Viska jamar - Ja' dogde nestan

Mjau så hemskt de' va' igår. De' va' på kvellen å vi var på uteplatsen å nosade runt lite, då ja' såg nåt riktigt spinnande som rörde sej. Den såg jettekulig ut när den håppade runt där ute. Till slut kunde ja' inte låta bli, utan smakade lite på den. De' va' ingen bra idé. Jamarns så dåligt ja' mådde. Ja' dreglade å tuggade fragda, säjer husse. Han blev jettered å försökte få tag i mej för att se om de' fastnat nåt i munnen, men ja' va' inte alls sugen på de', så ja' springde runt hela lägenheten me' dreglet hängandes efter mej.

Husse va' skräckslagen å jamade efter jelp på fäjsbook, av sina kattkompisar. Efter en mindre undersökning, så visade de' sej att ja' troligen bara slickat på en padda å inte satt den i halsen som husse trodde. Tydligen så sprutar paddorna gift me' ryggen när dom blir anfallna, å de' va' de' som smakade så jamarns illa.

Han fick de' jettebraiga tipset att ge mej mjölk å glass. Plötsligt satt ja' på köksbordet å smaskade glass å mjölk, å för att ja' inte skulle bli störd, utan få äta ifred, så stängde husse in till köket. Vilket kalas ja' hade!
Men efter en stund så blev ja' mätt å ville då dela me' mej till Sippo å Tindra, även om dom inte blivit förgiftade av en dum padda.

Hos farbror Sippo tjenner ja' mej trygg igen.

Ser ni att Sippo å ja' håller tassen? Min ligger under hans.

Spaning fortgår…

Som jag jamade i går, så blev jag fegt ankgripen av en anka. Denna anka verkar inte ha med ankorna i tidningarna att göra. Den här filuren agerar visst på eget bevåg.

Den omtalade ankgriparen.

Hursomjamar så såg jag den luringen sitta och spana på mig från spaljén med sina döda ögon. Jag uppgav mitt farligaste krigsjam jag kunde: ”Mrrrrjaaaaaaou!!! Hiii-YA’M!” dock utan resultat. Han fortsatte bara att stirra. Jag misstänker att detta kommer bli en väldigt långdragen kamp. Må bäste katt vinna.

Ankgrepp

Råkade ut för ett minst sagt underligt angrepp i dag. Jag höll som bäst på att undersöka ett par buskar då husse började föra ett fasligt liv. Det visade sig att han hade hittat nåt i buskarna som han så gärna ville ha fram. Min förvåning var total då jag insåg att det var ovanligt stelfrusen anka. Dessutom lät den ihålig.

“Hur sa husse? Du har hittat nåt säger du?”

Jag började en nosologisk undersökning, men precis när jag blev klar så angrep den mig. Ankskrället hade fått tag i mitt koppel och vägrade släppa. Jag blev ju alldeles överrumplad och stack iväg med sådan fart att husse nästan stod på öronen. Men jag lyckades i alla fall komma undan ankgreppet.

“Ankan i hög person. Notera dess underliga ställning…”

Stoppa våldet!

Det är dags att ta i mot oprovocerat våld. För inte så länge sedan, så blev jag ju nästan anfallen av en underlig frukt. I dag när vi var ute och gick, så hittade vi en nära släkting till den som överföll mig. Stackaren var helt mosad.

“Resultatet av oprovocerat våld. Eller var det så att kastanjen muckade gräl?” *funderar*

Jag stödjer inga hämndaktioner mot kastanjer! Stoppa våldet nu!

Hjälp! Den anfaller!

Det var med blotta förskräckelsen som jag klarade mig undan ett synnerligen grymt och minst jamat, oväntat angrepp. Vi hade precis kommit hem från morgonpromenaden och husse skulle fixa lite att äta. Själv var jag utsvulten efter min högst krävande undersökning av stolen i buskaget.

Stolen står fortfarande kvar bland mina buskar. Märkligt.

