Lugna tassar

I dag har det faktiskt varit ovanligt lugnt. Det är nästan så jag blev lite fundersam på om jag tappat hörseln. För att testa denna teori, skickade jag Snuffe på att slita i persiennerna. Min hörsel fungerade alldeles utmärkt, för jag hörde husse bröla åt mig från sängen. “Håll &#¤& !!!” sa han. Varför får jämt jag skulden? Det var ju Snuffe som spelade persiennharpa. *mutter*

“Skyll på rätt katt!”

Annars har jag mest legat och sträckt ut mig på skrivbordet. Vilket förstås inte uppskattades av alla. Mest irriterad blir husse när jag lägger min svans över den där fuskmusen.

“Hur kan man säga elaka saker till lilla söta jag?”

Så skickade vi, eller snarare husse, in en bild till tidningen. Med lite tur kanske Snuffe kommer med i år. Jag var ju med förra året.

Här är länken till tidningen.

Med svansen i topp gick jag bort.

Sorgligt men sant. Jag var den första finallisten att åka ut. Måste erkänna att jag är lite ledsen. Har till och med gråtit lite i dag. Fast jag ju trots allt en katt och väljer därför att åka ut med svansen i högt läge och med stolt blick.

Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som stöttat mig genom denna hårda prövning. Det var knappt så husse trodde på mig när han först anmälde mig, men jag visade honom allt. Jag visade alla katter som skrattat bakom min svans, att även jag kan göra storslagna saker.

Jag hoppas Elvis och Gibbe ser mig från sin katthimmel och är stolta över mig. *sniff*

Tack alla snälla

Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som håller tassar och tummar för mig. Jag trodde inte att det fanns så många som hejjade på mig. Snart blir man väl rikskändis. Då ska jag flytta till ett jättestort hus med flera våningar. Om husse fortsätter att sköta sig, så kan han få bo i skafferiet. Då behöver han inte gå så långt för att ge oss mat. Dagen har annars varit rätt så lugn. Lyckades tigga till mig en promenad innan husse skulle i väg. Vi gick runt området lite och kollade nya spännande grässtrån och kvistar.

Sno dig husse

Mörkt? Det är ju rena dagsljuset ute.

När husse kom hem på kvällen, så hade han med sig flera kassar och påsar med massa saker i. Snuffe och jag började genast undersöka vad som var i dom. En av påsarna kände jag igen. Det brukar betyda att husse har med sig leksaker till oss. Det var visserligen inga leksaker, men en desto viktigare sak till mig.

Husse har ju som bekant rätt svårt att låta bli min svans på våra kvällspromenader. Trampar han mig inte på svansen, så är det tassen. Så nu hade husse köpt ett halsband som både lyser och blinkar. Det tycker jag alla katter borde ha. Vi syns ju inte så bra i mörkret, dessutom så blir ju tvåbeningar nästan blinda så fort dagsljuset försvinner. Märkilgt.

Dagen “L”

“L” som i Lussekatt. Vilken pärs det har varit i dag. Husse betedde sig väldigt underligt på förmiddagen. Redan då borde man blivit misstänksam, men jag var väl lite godtrogen kanske. Men när husses pappa, min “farfar” kom, då anade jag verkligen hundar i mossen.

Plötsligt började husse pula med kattransporten. Då var det bara att lägga tassarna på ryggen. Inte bokstavligt talat förstås, för då går det ju inte att springa.

Innan jag han säga ett jam, så var jag instängd i den hemska lådan. Jag hävdade genast min rätt som katt, att bli frisläpp. Mina kattolika rättigheter kränktes åt både höger och vänster. Men det var ingen som tog någon notis åt mina protester, trots att jag jamade hela vägen in till stan.

Väl framme så fick husse för sig att han skulle använda blixtlådan på mig och ta bilder. Utan att tänka på min säkerhet, så blev jag placerad mitt i en trappa. Snacka om att riskera mina nio liv. Drummel! Som om inte det räckte, så kom det tvåbeningar med andra katter gåendes förbi mig. Tänk om jag blivit upprörd och försökt ta mig ut ur buren, då hade jag fått åka kälke nerför trappan.

“Presumtiv kälkbacke?”

Väl inne i huset så upptäckte jag massa dofter av andra katter. Jag blev så nyfiken att jag glömde bort att jama. Vad var det frågan om egentligen? Hade jag blivit kattnappad och tagen till en sticktant?

