Annorlunda start på dagen

Nu har det hänt något underligt. Jag måste ha blivit påverkad av astro-nåmiska störningar. Jag gick mest och funderade på ingenting, då plötsligt husse gör sig redo för promenad. Jag hade totalt glömt bort vår åbligatåriska morgonpromenad. Lite genant var det allt när husse kom viftandes med kopplet och ropade “promenad”. *skäms*

Astronomiska störningar månne?

Promenaden blev smått virrig på grund av detta och inte blev det bättre av att det åkte runt en gräsätande brummaskin som förpestade omgivningen. *ryser* Dessutom gick det runt tvåbeningar med några slags verktyg som dom använde till att mörda buskarna med.

“Vad görs med mina stackars buskar? Är ni inte kloka?!”

“Här uppe i trädet, känns det lite säkrare.”

Vågar knappt tänka på hur eftermiddagen kommer att bli. Jag tror nog att det blir att följa i husses fotspår. Då kan man känna sig säker så länge han inte trampar snett. Men gör han det, hör man hans svordomar lång väg.

“Jag håller mina tassar på dina fötter, husse. Det är okej va?”

Orättvist

Jag känner mig lite orättvist behandlad. Det är nämligen så att husse har frågat andra kattmänniskor på kattforumet, om hur han bör göra när vi möter en annan katt på våra promenader. Då fick han svaret att han ska fortsätta dra bort mig från den andra katten, så vi inte ryker ihop. *fnyser*

“Varför ska jämt undertecknad katt behöva dra sig undan?”

Vad är det för sätt?! Är det bara jag som ska behöva dra mig undan bara för att jag har koppel. Luktar diskrensning… nej, diskriminering heter det ju. Kränkt blir jag också minsann. Alla andra katter bara skrattar åt mig ju. *snörvel*

“Vilken tur att jag har koppel på mig, annars skulle du allt få.”

Så har det varit osäkert i området också. Det har kört runt såna där brummisar som äter gräs. Jag skyndade mig till mitt gräshörn för att få mig ett par tuggor innan även det skulle försvinna. Dumma brummisar. Låter gör dom också. Som om inte det räckte så har den ena brummisen fått en mini-brummis som den släpar runt på. *rys*

“Ser ni den lilla brummisen på släpet? Det blir bara värre och värre hela tiden.” *jämmer*

Brummisar

I dag har det varit förenat med livsfara att vara ute. Hela området skakades av ljudet från otäcka brummaskiner som åkte runt. På brummaskinerna satt det elaka tvåbeningar som styrde monstret. Tillsammans åkte dessa runt och mördade hela gräsmattor. Hur ska jag nu kunna bedriva spaning som säkerhetskatt?  Finns ju inget gräs att gömma sig i. *suck*

 

“Här utför jag en noggrant planerad manöver. Öronruskning!”

Värst var att brummaskinerna lämnade kvar stora högar med gräs. Jag råkade snubbla på en sån och gjorde en halv fristående tassvolt. Dumma grästuvor som fäller mig. *fräser*

“Tycker nog att gräschet schmakar likkadant schom tidigare husche.”

Mera intrång

Nu får jag snart börja jobba övertid om det ska fortsätta på det här viset. Det var på kvällsrundan som jag upptäckte att det sprang massa inkräktare på min mark. *fräs* Var tvungen att inta svansberedskap och visa vem som bestämde.

“Hörru du, det här är mina buskar. Försvinn!” 

Men det är ju inte så lätt att bli tagen på allvar alla gånger när man bär på en sele som sedan sitter fast i husse. Men jag jamade allvar med den här killen så han tassade iväg sen.

Resten av patrulleringen gick bra. Det var ett par kattkollegor som rök i hop så morrhåren fladdrade. Det visade sig vara den första katten jag körde bort. Han hade visst hittat ett svagare offer. *fnys*

“Så träffade vi på en bekant. Den här gången fick hon vara i fred.” 

“Här kontrollerar jag en jättestor brummis. En dubbelbrummis!” 

På vägen hem så kollade jag till min sandhög som jag hittade nyligen. Döm om min förvåning när den nästan försvunnit. Allt är husses fel! Han har säkert gömt sanden för mig. *mutter*

Tillit

Det var under min dagliga nosologiska undersökning av buskarna, som jag såg en bekant svans sticka upp bakom en sten. Först trodde jag att jag såg i syne. Men nähä då. Det var grannkatten som återigen smugit sig in på mitt revir. Jag satte upp högsta gallopp och med husse hängandes som en vimpel i kopplet, spurtade jag efter svansen.

