Genomsökning pågår

Jag har ju länge vetat att husse gömmer mat och godis i diverse köksskåp, så igår bestämde jag mig för att ta hjälp av Tindra med att söka igenom sagda kök på jakt efter gottisar. Alla var inte direkt nöjda med arbetsfördelningen. Något kattgodis hittade vi inte heller, bara vanliga torrisar.

*nosar ivrigt* Jepp, här fanns det gottisar.Fast mest för husse.
Hur går det för vice säkerhetskatt Tindra?

Atcho! Vice sekerhetskatt Tindra anmäler att de inte finns ett
skvatt här inne. *snörvel* Ja', jelper ju gärna till, men vaffö fick ja' leta i sopskåpet för?

Som ett brev på posten

Trots att jag nästan jobbat ihjäl mig med snörapporteringen på förmiddagen. Så bestämde jag mig för att ge husse en hjälpande tass med posten som kom. Jag vet ju hur känslig husse är för sådana där räkningar och annat, så jag tänkte förhandsgranska allt innan husse fick det. På så sätt skulle chocken inte bli så farlig.

[caption id="attachment_1224" align="aligncenter" width="280" caption="Hm, skaka fram innehålet då ditt dumma brev. *vifta vifta*"][/caption]

[caption id="attachment_1225" align="aligncenter" width="293" caption="FK=Förjamar Kassan? Försäkringskassan, säger du? Äsch då."][/caption]

Undersökning pågår

Min buskologiska utbildning kom verkligen till pass i dag. Det var ett par klängväxter som inte hängde med ordentligt, utan låg mest och latade sig på marken. Jag undersökte självklart saken för att hitta roten till det onda.

Jag har inga bevis, men det finns tecken på att det är en riktig planta inblandad. Tyvärr så vägrar åklagarkatten att starta en utredning utan bättre bevis.

Konstapel Sippo startar i dag en fullständig buskologisk undersökning med nosologiska direktiv enligt kattagraf femtielva i kattbalken. Jag återjamar när jag fått upp något spår.

“Hm. Det här ser inte bra ut. Får du med allt husse?”

Utöver det så har det inte hänt så mycket. Vädret är helkonstigt, milt jamat…

“Dumma väder. Bestäm dig nångång!” *hytter med tassen*

Min nosologiska upptäckt

Som jag jamade imorse, så gjorde jag ju en fankattisk upptäckt ute. Jag höll som bäst på att avsöka ett par buskar, då jag hörde ett underligt ljud. Jag tittade upp och hann precis hoppa åt sidan för att inte få en stor nöt i skallen.

“Det var en sån där kast-‘an-get, som trillade ner. Nej vänta, kast-‘an-jer, tror jag dom heter.”

“Så där ser dom ut från början, innan dom vuxigat klart. När dom är klara så spricker ägget och då trillar det ut en sån där röd kastanj, som nästan träffade mig i skallen.”

Trots att jag nästan blivit svårt skadad vid utförandet av mitt yrke som säkerhetskatt, så bestämde jag mig för att fortsätta patrullen. Då stötte jag på nästa underliga sak.

Faktum är att jag sett den ett par dagar, men inte brytt mig så mycket. Det var först när husse trampade på den och började grymta, som jag tittade lite närmare.

Sippo: Hm, en metallmojäng. Troligen från en skällis-radar. Husse: Eh, det kallas för sked. Sippo: Jaha, scheeed, säger du. *funderar* Och den använder man till en skällis-radar? Husse: Nej för katten. Det är en sked! Sån som jag använder till mitt kaffe. Sippo: Men varför skulle en skällis dricka kaffe? Husse: Glöm dina dumma skällisar! Det är en S-K-E-D!!! Sippo: Säger den till om något ske’r? Husse: Jag ger upp…

Jag misstänker att husse samarbetar med eventuella hund-lobbyister som försöker få ett grepp om mitt revir. För vem som helst kan ju se att det där är mottagare-flärpen till en skällis-radar.

Men det är så hemligt att ingen vet om det. En dag ska jag berätta lite mer. *tittar runt* Ups, måste smita.

Nosologisk undersökning

Hittade något underligt i mina buskar när jag nosade runt i dag. Husse stod som vanligt och glodde åt fel håll, så han missade nästan den nosologiska undersökningen.

