Känner mig blåst

Ja, bortblåst alltså. Husse lurade nämligen i mig att det var tolv grader varmt och solsken. Det hade han förstås rätt it. Men han glömde nämna att det var storm ute. Det är jättesvårt att tugga gräs i lugn och ro, när det blåser runt massa skräp i luften. Tänk om jag skulle få ett brunnslock i skallen. Men som tur är har jag ju min commando-katt utbildning som hjälper mig. Här är ett par bra tips för överlevnad.

“Först använder man sina kattologiska sinnen för att hitta ett tilltalande grässtrå.”

“Sedan anfaller man utan förvarning. Det gäller att få ett bra grepp från början så det inte smiter undan.”

Vi hann även med att kolla in lite träd och växtlighet. Husse har nämligen lite problem med att se skillnad på ett träd och en lyktstolpe. Annars skulle han talat om för mig när jag var liten kisse, att det inte går att klättra upp för lyktstolpar. Istället tog han foton. *fnys*

“Får man ett bra grepp med klorna, så är det här ett gyllene tillfälle att göra ett par tassdragningar upp och ner. Det ger bra träning för framtassarna.”

“Det finns så mycket i naturen som kan vara till nytta. Det gäller bara att veta vad man letar efter.”

“Det var allt för i dag kära vänner. Vi jamas snart igen.”

Vilken morgon

Husse skulle i väg till sticktanten igen. Dom hade sagt att han inte fick äta och dricka efter klockan tio på kvällen innan. Inget kaffe fick han heller. Det var en något förvirrad och morgonilsken husse som trampade runt hemma. Någon promenad för mig blev det ju inget jam om heller. Katten att man vågar fråga när han ser så sur ut. Först när han kom hem igen och fick sitt kaffe, så blev han lite norm.. eh, normalare.

“Knappt solen hade gått upp.”

Husse fick också besök av en bekant på förmiddagen. Vi satt och snackade om lite allt möjligt. Jag försökte hela tiden styra in samtalet på kattmat och rätten till att sjunga om nätterna. Men jag blev snabbt nedröstad. *fnys*

Som kompensation så drog jag med husse och sällskap på patrull. Vi kontrollerade flera olika buskar och kottar. Försökte hitta kotten som husse sparkade efter mig förut. Som bevis för att jag är på väg att bli kott-sparkar proffs, menar jag. Men när jag nästan råkade förväxla en kotte med en skällmaskins kvarlämningar, så gav jag upp. Nöjde mig med att nosa på lite växter istället.

“Titta husse. Blommor. Säg efter mig…”

Konstig dag

Den här dagen har varit underlig, minst jamat. Det började med att det kändes som om jag försovit mig på morgonen. Men efter att tittat på husse som fortfarande snarkade, så insåg jag att det inte kunde vara så. Försova mig? *fnys*

Patrullen gick bra. Vi träffade på en sån där sen-i-år ute. En äldre tvåbening alltså. Hon var väldigt intresserad av att få klappa mig. Blev lite förskräckt i början. Man har ju hört hur äldre människor stoppar ner katter i väskorna och jag vet inte vad. Som tur var så ville den här bara klappa mig. Jag nosade lite försiktigt och sen gick jag tillbaka till husse. Vi avverkade resten av patrullen snabbt innan vi gick in igen.

“Nu går vi hem igen va?”

Vi hade knappt kommit innanför dörren så rasade husse ner i soffan och började snarka. Jag börjar bli orolig för min husses underliga sovtider. Varför kan han inte sova när vi katter gör det?

Medan husse låg där och lät som en hel vrålmaskin, så passade jag på att undersöka lägenheten. Jag kunde inte sätta tassen på det, men något stämde inte. Det var efter att husse vaknat till liv och satt sig vid datorn som det kom fram. Han hade glömt ställa fram klockorna en timme. Vissa av klockorna gör det automatiskt, men vissa inte. Det var det som gjorde att jag var lite förvirrad. Så måste det vara.

