Trevlig helg

Det vill vi önska alla våra vänner. Det kom ner en del otäckt vitt igår, men nu har det smält bort och så har det börjat regna. Det är med andra jam en helt perfekt dag att bara sitta i köksfönstret eller ligga i soffan och slappa.

Viska hälsar förresten att hon blev kattnappad för andra gången igår. Husse smög som en stelbent älg och Viska måste varit långt bort i tankarna om hon inte märkte vad som var på gång. Plötsligt låg hon i husses famn igen och återigen åkte husse på en rak högertass på snoken innan hon sprintade iväg.
I tio minuter gick hon runt i lägenheten och muttrade för sig själv, men sen kröp hon tillbaka upp i soffan och lät husse klappa henne igen. Nu verkar hon dessutom ha lärt sig att dra in klorna lite när hon klappar husse på handen med sina tassar.

Tråkigt väder

Jag borde anat hundar i kattkorgen, när jag såg hur becksvart det var ute på min morgonpromenad. Husse kollade på klockan flera gånger, helt övertygad om att vi gått ut mitt i natten istället för morgonen.

Själv var jag inte ett dugg osäker, då min interna klockmodulatormojäng, sa att klockan var åtta på morgonen.

I vilket fall blev det en promenad runt området, bara för säkerhetens skull. Man kunde ju inte veta om någon gått vilse i mörkret.

Promenaden på eftermiddagen blev inte heller något vidare. Det kom massor med blött uppifrån och så var det sån där “dimma” som gjorde att man knappt såg något. Jag höll ett vaksamt öga på min svans och husses fötter. Ibland så blir dom (fötterna) lite väl närgångna.

“Usch, vilket trist väder.” *djup suck*

Slappar

Det kommer fortfarande massa dumt blött ute och så blåser det årkan också. Husse påstod att det kändes som att stå vid fläktarna på biltvätten. Vet inte riktigt vad som menas, men det lät inget roligt alls.

Inte nog med att min päls blir alldeles blöt och spretig. Min patrullväg blir mer som en hinderbana med inslag av vattengravar. Om det fortsätter på det här sättet, så får vi snart ersätta husses skor med en roddbåt. Det är faktiskt rätt jobbigt att få husse att hoppa över vattenpölarna. Han envisas hela tiden med att springa runt dom, så jag får vänta fyrtiotolv minuter på att han hittat en väg runt insjöarna. Klumpfot!

Nä, det är nog skönare att ligga i husses säng och slappa. Dessutom är täckena helt utmärkta att torka pälsen på.

“Det gäller att skynda sig så man får den bästa sängplatsen. Här ser ni undertecknad katt i slapparläge.” *kurr kurr*

Jag slappar

Nu är det inte roligt längre. Varenda gång jag sticker morrhåren utanför dörren så regnar det. Även om jag är en plikttrogen katt med ansvarskänsla, så måste jag dra gränsen nånstans.

I dag drog jag den vid skrivbordet.

“Här visar jag flera olika slapparpositioner. Alla är bra på sitt sätt. Ett varningens jam bara. Om du som jag, ligger nära kanten på skrivbordet. Se upp för gravitationen. Den gör ont.”

“Oj då. Där kom visst Snuffe med på bild också. Som ni ser har han tagit efter mig och slappar lite lagom coolt.”

Växlande väder

I dag kan har jag inte så mycket att rapportera förutom att vädret varit minst jamat underligt.

Vi började som vanligt med en härlig morgonpromenad. Trodde jag i alla fall. Så fort vi kom utanför porten gjorde jag den fruktansvärda upptäckten att det kom massor med otäckt vitt. Jag utförde en mindre noggrann patrull på innergården, sedan sprang jag hem med sådan fart att husse flög som ett segel efter mig. Efter denna uppfriskande promenad så intog jag gosläge i sängen.

På eftermiddagen så släpade husse ut mig igen. Nu hade det otäckt vita blivit otäckt blött istället. Jag nosade runt lite försiktigt bland buskarna för att kontrollera så inga kompisar till Masken Börje hade frusit fast.

Mitt i patrullen så upphör det blöta att ramla ner och ersätts återigen av otäckt vitt. Jag försökte desperat söka skydd under en buske, men det läckte igenom. Då gav jag upp och gick in igen.

“Inte ens under buskarna är man säker från det otäckt blöta.”