“Hm, vad skådar mitt högra öga?”

“Undra om man kan se bättre uppifrån…”

“Nähä, då får jag väl krypa in och kolla då.”

Vad var det jag hittade då? Ja, det kan man verkligen undra. För så fort jag hade plockat ut det från buskarna och börjat provsmaka lite på det, så ryckte husse bort mig så sa “usch!” Vad menas?!

Mer sabotage

I dag uppgraderade husse sin klädsel till “fullt utrustad”. Det innebär att han plockade fram den “riktiga” vinterjackan. Den är jättetjock och får husse att se ut som en ballong på ben. Vilket jag självklart inte jamar högt om. *harkel*

Detta tilltag gjorde mig så klart lite fundersam på hur kallt det egentligen var ute. Men jag bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra och uppgraderade till fluff 5.0 med inbyggt vindskydd i pälsen. Det behövdes.

“Hm, smakar det inte lite annorlunda när det är kallt ute? (tugga tugga) Jo, nog katten är det så. Lite mer syrligt. (rap) Gott! (rap igen)”

Det har ju varit lite tråkigheter där vi bor. Några dummisar har hållit på att förstöra väggar och skyltar med “konst”. Som ansvarsfull säkerhetskatt så har jag ju jobbat övertid med att försöka hitta förövarna. Tydligen har mitt slit gjort nytta, för nu ska visst pål-på-isen, eh pålisen, komma och undersöka och stoppa dummisarna. Det krävs ju ingen större fantasi för att förstå att det är tack vare min blogg som dom uppmärksammat problemet.

Men jag kommer självklart fortsätta att spana efter dummisar. Min nosologiska instinkt kommer att leda mig rätt.

“Försök inget era fulingar. Jag ser ALLT!”

Vattenkontroll

Det gäller att hålla sig när marken nu när det blåser så mycket. Så i dag gjorde jag en undersökning av de lokala vattenpölarna. Det gäller ju att se till att vi katter har ordentligt med vattenhål i området. Annars kan vi ju bli törstiga.

“Hm, luktar okej. Ser bra ut. Verkar vara en bra årgång det hä… Husse! spottade du precis i mitt vattenhål?!”

Utöver dessa kontroller har det inte hänt så mycket. Faktum är att jag känner inte alls att gå ut så länge det är risk för att tappa morrhåren i blåsten.

Cirkus

Ja, det frågade en av grannarna husse om det varit. Någon hade nämligen krossat en spritflaska strax utanför vår port, så det låg splitter över hela gatan. Husse var jätterädd att jag skulle trampa i det, så han började plocka bort det värsta. Jag förstår inte varför man måste förstöra. *djup suck* Tänk om jag trampat i det där med mina tassar. *ryser*

“Titta husse. En trasig flaska. Varför vill någon skada mig?”

“Glaset ligger vid gräskanten och sopkorgen sitter precis innanför buskarna. Det går till och med att se den. Men tydligen var det för jobbigt för att kasta flaskan där istället.”

Men så hände det skojsiga saker också. Jag hittigade en flygande mumsbit, eller fjäril som husse säger. Själv hittade han en stickis som satt och halvsov på en blomma.

“Otroligt husse, att du vågade gå nära den.” *hehe*

När vi gick runt ett par buskar så såg jag något mystistiskt. Antingen så var det en fågel som hade ätigt något olämpligt, eller så har det kommit otäckt vitt. Fast det måste varit väldans lokalt.

“Hm, vita blad. Underligt. Det här måste undersökas.”

Härligt

Vilken härlig morgon det har varit, även om den var något förvirrande. Jag satt som bäst och jamade vid dörren, att det nu var dags för min morgonpromenad. Precis när husse ska göra sig i ordning, så piper hans telefon. Det är en tvåbening som har kommit lite vilse i närheten av husse och nu behöver hjälp. Husse erbjuder sig att ställa upp med transport, så hon inte springer ännu mer vilse. Gissa vem som gjorde den största uppoffringen?! Jo, undertecknad!

Som tur var så kom husse hem rätt snabbt och tog med mig ut. Fast jag var lite upprörd att behövt vänta jättelänge, det var  flera minuter minst.

Väl ute så njuter jag av det soliga vädret och den svala brisen som smeker min päls. Sedan började det blåsa upp vid det bakre ventilationshålet och då var det inte kul längre.