“Jag och Snuffe vilar oss.”

Intrång

Högsta svansberedskap råder för närvarande. Jag noterade nämligen två inkräktare som släpade runt sina människor på mitt revir! Jag noterade svansföring och andra kännetecken. Om jag ser dom utan sina människor, ska jag ta ett allvarligt jam med dom. Fast värst var väl inte intrånget i sig. Det värsta var att en av katterna blev buren av sin människa. *fnys*

 
“Jag ser er allt… (mutter, fnys)”

Vid närmare eftertanke så utgör dom troligen inget hot. Jag menar, vilken katt finner sig i att bli omkringburen som ett barn, när andra katter kan se?! Inte jag i alla fall.

När jag precis var på väg in genom dörren, så såg jag en annan inkräktare och där var det ingen tvåbening med heller. Snabbt som ögat vände jag på tassen och satte efter den lilla gynnaren. Husses protester struntade jag i. När jag kom fram så hade han sprungit och gömt sig i buskarna. Allt är husses fel.

“Hallå, vart tog du vägen?”

Vidare kan jag rapportera om spår efter brummisar på min gräsmatta. Jag antar att den var där för att sopa undan dom sista spåren efter människornas trädnappande. Jag är på min vakt.

“Hur hände detta utan att jag märkte det?”

Stackars husse

I dag var det lite synd om husse faktiskt. Han var tvungen att gå till sticktanten i snöstorm. När han kom hem så var hans ena öra illrött och han klapprade tänder så morrhåren skakade på mig. Värst var att det blivit något fel, så han gick hela vägen i onödan. *tassen för ansiktet*

Själv låg jag och halvsov i sängen och hade inga planer på att gå upp. Men det var innan husse började kolla på en film om förvuxna hajar som anföll människor och en papegoja. Jag blev så förjamat rädd att jag nästan reste ragg. Jag frågade husse om vi hade hajar i avloppen och om dom i så fall åt katter. Det enda svar jag fick var en slags snarkning från husse. Jag försökte också få plats i soffan, men husse mage knuffade ner mig. *mutter*

“Hjälp, jag faller. Katt överbord!”

Då jag av princip inte vill att husse sover när jag är vaken, så jamade jag en liten truddilutt. Efter cirka sju jamningar så kom första strumpan farandes. Sen kom det kuddar, fler strumpor och fula ord. Jag passar fortfarande inte som kylarprydnad på bilen. *fnys*

Efter en timme gav jag upp och försökte återigen att få plats i soffan. Den här gången drog han in magen så även jag fick plats. Hoppas att han kan hålla andan länge…

 
“Så där ja. Vi kan ju få plats båda två.”

Sparka kotte

Jag har informerats om att jag börjat låta mer som en tvåbening på grund av mina väderleks rapporter. Men det ska vi nog ändra på!
I dag ska vi diskutera sport.

Till skillnad från husse, så tycker jag det kan vara skoj med lite löpning och klättring. Jag är ju ingen bergsget, men träd kan jag allt ta mig upp för.

Jag började träningspasset med att klättra jättehögt upp i ett träd. Väl uppe så kom jag på att jag lider lite av höjdskräck. Inte för att jag var rädd, men jag var orolig för att husse skulle bli orolig. *harkel* Efter avklarad trädklättring så tränade vi lite på tassarbetet. Husse har vissa problem med sina tassar. Eh, fötter menar jag. Matchen avslutades med 2-0 till mig.

“Jag vill inte vara här längre!”

Dagen har annars förflutit utan större missöden. Husse muttrar fortfarande om den lilla olyckan häromdagen. Det var någon som råkat lämna en hög utanför toaletten. Husse som inte orkade tända taklampan, såg allt försent att det var inget löv som han trampade på. Vi hörde honom svära hela kvällen. Jama om pinsamt.

