Tindra jamar - Ja' e krenkt

Ja' e krenkt så ända in i kattlådan! Husse brukar killa mej med sina fötter ibland, när ja' ligger i andra änden av soffan. Igår när han gjorde de' så påstod han att ja' hade blivit veldit mager. Jam fattade inte ett skvatt, för ja' låg lixom inte ens i soffan. Då insåg husse misstaget... *mutter*

Hur katten kan man förväxla mej me' en sån där dammvippa???

Jag är kränkt!

Det här trodde jag då aldrig att jag skulle få uppleva. Denna enorma skymf jag blivit utsatt för. Förolämpningen och psykisk mobbing mot en stackars katt. Den stackars katten är jag då såklart.
Husse fick ett brev hem i dag och när han öppnade det så började han skratta. Först förstod jag inte vad som var så kul, men så tassade jag fram och nosade lite. Öronproppar? Vad nu då?
Sen läste jag kortet som följde med... *tassarna för ansiktet* Det var Klosterkatternas matte som hade skickat till husse, som skydd för det "oväsen" jag för när jag spelar persiennharpa. Jag är så kränkt! *sniff* Stackars Philemon, du och jag är olycksbörder med våra oförstående människor. *kompistass*

Titta vad hon skriver till husse. Fnysjam. (Klicka på kortet för att förstora)

Jag, en blocketkatt??

Nujam har husse skitit i den blå kattlådan för sista gången. Nu är det krig!!
Det började i går med att han gnällde över min persiennharpa på morgonen. Sen gnällde han över att jag jamade för mycket (jag var hungrig) sen skällde han på mig för att jag försökte få upp skåpluckorna i köket. Vad jag än gjorde, så fick jag skäll. Men värst var det på kvällen när han skrev på Facebook att han skulle sälja mig billigt om jag inte slutade bråka. Då var det en annan på Facebook som skrev att hennes katt var nära att bli en blocketkatt. En katt som säljs på blocket. Det tyckte husse var helfestligt och började därför kalla mig för blocketkatt. Hur kan man hota sina pälsklingar med något sådant? *darr på läppen* Det är faktiskt deras eget fel om inte matskålarna är toppfyllda och skåpluckorna öppna. Vi katter är faktiskt nyfikna av oss och då blir vi även hungriga när vi utforskar reviret.

Med vänliga jam,
Sippo - kränkt katt.

Fnys!

Fyjam vad jag är kränkt. Katten Gustav jamade ju om hur mysigt han hade det i sin kattong och att han blev lite stött när hans matte trodde att han skulle göra DET där, bara för att han krafsade lite i kattongen.  Tror ni inte att undertecknad råkade ut för precis samma sak! Jag höll på att krafsa lite försiktigt i kattransporten, för att kontrollera hållfastheten i den. Husse började direkt stirra på mig som om jag käkat upp hans godis utan att bjuda.

När jag krafsat klart och lämnat transporten, så kastade sig husse över den och tog ut handduken som låg i, för att känna om jag hade gjort nåt på den. Hur kan man tro att jag skulle göra nåt sånt dumt?! Till skillnad från husse, så är jag noga med vart jag gör mina behov. Inte som husse, han lyfter bara på ena benet och väsnas så att en döv grävling får hjärtslag.

Tro mig husse, jag vet skillnad mellan kattong och kattlåda.

Förjamade väder!

Nu är jag arg! *fräser och slår med tassen* Först så blir vädret bättre och bättre, för att sedan helt plötsligt slå om till total snöstorm och -23 grader. *hutter* Tro katten att man blir helt förvirrad och inte längre vet vilken pälskostym man ska ha. Jag har bytt tre gånger på ett par dagar och varje gång lägger jag överskottet från vinterpälsen, under husses soffa. Så nu påstår han att det är mitt fel att han går runt och nyser och fnyser hela dagarna. Mitt fel?! *förnärmad*

Men för att inte diskussionen skulle övergå till inbördeskrig, så lät jag honom kamma mig en stund. Måste erkänna att jag blev lite chockad när han fick loss så mycket päls att han kunde krama ihop det till en tennisboll. Pinsamt. Men jag lyckades i alla fall undvika att bli fotograferad den här gången.