Havet stormar

Det var i alla fall det husse sa. Själv såg jag inget hav, men jag kände av landversionen i alla fall. Det var med viss tvekan jag lät husse gå själv på morgonen. Det gick envisa rykten om att någon hade sett en flygande isbjörn kvarteret intill. Men då jag själv inte såg någon under morgonpatrullen, så fick husse gå en sväng själv.

“Okej husse, jag låter dig väl gå själv sen då. Men jag vill att du är försiktig och kommer direkt hem efteråt. Förstått?”

Efter frukost så var det gosdags. Jag kröp upp vid husses huvud och tvättade honom riktigt ordentligt, sedan kurade jag ihop mig till en liten boll och la bredvid och bara mös.

Eftermiddagspatrull blev med också. Då blåste det friskt ute, det jamar jag bara. Historien om den flygande isbjörnen verkade inte så långsökt längre. Själv var jag på god väg att bli den flygande katten.

“Hm, om jag snurrar in mig ett par varv i buskarna här, då lär jag nog sitta säkert.”

Underligt nog så verkade det vara husse som led mest av blåsten. Fast han har ju lite *ahem* större kroppsbyggnad än vad en annan har. Jag är en vältränad kisse medan husse är mer som en klumpig älg. Dessutom låter han som en när han blir arg. *BRÖÖÖL*

Tvättdag

Det är inte bara husse som tar hand om tvätten här hemma. Jag själv har varit fullt upptagen med att sköta om husses hygien. Han luktade som en blomsterbutik när han kom ut ur duschen. Jag var tvungen att sätta ned tassen på allvar och fixa till det hela.

“Du luktar inget vidare husse. Kom hit så får jag fixa till dig.”

“Sitt still så går det fortare. Du kommer inte undan innan du luktar som en i flocken igen. Förstått?!” *slår tassen i bordet*

Det krävdes en hel del putsande och fejande innan det blev klart. Men så luktade husse återigen som en av oss. *stolt*

En kort väderleksrapport:
Det blåser!
Slut på väderleksrapporten.

Husse började ge upp efter en liten stund bara. Han var arg för han inte fick fyr på sina stinkpinnar. Det enda som började glöda var fingrarna. *hehe* Tyvärr innebär detta ofta att vi startar en dragkamp för att avgöra vem som bestämmer.

“Nej, säger jag! Jag vill inte alls gå in än. Men släpp då din korkade get. Släpp innan jag blir arg!”

Löv me!

Ja, det var det jag jamade till högarna längs husväggen. Men inte så mycket som en viskning fick man tillbaka. *fnyser* Det är tacken för att jag kollar så de ligger i snygga högar och inte blåser bort.

“Två löv vänster, två löv höger, två till vänster igen… Det blir nog ingen löv till mig.” *snyft*

Jag måste jama att det börjar bli tröttsamt med blåsten. Det tar ungefär en kvart fjorton dagar att fixa till pälsen när vi kommer in.

För att inte nämna att min nos blir lurad. Jag tror att doften av fjäderfä kommer från husknuten, när det egentligen kommer från grannkvarteret. *skäms* Jag vill dra kattlådan över huvudet tills det blir normalt väder igen.

“Jo du husse, det blev höst i år med.” *suckar*

Mums!

Åh vad jag är glad i dag. Först blev det en härlig morgonpromenad. Jag tyckte den var härlig, husse gick och svor över vädergudarna i trettiosju minuter. Själv bad jag Skaparkatten om förlåtelse å min husses vägnar. Jag var nämligen lite nervös att han skulle slänga blixtar eller gammal kattmat i skallen på honom.

Vi hade knappt kommit in så vänder husse och försvinner. Jag blev lite orolig, eftersom husse har så dåligt lokalsinne. Tänk om han skulle springa vilse. Men det hade han inte gjort.

Med sig hem hade han en stor kasse med människosaker i. Först blev jag lite sur över att ingenting var till oss. Men så såg jag den…

Det var den vackraste ask jag någonsin sett. Mina morrhår började darra av upphetsning och svansen snurrade bara runt i cirklar. Han hade nämligen köpt Dentabits! Det är Katten Nea som berättat så mycket om dem, att husse till slut köpte en ask i affären som han bjöd på.

“Skåden den mäktiga asken med Dentabits! Prisa ICA och husse.”

“Snuffe kunde som vanligt inte vänta, utan ville ta själv.”

Självklart fick vi göra lite konster, som att stå på baktassarna. Eh, jag stod på baktassarna, Snuffe ramlade på häcken och sedan gav han hundan i alla konster och snodde godiset och flydde.

