Smakade urk

Det hände något väldigt märkligt igår kväll. Husse serverade Sheba med laxsmak till oss, men vi åt nästan ingenting av det. Så frågan är om vi alla är sjuka, eller om maten helt enkelt smakade urk. Måste be husse köpa nytt så vi kan göra en riktig utredning av det hela.
Två tre kilo av olika sorter borde väl räcka.

Gräsligare än vanligt

Dumma gräsätare som förstör mina gräsmattor. Jag kan väl sköta dom på egen tass. *fnyser* Nu var gräsmattorna fulla med uschiga gräshögar som gräsätarna hade spytt upp. Hur mysigt var det att trampa omkring i grön gegga som fastnade under tassarna hela tiden?! *örk*

Jag funderade på att be husse kratta ihop allting och lägga i en hög. Men så fort jag bara tänkte tanken, så började husse nysa och få underliga utslag. Jag får nog kratta själv.

“Jag behöver minsann ingen hjälp med gräsmattorna.”

Det hände ju så mycket igår, att jag fortfarande är lite matt i tassarna. Värst var nog om bråket som Gustav var med om. Blev nästan lite orolig för min kompis där.

Så nu tänker jag nog ta igen mig lite. Tycker faktiskt jag gjort mig förtjänt av lite lugn och ro. Måste bara droga Snuffe först så han slutar göra svanskast på mig.

“Leta upp en annan säng husse. Den här är upptagen.”

Uäck!

Jag låg som bäst och gosade med husse i soffan, då han plötsligt börjar känna och klämma mig runt halsen. Det visade sig att jag hade en liten gäst som bitit sig fast där nämligen.

“En objuden gäst.”

Husse reagerade som vanligt med att bli nervös och springa runt i lägenheten. Han letade nämligen efter en speciellt sorts penna som han köpte tidigare. Man har den för att ta bort fulingar som sitter fast på sitt djur.

Jag måste ge husse lite beröm, för jag lyckades få behålla åtminstone det mesta av pälsen. Men speciellt roligt är det ju inte när han håller på att dra och slita i mig. Usch!

“Fy så äckligt. Den där vill jag inte ens nosa på. Notera att halva pälsen följde med också.”

Efter avklarad misshandel av katt, så försökte husse få lite sömn. Jag lät honom precis få somna innan jag började jama och banka på dörren. Så går det när man torterar sin kisse. Det var en något groggy och ilsken husse som följde med ut. *hehe*

“Hm, om jag håller mig här uppe så kommer fulingarna inte åt mig. Mwaha, commandokatten gör det igen.”

En liten olycka

Jag måste ju bara få jama om vad som hände för ett par dagar sedan. Husse hade varit och köpt ny sorts sand, eller sand kan man inte kalla det för heller. Det var en slags sort kristaller som tydligen skulle funka sååå bra. Det gjorde det inte alls.

Jag tyckte nämligen inte alls om känslan att trampa på kristaller i min egen kattlåda, så jag lämnade ett tydligt budskap i husses handduk som låg och skräpade på golvet. Det är i alla fall den officiella förklaringen. Självklart har han inga bevis eftersom han låg och sov.

När husse vaknade på morgonen så svor han en hel del när budskapet uppdagades. Men så går det när man försöker pracka på sin katt konstiga saker. “Shit happens” som husse säger. Hämnden är ljuv.

“Öhm, det var inte jag husse. Jag loooovar.”

Så måste jag även jama om något kul. En bekant till husse som varit borta flera veckor, har äntligen kommit tillbaka. Jag blev så glad över att ha fått hem min magkrafsare igen. Nu är jag en lycklig katt.

Uschigt väder

Dagen började väl rätt så bra. Husse och jag var ute en snabb sväng och kollade träd och buskar. Passade även på att sluka ett par grässtrån som såg ensamma ut.

Kvällen var däremot ingen höjdare. Jag står vid dörren och trampar och jamar för att påkalla husses uppmärksamhet. Precis när han satt på mig selen så tappar han sin tändare i skallen på Snuffe. Vad är det för sätt att slänga tändare på sin stackars katt?! Det är som jag alltid har sagt; dumma stinkpinnar!

