Jag blev nästan mordhotad i dag. Husse och jag var ute på en avslappnande eftermiddagspromenad, då vi hörde ett fasligt kraxandes en bit bort.
Det började rycka lite oroväckande i min svansradar och morrhåren anade en viss förändring i lufttrycket. Det var först när jag tog en noggrannare titt på himlen som jag såg det fasansfulla. Det var en hel skock med kraxande fjädervippor. Minst en kattiljon av dom. Jag förstod att dom var ute efter hämnd för alla gånger jag smugit på dom. Jag försökte desperat jama att jag faktiskt aldrig rört en fjädervippa, annat än den husse har hängandes på köksväggen och den är köpt på ICA.
 |
| “Hm. Titta husse, vad är det för prickar där borta?” |
 |
| “Fjädervippor! Det är en hel kattiljard av dom. Spring för livet! Kvinnor och katter först husse. Du får komma efter.” |
När jag tagit skydd under buske så tog jag ett par djupa andetag och lugnade ner mig lite. Plötsligt slog en tanke mig. Det kanske inte var hämnd dom var ute efter. Utan dom försöker kanske utpressa mig så jag ska lägga ned utredningen angående klängväxten på grannhuset.
Jag anar en konstig-ration… transparation… transistorradio. Nej vänta, konspiration, heter det ju.