Självklart stod undertecknad katt bredvid och kontrollerade så han inte använde för mycket smör och pålägg. Problemet var bara att när jag såg skinkan så tog mörka krafter över mig och jag började vråla för full hals –Ge mig! Jag vill ha!

Plötsligt så smackade det bara till och jag var totalt blind. Det var en halv skinka som hade gjort ett smygangrepp och lagt sig rakt över ansiktet på mig. Förstå min skräck när jag inte såg ett smack och allting luktade häst!

Husse höll på att skratta ihjäl sig, medan jag kämpade för mitt arma liv. Det var enbart tack vare min commandoträning som jag undgick att bli absorberad av den ondskefulla skinkan. Men vänta bara. Jag ska nog hämnas!

Överfall

Var ute på en härlig promenad, då jag såg något mystiskt. Precis när jag skulle nosa på den så anföll den mig. Det var jätteläskigt om det inte varit för mitt ansvar som säkerhetskatt, skulle jag sprungit tassarna av mig. Men jag kände att jag inte bara kunde lämna husse helt ensam hos otäckingen.

“Du var mig en otäck en.” *ryser*

Det var först vid närmare nosologisk undersökning, som jag förstod att den inte var farlig alls. Det var bara en dum leksak som rörde sig när husse petade på den med foten. Jäkla husse.

Sprit

Jag glömde ju berätta om en sak som hände igår. Det var rena mordförsöket på mig! Jag höll som bäst på med min patrull, då jag ser en för mig okänd människa komma ut från grannporten. Självklart insåg jag mitt ansvar som områdeskatt och beslöt mig för att gå fram och hälsa.

Hon verkade vara en snäll människa, för hon sträckte nämligen ner handen mot mig och lockade. När jag var nästan framme så kände jag en underlig, för att inte säga, fruktansvärd stank. Jag var inte helt säker på var den kom ifrån, först misstänkte jag husse, men så fort jag nosade på hennes händer så höll jag på att tappa morrhåren av förfäran. Det luktade jättestarkt och det bara stack i nosen på mig.

“Usch! Det stickades som nålar i min stackars nos.” (denna bild är arrangerad.)

Jag försökte desperat springa hem, men husse höll i mig och försökte lura i mig att det inte var någon fara. Ingen fara?! Min högt älskade och välvårdade samt känsliga nos, hade blivit obrukbar på ett ögonblick. Hur skulle jag nu klara av min nosologiska undersökning? Som tur var, så släppte det så fort jag kommit bort en bit. Människan förklarade för husse att hon hade tvättat händerna med sprit. Högst underligt, jag trodde människor drack sprit. Detta är ett klart fall för advokatten.

Fast det händer så mycket underligt i området. Själv hittade jag Snigeln Sven, hängandes från en buske. Hur kom han dit?

“Huvet upp och fötterna ner eller är det huset upp och antennerna ner? Hoho, hallå?”

Den här dagen har varit spritfri. Husse tog sig som mest en kopp kaffe. Vi tog en tidig morgonpromenad för att se på soluppgången. Tyvärr så uteblev den på grund av moln. Vi fick faktiskt vänta enda till eftermiddagen innan solen tittade fram igen, och då var det bara en liten stund. Stackars husse gick och frös och svettades om vartannat.

“Åh vilken mysig sol.” *spinner lyckligt*

“Men hallå! Vem snodde solen?!” *mutter, fnys*

 

Nu ska jag äta middag… en väldigt liten middag. Snålhusse. *mutter*

Överfallen

Hade precis kollat grannhuset efter min magkrafsare, men hon var fortfarande inte där. Jag fick nöja mig med en ersättare som kom och klappade mig. Husse hade nämligen äntligen insett att jag tänkte då inte röra på mig innan jag blivit magkrafsad och gosad med.