När vi kommer ut så får jag en smärre chock. Det är inte bara tändare som trillar ner i skallen på katterna idag. Det bara vräker ner massa otäckt vitt från himlen också. Men då jag är en beslutsam katt så fortsatte patrulleringen.

“Hutter, darr, burr, frys, skak…”

När jag kommer till cykelstallet så smiter jag in under buskarna för att invänta bättre väder. Det funkade inget vidare. Husse blev grinig och började rycka i kopplet. Nu får man inte ens vara filosofisk ifred längre. *fnys*

För att vår promenad inte skulle vara helt bortkastad, så jamade jag åt husse att fota våra spår i snön. Det kan vara bra att ha ifall vi går vilse nån gång. Då kan vi skicka bilderna till polisen som kan spåra oss. Bra va?

“Så polisen kan spåra oss.”

“Det uschigt och blåsigt ute var
jag ej under busken fick stanna kvar.

Rastlös husse drar mig ut
nu det var på lugnet slut.”

-Sippo, katt med uschig päls.

Dumma dimma

Tog en promenad på kvällen, men den var då inte lång. Det var så mycket dimma i luften att man knappt såg grannhuset. Husse försökte ta ett par bilder, men dom blev mindre lyckade.

Själv tyckte jag det var obehagligt med blöt luft. Räcker det inte med att man måste trampa runt i det på marken, ska man behöva andas det nu också? För att inte tala om vad det gör med min päls!

“Inte ser man mycket inte…”

“Tur man har morrhår att navigera med.”

Så måste jag ju jama om förmiddagen. Snuffe försökte få husse att leka lite med honom och hans kossa. Vad gör husse då? Jo, plockar fram sin dumma kamera förstås. Inte för man ser så mycket, men man hör Snuffes förtvivlade jamanden.

Inget spännande i dag heller

Börjar nästan tro att jag skrämt bort alla flygande fän och katter. Jag var så desperat efter något spännande att blogga om, så jag kollade in dom lokala buskarna efter nyheter.

“hoho, något spännande på gång eller?”

Men det det var bara att inse faktum. Varenda en hade gått och lagt sig. Inte ens daggmasken Börje hittade jag. *sniff* Stackars stackars Börje. Tror snart att jag får leta upp en annan kompis.

“Nähä, helt tomt var det.”

Smutsigt ute

Min nosologiska instinkt har ännu en gång visat sig ovärderlig. Jag har nämligen konstaterat att man blir smutsig av att vara utomhus. Jag menar, det är massa vitt ute, men ändå blir man svart under tassarna. Hur kan det komma sig? Jag anar ett mysterium.

I vilket fall blir det ett fasligt putsande när man kommer hem. Det jag inte lyckas skaka av mig på husses mattor, får jag ta hand om själv.

“Först tvätta ena sidan..”	“…så tar man sen andra sidan.”

Annars har det varit rätt lugnt på utefronten. Jag anade svagt ett par dofter som inte hörde hemma längs mitt stråk, så det gällde att vara på sin vakt mot inkräktare. Självklart så övermarkerade jag alla punkter som luktade annorlunda. Vissa platser var lite svåråtkomliga. Vis av erfarenheten i går, så lät jag bli att klättra upp i buskarna.

*krafsa krafsa* “Mitt träd.”

“Bäst att titta försiktigt. Man vet aldrig.”

“Vitt och kallt under klor och tassar
men trots det smutsen ändå fastnar.
Skaka pälsen hemma gör
men då husse ut mig kör.”

-Sippo, smutsig tassolog.

Mjaou

Usch vilken tråkig dag. Ett tag verkade det som om vi skulle få lite sol, men när vi gick ut så var den nästan borta. Som om inte det räckte så var det blaskigt och kallt också. *hutter burr*

“Vadå jag behöver stövlar?”

