Viska jamar - Min 'töta mage

Såhär brukar ja' ligga i såffan om kvällarna när husse ligger i andra änden av såffan. Ibland får han tillochmed klia mig på magen.

Ja' tycker nog om dej, husse. Tror ja' i alla fall. *blink*

Viska jamar - Söta bilder på mej

Här e lite bilder på mej. Husse sejer att ja' e jettesöt å att ja' blir sötare för var da' som går. *glad*

Här ligger ja' å vilar i klätterträdet.

Här har ja' snott husses stol. Hehe, han tyckte ja' va' för
söt för att flytta, så ja' fick ligga kvar.

Viska jamar - Sch, ja' jömmer mej

Husse va' på jakt efter mej för att han ville titta lite på mej. Ja' tyckte de' tjendes lite olustit, så ja' jömde mej bakom plastblåmmårna i fönsteret. Man han lyckades ändå se mej. Märkligt.
Trevli' hälg förrästen.

Åm ja' jömmer mej här å inte låssas åm
honom, så går han kanche.

Uh oh, uppteckt! Fort, aktivera oschyldia blicken.

Viska jamar - Bilder på mej

Kan man jama annat när man ser sötisen ta för sig av det goda i livet?
Tänk, hon vågar sig upp på bordet när husse äter. Fast han får inte klappa henne. *hehe*
Husse säger att han höll på att smälla av när han såg hennes söta nos över bordskanten.

Åh, va' e detta för nåt?

Hm, måste 'maka.

Nom nom! Gottigt!

Best att ja' tar lite till. Non nom nom...

Dumma jul!

Jag låg som bäst och snarkade i sängen och drömde om stora buskar av kattmynta och ett tivoli för katter där man kunde kasta vattenballonger på skällisar och gå i det lustiga huset som var fullt av skällisar i fåniga kläder.

Plötsligt slits jag ifrån mina härliga drömmar av ett synnerligen fegt angrepp. Det var min förjamade husse som tryckte ner den förjamade tomteluvan över skallen på mig igen.

Om jag inte varit så yrvaken så skulle jag gjort ett katt-fu grepp på drummelgubben.

“Samma sak varje jul.” *mutter*

Snuffe som låg i fåtöljen och gav ifrån sig underliga ljud, blev också överfallen av husse med tomteluva. Det höll på att sluta med att han bet husse i fingrarna. Fast det hade han bara förtjänat.

“Öh va? Vad är det som händer??” *yrvaken*

“Suck! Jag trodde jag skulle klara mig undan i år.”

“Meh! Jama om pinsamt asså ba’ öh!”

“Här får du din förjamade tomteluva!” *bita bita*

Inlägget från förra julen.

Men jag då?

Nu går skamsen hund på torra land! Efter morgonpromenaden så försvann husse återigen utan mig. Det visade sig att han hade gjort en sån där storhandling inne i stan. Med sig hem hade han då Dentabits (mums) och en gigagantisk säck med kattmat.

Döm om min förvåning när jag tittar närmare på påsen och läser “för vuxna katter 1-6 år”. Eh, hallå ja?! Vad hade han tänkt att jag skulle äta då? Min mat smakar faktiskt som gamla strumpor som dragits genom kattlådan! *örk*

“Varför får jämt Snuffe stora matsäckar och jag små?”

Husse hävdade att jag fortfarande hade kvar mer än en halv säck med torrfoder, eftersom jag hela tiden käkade upp Snuffes mat. Så nu fick jag skulden för det också. *suck*

Jag känner mig faktiskt lite diskriminerad här. Snuffe får göra massa med saker som jag aldrig får. Han får exempelvis sitta uppe på köksfläkten utan att bli nedskuffad. När jag försökte så hojtade husse att den skulle rasa ner. Det var väl inte mitt fel att det började knaka lite oroväckande. Jag är kränkt!