På vägen hem så stötte vi på en ilsken grannkatt. Först tänkte jag ignorera skrället eftersom han alltid morrar åt mig. Men så kunde jag inte låta bli att nosa lite. Plötsligt fick kissen frispel och anföll mig. Det blev ett faslig liv när vi jamade och fräste åt varandra. Om det inte varit för att husse hållit tag i kopplet så skulle jag minsann visat var kattlådan skulle stå. *fnyser*

Det slutade med att jag vann. På sätt och vis. Min utbildning som commandokatt tog över och jag intog snabbt grundställningen för busko-rate, “den lugna kattens väg”, kan man väl säga. Det betyder att jag låg bakom en buske och glodde ilsket tills katten masat sig iväg. Ibland så är det bäst att slåss på det tysta sättet.

“Ibland vinner man krig utan att slå ett slag.”

Man kan säga att jag hämtade mitt lugn från katt-chi. Det är den inre styrkan hos oss katter som övar katt-rate, “öppen tass”. Först trodde jag att katt-chi var en överkurs av atscho, men så var det ju då inte.

Uäck!

Jag låg som bäst och gosade med husse i soffan, då han plötsligt börjar känna och klämma mig runt halsen. Det visade sig att jag hade en liten gäst som bitit sig fast där nämligen.

“En objuden gäst.”

Husse reagerade som vanligt med att bli nervös och springa runt i lägenheten. Han letade nämligen efter en speciellt sorts penna som han köpte tidigare. Man har den för att ta bort fulingar som sitter fast på sitt djur.

Jag måste ge husse lite beröm, för jag lyckades få behålla åtminstone det mesta av pälsen. Men speciellt roligt är det ju inte när han håller på att dra och slita i mig. Usch!

“Fy så äckligt. Den där vill jag inte ens nosa på. Notera att halva pälsen följde med också.”

Efter avklarad misshandel av katt, så försökte husse få lite sömn. Jag lät honom precis få somna innan jag började jama och banka på dörren. Så går det när man torterar sin kisse. Det var en något groggy och ilsken husse som följde med ut. *hehe*

“Hm, om jag håller mig här uppe så kommer fulingarna inte åt mig. Mwaha, commandokatten gör det igen.”

Ute bland buskar och snår

Hoppade över min morgonpromenad till förmån för min trötta husse. Han sov nämligen nästan ingenting inatt. Självklart är vi katter oskyldiga till händelserna som aldrig inträffade…

På eftermiddagen blev det en sväng runt kvarteret. Jag nosade och kontrollerade flera buskar efter underligheter. Jag hittade inga. Underligheter alltså, buskar kryllade det av.

Fast innan vi gick ut så trampade husse mig på svansen och det gjorde jätteont. Värsta överfallet ju! Jag blev helilsken och fräste ut Snuffe som råkade ligga bakom mig och sova. Han blev livrädd och intog högsta svansberedskap, så den såg ut som en flaskborste på anabola. Husse visste inte vem han skulle trösta först, men det blev Snuffe. Sedan så bad mig om ursäkt flera gånger och lovade att inte göra om det. (jojo…)

“Hm, såg jag inte något underligt här inne?” *böka, böka*

*sniff sniff, nos nos* “Atscho!” *snörvel*

Så lyckades Snuffe göra ett eget nummer igår kväll. Han bröt sig in i skåpet där vår mat står, och belägrade platsen. Husse visste inte om han skulle bli arg eller tycka att det var gulligt. Det blev gulligt.

“Ja’ titta’ bara så ingen schäligar vår mat. Kan anmäliga att ingen stulat nå’t.” *svanshonnör*

“Men ska du blixtriga mej me’ den där mojängen, då vill ja’ inte va’ me’ längre. Så de’ så.”

Sol

På morgonen så fanns det inte en solstrimma på himlen. Det var mörkt och grått ute. Det var med tunga tassar som jag kontrollerade mitt område. Varför kunde det aldrig bli bra väder för?

