlådan.

Personligen är jag fundersam på hur husse ska få med honom in för att ta bilder vid eventuell final. Snuffe tappar ju pälsen av rädsla så fort dörren öppnas.