Här njuter jag av solen. En förjamat trevlig morgon.

Jag räknade lite tassar på kattforumet också. Jag är ju så nyfiken på hur det går för mitt blivande kattparti. Mjaou, säger jag bara. Det rasar in tassröster från höger och vänster.

Om det fortsätter så här så måste jag nog snart hyra in Snuffe som sekreterare. Om jag använder bilderna som husse tog när han precis hade flyttat hit, så kommer alla tvåbeningar att smälta och skicka oss pengar så jag kan öppna ett katthem.

Snuffe, endast ett par dagar över 12 veckor.

Annars har det flutit på bra som sagt. Det gick lugnt till när jag inspekterade buskagen och diverse träd. Jag försökte spåra upp marodörerna som kastat skräp i mina buskar. Men jag kunde för mitt liv inte hitta några säkra spår. Funderar på att kontakta den lokala kriminalarkatten.

“Här tror jag att dom gick förbi, eller var det där borta?” *nosar*

Förresten så har Wikki gjort en jättefin pamflett åt kattpartiet.

Miljöförstöring

Vad är det för underligt folk som bor på mitt revir? Vi tog en liten kvällspromenad igår, för att kolla omgivningen lite. Vid parkeringen så varnade min nosologiska instinkt mig för att något var lite fel. Jag nosade runt bland mina buskar för att hitta felet och såg det här.

“Hm, varför ligger den där där?”

Jag försökte lyfta och skrotet och flytta på det, men jag är ju trots allt bara en liten katt. Husse visade inget större intresse för att rädda naturen, så vi fick lämna den till någon annan.

På andra sidan området så körde vi lite intervallträning. Husse var som vanligt sammarbetsovillig och åkte i princip kana på fötterna efter mig. När jag skulle göra en kattrusning upp i ett träd, så såg jag skadegörelse på mitt träd.

“Titta husse. Trädet alldeles trasigt.” *sniff*

Dagens promenad var inte heller någon höjdare. Det blåste snålblåst och husse gick och klapprade tänder så att mina morrhår skakade. Jag funderade lite på husses beteende. Han hade ju faktiskt kunnat ta på sig en tröja till. *suckar*

Vi gick en kortare sväng runt i området och kontrollerade buskar och parkbänkar. Det märks att det börjar dra sig mot kallare tider. Känner mig lite hängig då jag tänker på allt vitt som kommer att ramla ner. *djup suck*

“Buskarna helt okej.

“När det kommer otäckt vitt, så kan vi inte sitta på bänkarna.”

Ny variant

Jag börjar bli lite orolig för mitt revir faktiskt. Det har börjat ploppa upp superblommor överallt. Det går knappt att sätta ned tassen utan att snava på dom. I dag snavade jag rakt över en ny variant som jag aldrig sett förut. Såg inte så trevliga ut, så jag nosade bara lite snabbt innan vi gick vidare.

“Uäck! Det där ser inget gott ut husse.”

Då det politiska kräver mycket tid, så har jag beslutat att tillsätta en utredning angående superblommorna. Det säger alla politiker på tv att dom gör och det verkar ju funka bra. Husse säger förstås raka motsatsen.

Mitt kattparti fortsätter att dra in röstberättigade katter. Det värmer mitt lurviga inre att se så många fränder vara överens om vad som behövs. Det är självklart tillåtet att komma med egna förslag i tråden.

“Sluta titta snett på varandra och rösta på mig, för ett värdigt kattparti.”

Hoppsan

Det var på morgonpromenaden som något pinsamt hände. Jag var så upptagen med min nosologiska undersökning, att jag märkte inte att vi var förföljda. Det var först när husse visade dagens foton som jag såg spionen i fråga. Nu undrar ju jag om det var helt oskyldigt, eller om jag ska förvänta mig en invasion. Fast en troligare anledning är att han sett mig tassa runt i området och tyckte antagligen att jag skulle passa bra som förebild. *stolt*

“Först tittade han fram lite försiktigt och med respekt.”

“Men när han märkte att jag var kopplad och dessutom inte märkte vår förföljare, då blev han lite modigare.”

Något annat som underligt som vi hittade, var några slags blommor. Husse kallade det för svampar, men jag hävdar bestämt att det är blommor som muterats på grund av pinkande hundar. Resultatet blev en slag super-blomma med super-krafter. Undertecknad katt tänker inte nosa närmare utan säkerhetsåtgärder.