“Dumma väder…” *mutter, mutter*

 

Som ett jam om natten, kom solen fram precis när vi kommit in igen. Jag var nästan på väg att kräva ytterligare en promenad. Men husse verkade inte vara så intresserad, utan han lagade lunch och sen slocknade han bara. *fnys*

Snuffe har börjat ta sig i jamen allt mer här hemma. Senast igår kväll blev jag anfallen när jag låg under takfläkten och var ^
filo-så-fisk. Fast utan fiskar då.

Plötsligt kände jag det bekanta svansgreppartaget om min stadiga hals. Jag blev tvungen att utnyttja alla min kunskaper för att ta mig loss. Sen sitter den lille skurken och ser oskyldig ut, samtidigt som han jamar hjärtskärande. Som tur var så såg husse precis vad som hade hänt, så den här gången gick det inte att skylla ifrån sig! Det finns till och med bildbevis!

“Mjaou! Släpp mig ditt skrälle!”

Zurrizar

Har upptäckt något väldans otrevligt. Det finns en stor buske längs mitt promenadstråk som är fullkomligt överfullt med Surrisar! Jag gick som bäst och nosade på ett par grässtrån när husse plötsligt började köra ett dansnummer.

Först trodde jag han blivit tokig, men så märkte jag att nästan hela busken rörde på sig. Husse hade i vanlig ordning lyckats reta upp naturlivet, så vi blev tvungna att fly för livet. Snart måste jag skaffa rullskridskor, annars kommer jag få nackspärr av allt ryckandes i kopplet.

“Närbild på en Surris, även kallad humla.”

Resten av patrullen gick smärtfritt. Antar att Surrisarna varnat resten av djurlivet för husses framfart, så dom hann packa och fly.

Trots noggrant spaninsarbete så hittade vi inte masken Börje. Funderar på att göra en anmälan om bortsprungen mask och lämna in på det lokala kontoret. Ska bara hitta det först.

Husse slog mig

Mjaou, det är helt säkert. Jag var framme och nosade lite på husses hand för att blir killad bakom örat. Självklart började husse klia mig både här och där. Problemet var att han samtidigt höll på med datorn och när husse gör två saker samtidigt så går det inget vidare.

Husse skulle visst snurra runt på stolen och så glömde han att kolla var jag satt. Plötsligt kom husses hand farandes och innan jag hann ducka så fick jag mig en smäll i skallen. *mutter*

“Oj, stackars stackars mig. Alldeles miss-handlad. *jämmer*”

Uppenbarligen blev husse minst lika chockad som jag, för det tog minst två hela sekunder innan han lyfte upp mig i famnen och sa förlåt. Två sekunder!!!

Detta är ju ett klart fall av Miss-handel. Det kallas så för att man handlar fel med missen. Det vill säga mig.

Jag ska snarast tassa ihop en anmälan som jag ska skicka till min advokatt och kräva skadestånd. Det blir minst ett par flundror med grädde. Det borde lära husse att inte överfalla katter hursomhelst.

Annars har det inte hänt något här hemma. Husse sov som en stock hela dan för att han inte fick sova i natt på grund av fest hos grannen. Ett tag var jag faktiskt orolig för att han hade dött i soffan.

Nej nu ska jag gå ut i köket på vingliga tassar och ledsna ögon. Det brukar alltid bli något gott då.

 

Ingen katt skadades och otränade katter rekommenderas inte att återskapa händelsen då det kan sluta med skador. Själv är jag utbildad stunt-cat och är därför tränad för liknande situationer.

-Sippo, taleskatt.

Inget kul längre

Nu vill jag faktiskt inte vara med längre! Jag är trött på dum blåst och dum kyla. Som om inte det räckte så började det ramla ner en variant av otäckt vitt också! *fräser* Både husse och jag har ju liksom bytt om till sommarpäls och är inte riktigt rustade för kyla längre. Jag känner mig så ledsen för att solen har försvunnit. Har jag gjort den arg eller nåt? *sniff* Jag vill ha sol igen!

“Här sitter jag och väntar på att solen ska komma tillbaka.”