Så måste jag ju nämna att husse har utvecklat sitt vokabulär med flera ord de senaste dagarna. Det beror på att programmet openoffice, har ett rättstavningssystem som är totalt värdelöst. Hävdar han i alla fall.

När husse för femtielfte gången fick uppmaningen att särskriva, så skällde han ut datorn och programmerarna bakom programmet, samt kallade de som ordnat rättstavningen, för hamparökande åsnor.

Nu försökte husse hitta ett par exempel, men självklart så dök inga upp. Ni får helt enkelt lita på det vi säger.

Husse handlade, stackars mig.

För inte katten hade han med sig något gott till oss inte. Istället hade han handlat massa onödigt som korv och korvbröd. Fast det är ju klart, ibland så tigger jag till mig lite av ketchupen som husse har på korven. *mums* Nåjam, en bra sak köpte han och det var mjölk.

Så fort husse hade hällt upp ett glas så var jag framme och provsmakade medan han stoppade in mjölken i kylskåpet. Självklart jagade han bort mig direkt och sa att om jag ville ha mjölk så fick jag banne mig gå till affären själv och handla. Vad är det för fasoner?! Det luktar diskrensimering!

[caption id="attachment_1140" align="aligncenter" width="344" caption="Hur mycket jag än tvättar mig, så går dina hårda ord aldrig bort. *sniff*"][/caption]

Jag ÄR snygg…

Har återigen varit hos min favoritgranne och blivit lite kliad bakom öronen. Återigen har hon kommenterat min rumpa! Hon tycker jag ser rolig ut, men jag hävdar fortfarande att hon måste vara skelögd eller vad det heter. Säger att jag har damasker på tassarna. *kollar förvirrat* Jag ser då inget. Funderar på om jag kanske inte blivit lite kränkt. Bifogar bildbevis.

“Vadå damasker? Vadå kobent? Det var det värstigaste!”

Men jag då?

Nu går skamsen hund på torra land! Efter morgonpromenaden så försvann husse återigen utan mig. Det visade sig att han hade gjort en sån där storhandling inne i stan. Med sig hem hade han då Dentabits (mums) och en gigagantisk säck med kattmat.

Döm om min förvåning när jag tittar närmare på påsen och läser “för vuxna katter 1-6 år”. Eh, hallå ja?! Vad hade han tänkt att jag skulle äta då? Min mat smakar faktiskt som gamla strumpor som dragits genom kattlådan! *örk*

“Varför får jämt Snuffe stora matsäckar och jag små?”

Husse hävdade att jag fortfarande hade kvar mer än en halv säck med torrfoder, eftersom jag hela tiden käkade upp Snuffes mat. Så nu fick jag skulden för det också. *suck*

Jag känner mig faktiskt lite diskriminerad här. Snuffe får göra massa med saker som jag aldrig får. Han får exempelvis sitta uppe på köksfläkten utan att bli nedskuffad. När jag försökte så hojtade husse att den skulle rasa ner. Det var väl inte mitt fel att det började knaka lite oroväckande. Jag är kränkt!

“Ja e så liten å söt att ja får vara her hur mycke ja vill.” *blink*

Som om inte allt det här räckte, så kommer det massa otäckt blött ute också. Allt går emot mig idag. *sniff*

“Men husse, det är blött och kallt ute ju.” *atscho*

Fy vad elakt…

Kan man bli annat än arg när man läser om sånt här? Dumma tvåbening som skyller på sin stackars kisse, som dessutom säkert fick vara utan advokatt. *fräser ilsket*

Jag är väldigt upprörd och kränkt å min kattkollegas vägnar.

 

Så har jag varit ute på en riktig promenad också. Det kom ju så mycket blött förut att det inte gick att vara ute. Men så fort det hade lugnat sig så var det bara att dra ut husse på promenad.

“Här kontrollerar jag vattnet vid en av mina brunnar.”

“Jodå, det smakar som vanligt.”

“Samma vid den här brunnen. Allt är som det ska.”