Det visade sig ju faktiskt vara samma kattfröken som jag busade lite med för ett par dagar sedan. Jag sprang efter henne för att förklara att jag inte var arg utan bara ville leka lite. Hon var inte ett dugg intresserad av att leka. Hon sprang in under bilarna på parkeringen och där under ville jag inte krypa. Får väl skicka ett jamogram nästa gång och förvarna.

Så har jag undersökt ett par underliga växter som klättrar på träplank och annat. Hade gärna fortsatt undersökningen, men husse var lite orolig att jag skulle sno in mig och fastna. *fnys*

“Klättrande växter. Verkligen underligt.”

Så har jag givetvis njutit av solen och smaskat massor med gott gräs. Fast nu börjar det bli lite problematiskt att hitta gräs utan massa flygfän i. Jag har då ingen större lust att ha humlor bland grönsakerna.

“Mums, namnam.”

“Jamen det var ett fasligt fotande. Låt mig bara dra in tungan först.” *klick* “Låt mig dra in tungan först sa jag!”

Så hände något underligt. Det var när vi satt på vår parkbänk som husse plötsligt släppte kopplet och började fota istället. Han litade på mig att jag inte skulle smita. Det gjorde jag inte heller.

“Mig kan du lita på husse.”

Så måste jag ju nämna att mitt revir utökats lite. Nu så kontrollerar jag även den stora vägen en bit bort. Så att det inte är några brummisar som försöker smyga sig in i området alltså.

“Här står jag dagen lång och vaktar mot inkräktare.”

Ha en försvansat trevlig helg kära vänner. Tassen så länge.
-Sippo, områdeskatt.

Äntligen ett erkännande

Äntligen har man fått den uppmärksamhet som mitt arbete kräver. Först så planterade tvåbeningarna stora stenklumpar överallt, så inga brummisar skulle kunna jaga oss katter längre. Så när jag var ute på en kvällsrunda i går så såg jag något som verkligen gjorde mig glad. Jag skrattade så morrhåren skakade. Äntligen!

“Titta husse. Jag har fått en egen skylt.”

Nu kan folk och fä känna sig trygga i området, när Sippo, säkerhetskatt, patrullerar. Skylten måste vara för att varna alla skällisar och annat löst anhang, för att komma hit och bråka. Man vill ju inte betala skadestånd för någon snavade på min svans. Då måste jag ta till mina kunskaper som advokatt.

Patrullen fortsatte utan större händelser. Husse passade på att ta några bilder medan vi vandrade runt. Det var en vacker kväll.

Vilket oväsen och Börje

Var ute på patrullering när jag hörde ett fasansfullt vrålande. Det var en brumbrum som åkte runt i området med en stor järnskopa som mun. I den hade brummisen en stor sten som den spottade ut vid infarten till området. Sedan åkte brumbrummen iväg och hämtade ännu en sten som den spottade ut på andra sidan av vägen. Jag förstod då att det var mina protester som hade börjat göra verkan. Äntligen skulle området bli katt-säkert. Det var verkligen på tiden.

På eftermiddagen jamade jag upp husse ur soffan för ytterligare en sväng i området. Som vanligt svarade han med diverse kränkande tillmälen och så kom den obligatoriska kudden farandes. *fnys* Tur att han siktar så illa, annars skulle jag fått den i ögat. Jag gick som bäst och luktade på gräset då jag såg något fruktansvärt. Masken Börje. Totalt mosad. Jag kastade mig ner bredvid honom och jamade för fullt; “Nej Börje, lämna mig inte!” Det var först efter en stund jag insåg att det inte alls var Masken Börje. Det var grannmasken Håkan. En väldigt otrevlig typ har jag hört. Spelade tydligen musik hela nätterna. Till slut fick Börje nog och flyttade till andra rabatten vid kortsidan av huset.

På vägen hem så stannade jag till vid dom lokala brunnslocken för att kontrollera hållfastheten. Den kunde förändrats under det vita täcket ju. Men jag kom snart fram till att allt var som vanligt.

“Inget att rapportera. (slurp, slurp)”

Så fick vi katter lite extra gott när jag kom hem. Husse hade gömt undan en burk med mjukmat. Han brukar ge det vid festliga tillfällen. Snuffe vägrade blankt att äta det, så då fick jag allt. Undra hur min mage kommer att må i kväll.

Brummisar invaderar

Hjälp, hjälp! Hemska brummisar har invaderat mitt revir nu på morgonen. Det bara kryllar av dom. Det är komplett livsfarligt för en stackars katt att bara ta sig över gatan. Vi lyckades ta ett foto på en av bestarna, när den stod och sov.