“Ja e så liten å söt att ja får vara her hur mycke ja vill.” *blink*

Som om inte allt det här räckte, så kommer det massa otäckt blött ute också. Allt går emot mig idag. *sniff*

“Men husse, det är blött och kallt ute ju.” *atscho*

Härligt

Vilken härlig morgon det har varit, även om den var något förvirrande. Jag satt som bäst och jamade vid dörren, att det nu var dags för min morgonpromenad. Precis när husse ska göra sig i ordning, så piper hans telefon. Det är en tvåbening som har kommit lite vilse i närheten av husse och nu behöver hjälp. Husse erbjuder sig att ställa upp med transport, så hon inte springer ännu mer vilse. Gissa vem som gjorde den största uppoffringen?! Jo, undertecknad!

Som tur var så kom husse hem rätt snabbt och tog med mig ut. Fast jag var lite upprörd att behövt vänta jättelänge, det var  flera minuter minst.

Väl ute så njuter jag av det soliga vädret och den svala brisen som smeker min päls. Sedan började det blåsa upp vid det bakre ventilationshålet och då var det inte kul längre.

Här njuter jag av solen. En förjamat trevlig morgon.

Jag räknade lite tassar på kattforumet också. Jag är ju så nyfiken på hur det går för mitt blivande kattparti. Mjaou, säger jag bara. Det rasar in tassröster från höger och vänster.

Om det fortsätter så här så måste jag nog snart hyra in Snuffe som sekreterare. Om jag använder bilderna som husse tog när han precis hade flyttat hit, så kommer alla tvåbeningar att smälta och skicka oss pengar så jag kan öppna ett katthem.

Snuffe, endast ett par dagar över 12 veckor.

Annars har det flutit på bra som sagt. Det gick lugnt till när jag inspekterade buskagen och diverse träd. Jag försökte spåra upp marodörerna som kastat skräp i mina buskar. Men jag kunde för mitt liv inte hitta några säkra spår. Funderar på att kontakta den lokala kriminalarkatten.

“Här tror jag att dom gick förbi, eller var det där borta?” *nosar*

Förresten så har Wikki gjort en jättefin pamflett åt kattpartiet.

Jag, ett charmtroll

Det blev jag kallad av grannarna när jag tassade runt på gården med husse. Jag höll på som bäst med en nosologisk buskologiundersökning, när dom ropade på mig. Självklart sprang jag dit på lätta tassar för att bli kliad och gosad med. Då sa dom att jag är kvarterets charmtroll! *stolt*

“Här ligger jag då och pustar ut efter att jobbat med buskologi.”

“Kan jag hjälpa att jag ser söt ut hur jag än ligger?”

Husse fick då förslaget att använda mig till att ragga tjejer med. Då förklarade han för grannen att sist han försökte stryka sig mot tjejer och spinna lite sensuellt, så började dom kasta saker efter honom. Då fick han förslaget att pröva att ligga på rygg för att bli krafsad på magen. Men vem katten vill krafsa på husses kagge?

Sedan kom nästa pinsamhet. Jag såg en smaskig fjäril flyga precis ovanför skallen och bestämde mig för att jaga den lite. Nu är det ju så att husse brukar vara lika smidig som en flodhäst när han springer, så han försöker utveckla en ny springstil som gör honom smidig som en gasell.

Denna springstil innebär att han inte använder hela foten till att springa med, utan springer mer på tårna. Så nu ser han inte ut som en klumpig flodhäst längre, utan har bytt stil till långbent struts med identitetskris. Arma husse och arma mig. *tassen för ansiktet*

“Har du slutat springa nu husse? Så man slipper skämmas för dig.”

“Här ligger jag då under buskarna och övervakar mitt revir. Det är så svårt att jobba när alla vill gosa och klappa mig. Fast jag klagar inte.”