Orättvist

Jag känner mig lite orättvist behandlad. Det är nämligen så att husse har frågat andra kattmänniskor på kattforumet, om hur han bör göra när vi möter en annan katt på våra promenader. Då fick han svaret att han ska fortsätta dra bort mig från den andra katten, så vi inte ryker ihop. *fnyser*

“Varför ska jämt undertecknad katt behöva dra sig undan?”

Vad är det för sätt?! Är det bara jag som ska behöva dra mig undan bara för att jag har koppel. Luktar diskrensning… nej, diskriminering heter det ju. Kränkt blir jag också minsann. Alla andra katter bara skrattar åt mig ju. *snörvel*

“Vilken tur att jag har koppel på mig, annars skulle du allt få.”

Så har det varit osäkert i området också. Det har kört runt såna där brummisar som äter gräs. Jag skyndade mig till mitt gräshörn för att få mig ett par tuggor innan även det skulle försvinna. Dumma brummisar. Låter gör dom också. Som om inte det räckte så har den ena brummisen fått en mini-brummis som den släpar runt på. *rys*

“Ser ni den lilla brummisen på släpet? Det blir bara värre och värre hela tiden.” *jämmer*

Gräl igen

Det är väl lustigt att människor aldrig lär sig. Min husse tror uppenbarligen att det var helt okej att lyfta in mig idag med.

Han hade precis kommit hem från affären, då jag jamade förtvivlat över att ha blivit lämnad ensam i nästan en hel timme. Det var på nåder, som jag lät husse kasta i sig en hel macka innan vi gick ut. Utanför så stötte vi på en annan granne som stod och vilade i skuggan av ett träd. Själv tyckte jag att skugga verkade fånigt, och sprintade rakt ut i solen och rullade runt litegrand.

“Hur kan man vilja vara inne en dag som denna?”

Husse och grannen stod och babblade jättelänge om vädret. Själv så var jag fullt upptagen med att stirra på grannkatten som återigen sprang runt på mitt revir. Husse märkte såklart ingenting och blev lite förbluffad när jag krävde att han skulle krypa in under bilarna på parkeringen och köra ut skrället. Självklart vägrade han.

“Sluta tjafsa och kryp in där under nu husse.”

Som om inte det räckte så ville han inte springa runt grannhuset heller, utan skyllde på att det var för varmt. Men jag såg nog att han hellre stod och pratade med grannen än att rasta mig. Tur för husse att det var för varmt att bråka. Jag kompromissade och la mig i skuggan vid vår bänk. Jag passade även på att nosa runt i buskarna lite.

“Hm, vad har vi här under då?”

Sen ville husse in, eftersom han påstod att det var så varmt att han började må dåligt. Jag orkade inte tjafsa, utan la mig på rygg i protest. Då hände det förnedrande igen. Han lyfte mig och bar mig in! Kan ni förstå kränkningen!?

Bara för det så tänker jag krypa upp i sängen och värma honom ordentligt inatt. Kanske passar på att gnugga av mig lite päls också.

Snuffe hälsar att han gillar värmen…

“Det e ju jetteskönt her i solen ju.” *spinner*

Äntligen över

Den här dagen har inte alls varit något rolig för undertecknad katt. Det började med att jag var tvungen att väcka husse tidigare än vanligt. Det vill jama runt 4-tiden på morgonen. Snuffe och jag var nämligen lite hungriga och ville ha mat. Husse svarade med att spruta vatten på oss och när det inte funkade höll han på att kasta hela blomsprutan i skallen på mig. *mutter*

“Nästan mordvapen?”

