 |
| Nu borde väl husse ändå se den. |
 |
| Men vadjam är det som rör sig? Jaha, en sladd... *tassen för ansiktet* |
 |
| Jaha, då har man äntligen nått fram då. |
 |
| Bäst att passa på att kontrollera så allt sitter som det ska. |
 |
| Jodå, det verkar sitta ordntligt. *rycka, slita* |
 |
| Hoho! Någon hemma? |
 |
| Vilande (men vaksam) säkerhetskatt. |
 |
| Så här ser det ut på vår uteplats. Jamarns fjäderfän! *hytter med tassen* |
 |
| Ena sekunden ligger man å vilar så schönt på husses jacka. |
 |
| Men så plötslit så vaknar säkerhetskatten i mej, till liv. |
 |
| Hupp-jam! Hur gick de' här till å hur kåmmer man ner? Jelp!! |
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
[/caption]
Ja, det och en nosologiskt utbildad nos. Det är vad som krävs för att kunna komma med noggranna rapporter om vad som händer i området. Man blir ju inte säkerhetskatt över en natt bara.
 |
| “Det gäller att ha båda ögonen öppna, så man inte missar nåt.” |
Jag måste jama att jag ibland faktiskt funderat på att söka in till pålishögskolan. Tänk så snygg jag skulle bli i uniform. Fast det där med munkorg gillar jag inte alls. Nä, det krävs nog en skällis för att stå ut med sådant.
Nu måste jag nog ta igen mig. Det tar på krafterna att jama rapporter hela dagarna. *gäspar*
 |
| “Ja men det var ett fasligt blixtrande. Schas! |
 |
| “Det är rätt. Blixtra på den där hjärndöda Snuffe istället. Kolla hur han ligger!” |
En av mina viktigare uppgifter som säkerhetskatt, är ju att spana och iakttaga eventuella inkräktare på mitt revir. För att göra detta så är det viktigt att ha grundläggande kunskap.
 |
| “Undvik att lämna spår efter dig. Eventuellt kan du ha ett par hundfodral utanpå tassarna, så skällisarna får skulden för eventuella felsteg.” |
 |
| “Det är väldans viktigt att smälta in i omgivningen på ett bra sätt. Här har jag kattomoflerat mig med ett löv så ingen ska se mig.” |
För att verkligen vara underkåverkatt, så kan du försöka skälla lite som en hund av mindre storlek. Även kallad räkbete eller golvmopp. Var dock försiktig så inte någon förvirrad seniår kattnappar dig i tron om att du är hennes chiuwha-wha.
I dag uppgraderade husse sin klädsel till “fullt utrustad”. Det innebär att han plockade fram den “riktiga” vinterjackan. Den är jättetjock och får husse att se ut som en ballong på ben. Vilket jag självklart inte jamar högt om. *harkel*
Detta tilltag gjorde mig så klart lite fundersam på hur kallt det egentligen var ute. Men jag bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra och uppgraderade till fluff 5.0 med inbyggt vindskydd i pälsen. Det behövdes.
 |
| “Hm, smakar det inte lite annorlunda när det är kallt ute? (tugga tugga) Jo, nog katten är det så. Lite mer syrligt. (rap) Gott! (rap igen)” |
Det har ju varit lite tråkigheter där vi bor. Några dummisar har hållit på att förstöra väggar och skyltar med “konst”. Som ansvarsfull säkerhetskatt så har jag ju jobbat övertid med att försöka hitta förövarna. Tydligen har mitt slit gjort nytta, för nu ska visst pål-på-isen, eh pålisen, komma och undersöka och stoppa dummisarna. Det krävs ju ingen större fantasi för att förstå att det är tack vare min blogg som dom uppmärksammat problemet.
Men jag kommer självklart fortsätta att spana efter dummisar. Min nosologiska instinkt kommer att leda mig rätt.
 |
| “Försök inget era fulingar. Jag ser ALLT!” |
Var ute på en härlig promenad, då jag såg något mystiskt. Precis när jag skulle nosa på den så anföll den mig. Det var jätteläskigt om det inte varit för mitt ansvar som säkerhetskatt, skulle jag sprungit tassarna av mig. Men jag kände att jag inte bara kunde lämna husse helt ensam hos otäckingen.
 |
| “Du var mig en otäck en.” *ryser* |
Det var först vid närmare nosologisk undersökning, som jag förstod att den inte var farlig alls. Det var bara en dum leksak som rörde sig när husse petade på den med foten. Jäkla husse.
Det blev lite kaos på förmiddagen. Postgubben som kom var inte den vanliga. Att han dessutom var sommarklädd i kylan gjorde mig ännu mer misse-tänksam. Det verkade vara en underlig typ. Jag tassade fram lite försiktigt och jamade myndigt att han skulle identifiera sig. Då ska man antingen sträcka fram handen så undertecknad katt kan ta ett luktprov för analys eller bjuda på godis. Men den här filuren sa inte ett skvatt. Det måste varit en sån där värschting som tidningarna skriver om, annars skulle han ju hälsat på mig. Områdets vaktkatt och säkerhetskatt.
 |
| “Det är jag som är vaktkatten här. Upp med tassarna bara.” |
 |
| “Men hallå! Du kan ju inte bara sticka iväg utan att hälsa först. Men stanna då! Hallå?” |
 |
| “Äsch. Får väl kolla resten av området då istället. Cykelstället ser i alla fall bra ut.” |
I mitt arbete som säkerhetskatt, så måste jag ibland pröva olika metoder när jag patrullerar. I dag blev det till att förklä mig till en ormbunke med svans.
