[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
Fråga mig inte hur det gick till, för ärligt jamat har jag inget minne av händelsen. Husse satt vid datorn och jag tassade runt i köket och försökte komma på vad det var jag letade efter. Plötsligt, utan förvarning, så befinner jag mig uppe på köksfläkten!
 |
| “Rackarns så underligt. Hur hamnade jag här uppe?” |
 |
| “Ytterst mystistiskt. Fanns det inte en stege här nyss?” |
Snuffe brukar vara där, men tills för ett par dagar sedan så brydde sig inte husse så mycket. Det var först när Snuffe ramlade rakt ner i skallen på honom som han började protestera mot hans klättertag på fläkten. Undertecknad katt får alltid skäll när jag är där uppe.
Här är bevisen på att Snuffe får särbehandling:
Bevis 1
Bevis 2
Men den här gången så skrattade bara husse åt mig och tog ett par bilder. Det mjaousingen i mig på tiden att undertecknad för sin välförtjänta respekt!
 |
| “We schäll åverkåååååm!” *knuten tass* (we shall overcome) |
Husse hävdar att han har bildbevis på när jag biter honom i handen. Själv hävdar jag att det bara är ett misse-tag. Ett grepp vi katter tar för att visa vår kärlek till vår människa. Tycker faktiskt husse borde uppskatta det.
 |
| “Vadå biter? Jag kelar ju bara ser du väl?” |
Här händer det saker må jag jama. Morgonen började med en rejäl dos gos och kel med husse. Han var helt gostokig och ville inte sluta. Jag bestämde mig för att offra mig för den goda sakens skull. Snuffe var nämligen helt slutgosad och slokade med öronen.
Min morgonpromenad kändes något kylig. Husse blev blöt om fötterna och började frysa så in i norden, som han sa. Men efter ett tag så slutade han klaga. Troligen för han inte längre kände något alls i fötterna. Själv så skakade jag bara av det blöta från tassarna med jämna mellanrum. Gnällhusse.
 |
| “Men kom nu husse, så kallt är det inte. Du måste röra på dig. Titta på hur jag gör. Ett-två, ett-två…” |
Så passade husse på att ta en riktig närbild på mig. Man kan säga att det var ett bra ögonblick. *hehe* Jag skrattar morrhåren av mig. Fattade ni? Ögonblick!
 |
| “Mitt fina öga i profil. Det var inte helt enkelt att sitta stilla. Det jamar jag bara.” |
Men det mest spännande var trots allt Snuffes promenad. Jag låter honom jama om det själv:
Jo, Sippo och husse hade precis kommit innanför dörren då jag smet ut. Sippo brukade nemligen ofta beretta om hur sköna deras promenader var och hans jobb som sekerhetskatt. Så jag blev lite sugen att testa sjelv. Plötsligt så hade husse satt på mig en sele och tagit mig utanför dörren. Det var jetteleskigt.
 |
| “Hjelp, jag jömmer mig här bakom.” |
 |
| “Jag vill inte bli kattnappad! Husse, redda mig! |
Först så var det ingen fara, eftersom jag fikk sitta i husses famn. Men när han släppigade mig på marken, då blev jag jetteredd. Det var så mycket konstiga dofter och så kom en okänd tvåbening och kliade mig mellan öronen. Hon ville sekert kattnappa mig. Jag blev så redd att jag nestan kissade i pälsen. Så försökte jag krypa in under husses tröja.
 |
| “Husse sejer att jag förtjenar en tapperhetsmedalj, för jag var så modig.” |
På morgonen så fanns det inte en solstrimma på himlen. Det var mörkt och grått ute. Det var med tunga tassar som jag kontrollerade mitt område. Varför kunde det aldrig bli bra väder för?
 |
| “Dumma väder…” *mutter, mutter* |
Som ett jam om natten, kom solen fram precis när vi kommit in igen. Jag var nästan på väg att kräva ytterligare en promenad. Men husse verkade inte vara så intresserad, utan han lagade lunch och sen slocknade han bara. *fnys*
Snuffe har börjat ta sig i jamen allt mer här hemma. Senast igår kväll blev jag anfallen när jag låg under takfläkten och var ^
filo-så-fisk. Fast utan fiskar då.
Plötsligt kände jag det bekanta svansgreppartaget om min stadiga hals. Jag blev tvungen att utnyttja alla min kunskaper för att ta mig loss. Sen sitter den lille skurken och ser oskyldig ut, samtidigt som han jamar hjärtskärande. Som tur var så såg husse precis vad som hade hänt, så den här gången gick det inte att skylla ifrån sig! Det finns till och med bildbevis!
 |
| “Mjaou! Släpp mig ditt skrälle!” |
...bestod av den dumma 
saxen. Här lyckades husse fota mig när jag försöker smyga undan för att ge den en omgång. Jag kunde inte låta bli att ta den när den låg där på skrivbordet och skrattade åt mig. Det är ju faktiskt inte mitt fel att husse lagt den så dumt att jag måste titta på den hela tiden. Det är kränkande ju.