 

Efter intagen frukost blev jag så trött att jag gick in i kattransporten och somnade. Där låg jag så skönt tills jag hörde att husse började irra runt i lägenheten. Ni vet, sånt där irrande som inte är normalt ens för våra människor. Jag misstänkte direkt att det var något fuffens på gång, och skulle precis smita iväg då husse kom med gallret till transporten. Jag hann precis ut och försökte gömma mig under sängen, men husse jagade fram mig och till slut så var jag fången. *sniff*

“Dumma husse. Vad har jag gjort för ont? (mutter)”

Jag protesterade mot denna behandling hela vägen till stickis. Jag var inte alls sugen på någon undersökning. Om nu husse är så orolig så kan han väl själv ställa upp att bli nypt och petad på. *fnyser* Men som vanligt så jamade jag förgäves, men jag lyckades dra hela jamarlåten två gånger innan vi var framme. Den går såhär; “Mjaaaou, mjaoumjaoumjaaaaaaou, mjeeeoooeeew, MJAOU!”

“Hela taket tog dom bort för att få fram mig. Fegisar.”

“Ge hit den lyssnarprylen, så ska jag jama vett med dig!”

“Schläpp förjamade männscha. Vad schär det för fel i schkallen på er?! Schläpp schäger jag!”

“Så ville stickisen se mig vandra runt på golvet lite.”

“Då strejkade jag och la mig under stolarna istället.”

“Fast det är ju klart, lite nyfiken var man ju. Man är ju inte mer än katt.”

Värst av allt var när hon vände mig om och lyfte på svansen och började peta och klämma där..uhm, där bak. Då blev jag arg på allvar och fräste ut dom allihop. Snacka om kränkning av katt!

Men när allt var över, så fick jag ett snyggt diplom att ta med mig hem. Tydligen så ska husse även skicka iväg det nånstans, så jag blir försäkrad. Men då jamade jag att ville han skicka mitt diplom, då fick han mjaousan i mig ta kopior. Det lovade tjejen i receptionen att göra åt oss med en gång.

Som vanligt när husse är i närheten, så slutar allt att fungera. Kopieringsmaskinen löpte amok och höll på att spotta ut femtio kopior till oss. Husse tyckte det verkade lite mycket, och nöjde sig med tre. Jag ska nog rama in det så alla ser vilken frisk kisse jag är.

Fast det hade jag kunnat jama om utan undersökning.

“Hull något över medel. Vad!? Det är fluffig päls säger jag ju!”

Inte mitt fel

Äsch då. Det är väl inte mitt fel om Snuffe har lärt sig lite tricks av mig? Jag kan väl inte hjälpa att jag är en sådan utmärkt lärokatt full av visdom. Att husse och jag sedan har olika uppfattningar om vad som är lämpligt och inte lämpligt att lära ut, det är en annan sak.

Det blev bara en promenad i dag. Husse har varit ovanligt grinig och ovillig att ställa upp. Det höll nästan på att gå illa när jag satte mig på soffkanten och jamade lite gulligt i örat på honom. Han har en rätt snabb höger. Tur att man är snabb.

När vi väl var ute så njöt vi av solen båda två. Fast det som intresserade mig mest var dessa små gömmor längs buskarna. Jag vet fortfarande inte vem som gömmer små matbitar där, men det smakade gott. Husse fick totalt frispel när jag för femte gången, tvärvände och gick tillbaka till matplatsen. Han lockade med godis så jag skulle glömma bort gömstället. Det funkade tills jag tuggat klart, sen gick jag tillbaka.

Mitt i allt kom det ett par tvåbeningar också. Först var jag lite reserverad, men efter att den ena lockat ett tag, så lät jag henne klappa mig. Det var ingen dum idé, hon var en mästerlig klappare och magkliare. Husse stod och skröt om hur gosig och snäll jag var. Så lät det minsann inte för ett par ögonblick sen. *mutter*

Vi avslutade rundan med att sitta på vår parkbänk en stund och njuta av vädret. Husse hade som vanligt med sig godis som han bjöd på. Men det jag tror han gillade mest, det var att det var jag som sprang till bänken och satte mig. På så sätt så visade jag att jag verkligen uppskattar våra stunder tillsammans.

“Tittut husse.”

Efter vår sittstund så drog jag med gubben ett varv till i området. Självklart kunde jag inte låta bli att smaka lite till på maten i gömstället. Men då fick husse nog och fuskade. Han bar mig hem till porten och bönade och bad att vi skulle gå in. Då gav jag upp. Snacka om kränkande.