“Titta husse. Muterade super-blommor!”

Vår eftermiddagspromenad blev något lugnare. Vi stötte varken på hund eller katt ute, så jag fortsatte med min buskologi. Jag kunde lugnt tassa runt i det höga gräset. *spinner*

“Det är så härligt att känna gräset under tassarna.”

Det var vid klockan mitt i natten som det var ett fasligt liv utanför vårt fönster. Husse funderade på att skjuta ett par salvor igenom fönstret med hagelgeväret.

Jag jamade vänligt att nu drömmer husse igen, för vi har inget hagelgevär. Då började han titta lite väl misstänksamt på mig, så jag smet in under sängen.

Nåjam, min buskologiska undersökning nu på eftermiddagen, visade det jag fruktade. Någon eller några, har vandaliserat mina buskar. Hädelse! Må skaparkatten skänka presenter från kattlådan i deras müsli. *slår med tassen*

“Titta vilken enorm krater någon gjort i buskarna.” *snörvel*

Vilken morgon

Imorse så försvann husse till något som kallas bilprovning. Jag funderade ett tag på vad det kunde innebära, men så kom jag på det. Bilprovning innebär att husse får prova olika bilar för att se om dom håller för hans körning. Då jag själv åkt med husse flera gånger, så kan jag intyga att han kör som en biltjuv och bilen protesterar vilt varje gång.

Ibland måste bilen provas riktigt ordentligt och då kör husse in dom i bergsväggar för att kolla hållfastheten. Det kan även förklara husse något underliga beteende.

När han äntligen kom hem från alla proven, så började han tjata om mat och jag vet inte vad. Men jag hade nu fått vänta jättelänge på min morgonpromenad och var inte alls på humör för husses undanflykter. Det var bara att slå tassen i backen och förklara för honom hur landet ligger. Självklart så gav han snart med sig och så fick jag min promenad. Men så hann vi inte ens till busken på gården så ville han vända hem igen. *fnyser*

“Nej, nej och åter nej! Jag vill inte gå in än. Men släpp då!”

Men vi tog en sväng längs revirgränsen och markerade lite träd och annat. Det var då jag upptäckte något spännande. En öppen dörr! Undra vad som kunde befinna sig där inne i huset. Jag var på väg att stoppa in huvudet för lite nosologi, men så var det något som började vråla där inne och skrämde nästan pälsen av mig.

Då tappade jag lusten för vidare undersökningar. Husse skrattade bara och påstod att det var en sån där tvättmaskin. Men jag litar inte på min husse ibland. Han ser så lömsk ut.

“Åh-håh, en öppen dörr. Det måste undersökas.”

Kattnappning?

Idag har det hänt något oroväckande. Det var under min patrull som jag råkade hitta ett halsband i buskarna. Min nosologiska instinkt sa mig att det tillhörde grannkatten. Jag bejamade husse att omedelbart undersöka saken. Han öppnade då en behållare som hängde i halsbandet. Jodå, det tillhörde en kattkompis som bodde ett hus bort.

“Titta husse, jag har hittat något.”

“Det är ett halsband husse. Skynda dig att se vem som tappat bort det.”

Det fanns inte så många ledtrådar runt buskagen och Masken Börje fanns inte heller i närheten, så det fanns inga vittnen. Vi sökte ivrigt vidare efter bevis på vad som hade hänt. Det var då vi sprang på vår förste misstänkte. En skällis.

“Hörru skällis, upp med tassarna bara. Var är kissen!?”

Självklart vägrade han säga något utan advokat. När jag erbjöd en advokatt istället, då gick han bara. Underlig typ. Det kan ha berott på att hans människa ville gå vidare.

Vi trampade runt kvarteret ett par varv för att se om vi hittade någon kisse utan halsband. Men för ovanlighetens skull så var det helt tomt ute. Annat än igår då husse blev överfallen av grannkatten. För ett ögonblick funderade jag på om husse var skyldig. En slags hämndaktion för gårdagen. Jag minns fallet med trädnappningen, efter att husse sprungit rakt in i ett träd. *suckar*

Här nosar jag vidare, i jakt på mer bevis. Fast det som jag hittade här, var inte till mycket nytta. Luktade pest gjorde den.