“En ryslig brummis.(rys, skak)”

Plötsligt så började brummisen och hans kompisar att vakna till liv. Det blev ett fasligt vrålande på bestarna. Jag blev lite rädd och gömde mig bakom husses ena ben. Så tittade jag fram mellan benen på husse och jamade ut brummisarna efter noter. Då åkte dom iväg!

På kvällen tog vi ytterligare en promenad. Våren är verkligen på väg. Det luktar mumsigt gräs överallt. Inte det endaste vitt i sikte. Husse försökte föreviga våren genom att fota en “knopp” på en trädgren. Tyvärr så hade husse och grenen diverse kommunikationsproblem. Han sa åt grenen flera gånger att sluta röra på sig, men den ville inte lyssna. Visst inte bara vi katter som flyr blixtlådorna. *hehe*

“Till slut så fick husse sin efterlängtade
bild på knoppen.”

Så mötte vi en tvåbening som tyckte jag var söt. Det fick hon pluspoäng för. Men så kallade hon mig för “han eller hon” och då blev det minus. Slutligen frågades det om jag gjorde ifrån mig utomhus. *fnys* Men husse förklarade att jag bara gör det på lådan. Innan vi gick in så satte vi oss en stund på vår parkbänk i solen. Det var riktigt mysigt att ligga bredvid husse.

“Min parkbänk.”

“Bäst att även kolla träväggen också.”

Dumma vitt

Det otäcka vita fortsätter att belägra mitt revir. Jag har för stunden dragit mig tillbaka hem. Jag är faktiskt bara en katt, inte nån slags snöget. *mutter*

“K-k-k-kallt.” *hutter, burr, frys, skak*

Dessutom försämras min arbetsmiljö då alla brunnar nästan försvinner under det vita. Halva tiden ute går ju åt till att nosa reda på dom ju. Men det skulle vara ännu värre om en katt skulle fastna med tassen för han inte såg brunnen. Därför fortsätter jag kontrollera.

“Bör kontrolleras för att undvika olyckor.”

När jag ändå höll på att kolla brunnarna så kunde jag ju inte undvika att se människornas brumbrum som stod på snömattan. Nyfiken som jag är, så passade jag på att undersöka den medans den var tyst. Kanske sov den bara.

“Såja, lugn och fin. Inga hastiga rörelser.”

“Hm, så den här skrapar bort snö…”

“Hur sitter allt fast egentligen?”

Resten av patrulleringen fortsatte utan större problem. Jag kände mig rätt nöjd efteråt. Fick mycket gjort så att säga.

Fast bäst var när vi gick ut andra gången på dagen. Då kom nämligen min favorit magkrafsare och hälsade på mig i snön. Jag blev först lite orolig innan jag såg vem det var. Men oj vilka kurriga fingrar hon har. Betydligt bättre än husses. Han använder dom bara till att strypa mig och kasta strumpor på mig. *fnys*

Vårkänslor

I dag har det varit ett fankattiskt väder ute. Solen lyste hela dagen och gjorde min päls så varm och skön. Tydligen tyckte husse det med, för han har börjat klia och klappa mig när vi är ute. Förut så jagade han efter mig bara.

“Skönt och varmt här ute. Kurr, kurr.”

“Titta husse. Ätbara vårtecken.
Vadå inte äta dom?!”

Vi tog en vända i den lokala skogsdungen och luktade på lite fler pinnar och kottar. Vi kan ju missat några när vi var här sist. Det fanns ett par nya dofter, men dom övermarkerade jag. Det är min skog nu.

“Här patrullerar jag min fina skog.”

“Här har jag fastnat med kopplet
i min fina skog. (mutter, morr)”

Sen fortsatte vi långt bort. Jag kände nämligen för att tassa andra stigar än dom vanliga i dag. Om man bortser från dumma brummisar som körde runt, så var det trevligt. En otäck sak med våren, där är dom där motorcyklarna. Dom tycker jag inte alls om. Dom låter och så verkar dom lite instabila. Dom som kör alltså.

På vägen hem träffade vi på en avlägsen bekant. Han var lite kompis med Masken Börje tror jag. Jag försökte starta ett samtal, men han var inte alls på humör. Morgontjurig kan man tänka.

“Hörru, har du sett Börje i år? Hallå?!”

Så riskerade jag liv och päls för att fortsätta dokumenteringen av otäcka väggar. Här kommer en bild på fler konstiga saker som plötsligt börjar vråla när man går förbi.

“Milda morrhår! Det är ett helt gäng.
Spring husse, spring för livet!”

Dumpad två gånger

Morgonen började med att husse sprang runt och började plocka och ha sig. Blev lite orolig, för det kan nämligen innebära allt mellan storstädning, vilket förvirrar en stackars katt, eller att det är kattnappning till sticktanten på gång.

