Kattgräs

Morgonen började bra för oss katter. Husse ansåg nämligen att kattgräset hade fått växa klart. Det blev en fest för Snuffe och mig när vi satte oss och delade lite gräs. Problemet är bara att blomkrukan väger för lite, så varje gång man försöker få loss ett strå så följer hela krukan med och så säger den "blonk" när den åker i golvet. Detta har gett husse lite nervösa besvär om man så jamar.

[caption id="attachment_1075" align="aligncenter" width="300" caption="Gräs!"][/caption]

Så hade jag lite gos med husse och hans fötter. Mitt i goset så kom Snuffe fram och viskade en hemlis till mig. Men vad det var, det säger jag inte än.

[caption id="attachment_1076" align="aligncenter" width="300" caption="Sippo, vet du en hemlis? Jo, det är så här... *viska viska*"][/caption]

Slurp

Jag har kommit på att man blir törstig av saltet som finns på påpkårnen. Väldans törstig. Vilken tur att husse har ett sånt stort vattenglas att man får ner hela skallen.

“Vatten… (slurp slurp) Jag är så törstig… (mera slurp)”

Mums!

Åh vad jag är glad i dag. Först blev det en härlig morgonpromenad. Jag tyckte den var härlig, husse gick och svor över vädergudarna i trettiosju minuter. Själv bad jag Skaparkatten om förlåtelse å min husses vägnar. Jag var nämligen lite nervös att han skulle slänga blixtar eller gammal kattmat i skallen på honom.

Vi hade knappt kommit in så vänder husse och försvinner. Jag blev lite orolig, eftersom husse har så dåligt lokalsinne. Tänk om han skulle springa vilse. Men det hade han inte gjort.

Med sig hem hade han en stor kasse med människosaker i. Först blev jag lite sur över att ingenting var till oss. Men så såg jag den…

Det var den vackraste ask jag någonsin sett. Mina morrhår började darra av upphetsning och svansen snurrade bara runt i cirklar. Han hade nämligen köpt Dentabits! Det är Katten Nea som berättat så mycket om dem, att husse till slut köpte en ask i affären som han bjöd på.

“Skåden den mäktiga asken med Dentabits! Prisa ICA och husse.”

“Snuffe kunde som vanligt inte vänta, utan ville ta själv.”

Självklart fick vi göra lite konster, som att stå på baktassarna. Eh, jag stod på baktassarna, Snuffe ramlade på häcken och sedan gav han hundan i alla konster och snodde godiset och flydde.

Tack snälla gosiga, söta och underbara Nea! *nosgosar*

Bortskämda

Det säger husse att vi katter är. Men det är väl inte vårt fel om husse plötsligt drabbas av akut dåligt samvete för att han inte ger oss mjukmat? Men så går det när man läser på kattforum att det är bra med mjukmat. Fast man får väl ge tassen upp eftersom han så gärna vill vara världens bästa husse. Godis är mums!

“Inga räkor, men lite nyttigt gräs.” *tugga, tugga*

Så har vi varit ute på promenad jag och husse. Först rymmer husse och är borta jättemånga minuter innan han kommer hem igen och då krävde jag omedelbar patrullering av området. Nu är det ju som så att vädret har varit lite underligt, minst jamat. Det nämligen bara vräkte ner massor med blött, trots att det var helt blått på himlen. Jättekonstigt! Detta gjorde att husse satte på sig sin jacka för att inte bli sjuk om det skulle börja snöa. Det gjorde det inte.

“Husse tog den här bilden när han rymde hemifrån. Vilka moln!”

 

Jag trampade runt bland buskarna och kontrollerade att ingen var bladig av att druckit träsprit. Fast buskarna här verkar vara nykterister allihop. Tur det.

“Hallå där. Tvinga mig inte att ta ett utandningsprov på er.”

Så träffade vi på snälla grannar som hälsade på mig. Observera att det var mig alla hälsade på. Det är ingen som tar någon större notis om den efterföljande flodhästen. Vi träffade en granne som alltid brukar klia mig på magen och säga snälla saker. Ibland oroar jag mig för att bli kattnappad, men då tror jag hennes egna katt skulle jama ifrån.

Men så blev jag rastlös och släpade bort husse därifrån, det är ju trots allt ingen nöjestripp utan ett viktigt uppdrag vi är på. Precis innan vi passerar husknuten så ropar husse att han minsann inte har något att säga till om, utan följer bara med. Bra att han äntligen kommit på det.