Annars händer det inte något nytt. Jo, husse kom hem med flera kassar. Tror ni det fanns något till oss katter då? Näpp, inte ens en torr skorpa fick vi. Snåljåp.

Så måste jag ju nämna att Snuffe fick totalt frispel under natten. Han sprang omkring och jagade stackars mig halva morgonen. Inte ens högst upp i kattställningen fick man vara i fred. Jag ska planera ett mottangrepp.

“Galna kattsjukan?”

Fullt upp och överfallen

I dag har det gått precis hela dan, som människor brukar säga. Morgonen började något förvirrat då husse ramlade ur soffan klockan jättetidigt. (04:30) Vi katter vad ju glada för det innebar ju en tidig frukost. Trodde vi i alla fall. Husse vägrade nämligen ge oss mat för det var “för tidigt” som han sa. Var väl inte vårt fel att han vaknade för tidigt? Ska vi bli lidande för det? Efter mycket jam från min sida, så blev det en snabb frukost och sedan promenad.

 

“Här kollar jag cykelparkeringen efter
misstänkta cykelnappare.”

Då solen sken så fint så passade jag även på att noggrant kontrollera omgivningen efter Masken Börje. Måste tyvärr meddela att han fortfarande är saknad. Fast med tanke på solen och värmen i dag, så var det nog lika bra. Annars skulle han sett ut som en torr pinne.

“Börje!? Ho-ho?”

“Husse påstår att jag blev smutsig när
jag rullade runt i gräset. Smutsig, jag??”

Promenaden tog väl någon timme. Det sa i alla fall husse. Han påstod nämligen att han höll på att svälta ihjäl. Det hade jag lite svårt att tro på. *sneglar på magen* Ajje, vad slåss du för?!

Det skönaste var när husse satte sig på parkbänken utanför huset. Jag höll som bäst på att nosa runt i buskarna, då jag tyckte husse såg så ensam ut på bänken. Alla andra djur umgås ju parvis nu på våren. Tur att jag är en sån snäll och förstående katt.

“Du, husse. Det är ingen fara.”

“Jag finns hos dig hela tiden..”

*kurr, kurr, kurr…*

“Hm. Hörru, har du godis här inne eller?”

Efter en stund så gick vi in igen. Min plikt som säkerhetskatt och vän till husse, var för stunden slutförd.

Det var på eftermiddagen som det hände en lite otäck sak. Husse såg lite lömsk ut när han tittade på mig. Men jag tänkte att vi hade ju så fin kontakt på förmiddagen, att han skulle ju aldrig kunna göra mig något. Mjaousan, så fel jag hade.

Husse överföll mig nämligen med någon äcklig smörja som han sprutade i nackpälsen på mig. Jag förstod genast att jag blivit besprutad på samma sätt som Gustav blivit flera gånger på sommaren. Dumma husse… Bäst för honom att det verkligen funkar mot såna där fästingar och annat otäckt. Annars ska han få…

 

Jo, här försöker då undertecknad katt inspektera cykelparkeringen. Men den som byggde den, tänkte då inte mycket på oss katter.

Mjaousan!

Det är inte jag som tagit fotot, utan jag hittade det hos Piff & Puff.

Brrrrr

I dag har det varit jätte kallt ute. Husse var ute en liten sväng bara, men jag hörde honom huttra på andra sidan kvarteret. Typiskt husse att bli lurad av lite fint väder. Jag skulle aldrig bli lurad. Det var därför jag stannade inne hela dagen. Kände inget större behov av att frysa tassar och svans av mig.

Natten var dock smått kaotisk. Runt 23-tiden fick Snuffe totalt frispel och flög på mig när jag tassade runt i egna tankar. Innan jag han säga "mjaou" så hade han gjort ett svanskast och slängt mig på rygg. Jag tillgrep omedelbart nödvärnsrätten och slog framtassarna runt halsen på skrället och sparkade med kaninben i skallen på honom.