Skvallra inte…

Lova att inte skvallra, men jag kunde bara inte låta bli. Vädret var jättefint och det var flämtvarmt ute, så jag kan ha blivit lite påverkad av det. Men så tyckte jag även lite synd om Snuffe som smugit runt hela gårkvällen och natten, för han var så nervös för gammelhusse. Den lille fegisen. *hehe* Nåjam, det var när vi besiktigade jobbet husse gjort på uteplatsen (ska bli kattsäkrat) som det hände. Jag tvättade lillskrutten…

Sippo: Kom här lillkillen så ska jag ta tass om dig. Du är ju alldeles varm och svettig. Smutsig är du med. *suckar* Snuffe: Purr, purr… *spinner*

 

Spännande dag

Oj vad jag har haft trevligt idag. Dagen började med att jag gosade husse ur sängen. Det betyder att jag stryker mig mot honom och nosbuffar lite. När han då ska klia mig, så drar jag mig bakåt så han måste komma närmare sängkanten. Efter ett par försök så ligger husse på golvet. *hehe*

Så tillbringade jag större delen av förmiddagen till att spana genom fönstret. Man vet ju aldrig om det kommer någon inkräktare smygandes.

“En säkerhetskatts arbete är aldrig slut.”

“Det gör att andra katter kan känna sig lugna och njuta av livet.”

På eftermiddagen så kände jag mig lite rastlös och jamade en stund för mig själv. Då kom husse med kopplet och frågade lite försiktigt om jag inte ville gå på promenad. Det ville jag ju så klart.

Nu har jag ju inte varit ute på flera dagar, så det blev ett fasligt nosande i alla buskar som fanns. Jag var ju liksom tvungen att få veta de senaste jamen i området.

*sniff, sniff* “Hm, spännande nyheter må jag jama.” *nosa, nosa*

“Vad har ni för spännande att berätta då?” *nosa, nosa*

“Åh, är det inte dagens lunch som springer runt här?”

Vi träffade på en granne som blinkade lite snällt åt mig, så jag var ju bara tvungen att gå och hälsa lite. Oj vad jag blev kliad på magen. Men liksom alla andra som kliar mig, så ryggade hon tillbaka när jag råkade nafsa efter fingrarna. Jag förstår inte det.

Patrullen fortsatte runt hela området och jag fick tillbringa en hel del tid med att återigen markera mitt området. Jag buffade och klöste på varenda buske och varje träd, som jag kunde hitta.

“Agent Sippo här. Jag jobbar på en ny förklädnad.”

“Ibland måste man pröva många olika innan man hittar någon som verkar bra.”

Det var så spännande att jag totalt glömde bort att det fanns skällisar i området. Blev lite snopen när det plötsligt kom en liten och ful sak springandes på andra sidan busken.

“Hörru husse. Har skällisen gått nu eller? Vadå kom och kolla själv, är du inte klok?”

   Vi träffade även på en gammal bekant som smög omkring i buskarna. Först intog jag svansberedskap, eftersom jag inte såg vad det var från början. Men sedan så sänkte jag beredskapen och försökte inleda ett samtal. Men det var dom inte intresserade av.

“Nämen tjenare Stickan. Hur står det till här då?”

Slutligen så testade jag att sola lite på en parkbänk. Jag hittade inget bord där vi var just då. Men bänken var sådär lagom uppvärmd och härlig. Det är skönt att vara katt.

“Så varmt och härligt det är här.” *kurr*

“Ligga och spana på omgivningen är livet.” *gäsp*

Stickis

Förmiddagen började med moln, blåst och annat tråkigt. Det var först på eftermiddagen som solen behagade att titta fram. Höll som bäst på att kontrollera närområdet, då mina hökögon…eh, kattögon, såg något oerhört spännande.

“Här undersöker jag min lokala husvägg.”

“Här undersöker jag om det hänt något nytt under buskaget.”

Det var bara att intaga smygläge och tassa fram så snabbt och försiktigt det bara gick. När vi kom tillräckligt nära så såg till och med husse vad det var. Eller snarare, vem det var. Det var ju Igge den yngre.

“Nämen tjenare Igge. Hur är lä.. Hörru, fräs inte åt mig.”

Igge var inte ett dugg intresserad av att föra ett vänligt samtal. Han kurade ihop sig och började morra och fräsa åt oss. Då beslutade husse att vi skulle lämna den lille i fred. För att riktigt visa hur snäll jag är, så gjorde jag ett rullningar på rygg.

