Helg

Jaha-jam, då var det helg igen då. Det brukar innebära lite extra gottis här hemma. Dessutom fick vi hem ny kattmat och kattsand som vi ska testa. Husse säger att kattmaten är till mig och att kattsanden är till tjejerna, för att "jag skulle säkert protestera mot den nya sanden på mitt egna lilla sätt." Jag förstod inte riktigt vad husse menade, men så förklarade han att sist jag fick kattsand jag inte var nöjd med, så lämnade jag en hög på köksgolvet. Ahem. Host. Harkel. *nosrodnad*

Husse leker med sin Mjausung

Han hittar nya funktioner hela tiden och då är det givetvis oss katter han vill testa dem på. En som jag tyckte extra illa om, var den som kallas för slowmotion. Jag ser jättedum ut på den filmen, jam hängde liksom inte med i början. *nosrodnad*

Jag hatar dig husse!! *fräs*

Hur kunde du göra det här mot mig? Jag kommer skämmas ihjäl på bloggträffen.

Pinsamt

Uschjam! Husse bjöd ju på smaskig mjukmat i går, som både Tindra och jag tuggade i oss på direkten. I dag kom resultatet i form av flera besök på lådan. Husse påstod att mina behov luktade så illa att vi snart skulle få miljöstyrelsen på oss.  Jamarns så pinsamt... *gömmer ansiktet bakom tassarna*

Grannen

Det hände något lite pinsamt i dag. Vi var ute på eftermiddagspromenad då min favoritgranne ropade på mig. Glad som jag blev, så sprang jag rakt igenom buskarna, vilket gjorde att husse snodde in sig lite med kopplet. Men det var egentligen inte mitt fel. Han borde faktiskt sagt att vi skulle ta en annan väg dit.

Så hände nästa grej. Husse och grannen stod och diskuterade om jag skulle få med mig lite blötmat hem. Husse var lite tveksam, men när grannen skulle gå och hämta den, så skulle husse ta emot kopplet. Tyvärr har han samma fingerfärdighet som en älg. Han tappade kopplet vilket i sin tur nästan skrämde pälsen av mig, så jag smet iväg så fort tassarna bar mig.

“Vadå fegis?! Du skrämde ju pälsen av mig din drummel!” *hytter med tassen*

Jag vägrade komma tillbaka när husse lockade. Faktiskt så fick grannen vifta lite med påsarna med mjukmat. För att visa att jag inte var så rädd egentligen, så skulle jag hoppa upp på fönsterbrädan. Tyvärr var det någon drummel som hällt på något anti-katt tjosan. Så jag gjorde en halv bakåtvolt med skruv innan jag dråsade ner i backen igen. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

För att inte genera vissa katter, så visar vi inte olyckan. Istället får ni se en fin sol.

Vi gick även en sväng och kontrollerade så inga parkbänkar tagit skada av alla dumma löv som trillar ner på dom.

“Dumma löv! Försvinn från min bänk!” *slår med tassen*

Så hände något underligt när vi var hemma i hallen innan vi gick ut. Jag jamade som en galning och bankade med tassarna på dörren, för att visa att nu var det verkligen dags för en promenad. Plötsligt så lyfter husse upp mig i famnen och börjar gosa med mig. Normalt så brukar jag ge honom tassen, eftersom jag är mer intresserad av promenad. Men nu kunde jag bara inte låta bli att gosa tillbaka. Jag buffade så mycket jag bara kunde och tvättade honom i hela ansiktet. (han hade precis kommit ur duschen)

Så gav jag ordentligt med spinn-healing för att visa att jag står vid hans sida vad som än händer. Husse svarade med att nosgosa mig i nackpälsen så jag fick knottror under tassarna. Vad är det som händer egentligen? Måste vara något med vattnet…

Pinsam husse

Tog en uppfriskande skogspromenad med husse. Jag har nämligen hört att terränglöpning är nyttigt. Fast den som sa så tänkte nog inte riktigt på hur klumpiga människor är. Det fanns inte en taggbuske i hela skogspartiet som husse inte fastnat i. Jag tror bestämt att 98% av skogslivet flydde när han började gorma åt skogen och taggbuskar. Oj så jag skämdes då.

“Kan du inte bara njuta av skogsturen husse?”

“Suckjam så pinsam du är. Nu går jag. Man skäms ju för dig.” *svansknyck*

Efter den (för husse) otäcka skogen, så spelade vi lite “sparka frukt” på innergården. Tyvärr blev det ingen filmsnutt för husse hade tappat känseln i fingrarna. Säger han i alla fall.

“Vadå ingen filmsnutt?! Menar du att mina konster och dribblingar var helt i onödan?! Är det så du menar??!!”

