Än kan jag

Lille-bror Alfons visade hur smidig han var när han klättrade upp på spisfläkten hemma. För att visa att jag är precis lika vig och smidig nu, som jag var som kattunge, så gjorde jag samma sak.

Haha, jag kan också klättra upp på spisfläkten.

Jepp, lika vig nu som då. *stolt*

Så kunde jag ju inte låta blir att visa Snuffe också

Krama ett träd

Jag tänkte starta upp min trädkramar kampanj igen. Det var ju ett tag sedan man kramade ett par träd och det är ju lite synd. Träden behöver också kärlek för att kunna sprida glädje till oss katter.

*kramar desperat om trädet* “Så, är du glad nu?”

Äsch, egentligen har det bara inte hänt så mycket i dag. Jag var ute en sväng och kände på luften, men efter att ha sett pingviner med resväskor där det stod “Hawaii” så beslutade jag mig för att gå in.

“Titta husse! Pingviner! Vadå grannkatt?! Pingviner säger jag ju!”

Det kalla kommer hitåt med stormsteg. Bokstavligen jamat!

Trädklättring

Fin utsikt

I dag kunde jag bara inte låta bli. Det var när vi smög runt i min skog som jag såg ett sånt lockande träd. Plötsligt så hade mina tassar fått eget liv och tagit mig jättehögt upp i trädet. Husse hann precis stoppa kopplet innan jag snodde in mig i ett par grenar. Sen stod han där nere och visslade och lockade på mig. Men jag bara njöt av utsikten.

 
“Tyvärr ser man ju bara svansen på mig.
Men det är jag kära vänner. Jag lovar.”

Husse hade även en rejäl filmsnutt när jag klättrade runt där uppe. Men det blev något fel på den, så han tog bort den. *mutter* Förresten har det bara varit kallt och blåsigt i dag. Typiskt nog så tog husse på sig sin tunna sommarjacka…

Så har jag fått klorna klippta också. Normalt brukar jag sätta mig i motvärn. Men den här gången var dom så långa att mina trampdynor inte nådde golvet…

Sparka kotte

Jag har informerats om att jag börjat låta mer som en tvåbening på grund av mina väderleks rapporter. Men det ska vi nog ändra på!
I dag ska vi diskutera sport.

Till skillnad från husse, så tycker jag det kan vara skoj med lite löpning och klättring. Jag är ju ingen bergsget, men träd kan jag allt ta mig upp för.

Jag började träningspasset med att klättra jättehögt upp i ett träd. Väl uppe så kom jag på att jag lider lite av höjdskräck. Inte för att jag var rädd, men jag var orolig för att husse skulle bli orolig. *harkel* Efter avklarad trädklättring så tränade vi lite på tassarbetet. Husse har vissa problem med sina tassar. Eh, fötter menar jag. Matchen avslutades med 2-0 till mig.

“Jag vill inte vara här längre!”

Dagen har annars förflutit utan större missöden. Husse muttrar fortfarande om den lilla olyckan häromdagen. Det var någon som råkat lämna en hög utanför toaletten. Husse som inte orkade tända taklampan, såg allt försent att det var inget löv som han trampade på. Vi hörde honom svära hela kvällen. Jama om pinsamt.

Rädda miljön, krama ett träd.

Jag har blivit en miljömedveten katt. Jag har förstått att vår natur mår allt sämre dag för dag. Med tanke på allt skräp jag ser på mina patruller, är jag inte alls förvånad.

Men vad kan jag som katt då göra? Jo, jag sätter ner tassen och säger ifrån. “Nu får det faktiskt vara nog.” Var katt har skyldighet att värna om miljön och nu menar jag inte att det räcker med att lämna en hög i grannens rabatter! Nä, här gäller det att ta i med hårda tassar. Det jamar jag bara.

“Rädda miljön, krama ett träd! Men släpp!“

Min andra åtgärd för miljön är att sparka in en kork i aktern på husse. I bland tror jag att han står för 47% av miljöförstöringen. Men efter att träffat gammelhusse, så förstår jag att det ligger i generna.

“Kattens kamp tar aldrig slut
rädda jorden på en minut.

Krama träden och ta ställning
släpp ej taget innan kvällning.”

Hm, det blev visst en motsägelsefull dikt i dag. Äsch!
-Sippo

Skogspromenad

Det skönaste när allt vita försvinner, det är att man kan dra med husse ut i skogen. Det finns en liten dunge en bit bort där jag brukar tassa runt bland träden och nosa lite.