Om du tycker bilden ser suddig ut, så är det inte för att husse är en dålig fotograf, utan för att jag är en utomordentlig kamoflagekatt.
 |
| “Sch, jag är inte här.” *smyger vidare* |
Tyvärr blåste det så dant i dag att halva förklädnaden blåste bort. Husse erbjöd sig att tejpa fast den med silvertejp nästa gång. Jag avböjde hans erbjudande genom att visa mittenklon.
 |
| “Nu får det vara nog för den här gången. Nu går vi in igen.” |
Först måste jag ta upp något underligt som jag funderat över. Varför rakar sig människor? Jag satt på tvättmaskinen i morse och tittade när husse rakade bort pälsen i ansiktet. Visserligen var det inte så mycket från början, men ändå. Det verkar heldumt tycker jag. Päls är ju snyggt, se på mig bara. Ytterst underligt beteende. Hoppas han håller den där raka-apparaten borta från mig, annars ska han få.
Så var jag ju på promenad på morgonen med min husse. Jag har funderat på att utöka mitt ansvarsområde lite. Det finns nämligen en vägbom som stoppar brummisar från att köra in i området hursomhelst. Men ofta verkar det inte funka. Så jag tillbringade lite av min dyrbara tid i dag med att undersöka bommen ordentligt.
 |
| “Hm, undra om jag kommer upp dit. Vet inte om jag vågar…” |
Jag hittade ingenting misstänkt den här gången. Men jag ska hålla ett vakande öga på den där bommen så den inte fuskar.
Som jag jamade igår, så har ju en av grannarna rymt hemifrån för att ha någon slags semester. Som säkerhetskatt så tar jag ingen semester, för vem skulle då vakta kvarteret? Istället så tog jag ett extravarv runt huset för att kontrollera så ingen obehörig hade smugit sig in. Döm då om min förvåning när jag ser att dörren är öppen.
Jag intog självklart högsta beredskap och var beredd på allt. Men så började plötsligt någon att tala med oss, eller med mig snarare. Husse vill ju ingen tala med. Det visade sig att det fanns en annan tvåbening som också hjälpte till att kontrollera huset. Jag var lite misstänksam först, men efter att ha blivit kliad på magen så förstod jag att det var en snäll tvåbening.
 |
| “Självklart fanns det även tid för lite buskologi. Man får ju inte strunta i en uppgift bara för man fått en annan.” |
Vi talades vid lite och det visade sig att hon hade hört talas om mig. Tänk att jag är sådan kändis. *stolt*
Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Det kanske har att göra med att jag inte varit ute med husse på två dagar nu, men jag känner mig lite extra busig.
Började imorse med att roa mig med ett paket som kom till husse. Men eftersom han bara var intresserad av det som fanns i paketet, fick jag resten att leka med.
 |
| “Här håller en snäll tvåbening upp kartongen så jag kan utföra en nosologisk undersökning.” |
Sen försvann husse ett tag, men när han kom hem så hade han leksaker med sig! Först så var jag lite avvaktande. Man vill ju inte verka för intresserad. Jag är ju liksom en vuxen katt nu.
Men plötsligt började mina framtassar att jaga garnbollen utan att jag hade nåt att jama om. Högst ovanlig händelse.
 |
| “Hm, rörde den inte på sig nyss? Bäst att bita den igen.” |
Snuffe, som fortfarande är ungkatt. Han roade sig ordentligt med den lilla fåniga bollen. Själv lekte jag ju lite slött bara, och jag hade absolut inte lika kul som Snuffe.
 |
| “Jag har den husche. Den schmakar lite konschtigt.” |
Vem vet vad som händer nästa gång husse försöker busa med mig. Bäst att ta det försiktigt. Man måste ju bevara statusen som
macho-katt.
Så har jag fått jobba hårt som säkerhetskatt idag också. Husse fick nämligen en film i sitt paket. Det var nog en sån där docka man pär, eller vad det nu kallas. Det handlade om nån sjukdom som gjorde att tvåbeningar blev galna och började bita varandra.
Den var jätteläskig tyckte jag och jag måste erkänna att jag var väldigt rädd. Men samtidigt så insåg jag ju allvaret i situationen och förstod att jag var tvungen att skydda husse. För ibland såg det ut som om monstrerna skulle hoppa ut ur TV’n och anfalla oss. Då la jag mig framför husses ansikte så han inte skulle se allting och bli rädd. Mina uppoffringar uppskattades inte alls. *fnys*
Jag låg vid husses bröst under hela filmen. För att jag var ju samtidigt nyfiken på vad som hade hänt med katterna i filmen. Inte en kisse var med. Husse förklarade att kissarna insett långt innan alla människor, vad som var på väg att hända och hade därför redan flytt.
Jag skulle aldrig lämna min husse ensam. Hur otäckt det än skulle bli. Så det så!
Det är lite synd om mig. Var ute och tassade med husse och höll precis på att undersöka garageväggen hemma då selen plötsligt fastnade i en otäck spik. Jag fick slita och rycka ett tag innan det lossnade. Det var ett par svettiga sekunder där. Som tur är tog ju min commandokatt utbildning över, så jag höll mig kall. Värst av allt var ju att husse trodde jag blivit knäpp, för han såg inte att selen satt fast som den gjorde. *fnys*
 |
| “Tänk om det varit en vanlig kisse och inte en säkerhetskatt som hade fastnat. Det hade kunnat sluta riktigt illa ju.” *ryser* |
Annars så gick patrullen bra. Vi utforskade ett område där vi aldrig varit förut. Underligt nog så går eller kör husse förbi där var och varannan dag utan att undersöka. Fast han har ju ingen nosologisk utbildning heller.
 |
| “Kolla husse, en ny buske jag inte undersökt.” *nosa, nosa* |