Vilken Underbarrrrrr dag

Stort mjaou, kära vänner. Nu flyger det omkring fjädrar och kvastar till höger och vänster. Husse som är lite rädd för kvastar, gömmer sig bakom gardinerna.

Vi var ute och sträckte på oss lite, och njöt av det varma vädret. Jag kände mig ovanligt gosig och höll mig nära husse hela tiden. Jag stod som bäst och nosade på en buske, då han petade mig på svansen. När jag vände mig om så hade han godis i handen! Nu fick man inte bara njuta av skönt väder och doftande natur. Nu fick man godis serverat också. Vilken underbar dag för mig. Självklart så visade jag mig från min bästa sida och ställde mig vackert på baktassarna. Det brukar alltid uppskattas av husse.

“Åh så skönt att bara kunna sträcka på sig.” *purrrrr*

På vägen till mitt skogsbryn så såg vi flera människor sitta och njuta i solen. Plötsligt verkade det också finnas andra katter överallt. Men det var bara jag som gick lydigt bredvid husse. Alla andra fick minsann hålla sig på balkongen eller vara fastkopplade vid huset. Då hör jag två människor tala om mig. Dom tittade intresserat på mig och var så imponerade av att jag gick bredvid husse. Fast när den ena sa att husse hade “pli på katten” då fick det vara nog. Jag stannade demonstrativt och vägrade flytta på mig. Husse blev tvungen att böna och be. Det gäller att visa vem som egentligen bestämmer.

Inne i skogspartiet så nosade jag runt efter lite gott att äta. Det verkar nämligen som om någon använder stället för att dumpa mat som dom inte vill ha. Väldigt underligt. Här krävs nog en undersökning.

För att jag inte skulle börja tugga i mig allt inom synhåll, så plockade husse fram ännu mer godis. Nu var det dags för konster igen.

“Men vad är det jag ser? En godis!”

“Snart så…”


“Jag har den, jag har den…”

“Jamen släpp nu då. Annars biter jag dig i fingrarna ju.”

Fast trots både godis och konster, så kunde jag inte låta bli att undersöka en lövhög som luktade lite underligt. Det visade sig ligga en liten bit mat där. Jag tyckte det var synd att bara låta den ligga där och ruttna, så jag började smaka på den. Då sa husse ifrån och menade att det var någon annans mat. *mutter*

*sniff, sniff* *nos, nos*

På vägen hem så råkade vi på grannkatten. Jag var på så bra humör att jag bara ville gå fram och hälsa på henne. Fast hon verkade så nervös att jag struntade i det.

Så råkade vi ut för en mamma med sitt barn. Då började undervisningen;
”Vad säger katten? Mjaaaou!”
”Vad säger lilla kissemissen?”
”Mjaaaaaou…”

Det var en väldigt nöjd Sippo som tassade hem på lätta trampdynor. Inte hade bara fått njuta av fint väder och godis. Nu hade man även blivit inkallad som läromedel. Räknar med att få ersättning kring jul.

Fint besök idag.

En av husses snälla kusiner var på besök idag. Hon och husse satt och tittade på film och spelade spel. Husse åkte på stryk så det bara visslade om det. Det gick att höra på husses grymtande och fnysande. Lät lite som en ilsken tjur i vardagsrummet.

Efter att dom spelat klart så var det filmdags. Då bjöds det lite på godis, men inte till mig! Snacka om taskigt. Jag som låg och såg så söt ut. *fnys* Det hela slutade med att jag la mig på bordet och försåg mig själv med godsaker.

Ibland måste man roffa åt sig bara. Djungelns lag, ni vet.

Mumsigt.

Inte lite man får stå ut med när det gäller godis. Husse hade ett par mumsiga godisbitar som han frestade mig med. Men han lägger dom inte på bordet så man får ta, oh nej, istället så håller han den mellan fingrarna så får jag gå upp på baktassarna och ta ur handen. Fast det är ju klart, vad gör man inte för att roa tvåfotingarna?

Fast när han ville jag skulle jama på kommando, då fick jag nog. Då slog jag tassen i bordet och sa ifrån. Någon måtta får det väl ändå vara.

Här ser man husses fingrar som håller i godiset. Dom underliga märkena han har på tummen, är bitmärken (!) Jo det är säkert, husse tuggar på sina fingrar. Men när jag försöker göra det, då blir han arg på mig. Jag fattar ingenting.