“Skönt och mysigt i skogen.”

“Det luktar så mysigt här ute.” *nos, nos*

Nu verkar det som om det varit någon annan katt där och festat. Det ligger nämligen lite fjädrar kvar. Man tycker ju att dom kunde lämnat lite kvar till en annan.

*sniff,sniff, nos, nos*

Undra om jag inte träffade ägaren till festmåltiden. Det var en ilsken rackare som fräste och morrade. Lugn som jag är, så glodde jag lite bara innan jag lugnt tassade vidare.

“Ta det coolt kissen. Jag hälsar ju bara.”

Dagen började jätteskönt med solsken och mycket värme. Husse tittade på termometer-grejen, och insåg att det inte skulle behövas någon tjock tröja under jackan.

Tråkigt nog för honom, så fick jag så brått ut när han kom hem, att han inte fick tid att klä om. Ännu mer synd var det att både sol och värme hade försvunnit. Ute stod en frusen husse och huttrade.

“Sjåpa dig inte husse. Så kallt är det inte.”

När vi stod där och funderade så kom en granne förbi. Först blev jag lite rädd, men så ropade hon på mig och då kände jag igen rösten. Det är en av mina favorit magkrafsare. Vi nosade lite på varandra och snackade lite. Tror min husse kände sig lite utanför. Fast så går det när man träffar trevligt folk. Till skillnad från husse menar jag. Sen var jag så glad att jag klättrade lite i träden.

“Klättra, klättra…”

 

Ha en förjamat bra dag.
-Sippo

Jag misstänker brott

Min ofelbara nosologiska nos, har upptäckt något fruktansvärt. Det var när jag passerade en av mina många platser där jag brukar stanna till på promenaden, som jag snabbt insåg att det var något som inte stämde. Som vanligt så tar det ett tag innan man märker det mest uppenbara. Det har varit en trädnappare i farten!

“Så här ser brottsplatsen ut.”
	“Här är det förmodade offret.”

Jag misstänkte redan från början att det var något underligt med dom underliga markeringarna. Man ska lite på instinkten, det sa alltid mamma, eller om det var husse. Hm.

Jag försökte starta en utredning, men blev snabbt motarbetad av husse som stod och drog i kopplet. Det blev inget vidare förhör. Det enda jag fick ur kräket var “krax, krax, KRAAAX (vingflax) krax.”

“Den misstänkte. Herr Fjäderflax.”

Jag ska vid tillfälle starta en fullständig kattologisk undersökning. Detta är ett brott som måste klaras upp. Vad ska jag annars klättra upp i? Fast först måste jag samla kraft.

“Jag måste samla kraft inför utredningen.”

Trädklättring

I dag bestämde jag mig för att ta ett ordentligt träningspass med husse. Vi började med att gå fram och tillbaka utanför porten. En del kanske tror att jag hade beslutsångest, men jag tränade bara upp husses lokalsinne. Sedan tog vi ett par varv på gräsmattan. Där övade jag terränglöpning genom buskarna. Husse uppskattade inte alls att få grenar i ögat. Varför ska han ha dom där för?

Det var när vi kom på andra sidan garaget som det blev riktigt intressant. Det vimlade nämligen av flygande mumsbitar. Jag kunde inte bara hålla mig, utan var tvungen att springa upp för ett par träd. Normalt så brukar husse dra i kopplet så jag inte kommer ända upp, men den här gången var han inte snabb nog.

När jag väl var uppe, så var det inga problem att bedriva spaning mot mumsbitarna. Det var en mumsbit som vägrade att fly. Jag spanade länge och började sedan smyga mig framåt. Jag var verkligen imponerad av modet hos den lilla fjädervippan.
Det var först när jag hade lugnat mig lite, som jag insåg misstaget. Det var ingen mumsbit jag smög på, utan ett dumt löv som fladdrade i vinden. Borde väl blivit misstänksam eftersom den varken lät eller luktade.

Jag ser dig allt, lilla mumsbiten..

Här gäller det att smyga.

Men vadjam?? Ett löv??!!

Efteråt var jag så generad att jag inte ens brydde mig om att jama åt husse att sluta skratta. Det är inte lätt att vara katt alla gånger ska jag säga. Fast värst var det på vägen hem. Jag hittade nämligen en mumsbit på marken. Eller snarare, resterna av den. Givetvis ville jag undersöka saken närmare, men husse fick frispel och släpade bort mig. Förstår mig inte på husse i bland.

Nämen titta! Lunch.