“Så skönt att ligga på rygg.” *kurr*

“Titta så snäll jag är. Gör inte en fluga förnär. Åhå, jag rimmade.”

 Igge smög runt i buskarna bara och struntade fullkomligt i mig. Till slut gav jag upp och drog vidare.

Vi kom väl 10-20 tasslängder då ett par grannar hojtade till på mig. Nyfiken och snäll som jag är, så beslutade jag mig för att strunta i husse och springa in på tomten och hälsa lite. Även om husse inte har ett fint sätt så har jag det.

Dom var jättesnälla och trevliga. Jag blev alldeles kliad och krafsad på magen och låg som bäst och mös då jag kände en otrevlig lukt. Det var katten som bodde där som tittade fram. Självklart fräste jag till på skarpen, men då ryckte husse i kopplet och skällde på mig. *snyft* Han trodde nämligen att jag fräste åt grannen som klappade mig. Det var först när hon sa att det var åt katten och inte henne som jag fräste, som husse bad om ursäkt. Så fick jag en bit godis.

Husse fick så mycket beröm för att han var ute med mig i alla väder och alla tider. Men så bestämde sig dumskallen för att sabba allt genom en väl avvägd kommentar;

Jo, man kan ju lätt tro att jag gör det för att jag är djurvän. Men det beror mer på att Sippo jamar så högt och länge att jag inte har något val, för då skulle jag bli tokig.

Snacka om fräckt att skylla allt på mig! *mutter, mummel* Fast jag tror att husse bara skojsade med oss. Han älskar ju när jag jamar för honom.

Men oj

Som alla vet så brukar ju jag och min nos hitta lite underliga saker under våra patruller. I dag så träffade jag på någon som jag inte sett på jättelänge. Först trodde jag det var en inkräktare. Men min nosologiska nos fastslog att det var igelkotten Iggy.

“Men hallå där, vad är det jag ser?”

Det var när jag stod och nosade under busken som jag stötte på den lille krabaten. Husse stod bredvid och trampade lite rastlöst. När han till slut fick nog och började dra i kopplet, så jamade jag till på skarpen. Det var då husse gick ner på knä och stoppade in skallen i buskarna för att kolla läget.

Husse: Men oj vilken söt rackare. Sippo: Hörrudu, få inte för dig några dumheter här nu. Husse: Öh, ehm, hmm. Sippo: Nej! Jag vägrar att dela lägenhet med den där.

Sippo: Passa dig husse, dom där stickorna ser vassa ut. Så bits han kanske. Husse: Vadå bits? Igelkottar bits väl inte? Sippo: Stick in fingret och testa.

“Husse fotade den stackaren från alla håll och kanter. Till slut fick den lille nog och stoppade in skallen i en lövhög. Då gav husse upp. När jag frågade om han sett Masken Börje, så fnös han bara.”

Resten av promenaden avklarades på ett ögonblick. Jag käkade en massa gräs där “bäst före” datumet hade gått ut. Jag spydde upp lite i grannens buskar, sen gick vi hem.

God Jul

Det vill vi önska alla katter runt om. Ta det lugnt med sillen och tassa försiktigt runt grötfaten. För att visa att vi verkligen förstår hur jul traditioner kan missbrukas, så ställde vi upp på ett foto.

Inte nu igen… Mutter

Eh, vad gör du husse?

Här kommer vår variant på “Bjällerklang” som husse hela tiden går och nynnar på. Jag blir alldeles jamig mellan morrhåren på den låten!
“Jam å kurr, jam å kurr, hördes i från sjön.
När husse ger oss kram å kel, så känns det som en dröm. TJO!”

Det här med julen

Räcker det inte med att alla tvåbeningar blir komplett galna och klär ut sig på olika sätt? Måste man dra med sin stackars katt i eländet också?

Jag känner mig helfånig. *mutter*

Nej, jag tänker inte se söt ut.