Lite historia

Jag tackade ju min kompis Gustav i går, för att han fick min husse att börja blogga med mig. Nea undrade då om jag kunde jama historien bakom det hela.

Det var så här va. Husse fick sin första katt, Simba, för många år sedan och dom blev snabbt vänner. Husse kunde inte ett skvatt om katter, men lärde sig snart att vi var väldigt duktiga på att blogga. Fast på den tiden fanns inte riktiga bloggar och man sa inte en blogga då, utan dagbok på nätet.

Här är Simbas dagbok.

Så har vi ju så klart min första vän, Elvis.
Här är Elvis dagbok.

 

Uppdaterat: 15.37
Det blev något tokigt med ena dokumentet. Men det bör vara åtgärdat nu.

Mums!

Åh vad jag är glad i dag. Först blev det en härlig morgonpromenad. Jag tyckte den var härlig, husse gick och svor över vädergudarna i trettiosju minuter. Själv bad jag Skaparkatten om förlåtelse å min husses vägnar. Jag var nämligen lite nervös att han skulle slänga blixtar eller gammal kattmat i skallen på honom.

Vi hade knappt kommit in så vänder husse och försvinner. Jag blev lite orolig, eftersom husse har så dåligt lokalsinne. Tänk om han skulle springa vilse. Men det hade han inte gjort.

Med sig hem hade han en stor kasse med människosaker i. Först blev jag lite sur över att ingenting var till oss. Men så såg jag den…

Det var den vackraste ask jag någonsin sett. Mina morrhår började darra av upphetsning och svansen snurrade bara runt i cirklar. Han hade nämligen köpt Dentabits! Det är Katten Nea som berättat så mycket om dem, att husse till slut köpte en ask i affären som han bjöd på.

“Skåden den mäktiga asken med Dentabits! Prisa ICA och husse.”

“Snuffe kunde som vanligt inte vänta, utan ville ta själv.”

Självklart fick vi göra lite konster, som att stå på baktassarna. Eh, jag stod på baktassarna, Snuffe ramlade på häcken och sedan gav han hundan i alla konster och snodde godiset och flydde.

Tack snälla gosiga, söta och underbara Nea! *nosgosar*

Morgonpigg

I dag släpade jag ut husse betydligt tidigare än normalt. Detta var självklart för att husse skulle kunna traska runt i långsam takt innan det blivit för varmt.

Vi gick ett par varv runt området och kollade brunnslock och buskar. Husse var så klart måttligt intresserad av detta.

“Ser helt okej ut. Då tassar vi vidare då.”

När husse sedan ville hem, så slog jag i bromsarna och vägrade att röra mig. Inte för att jag absolut ville vara kvar ute, men mer för att markera. Det är faktiskt jag som bestämmer här.

Till slut ställde sig husse bakom ett träd och surade.

“Stå där vid trädet och sura då. Jag kommer inte för det.”

Skänk också gärna en tanke till Nea, som  måste stå ut med sin sjungande matte.

Midkattsommar!

Jag är en lycklig katt idag, det ska ni veta kära vänner. Igår var det ju sån här midkattsommar. Då skulle vi katter sova med sju råttor under kudden, så skulle vi få massor med.. öhh, nånting. Det sa i alla falll Nea the Cat.

“Husse tog den här bilden på vägen hem. Ser lite dystert ut.”

Nu hade jag ju inga råttor att stoppa under kudden och godis hade jag inte heller. Inte nog med att husse glömde bort min födelsedag, han glömde även köpa godis till oss igår på midkattsommar. *sniff*

Men tydligen så drabbades husse av dåligt samvete, för idag försvann han ut och kom sedan hem med räkor och mjukmat till oss! Nu är jag inte så mycket för mjukmat, men räkor var mums! Kanske kan göra så att Snuffe får torrfoder och mjukmat, medan jag nöjer mig med räkorna. *rap* Hoppsan.

“Åh så mumsigt! (tugga, tugga) Verkligen gott det här. (rap)”

Snuffe var inte så intresserad av räkorna, så jag snodde hans portion med. Hoppas inte jag blir konstig i magen ikväll. *orolig*

Beslutsångest?

Det verkar som om naturen har svårt för att bestämma sig för vilket väder som ska gälla. Nu har det blåst i flera dagar och kallt har det varit också. Idag när vi var ute så blåste det först jättekallt och husse var så glad över att han tog på sig ordentligt.

Plötsligt tittade solen och och då blev det hur varmt som helst. Nu stod husse och svor över den tjocka tröjan han tagit på sig. Själv accepterade jag läget och vred ner pälsformaton så det blev lite svalare. Har ibland funderat på om inte husse borde skaffa nåt liknande. Fast han skulle nog se rätt dum ut med ett element fastsurrat på ryggen.

“Dumma sol, bestäm dig nångång.” *fräser ilsket*

Så firar vi ju kattionaldagen idag också. Det var Nea som kom på att vi borde fira en sån. Nu gäller det att vifta med svansarna kära kattvänner. Så om inte det räckte, så fyller Gustav år också. Jag måste jama att jag gläds mer över hans födelsedag än kattionaldagen. Jag önskar Gustav en kanonfin dag med mycket vitfisk och gos.

“Födelsedagskatten. Glöm inte att gratta.” (bilden har jag lånigat från Gustav’s hemsida)