Min oro förvärrades av att en tant öppnade dörren och hälsade på husse och mig. Det bådar aldrig gott. När husse dessutom släppte ut mig ur transporten, då tog jag chansen och flydde in bakom massa skräp som stod på golvet under ett bord. Det slutade med att husse fick krypa runt som en sköldpadda under bordet och försöka locka mig en andra klassens kattgodis. Men jag vägrade att komma fram. Till slut så släpade husse fram mig i ljuset.

Då påpekade tanten att jag var stor! Husse räddade snabbt livet på henne och blixtgubben, genom att säga att jag var muskelös. Lite ordning får det väl ändå vara.

Plötsligt blev jag upplyft på ett bord som uppenbarligen varenda katt varit på. Jag ville inte alls vara med längre. Men det fanns inte en chans att komma undan. Tant till höger och husse till vänster. Strålkastare i ögonen och en otäck farbror med en jättestor blixtlåda. Jag tyckte inte alls om den. Det blixtrade och knäppte överallt och jag blev snabbt både blind och rastlös. Jag ville ju utforska rummet lite mer. Det kunde ju finnas något spännande att upptäcka.

Tyvärr så brydde sig ingen om mina protester, utan jag fick finna mig i att bli petad på och upplyft. Lite snopen blev jag när tanten lyfte upp mig. Jag trodde först det var husse och när jag upptäckte misstaget så blev jag så chockad att jag glömde fräsa.

Det blev ett gäng blixtbilder till innan vi var klara. Men ni ska inte tro att jag fick något tack, eller en bit fisk att smaska på. Nähä då, spark ut genom dörren bara. *fnyser*
Det ska jag komma ihåg när jag blir kändis.

“Näää, jag ville inte alls stå still”

“Men det var ett fasligt petande då”

Det händer saker här

Mjaou! Nu har husse tabbat sig igen. Det var på eftermiddagen som husse och jag diskuterade om lite allt möjligt, som telefonen ringde. Då husse inte såg vem det var som ringde, så blev han lite misstänksam.

När han svarar så säger en trevlig tjej på andra sidan “Hej, det är från Corren…” mer han hon inte säga innan husse vrålade NEJ i telefonen. Min hjärndöda husse trodde nämligen att det var fråga om telefonförsäljning. Husse tycker inte om sådana alls.

Resten av samtalet var väldigt givande. Ungefär så här lät det;

Corren: Hej, det är från Corren
Husse: NEJ!
Corren: Ehh, nähä?
Husse: Uhhm, va?
Corren: Vadå nej?
Husse: Ehh, jo alltså… uhm.
Corren: Jag ska inte sälja prenumeration…
Husse: Nähää… (tomatröd husse)
Corren: Det gäller Lussekatt’s tävlingen.
Husse: Jaha, öhh… Ja då ber jag om ursäkt…

Vilken normal människa som helst skulle väl kommit ihåg att dom anmält sin stackars kisse till en sån sak, men inte husse då. Nu stod han där och tuggade på gardinerna och såg allmänt bortkommen ut.Det såg rätt roligt ut när husse stod och bugade och bockade samt viftade med armarna i luften, samtidigt som han försökte komma på en vettig ursäkt. Tur hon inte såg honom, för då skulle hon sprutat såndär sårig gas på husse och dängt till han med handväskan.

“Men så pinsamt husse..”

Eh, vart var jag? Jo, det är nämligen så att dom vill fota mig lite nästa vecka. Det ska bli… eh, skoj? Man är ju van då husse jämt springer runt med blixtlådan i högsta hugg. Aldrig är man säker.

Nu undrar jag bara hur dom ska lyckas fota mig från andra sidan stan. Det måste vara något som husse inte berättar för mig… Hm.

“Usch, jag skäms för dig”

Jag är anmäld

Hjälp hjälp, husse har anmält mig! Han läste i tidningen om något som hette Lussekatt, och så började han titta så där underligt på mig, som han alltid gör när han får en tokig idé.

Jag hann inte ens flytta svansen innan man blivit blixtrad i ansiktet av blixtlådan. Samtidigt som jag försökte få tillbaka synen så börjar husse skriva ner den där anmälan.

Det var först när jag läst igenom anmälan som jag förstod vad det handlade om. Han tycker jag borde bli Östergötlands Lussekatt. Tänka sig att jag skulle passa som Lussekatt. Vad är det förresten? Står man och gör sig lustig, eller?

Efter att ha tillbringat 45 minuter med att fila på bilderna han precis tagit, så ger han upp. Till slut så blev det en bild som togs i början av året. Det blev en rätt bra bild om jag får jama det själv.

Återkommer med detaljer…