Då nämnde husse något om en tvåbening som brukade sjunga när det var dåligt väder. Efter mycket mjaou och fräs, så hittade jag en truddelutt som jag använde till min film här. Nu kommer jag inte i håg vad sidan hette, men det stod att det var gratis. Så vi håller tassarna för att ingen kommer och fräser om sån där kåpyrajt.

Kallt

Usch, husse släpade ut mig på promenad i dag. Jag hade faktiskt ingen lust alls att vara ute, men husse jagade mig med kopplet genom hela lägenheten, till slut så gav jag upp.

Det var kallt och blåsigt ute. Pälsen blåstes upp och blev alldeles ruffsig och dag. Men så såg jag ett par flygande mumsbitar och då glömde jag bort att frysa. Stod en stund och tuggade för mig själv medans jag funderade på hur jag skulle locka ner dom. Problemet löste sig själv då husse nös och alla mumsbitar flög i väg.

“Hej små mumsbitar”

“Om jag gömmer mig här under kanske…”

I går var det inte husses dag. Först åker han in till stan för att hämta sin skrivare som blivit reparerad. (husse är oskyldig) Sen handlade han lite mjölk i affären.

Problemet var att husse inte ville gå två gånger från bilen, så han tar allt på en och samma gång. Resultatet blev att han tappade kassen med mjölk som då rann in i alla andra kassar med varor. Husses brödlimpa blev alldeles mjölkskadad och husse svor så det hördes ända till grannkommunen. Pinsamt tycker katten…

“Husse lat och tankspridd är
allt på samma gång han bär.
Tappar påsen full med mjölk
nu hela bilen luktar örk.”

-Sippo, mjölkolist.

Blåsigt

Varit ute två gånger i dag. Båda gångerna höll pälsen på att blåsa bort. *ryser*
Vi träffade en granne som var ute och letade efter sin kisse. Han hade varit ute längre än vanligt, så nu var hon jätteorolig för honom. Husse bara nickade och "mm" -ade hela tiden. Han har ju liksom tappat bort mig ett par gånger. *harkel*

När vi skilts åt så såg husse och jag den lille krabaten smyga runt husen. Fast då var hans matte så långt borta att husse inte kunde ropa efter henne. Hoppas dom hittade varandra.
Katten och hans matte alltså...

"En katt aldrig vilsen är
han bara springer dit benen bär.
Kissen kommer när han vill
försök att locka med lite sill."

Sippo, kattologisk kisse.

Blött överallt

Den här dagen har då inte varit något kattväder, det jamar jag bara. Började morgonen med att släpa husse ur huset för en promenad. Efter ett tag insåg jag att det var kattans blött ute. Kunde knappt nosa på en buske utan att få blött i hela pälsen. Vi gick in och somnade båda två.
Ett par timmar senare tyckte jag det fick vara nog. Nu var det dags för ny promenad. Det krävdes en hel del fräs och jam, innan husse behagade röra på sig. Sur var han också. Trodde nästan han skulle få sådan där “hjärninfarkt” eller vad det heter.

Den här bilden tog husse i komplett mörker. Inte en lampa i närheten. Då slog husse på sin lampa och fotade utan den där blixtprylen. Blir självklart inte lika bra på kort som i verkligheten. Men man ser ju lite av min fina päls.

Väl ute, så fick vi verkligen nytta av lampan husse köpte i går. Det var nämligen becksvart och det ramlade ner massor med blött. Både husse och jag fnös åt vädergudarna. Alla är emot oss.

Husse var nog den som roades mest av sin nya leksak. Själv höll jag på att få hjärtfel när det plötsligt dök upp en skugga av storlek större, från ingenstans. *fnys*

“När det regnar och är blött, är det okej att bli trött.”-Sippo, fuktskadad katt.

Blött och eländigt

I dag var det inte alls kul att vara ute. Allt det vita har återigen blivit grå gegga som inte känns något vidare att tassa runt i. Som om inte det räckte, så började det ramla ner massa blött uppifrån! Inte lätt att vara katt, det jamar jag bara.