Fast den här gången var det inget av det. Husse skulle bara plocka fram en gammal dator som han skulle lämna in. Jag ställer mig då vid dörren för att följa med husse till bilen. Men innan jag hinner sätta ut tassen så slänger han igen dörren mitt framför nosen på mig. Jag hade blivit dumpad. Snacka om fräckt.

“Akta min nos, husse.”

Så jag fick ta saken i egna tassar och rev ner lite prylar på golvet. Man måste ju liksom markera. Sätta gränser, som människorna säger.

När husse kom hem så jamade jag ut honom efter noter. Man lämnar inte sin katt så där bara utan vidare. *fnys* Husse satte ner en kasse på golvet med saker i. Men eftersom den inte innehöll kattsaker, så fick den helt enkelt vänta tills jag fått min promenad.

Min nosologiska utredning fortsätter. Vi gick en sväng runt husknuten igen för att kontrollera eventuella ledtrådar efter trädnappningen. Den här gången så jag spår efter brumbrummisar. Detta stärker misstankarna om ekologisk utresning, eller vad det nu heter.

“Spår efter förövarna.”

Kvällen blev också helt fel. Husse smet iväg på en långpromenad utan mig. Jag blev förjamat ilsken och vankade av och an innan han kom hem igen. Då jamade jag ut honom igen och förklarade att jag bara var orolig för att han skulle gå vilse. Det blev en promenad till för husse. *hehe*

Traumatisk händelse

Jaha, öga för öga, tass för tass. Det är tydligen så husse tänker. Vi var ute på en promenad i det uschiga vädret, och jag höll som bäst på att kontrollera andra sidan av ett par buskar, då det hände.

“Jaha, då kolla vi andra sidan då.”

Utan förvarning så drar husse till i kopplet så jag stegrar mig på baktassarna. Först blir jag lite sur på husse, men det visade sig att han bara ville dra undan mig från den otäcka brummaskinen som kom åkandes. Men han behövde väl inte dra så hårt.

Så måste jag ju visa upp den sjungande fisken som jag jamade om tidigare. Som tur är har husse inga batterier till den, annars hade man väl fått gömma sig under sängen för den där dumma fisken.

“Bigmouth, den sjungande fisken.”

Vilse med husse

I går drog jag med husse på en promenad rätt sent på kvällen. Det var mörkt och rätt kallt faktiskt. Husse trodde att vi bara skulle vara ute ett par svansvift, men jag hittade så mycket intresanta dofter, att jag liksom tappade bort tiden.

Plötsligt var vi långt utanför området. Husse som inte ser ett skvatt i mörkret, började snurra runt och leta efter något han kände igen. Då insåg jag att husse inte hade en aning om vart vi var.

Tursamt nog så är man ju gammal commando-katt, så jag tog snabbt täten för att leda husse rätt. Det första problemet kom efter ett par meter. En buske luktade så spännande att jag glömde bort husse och sprang runt busken med hela kopplet. Husse gjorde ett par underliga läten när han upptäckte att det var taggiga buskar.

Nästa problem var bilvägen. Jag vägrade prompt att gå över gatan utan strålkastare och farthinder. Jag har allt sett hur folk brummar runt som galningar i sina brumbilar. Det slutade med att husse lyfte upp mig och bar mig över vägen.

Resten av promenaden hemmåt, tillbringade jag åt att motarbeta husse. Springa runt lyktstolpar, in under bilar och sen bara kasta sig ner på marken, är utmärkta knep.

En kort skogspromenad

Ja, för lång blev den ju verkligen inte. Jag ville ju vandra runt och lukta på alla olika växter som fanns där. Men husse bara klagade på taggar i byxorna, händerna och en gren i trynet.
Det tog husse cirka sju minuter att plocka bort alla tagarna, sen springer han in i nästa buske. Då beslutade jag mig för att det kanske var bäst att lämna skogen för dagen.
Jag kontrollerade ett par brunnslock till, men hittade inget som verkade misstänkt.
På kvällen så kom husse hem efter att ha handlat lite. Med sig hade han bland annat en sådandär otäck brum-maskin som han kör med på golvet ibland. Fast den här hade faktiskt ingen lång snok som han sprang runt med. Den såg jättekonstig ut.

"Ännu en otäck maskin i hemmet"

Jag blev väldans nyfiken när husse ställde ner den på golvet och backade bort. Hur skulle han nu kunna styra den? Plötsligt satte brummisen igång och åkte i väg av sig själv! Jag höll nästan på att hoppa ur pälsen. Nu får man ju ingen förvarning alls innan brummisen kommer och jagar oss katter. *jämmer*