Så är det ett par bloggarkompisar som blivit lite kränkta också. Det var någon som sa dumma saker på deras blogg, så nu är dom lite ledsna. Värst är att dom inte verkar vilja blogga längre. Så tassa gärna in där och ge en tröstande nosbuff, så dom känner att vi riktiga kompisar, fortfarande finns kvar och uppskattar dom.

Vi känner medlidande och sorg.
Så måste jag jama lite allvar också. En bloggarkompis har gått bort. Han har rest till Regnbågslandet. Vi tar ett farväl av en kompis, men välkomnar att han nu inte längre är sjuk, utan leker hela dagarna i Regnbågslandet. Vila i Frid Aragon. *honnör med svansen*

Husse luktar illa

Det är säkert. Han försvann ett tag på kvällen och vi började precis undra om han hade rymt utan oss. Men plötsligt så hör jag nycklarna i dörren och springer dit. Vad möts man av i dörren då? Jo, husse som stinker veterinär! Jag blev så orolig att han tagit med sig sticktanten hem, att jag totalt glömde bort dom andra dofterna. Det var först när jag försäkrat mig om att det var ofarligt som jag kände den andra doften.

Det luktade nämligen annan katt om husse. Han hade vänstergosat med en annan katt. Två katter till och med. Snuffe som inte är så noggrann av sig kröp trots det upp i husses famn och gosade. Själv var jag lite reserverad. Man visste ju inte vad det var för lösaktiga katter husse gosat med.

Nu tänker jag inte jama med husse på ett tag. Jag känner mig faktiskt lite kränkt.

Husse annan katt nu luktar
jag hoppas att han bara fluktar.
Vi vill ej bli bytta ut
vi är ju faktiskt ej helt slut.

-Sippo, något kränkt katt.

ps.
Tydligen verkar det som om vissa inte syns under rubriken "Bloggintresserade".
Det är förjamat underligt. Jag rekommenderar att göra om processen. Du kanske valde "följ bloggen anonymt".
-Sippo.

KATTastrof

Det är totalt kaos här hemma. Någon gång under natten så blev husse lömskt anfallen av någon “förkylning” som han kallar det. Resultatet blev att han hela dagen gått omkring och fräst, snörvlat och hostat. Varje gång han fräser, så hoppar vi katter högt. Han låter nämligen som en blandning mellan ilsken vildkatt och hungrig björn. Tro katten att man blir nervös då.

Värst är att han påstår att det är mitt fel. Ursäkta mig?! Om han bara släppte ut mig fritt så skulle alla problem vara lösta. Jag svär vid mina vänstra morrhår att jag skulle tassa hem innan natten. Vem vill vara ute längre än nödvändigt i denna kyla?

Men om man bortser från husses gnäll, så är det rätt lugnt här hemma. Jag har jobbat hårt med att få bättre ordning på bloggen. Jag har nu lagt till flera nya länkar till höger. Bland annat till andra bloggande kattkompisar, men även till Katthemmet Kompis.

Nu måste jag tassa vidare innan husse nyser ner mig från skrivbordet. Tass så länge.

“Husse hostar nyser fräser
det även ur hans strupe väser.
Jag hoppar upp för att skänka tröst
då han näsan torkar mot mitt bröst.”

-Sippo, nästorkande katt.

Lite pinsamt

Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.

Vad vill den där stora besten mig?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall.

Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.

Alla är emot mig

Så har det blivit kväll då. Jag tänkte ta mig en liten sväng i området innan natten. Men husse hade inte alls någon lust med att klä på sig massa kläder och gå ut. Trots att jag bönade och bad. Försökte till och med roa husse med att killa honom under armarna. Fast då får man vara beredd på att ducka efteråt. Han är lite känslig där, min husse.

Ehm, jo. Jag vill gå ut

Snääälla husse. Bara en liten sväng.”

Men husse var hård som sten. Ingenting funkade. Så till slut gav jag upp och kröp upp i tvättkorgen för att sova lite. Det kunde han ju inte ha något emot. Där låg jag en stund och hade det mysigt. Men jag ville fortfarande ut på promenad. Så jag bestämde mig att försöka med husse en gång till. Han hade kanske ändrat sig nu.