Vidare så forsätter jag att kämpa med kattbalken. Tänkte lägga upp ett par punkter som alla kattkompisar kan titta på. Jag tar gärna emot svanspekningar på eventuella fel och brister. Gustav var ju så snäll och tassade ut ett mindre rätt jag gjorde tidigare.

“Katter har aldrig fel, vi har kanske bara mindre rätt.”
-Sippo

Utdrag ur Kattbalken

Var katt, har vid hot mot liv, hälsa och päls, rätten att nyttja vad som kan kallas övervåld. Katten får då ej skrikas eller skällas på, då denne endast försöker överleva och handlar därefter. En utskälld katt har rätt till mycket kel och godis eller leksak.

Att skaffa fler husdjur utan att först rådfråga sin katt, är ej rekomenderat. Ska fler husdjur skaffas, bör först större bostad skaffas. Gärna en våning per katt.

Då vi katter är nyfikna av sig, kan det ibland hända att dem råkar välta saker som står i vägen. För att minska antalet olyckor, bör katten utrustas med fiberoptik som kan styras via svansen.

Blött inne, blött ute.

Inget vidare väder för en katt. Men jag fick offra mig för husses skull, han ville så gärna gå ut och lufta sig. Det var blött och trist ute. Vi gick en sväng bort till cykelgaraget för att se om vi kunde hitta en cykel åt mig och husse. Han funderar lite på att börja cykla ibland. Själv var jag lite fundersam, katt på cykel skulle ju se lite dumt ut. Fast man vet ju aldrig.

Nu blev det inte så mycket att kolla cyklar, jag blev nämligen lite ivrig i mitt arbete som säkerhetskatt och skulle kontrollera taket. Tyvärr så tyckte husse det var en dum idé och drog i kopplet. Resultatet blev att jag hängde med en tass om takbjälken och jamade på hjälp. Dumma husse. Jag är ingen cirkuskatt. Inte utan betalning i alla fall.

En grillad med gräs, tack.

När vi sedan kom in så började husse laga mat till sig själv. Vi katter fick nöja oss med det där som kallas torrfoder. Tyckte att husse kunde bjuda på lite extra eftersom det är kattens dag. Antar att jag får nöja mig med kycklingen vi fick härom dagen.

Efter intagen måltid så gick alla och slängde sig framför TV’n. Jag blev lite rastlös efter en stund och ville gå ut, fast husse vägrade. Jag jamade så högt jag kunde och till slut så började han jaga mig med blomsprutan. Jag blev alldeles fuktskadad och tog väldigt illa upp. Nu är man inte säker för det blöta varken inne eller ute. Borde finnas en lag mot blomsprutor.

Ett fruktansvärt vapen. *ryser*

Väderleksrapport och Lussekatter

Jag har hittat lite kvarglömt vitt.

I dag var jag bara tvungen att gå ut på patrull. Husse började bli orolig för mig, eftersom jag hållit mig inne i ett par dagar. Men vilken katt vill gå ut i grå gegga som fastnar överallt? Inte jag i alla fall. Men nu var det dags att dra på sig selen och börja jobba.

Vi börjar med att konstatera att nästan allt det vita har försvunnit. Min osvikliga kattinstinkt säger mig att den har blåst bort. Det blåste nämligen så hårt att jag nästan tappade svansen. Jag jamade till husse att säga till mig om svansen skulle börja lossna.



Lite av det vita låg envist kvar på marken. Men jag misstänker att även det snart försvinner. Annars får jag anställa en hund till att äta upp det. Dom äter ju allt.

Nu är det bara att vänta tills den 1:a December. Då börjar nämligen Corren att sätta ut en katt varje dag i tidningen. Jag antar att det börjar med kissen som kom sist. Hoppas jag inte hamnar där…Angående Lussekatter, så var det i dag sista dagen man kunde rösta. Husse berättade att han hade hört ryktas om flera bekanta och även obekanta, som röstat på mig. Det tycker jag var snällt. Jag vill rikta ett uppriktigt jam till alla som ställt upp.

