Jag ligger här och fundelerar på olika saker. Jag undrar om det är någon som faktiskt läser gamla blogginlägg. En dag så satte sig husse och jag för att läsa igenom Gustav’s första blogg på Aftonbladet. Vi hade ju följt honom en tid, men hade aldrig läst dom första inläggen.
När vi gjorde det, så blev husse så berörd att det kom massa blött från ögonen. Det var en sådan gripande historia om hur han (Gustav alltså) hade blivit alldeles ensam och övergiven. Jag rekommenderar att läsa historia ibland.
Förstår att husse blev berörd. Tyvärr finns det många liknande fall. För en del slutar det inte lika lyckligt som för Gustav, men man får aldrig ge upp att kämpa för dem som har det eländigt. För varje katt man kan hjälpa till ett bra liv känns det som en framgång. Kämpa på, Sippo.
SvaraRaderaDet är så jag också tänker. Att Gustav hade en enorm tur alltså. Men det är sådana historier som gör att man inte ger upp hoppet, om man så jamar. Jag lyckades ju få husse att skänka lite pengar till vårt katthem. Hoppas det räddar någon kisse i alla fall.
SvaraRaderaBlött i ögat var just vad det blev. Vi får glädjas åt våra kompisar som faktiskt får ett nytt hem och kämpa vidare på det sätt vi kan för de andra. Tasskram
SvaraRaderaVäl jamat! *klappar tassarna*
SvaraRaderaMen vad snäll du är som skriver om mig!! Uschjam, det var jobbiga månader när jag fick tassa omkring där ensam. Det var just det där att jag sprang fram till alla bilar och hälsade på människorna som gjorde att matte bestämde sig för mig av alla kissar. Nu får hon gärna dela huset med mig. Och ja, husse får också bo här. För jag fortsätter att vara snäll och vänlig mot människor. *Tasstack!*
SvaraRaderaKlart att man måste skriva om en sån historia som din. Den riktigt griper mitt lurviga hjärta. Verkligen tur att din matte valde dig, annars skulle ju inte vi känna varandra. *kompistass*
SvaraRaderaDet var en solskenshistoria, tänk om alla slutade lika lyckligt, tyvärr så gör det inte det. Alla katter skulle ha en bättre status i samhället men det tycks vara lögn att få som bestämmer att förstå det. Matte brukar bli så arg för att folk är så dumma, för det är ju inte alla hussar/mattar som försvinner (blir sjuka) utan det finns massor som bara tröttnar och slänger ut sina katter i skogen, nu får du klara dig själv. Usch, jag blir mörkrädd bara jag tänker på alla som får lida, för att människorna är så dumma. De skulle ha det ett hem, där de har det bra och slipper frysa tassarna av sig.
SvaraRaderaTaxkramisar.
Vi borde absolut få bättre status. Det är något som ni skällisar har lyckats bättre med. Det är ju inte direkt ofta man hör att någon dumpat sin hund. Även om det händer ibland. *morrhårsdarr*
SvaraRadera