Suck, ingen tycker om mig... *sniff*

Tyvärr så var husse lika envis som sist, så jag gav upp och gick tillbaka till tvättkorgen för att sova vidare. Vad ser jag då? Jo, en Snuffe som tagit min plats! Jag blev så paff att jag totalt glömde bort att kasta ner slyngeln. Det slutade med att jag gick och la mig på skrivbordet hos husse. Inget går som jag vill i kväll.

Din rackarns plats-tjuv!

Dator vs Husse; 1-0

Jag skulle vilja jama att det varit en jämn kamp, men då skulle jag vara en riktig lögnarkatt. Jag har jamat för husse en längre tid, att den här datorn börjar bete sig minst sagt underligt. Här sitter jag och tassar viktiga händelser i min blogg, och vad händer? Jo, hela datorn får hicka och slutar fungera. Dumma dator ,jag kan hicka utan att sluta fungera.

Husse som i början var lugn som en plastblomma, blev snabbt mer och mer frustrerad. Det slutade med att husse skällde ut datorn och var på god väg att kasta den rätt ut igenom ett fönster. Jag påpekade att det kanske skulle vara en bra idé att öppna fönstret först. Jag får nog skaffa en egen dator snart.

Annars har det varit rätt lugnt. Lite jobbigt var det i går. Jag hade nämligen svårt att bestämma mig om jag skulle vara ute eller inne. Husse som måste klä på sig massa kläder, blir inte så glad när jag vänder in efter en liten stund. Han blir inte heller glad när jag efter ett par matbitar vill gå ut igen. Jag jamar och jamar vid dörren, för att jag ska få gå ut. Då skäller han på mig och säger att jag ska vara tyst. Så säger man väl inte till en bloggande katt med kontakter. Jag ska nog starta en kampanj mot husse.

Halv storm

Fy katten vad det börjar bli kallt och blåsigt ute. Man kan ju knappt sticka ut nosen utan att förlora morrhåren. Men trots detta stack husse och jag ut på en snabbpromenad i området.
Det var när jag kontrollerade en grannport som jag gjorde en otäck upptäckt. Det stod en storvuxen och muskelös katt och stirrade på mig. Jag blev alldeles skakis i tassarna och svansen burrade jag upp så den blev som en stor dammvippa. Det var först vid närmare undersökning som den pinsamma sanningen uppenbarade sig. Jag glodde på min egen spegelbild… Inte undra på att jag blev rädd, så stor och stark som jag är.

Katten snuffe håller fortfarande på att toka sig här hemma. I morse så fick husse nästan hjärtfel då han hörde en duns i köket. När han springer ut för att titta, så ser han Snuffe på köksfläkten! Den köksfläkten som jag har blivit bortjagad från med dunder och brak. Men vad gör husse då? Jo, han hämtar blixtlådan och fotar det lilla kräket. Men mig skäller han på bara. Jag är diskriminerad!

Mjurr. Ja' e liten å söt. 

Vilken helg

Husse började Fredagen med att trampa i en hög som hamnat lite utanför kattlådan. Sedan tillbringade han en stund åt att jaga skyldiga. Själv vägrar jag anse mig skyldig, mest för att jag inte minns något av det hela. Kan katter gå i sömnen? Hmm…

Lördagen blev inte så mycket bättre för stackars husse. Han vaknade av att det lät lite i hallen. När han kom ut dit så låg det jord och kattgräs i hela hallen. Återigen ville han få oss att vittna mot varandra. Men vi sa inte ett jam. Vi är minsann inga tjallare vi inte.

Vi var ute flera gånger i helgen och traskade runt i området. I Lördags så blev det lite otäckt, då vi trampade rakt in i en annan katts område. Han blev inte så vidare glad över besöket. Jag reste ragg och hotade skrället med en rejäl omgång om han inte höll tyst. Men så började husse dra i mig och jag fick finna mig i att bli bortsläpad igen. Alla andra katter måste tro jag är en fegis och pekar tass åt mig.