Jag blev omnämnd

Jag har redan jamat det en gång, men måste göra det igen. Wikki, Metros mästerkatt, har ju blivit alldeles intärn-ljuvad, eller vad det heter. En sån där räpårter skrev om henne. Jag nosade igenom hela artikeln och kände mig faktiskt lite avundsjuk på Wikki. Tänk vilken duktig katt som fick vara med i tidningen. Fast då såg jag att hon nämnt mig vid namn! *jättestolt* Tack ska du ha kattkompis. *nosbuffar ivrigt*

Under morgonpromenaden så hojtade plötsligt till om ollon. Jag blev ju alldeles generad och undrade varför i hela Jamlunda husse började prata snusk för. Men så såg jag hur han stod och nosade bland ett par trädgrenar. Det var ett helt annat ollon han snackade om. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

“Hm, äter inte Piff & Puff sådana där? Ska vi skicka ett gäng till Gustav så han får lite lugn och ro?”

Själv var jag upptagen med att inspektera andra ställen.

På vägen hem stötte vi på ena grannkatten. Jag intog svansberedskap och burrade upp svansen ordentligt. Sedan smög jag längs buskagen och lurade på inkräktaren.

“Svansberedskap intaget!”

Plötsligt så drar husse lite i kopplet och säger att jag ska låta kissen vara. Vet ni, det gjorde jag också. Så husse och jag lät kissen ligga i mina buskar och mysa.

Hoppsan

Det var på morgonpromenaden som något pinsamt hände. Jag var så upptagen med min nosologiska undersökning, att jag märkte inte att vi var förföljda. Det var först när husse visade dagens foton som jag såg spionen i fråga. Nu undrar ju jag om det var helt oskyldigt, eller om jag ska förvänta mig en invasion. Fast en troligare anledning är att han sett mig tassa runt i området och tyckte antagligen att jag skulle passa bra som förebild. *stolt*

“Först tittade han fram lite försiktigt och med respekt.”

“Men när han märkte att jag var kopplad och dessutom inte märkte vår förföljare, då blev han lite modigare.”

Något annat som underligt som vi hittade, var några slags blommor. Husse kallade det för svampar, men jag hävdar bestämt att det är blommor som muterats på grund av pinkande hundar. Resultatet blev en slag super-blomma med super-krafter. Undertecknad katt tänker inte nosa närmare utan säkerhetsåtgärder.

“Titta husse. Muterade super-blommor!”

Vår eftermiddagspromenad blev något lugnare. Vi stötte varken på hund eller katt ute, så jag fortsatte med min buskologi. Jag kunde lugnt tassa runt i det höga gräset. *spinner*

“Det är så härligt att känna gräset under tassarna.”

Det var vid klockan mitt i natten som det var ett fasligt liv utanför vårt fönster. Husse funderade på att skjuta ett par salvor igenom fönstret med hagelgeväret.

Jag jamade vänligt att nu drömmer husse igen, för vi har inget hagelgevär. Då började han titta lite väl misstänksamt på mig, så jag smet in under sängen.

Nåjam, min buskologiska undersökning nu på eftermiddagen, visade det jag fruktade. Någon eller några, har vandaliserat mina buskar. Hädelse! Må skaparkatten skänka presenter från kattlådan i deras müsli. *slår med tassen*

“Titta vilken enorm krater någon gjort i buskarna.” *snörvel*

Sparka kotte

Jag har informerats om att jag börjat låta mer som en tvåbening på grund av mina väderleks rapporter. Men det ska vi nog ändra på!
I dag ska vi diskutera sport.

Till skillnad från husse, så tycker jag det kan vara skoj med lite löpning och klättring. Jag är ju ingen bergsget, men träd kan jag allt ta mig upp för.

Jag började träningspasset med att klättra jättehögt upp i ett träd. Väl uppe så kom jag på att jag lider lite av höjdskräck. Inte för att jag var rädd, men jag var orolig för att husse skulle bli orolig. *harkel* Efter avklarad trädklättring så tränade vi lite på tassarbetet. Husse har vissa problem med sina tassar. Eh, fötter menar jag. Matchen avslutades med 2-0 till mig.

“Jag vill inte vara här längre!”

Dagen har annars förflutit utan större missöden. Husse muttrar fortfarande om den lilla olyckan häromdagen. Det var någon som råkat lämna en hög utanför toaletten. Husse som inte orkade tända taklampan, såg allt försent att det var inget löv som han trampade på. Vi hörde honom svära hela kvällen. Jama om pinsamt.

Fortfarande blött

Det är fortfarande jätteblött ute. Jag kunde knappt sätta ner tassarna utan att sjunka ner till magen. Jag förklarade för husse att det kanske var dags att skaffa en båt. Då kan husse sitta och ro medan jag håller utkik efter skeppsråttor.

Med allt det vita borta, kan jag nu ägna mig åt brunnslocken i området igen. Jag trodde nästan att dom försvunnit under allt det vita. Tänk om brunnslocket sagt till gallerbrunnen; “Kom så sticker vi.” vem skulle då få skulden va? Jo, undertecknad katt. Så det var en väldans tur att alla lock låg kvar.