Fint väder

I dag har det varit jättefint väder. Jag har verkligen varit ute och njutit i fulla drag. Tog en sväng i min skog och luktade lite på pinnar och annat. Det mesta av det otäckt vita hade försvunnit i den mysiga solen. Fast det var vissa platser där det envist höll sig kvar.

“Inget vitt under tassarna. Tralla la…”

Det var ju en sådan enorm skillnad från härom dagen då det var jättekallt och det vräkte ner massa vitt. *rys* Fast som vädret varit den senaste tiden, så vågar man inte ta något för givet.

“Bäst att spana försiktigt efter det vita.”

“Det verkar vara fritt fram. Åh, min älskade
vägg. Som jag har saknat dig!”

Dumma vitt

Det otäcka vita fortsätter att belägra mitt revir. Jag har för stunden dragit mig tillbaka hem. Jag är faktiskt bara en katt, inte nån slags snöget. *mutter*

“K-k-k-kallt.” *hutter, burr, frys, skak*

Dessutom försämras min arbetsmiljö då alla brunnar nästan försvinner under det vita. Halva tiden ute går ju åt till att nosa reda på dom ju. Men det skulle vara ännu värre om en katt skulle fastna med tassen för han inte såg brunnen. Därför fortsätter jag kontrollera.

“Bör kontrolleras för att undvika olyckor.”

När jag ändå höll på att kolla brunnarna så kunde jag ju inte undvika att se människornas brumbrum som stod på snömattan. Nyfiken som jag är, så passade jag på att undersöka den medans den var tyst. Kanske sov den bara.

“Såja, lugn och fin. Inga hastiga rörelser.”

“Hm, så den här skrapar bort snö…”

“Hur sitter allt fast egentligen?”

Resten av patrulleringen fortsatte utan större problem. Jag kände mig rätt nöjd efteråt. Fick mycket gjort så att säga.

Fast bäst var när vi gick ut andra gången på dagen. Då kom nämligen min favorit magkrafsare och hälsade på mig i snön. Jag blev först lite orolig innan jag såg vem det var. Men oj vilka kurriga fingrar hon har. Betydligt bättre än husses. Han använder dom bara till att strypa mig och kasta strumpor på mig. *fnys*

Rädda miljön, krama ett träd.

Jag har blivit en miljömedveten katt. Jag har förstått att vår natur mår allt sämre dag för dag. Med tanke på allt skräp jag ser på mina patruller, är jag inte alls förvånad.

Men vad kan jag som katt då göra? Jo, jag sätter ner tassen och säger ifrån. “Nu får det faktiskt vara nog.” Var katt har skyldighet att värna om miljön och nu menar jag inte att det räcker med att lämna en hög i grannens rabatter! Nä, här gäller det att ta i med hårda tassar. Det jamar jag bara.

“Rädda miljön, krama ett träd! Men släpp!“

Min andra åtgärd för miljön är att sparka in en kork i aktern på husse. I bland tror jag att han står för 47% av miljöförstöringen. Men efter att träffat gammelhusse, så förstår jag att det ligger i generna.

“Kattens kamp tar aldrig slut
rädda jorden på en minut.

Krama träden och ta ställning
släpp ej taget innan kvällning.”

Hm, det blev visst en motsägelsefull dikt i dag. Äsch!
-Sippo

Snö igen

Det kan inte vara sant! Jag är så förfräsande trött på allt vitt som dimper ner i tid och otid. Må Skaparkatten klösa sönder alla möbler som finns där det vita skapas. *morr*

“Nej! Inte mera vitt nu igen. (snyft)”

Hur kan det komma vitt när det är flera plusgrader ute? Jama om förvirrande. Här tassar man runt och njuter av den lilla värme som finns, så plötsligt ramlar det ner massa vitt i skallen på mig.

Jag hann i alla fall med att kolla mitt nya revir i skogen. Den här gången såg jag då inga inkräktare som jag gjorde sist. Jag var väldigt noga med att kontrollera samtliga träd och grenar. Det springer ju så mycket löst anhang ute nu så.