Tack snälla gosiga, söta och underbara Nea! *nosgosar*

Blåst

I dag har det inte hänt så mycket. Var ute ett par gånger med husse, men det blåste så förjamat mycket att pälsen började växa åt fel håll. Om det inte varit för husse, skulle jag antagligen ha blåst bort och aldrig kommit hem igen. Ibland är han bra att ha.

“Isch, vad det blåser husse. Fast du ser ju alltid risig ut i skallen, så för dig spelar det väl ingen roll.”

Plikttrogen

Det är ett bra ord på mig. För trots att det kommit ner blött hela dagen, så har jag varit ute på patrull och granskat buskar och brunnslock. Det finns dagar då jag faktiskt önskar att jag inte var så plikttrogen, men nu har jag ju tagit på mig ansvaret som säkerhetskatt och då får man jobba.

Trots det kraftiga regnet och blåsten, kämpade jag troget vidare.

Kontrollen av buskarna gick rätt smärtfritt, om man bortser från ett par duschar som man fick av hängväxterna. *mutter*

Det gäller att noggrant undersöka buskagen i jakt på stickisar och massa annat löst eh, folk.

Jag kan rapportera att det inte fanns ett skvatt under busken.

Något som gjorde mig lite fundersam var en brunn som hade en underlig gäst inneboende. Jag försökte nosa reda på mer information, men jag blev blöt om tassarna och gick vidare.

Inneboende växter… Är det det som kallas växthuseffekten?

Efter två avklarade patruller under blöta förhållanden, så anser jag mig att ha rätten till lite vila. Jag återjamar vid tillfälle.

Tassen,
Sippo.

Det kommer blött

Dagen började med en stor sol och jättevärme. Så jag ville ut och tassa lite med husse. Först försökte han lura mig att gå ut på uteplatsen och att jag skulle nöja mig med det. Men icke då! Jag påjamade det bestämdaste att vi skulle ut och gå, inte bara sitta ute och jäsa.

“Dumma sol, kan du bestämma dig nån gång!”

“Börjar bli lite fuktigt om tassarna.”

Vi tassade runt i kvarteret och kontrollerade brunnslocken och buskarna. Jag hittade även en IKEA-fågel på gatan. Det är en sån fågel som man får plocka ihop själv och sedan jaga.

“Nu har vi en av delarna. Nu behöver vi bara instruktionerna.”

Så passade husse på att leka med sin kamera lite också. Då tog han den här bilden.

“Det är faktiskt jag som nosar på buskarna.”

Lite blött

Regn, regn och mera regn. Det är så blött ute att till och med stenplattorna utanför blir fuktskadade. Själv ligger jag mest i sängen (husses alltså) och tittar upp i taket. Trots att jag har stor pliktkänsla så känner jag inte alls för att utföra nosologi i det här vädret. Tänk om jag får in vatten i nosen, då drunknar jag ju. Husse erbjöd sig att installera en länspump i mitt högra öra. Jag tackade nej till det.

“Vem tassar frivilligt runt i sånt här väder? Jo jag, fast inte idag.”

Så har husse varit hos nån doktor också. En nervösolog, eller vad det nu hette… Nervo…neurotisk.. nerv-å-kåt? Nej, vänta, Neur-och-låg, tror jag det hette. En gubbe som skulle kolla så husse inte hade några nerver i kläm. Det hade han inte. Jag tycker det är lite underligt, eftersom husse ofta säger att jag driver honom till nervsammanbrott. Fattar noll och inget.

Snuffe har ju också roat sig kungligt idag. Han satt på en stor stenbumling och glodde på alla droppar som ramlade ner i skallen på honom från nätet. Puckade katt.

Uppoffringar

Det är inte så lite man får offra sig som ansvarig säkerhetskatt. Hela dagen har det kommit ner blött från himlen och det har blåst och haft sig ute. Inget kattväder med andra jam. Trots detta hemska väder så ansåg jag att mitt jobb som säkerhetskatt inte kunde vänta. Det var bara att jama åt husse att plocka fram selen och sedan tassa ut i rusket. Dessutom så körde husses automatiska snabeldrake runt. Fast utan snabel då.

 

 

“Den snabellösa snabeldraken.” *ryser*

Det är inte bara snygg päls och ståtlig svans man får som säkerhetskatt. Man måste även jobba, trots dåliga arbetstider och dåligt väder.

“Här ligger jag på den blöta marken och spanar mot horisonten.”