Både blött och blåsigt

Släpat runt ankarkättingen husse nu på förmiddagen. Tyckte vädret såg rätt okej ut när jag satt innomhus och tittade. Dessutom ville jag ut och jaga dom där löven, som blåste runt på marken. Det är riktigt spännande ibland. Det hjälper att hålla musklerna i trim. Började med att hälsa på buskarna bakom husen. Jag har nämligen hittat en ny plats där gräset verkligen är grönare. Mums.

“Men sno på nu husse”

Sedan var det dags för lite gymnastik. Det är väldigt viktigt för oss katter att alltid vara i toppform. Att klättra i träd är ett utmärkt sätt att träna både snabbhet och elegans på.

“Först en bedöming av trädet..”

“…klättra, klättra, klättra…”

“…klart godkänt träd.”

Men så hände något verkligen otäckt. Jag såg ett löv som verkade lite misstänkt, och gjorde en kattrusning och slängde mig efter det. Tyvärr missade jag vattenpölen som var mellan oss. Jag hade sådan fart över pölen att jag nästan sprang på vattnet. Men inte hjälpte det, jag blev fortfarande blöt om tassarna!

Blött och nervöst

När det nu äntligen lugnat sig här hemma, så försökte jag mig på en promenad med husse under kvällen. Snabbt insåg jag att risken för att drunkna ute i regnet, var direkt överhängande. Jag klamrade mig fast vid buskar, träd och husses ben. Efter ett par vändor över vad som kändes som en grötig massa, så gav jag upp och ville gå in. Jag börjar bli orolig för mig själv. Det börjar bli allt oftare som jag vill in innan husse. *tar pulsen med tassen* Hm, allt verkar okej.

“Hjälp, katt överbord”

Så är det ju lite extra spänt här hemma i kväll. Jag ska ju som bekant till tidningen i morgon och bli beundrad. Jag ser verkligen fram emot en låååång promenad dit. Räknar med att husse bär mig en liten bit. Jag får ju inte komma fram svettig och så., utan måste ju vara fräsch. Fast med min tur lär det väl vara jag som får bära husse.

Lite kyligt ute…

Men trots kylan så fullföljde jag mina uppgifter som lokal säkerhetskatt. “Med stort ansvar följer stora uppgifter” var det någon som sa en gång. Tror jag i alla fall.

Blev faktiskt två promenader i dag. En på morgonen, då husse gick omkring och huttrade och svor över sina blöta skor. Han ska väl inte klaga som har skor. Värre för mig som blir alldeles blöt om tassarna. Fast efter lite magkliande så glömde jag bort det blöta och kastade mig på rygg och rullade runt ett par varv. Passade även på att undersöka ett träd som såg lite visset ut. Men efter närmare undersökning så hade det bara nyst och tappat löven.

Rapport från promenaden

Den här morgonen började rätt underligt med att husse gick upp innan jag hunnit riva i persiennerna. Han såg lite grinig ut när han stapplade ut till köket vid 6-tiden. Men det kan inte hjälpas, vi vill ha mat nu. Efter intaget mål så gick vi och la oss igen. Inte husse då förstås, han lyckas aldrig somna om.

Efter ett par timmar kände jag för att gå ut och vädra svansen lite. Jag jamade på husse att släppa ut mig. Det blev bara för husse att plocka fram kopplet igen. Jag började som vanligt med att markera min närvaro vid husknuten. Men så började det spritta lite i tassarna och jag var bara tvungen att sticka upp i trädet en sväng. Sedan trampade vi runt området ett par varv. Vi råkade gå fel också och hamnade vid ett annat område. Det var jätteläskigt. Jag kände inte alls igen några dofter, inte ens omgivningen såg likadan ut. Jag började dra lite hårdare i kopplet för att få husse att öka takten. Men efter ett tag så hittade jag ett par buskar som jag var tvungen att markera. *hehe*

Det tog en stund, men sen var vi tillbaka i mitt område igen. Det firade vi med att spela lite boll med lustiga fruktmojänger. Det finns nämligen ett träd som bara öser ner såna runda lustiga saker.

Husse sparkade iväg en åt mig som jag jagade efter. Men sen sparkade han för hårt och höll nästan på att ta livet av mig med fruktmojängen. Då lät jag det bli oavgjort och kröp in i en buske och gömde mig.

Jag nosade ett par minuter vid varje blomma för att vara säker på att jag inte missade någon. Men nånstans tappade jag bort mig och började om från början. Då tappade husse tålamodet och gick hem, släpandes på mig som en säck potatis. *fnyser*