*sniffa, sniffa* *nosa, nosa*

“Hupp! Här gäller det att vara smidig.”

Men på vägen hem fick jag nästan en chock. Vi träffade på min tvilling! Husse var tvungen att kolla upprepade gånger att jag verkligen satt kvar i selen.

“Vad i hela Jamarholmen?! Det är ju JAG!”

Försökte sträcka fram en tass för att hälsa. Men uppenbarligen trodde husse att jag skulle äta upp kraken, för han började rycka i kopplet och sa åt mig att låta bli. *mutter*

Får väl skicka en efterjamning på internet…

 

“Vem var det som jamade att sommaren var här?! Stryk ska han få.”
-Sippo, frustrerad och kränkt katt.

*gäspar*

Fy hundan vad det varit jobbigt i dag. Jag hade tänkt mig en liten kortis ute med husse. Det slutade med att vi var borta över en timme. Mest för att jag ville markera vart sjunde grässtrå och var tredje kvist.

Annars har det inte hänt så mycket. Kämpar för min rätt att få vara ute mer. Det är ju liksom mars nu. Visserligen spelar det ju ingen roll egentligen, men det känns som om jag ska vara ute mer. Så är det bara.

Nu gäller det bara att få sura husse att hänga med också. Han är fortfarande sur för att jag råkat väcka honom ett par nätter. Grinolle. *mutter*

Tassa lugnt så jamas vi senare. *gäsp*

Hur gick detta till?

Morgonpromenad med husse. Fick lite magkrafs av snälla människor. Efter en långdragen kamp mellan husse och mig, så blev jag till slut insläpad igen. Jag var inte glad.

Husse försvann jätte länge och när han kom tillbaka så hade han flera stora matkassar med sig. Jag jamar att det är dags för promenad. Jag fick ju liksom inte nosa klart på morgonen. Husse ignorerar mig totalt i början. Sen blir han sur och skäller på mig. Men jag jamade så högt jag kunde under en lång stund. Då hände det. Jag gav upp och somnade i sängen. Jama om pinsamt.

 
*snark, snark*

Men på kvällen så satte jag ner tassen ordentligt. Jag förklarade för husse att om han inte tog med mig på promenad så skulle det bli hårda tassar. Det blev en rejäl promenad i grannkvarteret. Självklart blev husse orolig över att vi skulle springa vilse. Han har ju inget vidare lokalsinne min husse.

“Ingen fara husse. Jag vet precis var vi är.”

Det tog en bra stund att utforska området. Mest för att husse envisades med att gå åt fel håll hela tiden. Det blev ett fasligt dragandes i kopplet.  Dumma husse. Det var under en dragkamp som jag hittade något underligt i marken.

“Eh, vad är det här för något?”

Funderade ett tag på att sticka ner nosen i röret. Men det verkade lite för riskabelt att röra, om man så jamar. *hehe*

Vårkänslor

I dag har det varit ett fankattiskt väder ute. Solen lyste hela dagen och gjorde min päls så varm och skön. Tydligen tyckte husse det med, för han har börjat klia och klappa mig när vi är ute. Förut så jagade han efter mig bara.

“Skönt och varmt här ute. Kurr, kurr.”

“Titta husse. Ätbara vårtecken.
Vadå inte äta dom?!”

Vi tog en vända i den lokala skogsdungen och luktade på lite fler pinnar och kottar. Vi kan ju missat några när vi var här sist. Det fanns ett par nya dofter, men dom övermarkerade jag. Det är min skog nu.

“Här patrullerar jag min fina skog.”

“Här har jag fastnat med kopplet
i min fina skog. (mutter, morr)”

Sen fortsatte vi långt bort. Jag kände nämligen för att tassa andra stigar än dom vanliga i dag. Om man bortser från dumma brummisar som körde runt, så var det trevligt. En otäck sak med våren, där är dom där motorcyklarna. Dom tycker jag inte alls om. Dom låter och så verkar dom lite instabila. Dom som kör alltså.