I början var det inte så farligt eftersom det bara kom ett par stänk. Men plötsligt så bestämde sig himlen för att kasta fulla hinkar med blött på oss. Som om inte det räckte så började det blåsa något fruktansvärt, så jag blev alldeles rufsig i pälsen. *fnyser*

“Blött, blött och mera blött. Man blir så sur och ganska trött.”

Jag tyckte det var dumt att både husse och jag skulle bli blöta, så jag passade på att ta en snabb lunch under den lokala busken vid husväggen. Husse blev sur och mumlade nåt om diskrensning, eller vad det nu var. Han kände sig utanför i alla fall.

“Ledsen husse, finns bara plats för en vuxen katt här under.”

Efter avklarad patrull så bar det av hemåt för underhåll av päls och tassar. Husse har det betydligt enklare, han byter bara kläder. Vad gnäller han för då? *dubbelt fnys*

Medan vi var ute i rusket, så passade Snuffe på att göra det han är bäst på; lata sig.

 

“När det blött och blåsigt ute är
så är det skönt att ej va’ där.
Men dåligt väder eller ej
spelar ingen roll för mig.

Jag måste kolla träd och bark
så ingen stjäl all min mark.
Så kära husse klaga ej
det är ändå mer synd om mig.”

Blött

Det har varit en riktigt tråkig dag idag. Regn, regn och mera regn. Det kommer massor med blött uppifrån och så blåser det så huset knakar. Det var inte fören husse började äta lunch som jag reagerade på att halva dagen hade gått. Min kattliga instinkt måste blivit rubbat av det dåliga vädret. Kattnetiska störningar eller liknande. Bäst att utfärda jamvarning. Mjaou, mjaou (svansvift) mjaouuu (morrhårsflax) mjaiouiaaaa…

Det var allt från senaste jamnytt.

Här kommer förresten lite bilder som husse hittade när han rotade runt i datorn. Dom är tagna med husses första digitalkamera, så det är därför bilderna ser lite konstiga ut.

“Här utforskar jag gammelhusses trappa. En viktig uppgift.”

“Jag som ungkatt. Notera att jag kramar om min svans.”

“Här provar jag husses tröja. Lite stor kanske.”

“Mjaou! Hur tar man sig ur den här saken. Husse hjälp!”

Fortfarande blött

Inget kul väder i dag heller. Men det var bara att rycka tag i morrhåren och släpa ut husse i regnet på promenad. Lite svårt var det faktiskt att kontrollera brunnslocken när alla var under vatten. Funderade ett tag på att hyra en u-båt för att ta en ordentlig titt, men kom fram till att jag vill inte bli en vanlig skeppskatt.

“Vadå undersöka brunnen? Gör det själv om du vill bli blöt.”

Nä, sådana här dagar känns det bättre att ligga inne och gosa med sängkläderna eller husses arm. Hoppas att vädret snart blir bättre.

“Men husse, du gör ju helt fel. Hur katten kör du egentligen? Låt mig få visa hur man räddar världen…”

Blött

Usch vilken dag. Jag började morgonen med ett par tasshävningar och ett ansträngande träningspass på hög nivå. I passet ingick
100 meter sprint, 200 svansviftningar, 500 ögonblinkningar och omkring tio kast med liten Snuffe.

Efter träningspasset så sparkade jag husse ur soffan och drog med honom ut på vad jag trodde skulle bli en härlig promenad. Tyvärr så visade det sig att vädret inte var något vidare. Men jag tyckte inte det var någon ursäkt för att strunta i patrullen, utan jag jamade husse framåt och kontrollerade omgivningen.

“Hm, blött brunnslock kan innebära halkfara. Akta dig husse, låt mig få sköta det här.”

Efter två minuter så insåg jag det dumma i att vi båda skulle bli blöta, och tog därför posto under taket medan husse fick stå ute i regnet. Det uppskattades inte alls kan jag jama.

“Vadå det regnar? Det är väl inget att gnälla över. Nu är du så där känslig igen husse. Du klagar på allt jag gör.” 

Till slut tröttnade jag på husses tjatande och gick in. Tyvärr var han tvungen att följa med. Det är ju liksom han som har nycklarna. *fnys*

Vi tillbringade lunchen framför TV’n där vi följde en dokumentär som var helt sanningsenlig. Den handlade om någon manick som gjorde att man kunde få magmuskler på någon timme. TV-Shop tror jag det hette. Jag föreslog för husse att han skulle köpa ett par stycken och köra igång direkt.  Jag får nog ingen mat ikväll.

På eftermiddagen så var det dags igen. Då hade det otäckt blöta lugnat sig så pass mycket att man inte behövde flytväst längre. Efter att ha jagat bort grannkatten, så började jag med att undersöka gräsmattorna efter Masken Börje.