Blask och slask

Tittade ut genom fönstret på morgonen och såg att nästan allt det vita hade försvunnit. Först jamade jag en liten sång för den kommande sommaren, men sedan insåg jag att det vita nu bara hade förvandlats till grå gegga. Usch!

Jag tycker visserligen inte om när man får frost i nosen eller vitt i öronen, men jag vill absolut inte gå ut i något som ser ut att kravlat ut ur kattlådan. Tror det blir en innekväll i kväll.

Men vad är det som händer nu då?

Nu får ju husse nästan ta och ge sig här. Man hinner knappt fixa sina morgonbestyr, innan husse greppar en dammtrasa och börjar springa runt i hela lägenheten. Nu var varken dammråttor eller katter säkra.

“Men ursäkta mig?!”

Snuffe och jag tog vår tillflykt under sängen och låg där och höll varandra i svansen. Husse var nu helt tagen av städmonstret. Som om det räckte med att damma och fejja, så flyttade han runt massa saker som han sedan inte hittade. Jag tycker inte om när saker flyttas, dom ska ligga still så jag vet vart jag har dom.

För att förhindra eventuell borstädning av en väska, så riskerade jag ett av mina nio liv, för att att skydda den. Väskan tackade inte ens för hjälpen efteråt. Det ska jag komma ihåg.

“Ingen fara väskis, jag skyddar dig”

Sedan var det dags för patrullering. Trots att det regnade och var otäckt blött ute, så kontrollerades diverse brunnar och buskar. Lite orolig blev jag när jag inte hittade Masken Börje. Tog en snabb koll ner i en brunn för att kolla om han ramlat ner.

“Börje! Hör du mig Börje?!”

Men sen så hände det riktigt otäcka saker. Husse fick samtal om att hantverkarna skulle komma och titta på golvet. Plötsligt fick man inte lukta på en buske längre, och att spana efter Börje, det var bara att glömma. Nu skulle det springas hem i flygande fläng. Själv så åkte jag kana på tassarna efter husse. Så brått hade han.

När hantverkarna kom så var det ett himla springandes hit och dit. Dom mätte och hade sig. Sedan sa dom att dom skulle hämta flera hundra kilo sand. Äntligen någon som tar oss katter på allvar, tänkte jag. Men så visade det sig att det bara var till golvet. *jämmer*

Snuffe lyckades skrämma ihjäl både hantverkare och husse. Dom skulle nämligen dra ut spisen och titta bakom den. Precis när dom dragit ut den en liten bit och ska titta ner, så kommer Snuffe som skjuten ur en kanon. Han verkligen flög upp från sitt ställe bakom spisen. Hantverkaren blev så skraj att han nästan själv behövde en kattlåda. Alla undrade såklart om Snuffe var skadad. Men han var verkligen inte intresserad av att bli undersökt. Han gömde sig bakom bokhyllan tills alla hade gått. Stackars Snuffe.

Förvirrad morgon

Det började med att husse steg upp innan mig på morgonen. Bara det räcker för att göra en stackars katt förvirrad. Efter den vanliga morgonritualen så verkade husse bli lite rastlös. Plötsligt plockade han fram kopplet och frågade om vi skulle gå ut.
Lite misstänksam blev man ju eftersom det var så tidigt på morgonen. Var lite orolig att husse pratade i nattmössan. Jag beslutade mig för att följa med ut, så han inte skulle gå vilse eller nåt.
Då vi står utanför dörren så gör husse den fantastiska upptäckten att det regnar. Det hade jag faktiskt kunnat tala om innan vi gick ut. Var lite betänksam över att bli blöt om tassarna, men eftersom husse bara klampade rakt ut så följde jag med.

Hm, vem är det som kommer?

Rätt fin bild tycker jag.