På vägen hem träffade vi på en avlägsen bekant. Han var lite kompis med Masken Börje tror jag. Jag försökte starta ett samtal, men han var inte alls på humör. Morgontjurig kan man tänka.

“Hörru, har du sett Börje i år? Hallå?!”

Så riskerade jag liv och päls för att fortsätta dokumenteringen av otäcka väggar. Här kommer en bild på fler konstiga saker som plötsligt börjar vråla när man går förbi.

“Milda morrhår! Det är ett helt gäng.
Spring husse, spring för livet!”

Besök

Husse vaknade av att hans egen nacke knakade lite misstänkt. Var på väg att erbjuda lite tassmassage, men blev nästan trampad på svansen när jag närmade mig. Husse ser inte ett jota på morgonen.

Det blev två promenader i det fria. Men typiskt nog så gick solen och gömde sig just då. *fnys* Men det kändes skönt att få sträcka på tassarna i alla fall.

“Tralla la la…(vissel)”

Det blev både en och tre inspektioner av buskarna. Jag märkte nämligen att det mest vita hade försvunnit. Det var bara att springa till närmaste buske och leta efter Ödlan Örjan och Masken Börje. Tyvärr så har dom fortfarande inte kommit fram. Dom väntar kanske ett tag till.

 

“Bara en liten snöboll kvar.”

Så fick vi besök också. Det var husses far som brakade in genom dörren och skrämde iväg stackars Snuffe. Men den här gången så vågade han sig fram rätt snabbt. Fast något godis hade han ju inte med sig till oss. Det vara bara husse som fick stinkpinnar. För att visa mitt missnöje så sparkade jag ner dom på golvet ett par gånger.

Solen då? Jo, den tittade fram lagom när husse och gammelhusse skulle iväg och titta på något. Jag funderar på att anmäla den för Katt diskrimmineringsnämnden.

“Dumma sol! Du gömmer dig för mig.”

 
“Mjaou, mjaou (fräs) mjaou!”

Förresten så försökte Snuffe begå brott under dagen. Han försökte stjäla ur husses kökslåda. Fast egentligen är det inte stöld, för det är våra leksaker!

“Jag har den nästan…”

Skogspromenad

Det skönaste när allt vita försvinner, det är att man kan dra med husse ut i skogen. Det finns en liten dunge en bit bort där jag brukar tassa runt bland träden och nosa lite.

“Skönt och mysigt i skogen.”

“Det luktar så mysigt här ute.” *nos, nos*

Nu verkar det som om det varit någon annan katt där och festat. Det ligger nämligen lite fjädrar kvar. Man tycker ju att dom kunde lämnat lite kvar till en annan.

*sniff,sniff, nos, nos*

Undra om jag inte träffade ägaren till festmåltiden. Det var en ilsken rackare som fräste och morrade. Lugn som jag är, så glodde jag lite bara innan jag lugnt tassade vidare.

“Ta det coolt kissen. Jag hälsar ju bara.”

Dagen började jätteskönt med solsken och mycket värme. Husse tittade på termometer-grejen, och insåg att det inte skulle behövas någon tjock tröja under jackan.

Tråkigt nog för honom, så fick jag så brått ut när han kom hem, att han inte fick tid att klä om. Ännu mer synd var det att både sol och värme hade försvunnit. Ute stod en frusen husse och huttrade.

“Sjåpa dig inte husse. Så kallt är det inte.”

När vi stod där och funderade så kom en granne förbi. Först blev jag lite rädd, men så ropade hon på mig och då kände jag igen rösten. Det är en av mina favorit magkrafsare. Vi nosade lite på varandra och snackade lite. Tror min husse kände sig lite utanför. Fast så går det när man träffar trevligt folk. Till skillnad från husse menar jag. Sen var jag så glad att jag klättrade lite i träden.

“Klättra, klättra…”

 

Ha en förjamat bra dag.
-Sippo