“Hallå! Någon hemma eller? Tjo-hoo?”

”Nähä, tydligen inte. Då är det väl bara att tugga i sig då.” *mums*

Sedan fortsatte vi patrullen till grannområdet. Det gick rykten om marodörer som smög runt ett cykelstall och ett brunnslock om nätterna. Som säkerhetskatt så tog jag detta mycket allvarligt och beslutade mig för att personligen undersöka brottsplatsen.

Mycket riktigt så kände jag doften av andra katter och mindre begåvade varelser. Skadegörelsen var dock begränsad till en fläck vid nedre stolpen i högra hörnet till höger om den vänstra plankan till höger om skruven ovanpå.

“Hm, ytterst misstänksamt. Detta måste undersökas närmare.”

“Men milda morrhår! Vad har hänt med brunnslocket?! Här krävs en ordentlig undersökning. Sanna mina jam.”

Komplett rapport finnes under Mjaou 12 i femte kapitlet i
katta-låg-en om hemliga uppdrag av commandokatten Sippo.

Plötsligt avbröts patrullen av min ofelbara instinkt om en annalkande kattastrof. Vi började tassa hemåt i lagom takt då plötsligt himlens portar öppnade sig. Samtidigt var det någon som startade upp en gigantisk fläkt nånstans, för det blåste upp till storm.

Jag som precis hade hittat skydd under en snygg buske, blev totalt vettskrämd då blåste körde upp en halv buske i häcken på mig. Jag fick så brått hem att husse hade kunnat åka släde efter mig. Jag tycker inte alls om regn.

“Yaaaargh! Spring husse, spring för livet!”

Inget kul längre

Nu vill jag faktiskt inte vara med längre! Jag är trött på dum blåst och dum kyla. Som om inte det räckte så började det ramla ner en variant av otäckt vitt också! *fräser* Både husse och jag har ju liksom bytt om till sommarpäls och är inte riktigt rustade för kyla längre. Jag känner mig så ledsen för att solen har försvunnit. Har jag gjort den arg eller nåt? *sniff* Jag vill ha sol igen!

“Här sitter jag och väntar på att solen ska komma tillbaka.”

Annars händer det inte något nytt. Jo, husse kom hem med flera kassar. Tror ni det fanns något till oss katter då? Näpp, inte ens en torr skorpa fick vi. Snåljåp.

Så måste jag ju nämna att Snuffe fick totalt frispel under natten. Han sprang omkring och jagade stackars mig halva morgonen. Inte ens högst upp i kattställningen fick man vara i fred. Jag ska planera ett mottangrepp.

“Galna kattsjukan?”

Fjädrar också!

Inget vidare väder i dag, det jamar jag bara. Tog med husse ut på morgonen för att lufta pälsen. Då slog det mig att jag precis avinstallerat min varma päls “fluff 7.0” för att det började bli så varmt ute. Jag var tvungen att kompensera för den kalla blåsten genom att vrida min nos 17,7mm syd-sydost med nordlig riktning för den ostliga vinden. Då blev det genast bättre.

På vägen hem så hittade jag något intressant i ett par buskar. Var ju genast tvungen att undersöka det hela lite närmare. Men då började husse protestera för att han frös. *mutter*

“Vilka konstiga fjädrar husse. Det här
måste komma från en sällsynt fågel.”

Han nämnde även någon om påskfjädrar, men jag tror att han bara lurades. Han vill ha berömmet för att ha hittat en sällsynt fågel, helt för sig själv. Men jag ska minsann visa vem som jamar sist…

Men då…

Nu vill jag snart inte vara med längre. Jag tänker starta en anti-snö klubb för frusna katter. Det har varit så skönt dom senaste dagarna. Allt mer grönt har tittat fram och motat bort all dum snö. Så händer det här.

“NEJ! Min fina gräsplätt är SNÖIG!” *sniff*

Självklart blev jag väldigt kränkt och ledsen. Snön har säkert varit och samlat kraft för att komma tillbaka och mobba mig. Bara mig! Börjar nästan misstänka att det otäckt vita och trädnapparna, är i mask-och-pi med varandra. Det är säkert därför Masken Börje inte syns till. Jag kollade till och med under buskarna.

“Börje?! Hoho, BÖRJE?!”

Ska börja tassa på ett ilsket brev till den som är snö-ansvarig. Jag har hört talas om att det mesta kommer från ett ställe som heter
kål-bombia, eller liknande.