Jag står som bäst och tuggar på en kvist då jag hör ett välbekant “Hej Sippo” på andra sidan busken. Det var husses bekanta som kom på besök. Meningen var att hon skulle ge skjuts åt husse, men det behövdes visst inte längre. Vi gick en promenad alla tre och snackade om väder och vind.
Plötsligt ser jag något som rör sig på marken. En daggmask! Jag blev så väldans nyfiken så jag gick fram och petade på honom. Det var efter ett par rejäla slag med tassen som han reagerade. Då det inte var något större drag på masken så tänkte jag äta upp den. Men precis när jag ska ta ett smakprov så rycker husse i kopplet och säger “uuuäääck”. Det blev inget mellanmål. Men det gjorde ingenting för att det var en väldigt sympatisk mask. Masken Börje.
På kvällen jamade jag till mig en extrapromenad, men efter 20 minuter så började det bli lite väl blött och kallt om tassarna, så jag begärde omedelbart hemgång. Strax innan vi gick in så tog husse ett snabbt foto med blixtlådan.

Ytterligare en blöt dag

Tillbringat mesta av dan med att sova lite. Kröp in i transportlådan och somnade. Där sov jag som en stock till framåt eftermiddagen då jag kände mig lite rastlös.

Jag meddelade husse att det kanske var dags för en promenad, men då påpekade han att det faktiskt regnade ute. Jag tittar snabbt ut genom fönstret, och ser bara att det är blött på marken. Jag anklagar husse för att vara en liten luris och tjatar i 20 minuter om att få gå ut.

Till slut ger han med sig och börjar byta om till rejäla utekläder. Bland annat dammade han av vinterjackan, men några höstskor hittade han inte, det fick räcka med sommarpjucken. Själv har jag fullt anpasningsbara trampdynor med inbyggd termometer. Väldans finurligt.

Efter att husse bökat och stökat ett tag, så kommer vi äntligen ut. Då minsann kommer det ner sånt där äckligt blött. Jag försökte vända på tassen och gå in igen, men husse vägrade och tvingade mig ut på gräsmattan som var totalblöt. Jag tyckte inte om det alls. Uäääh!

Jag tassade runt en stund och gjorde en snabbkoll av området, men sedan fick det faktiskt vara nog. Jag satte tassen i vattenpölen och krävde, att vi skulle gå in. Det var nog en av dom kortare promenaderna vi gjort. Fast då har jag ju lite till godo för nästa gång vi går ut.

"Allt väl här under busken? Bra bra..."

Trist väder

Tjatade till mig en promenad av husse när han skulle ut och handla. Tyckte liksom att jag också kunde få följa med. Men när vi väl kom ut så satte han kurs mot bilen! Oj så orolig jag blev. Skulle han verkligen göra allvar av sina hot och skicka bort mig? Jag var så rädd att jag bara skakade i tassarna, och när han öppnade bildörren så skrek jag så högt jag kunde.

Mitt jamande måste hörts av halva området, men jag ville inte bli kattnappad. Jag kastade mig på rygg och bönade om nåd. Då visade det sig att vi inte alls skulle åka nånstans, husse skulle bara lämna lite i bilen innan vi gick vidare. Lite pinsamt kändes det allt, jag var ju nästan på väg att börja gråta.

Vi tog en lite annorlunda väg i dag. Jag kände för att utforska nya vägar och gräsmattor. Men efter ett par steg så svängde tassarna av sig själva och plötsligt var vi på vår vanliga väg igen. Där mötte vi en tvåfoting av mindre modell. Eh, barn tror jag dom kallas för. Jag blev helt stel och tittade försiktigt fram bakom husses fötter. Jag litar inte alls på sådana där barn.

Fast hon verkade snäll. När hon åkt vidare på sin cykel, så hörde jag att hon sa att hon aldrig sett en katt i koppel. Det tyckte jag var en väldigt fin vink till husse. Det betyder att alla andra kattbetjänter låter kissarna springa runt fritt. Ska ta upp det på möte med husse vid tillfälle.

Efter en kortare promenad runt en buske, ville jag gå hem igen. Det blåste kallt och så började ramla ner vatten från himlen. Jag ville inte bli vattenkammad igen, så jag bestämde att vi skulle gå in. Där blev det genast genomgång med Snuffe, som körde upp nosen här och var på mig. Kattans buffel till katt. *fnyser*