“Allt bra här? Fint, då syns vi senare.”

Det var på vår sista promenad för kvällen som det hände något otäckt. Vi hade precis gått runt området för andra gången och husse började bli så smått rastlös. Jag bestämde mig för att ta en genväg hem över gräsmattan. Vi har gått där flera gånger utan problem, om man bortser högarna som vissa hundar lämnat efter sig.

*sniffa, sniffa* “Hm, ingenting här.”

Självklart var det ju becksvart och husse gick med två lampor för att se vilken som funkade bäst i mörkret. Han ville ju inte trampa i en hundhög igen. Plötsligt hör jag ett brak och husse som svär och gormar.

Det visar sig att trädet som jag kröp under befann sig i lagom höjd för husses skalle. Eftersom han var upptagen med att kolla efter högar på gräsmattan, så missade han totalt allting i huvudhöjd. Det blev ett förjamat liv på husse när han fick trädet i skallen. Så om det inte räckte, så snodde kopplet in sig hundra varv bland alla grenarna. Ett tag trodde jag nästan att husse skulle lämna mig där över natten. Det blir nog en annan väg hem imorgon.

“Ondskefullt träd, enligt husse.”

“Katten smart och smidigt genar
smyger under alla grenar.
Husse blind i mörkret är
ser ej riktigt vart det bär.

Springer in i trädet gör
det snart låter som han dör.
Svär och gormar husse gör
säger ord som man aldrig bör.”

-Sippo, finurlig katt.

Pinsamt

I dag hände det något pinsamt när jag var ute med husse. Jag blev så nyfiken på vad som fanns på andra sidan fönster i tvättstugan. Det kunde ju faktiskt finnas något spännande där. Men tydligen hade man satt upp anti-katt fällor. Det gick nämligen inte att få något grepp alls på fönsterbrädet. *mutter*

“Det är pinsamt att ramla
man ska ej med tassarna famla.”
-Sippo, irriterad fönsterbrädskatt.

Många mumsisar

Först en snabb rapport om gårdagen. I går fick vi veta varför en av grannkatterna förföljer oss om kvällarna. Hans matte sa att han älskar ficklampor. Det förklarar varför han ligger och smyger i buskarna. Trodde ett tag att han var en sån där snuskkatt som man hört jamas om och han var ute efter mig. *skak, darr*
Så till dagens barvader.

Blev försvansat irriterad i dag när vi var på promenad. Hela luften var full av flygande mumsbitar. När jag såg ett gäng sitta i ett träd, då kunde jag bara inte hålla mig längre.

Tyvärr lyckades jag inte fånga någon. Men det är kanske inte så märkligt när man har en tvåbent elefant att släpa på.

Utöver detta så har jag även uppfunnit ett nytt yrke för mig.   Nosolog.
“Katt med begåvad nos som spårar upp saker och händelser.”

“Kallt om tassen trots värsta stassen. Med nosen i backen får jag fågelskit i nacken…”
-Sippo, frustrerad katt.

God Jul

Det vill vi önska alla katter runt om. Ta det lugnt med sillen och tassa försiktigt runt grötfaten. För att visa att vi verkligen förstår hur jul traditioner kan missbrukas, så ställde vi upp på ett foto.

Inte nu igen… Mutter

Eh, vad gör du husse?

Här kommer vår variant på “Bjällerklang” som husse hela tiden går och nynnar på. Jag blir alldeles jamig mellan morrhåren på den låten!
“Jam å kurr, jam å kurr, hördes i från sjön.
När husse ger oss kram å kel, så känns det som en dröm. TJO!”

Det här med julen

Räcker det inte med att alla tvåbeningar blir komplett galna och klär ut sig på olika sätt? Måste man dra med sin stackars katt i eländet också?

Jag känner mig helfånig. *mutter*

Nej, jag tänker inte se söt ut.

Lite pinsamt

Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.

Vad vill den där stora besten mig?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall.

Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.

Husse gör bort sig

Det är väl förvisso inget nytt, men i dag slog han nog rekord. Husse hade precis kommit hem på kvällen och jag jamade högt och bestämt att vi skulle ta en promenad innan han fick sätta sig. På med selen och så bar det i väg.

Nu hade jag ju varit instängd hela dagen, så jag fick kattans brått ut och visste inte riktigt åt vilket håll jag skulle. Husse börjar vingla över hela vägen för att gå på samma sida. Plötsligt så får vi möte av två tjejer. Jag ville då springa höger och husse vänster, då sprang jag över till husses sida. Problemet var bara att han var på väg över till min sida igen. Resultatet blev att han snavade över kopplet och sprang rakt in i en lyktstolpe.

Husse gör alltid ett första intryck som man kommer ihåg… Grattis ännu en gång husse.