Men ändå lite leskit. Vadå? Undrar ni. Jo, husse fick lite besök av sin brorsa och hans sambo. Ja å Tindra försökte smita in i såvrummet, men ja' kunde inte komma undan, ja' va' fångad i tjöket. De' stod otäcka tvåbeningar överallt. Ja' va så redd att ja' nesta började gråta å ropa efter mamma. Men så plötslit så såg ja' en utväg å springde så fort ja' bara kunde å jömde mej under sängen.
Där lågde ja' i minst sjuttifemton minuter, innan ja' hörde massa kånstiga ljud, så ja' var ju bara tvungen att smyga ut å kolla vad de' va som hände. De' va' husses brorsa som viftade me' dammvippan å gjorde kånstiga ljud.
 |
Hm, va' e de' som låter? |
 |
Jelp! En tvåbening, med dammvippa. Bäst att smita undan. |
 |
Fast lite nyfiken e ja' ju förstås... |
 |
Hm, du bits inte va? |
 |
Märklig typ. Hörru, du missade lite med vippan där. |
 |
Jaha, han vill att ja' ska ta den' Nähä du, den går jam inte på. |
 |
Nä, jam tenker inte fånga vippan. |
 |
Jelp! Nu kommer han så där nära igen. |
 |
Åkäj, så länge han stannar i vardagsrummet så e de ingen fara. |
 |
Men jamarns vad han håller på. Försvinn! Schas! |
Vem vet. En da' vågar ja' kanske kåmma fram å helsa åxå. Precis som modiga farbror Sippo gör.