Det slutade med att jag körde iväg husse till grannen med halsbandet. Ingen människa ska behöva undra ifall katten kanske pantsatt på på kattbanken, eller liknande. Det krävdes en hel del hotande från min sida. Men iväg, det kom han. *stolt*

Jag är lycklig!

Vi har haft sol! *svansdansar* Jag var så lycklig när vi var ute på morgonpromenad i grannområdet. Det var varmt och härligt utan massa dumt blött och dum blåst. Husse slapp leta fram vinterjackan och jag kunde lägga mig på marken och sola magen lite. Men det varade inte länge innan husse blev rastlös igen. *fnys*

“Husse passade på att fota solen, ifall den skulle försvinna igen.”

“Jaja, det räcker nu. Folk måste undra vad du sysslar med när du springer runt i cirklar och fotar himlen.”

I grannområdet var det nån som äntligen förstått mitt riktiga värde. Fast självklart började husse protestera och sa att det var nog inte för min skull. Vad menas med det?!

Sippo: Äntligen lite uppskattning för allt mitt arbete. Husse: Hm, tror nog inte den är till dig gubben. Sippo: Vadå inte till mig? Förhyrd, står det ju. Husse: Jo, men det är förhyrd parkering. Det är för brummisar.

Sippo: För brummisar? Fy så dumt. Dom tar alltid upp massa plats. Men bara så du vet, jag går för att jag själv vill, inte för att jag är rädd. Bara så du vet det.

Patrullen fortsatte tillbaka mot vårt eget område. Det var då min nosologiska instinkt sa mig att något var fel. Jag startade genast en undersökning av närområdet och hittade då den här sorgliga varelsen.

“Det var inte jag som gjorde det. Jag har sånt där albyl, eller vad det kallas, på att jag var hemma hela natten.”

 

Väl hemma så drack jag lite vatten. Självklart tog jag från husses jätteglas. Man måste ju vara civiliserad, som husse brukar säga. Själv dricker han ju direkt från kranen. *fnyser föraktfullt*

“Man måste ta för sig ibland. Ni vet, djungelns lag och så. (ryyyt)”

En ny vän

Mycket underligt kan man råka ut för på promenaderna. I dag så råkade jag snubbla över ett par nya kompisar. Först så ville jag inte störa, för dom såg liksom lite upptagna ut. Men till slut kunde jag inte låta bli, jag var ju så nyfiken.

“Hallå, är det någon hemma? Hörru, Blixten.”

“Jamen svara då. *spark* Sluta upp att se så nykära ut. *spark igen* Jag vill ju bara veta om ni sett Masken Börje.”

Det var inte mycket vettigt dom hade att komma med. Tydligen höll dom på att flytta ihop. Verkade hur dumt som helst ju. Det fanns ju knappt plats för en där inne. Till slut så tröttnade jag och gick hem.

Konstig dag

Den här dagen har varit underlig, minst jamat. Det började med att det kändes som om jag försovit mig på morgonen. Men efter att tittat på husse som fortfarande snarkade, så insåg jag att det inte kunde vara så. Försova mig? *fnys*

Patrullen gick bra. Vi träffade på en sån där sen-i-år ute. En äldre tvåbening alltså. Hon var väldigt intresserad av att få klappa mig. Blev lite förskräckt i början. Man har ju hört hur äldre människor stoppar ner katter i väskorna och jag vet inte vad. Som tur var så ville den här bara klappa mig. Jag nosade lite försiktigt och sen gick jag tillbaka till husse. Vi avverkade resten av patrullen snabbt innan vi gick in igen.

“Nu går vi hem igen va?”

Vi hade knappt kommit innanför dörren så rasade husse ner i soffan och började snarka. Jag börjar bli orolig för min husses underliga sovtider. Varför kan han inte sova när vi katter gör det?

Medan husse låg där och lät som en hel vrålmaskin, så passade jag på att undersöka lägenheten. Jag kunde inte sätta tassen på det, men något stämde inte. Det var efter att husse vaknat till liv och satt sig vid datorn som det kom fram. Han hade glömt ställa fram klockorna en timme. Vissa av klockorna gör det automatiskt, men vissa inte. Det var det som gjorde att jag var lite förvirrad. Så måste det vara.

“Jag och Snuffe vilar oss.”