När jag släppte så tittade han lite lömskt på mig. Först trodde jag att han skulle börja gråta, men det var lite fel. Han lurades bara, för plötsligt gör han en kattvolt och landar mitt på min rygg och biter mig i örat.

Vi roade oss med detta till efter midnatt. Då hotade husse med blomsprutan om vi inte sansade oss. Vi ville inte alls bli blomsprutade...

Så måste jag också jama ett tack till alla snälla kattkompisar som gett mig beröm för mina fantastiska memoarer. Det jamas här och var om sorgsna tvåbeningar. Jag hoppas sorgen går över. Husse har hitills använt en rulle papper och två katter, till att torka sig om näsan med.
Jag räknar med att torka pälsen omkring jul.

Tassen på er,
-Sippo

Hämd

När jag var ute och trampade runt med husse i det vita, så kunde jag inte sluta tänka på det lömska angreppet från igår. Vi hade precis kommit ut då jag började spana efter den skyldige.
Det var en liten bit hemifrån som jag såg en nära släkting till förövaren. Jag tyckte det var dags att slå ett slag för alla katter som fått vitt kastat i nacken.

Här får ni! *klösa bita*

Haha! Där fick ni minsann.

Det ska inte komma några kattans buskar och slänga vitt omkring sig. Nu kanske dom tänker sig för nästa nästa gång, innan dom ger sig på en oskyldig katt igen.

Vad är detta?

Ni tvåbeningar kan ju inte vara riktigt kloka i skallen. Här är man ute och vandrar med husse runt området, då min kattliga instinkt säger åt mig att utforska en buske lite mer noggrant. Detta är är vad man ser då.

Uäck! Den vill jag inte lukta på alls.

Vem glömmer en gammal strumpa i buskarna? Husse var minst sagt lika fundersam som undertecknad. Funderade ett tag på om vi kanske skulle kontakta någon. Typ, polisens strumpavdelning, eller nåt sånt. Men efter att undersökt den lite närmare, så tappade jag snabbt sugen och började springa för livet med husse släpandes efter. Den där strumpan vill jag då inte stifta närmare bekantskap med.

Problemet var bara att i brådskan råkade jag slita med mig lite av busken som fastnade i kopplet. Jag blev livrädd och trodde att strumpan anföll mig. När jag väl stannat upp för att kolla lite närmare, så hade husse antagit en något skrämmande färg i ansiktet. Funderade nästan på att ringa ambulans.

Med livet som insats… nästan i alla fall.

Återigen på kvällspromenad med husse i släptåg. Jag hade precis avslutat patrulleringen av grannområdet och var på väg hem, då jag såg ett sånt roligt staket att jag bara var tvungen att hoppa upp där.

Husse stod och ryckte lite i kopplet och menade att vi borde gå hem, det var mörkt och lite ruggit ute. Då ser jag plötsligt en skugga nere på marken.

Det var en strykarkatt som försökte smyga sig på husse.
Commando-katten i mig vaknade till liv igen. Husse som inte såg skrället först, blev så rädd att han hoppade rakt upp. Jag förstod att det gällde sekunderna, och utan en tanke på min egen säkerhet, så hoppade jag ner på marken, mellan husse och strykarkatten.

Jag visade genast mina kunskaper i katte-kwan-do och katt-rate.
Då smet den lilla fegisen i väg med svansen hängandes efter sig. Ett farligt hot mot husse, var nu avvärjt.

Att skrället sedan förföljde oss en bit, spelar mindre roll. Jag spände bara svansen lite, så försvann fegisen bakom en lövhög.

Resten av hemfärden gick utan problem, om man bortser från husse som sprang rakt in i hundra meter snöre, som någon hängt från ett träd. Själv gick jag smidigt under snöret, medan husse envisades med att springa rakt in i det.

Det roligaste var när han blev arg och skulle slita ner snöret från trädet. Då ramlade det nämligen ner ett par liter vatten från trädet, och träffade husse i nacken. Jag skrattade nästan svansen av mig och glömde bort den dusch jag själv fick.