Räkorna anfaller!

Hjälp! Högsta svansberedskap. Förbered för landsflykt. Kvinnor och katter först!

Husse kollade på en jätteotäck film som hette District 9 och handlade om såna där äilijens igen. Jag tittade lite slött tillsammans med husse, då mitt kattsinne plötsligt slog larm. Dom pratade om att rymdisarna som kallades för räkor. Jag blev nästan totalt skräckslagen, eftersom husse bjudit oss på räkor lite då och då. Det var därför jag blev lite orolig för att dom här rymdräkorna hade kommit till jorden för att hämnas sina uppätna räkpolare.

[caption id="attachment_1143" align="aligncenter" width="300" caption="Rymdräka (Rymdius-Räkus) i närbild. *ryser*"][/caption]

Jag började genast göra upp en flyktplan för mig och Snuffe. Husse var det ingen fara för eftersom han inte äter räkor. Sprang som bäst runt i lägenheten och försökte komma på var alla skrammelmöss och kattmyntestrumpor låg nånstans, då husse förklarade att det inte var samma räkor. Det kändes skönt att höra. Nu kan jag återgå till min välförtjänta vila.

[caption id="attachment_1144" align="aligncenter" width="300" caption="En vanlig jordräka. (Jordus-Räkus) Helt ofarlig."][/caption]

Fräck skällis

Har tagit mig två promenader hittills och allt verkar lugnt ute. Vi mötte en granne som var ute med sin skällis. Jag har jamat det förut och jag jamar det igen, skällisar är inte kloka. Inte den här i alla fall. Jag satt en bit bort och iakttog den väldigt noga, eftersom han trots allt var på mitt revir. Vad tror ni den gör? Jo, lyfter på ena baktassen och pinkar i mina buskar! Mina buskar!!!  *mutter* Jag blev så chockad att jag inte fick fram ett jam över mina läppar.

“Men hallå! Vad katten gör du med mina buskar din fräcka skällmaskin?!” *hytter med tassen*

Mitt i allting så skulle husse självklart hålla på med sin blixtmojäng. Inte ens när det är skarpt läge får man vara ifred.

“Men husse, vi har ett skarpt läge här. Flytta på dig.”

*bonik* “Jamen flytta på dig då!” *boink igen*

Tror jag måste införa ett klagojam vid tillfälle. Alla är emot mig.

Jag blev omnämnd

Jag har redan jamat det en gång, men måste göra det igen. Wikki, Metros mästerkatt, har ju blivit alldeles intärn-ljuvad, eller vad det heter. En sån där räpårter skrev om henne. Jag nosade igenom hela artikeln och kände mig faktiskt lite avundsjuk på Wikki. Tänk vilken duktig katt som fick vara med i tidningen. Fast då såg jag att hon nämnt mig vid namn! *jättestolt* Tack ska du ha kattkompis. *nosbuffar ivrigt*

Under morgonpromenaden så hojtade plötsligt till om ollon. Jag blev ju alldeles generad och undrade varför i hela Jamlunda husse började prata snusk för. Men så såg jag hur han stod och nosade bland ett par trädgrenar. Det var ett helt annat ollon han snackade om. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

“Hm, äter inte Piff & Puff sådana där? Ska vi skicka ett gäng till Gustav så han får lite lugn och ro?”

Själv var jag upptagen med att inspektera andra ställen.

På vägen hem stötte vi på ena grannkatten. Jag intog svansberedskap och burrade upp svansen ordentligt. Sedan smög jag längs buskagen och lurade på inkräktaren.

“Svansberedskap intaget!”

Plötsligt så drar husse lite i kopplet och säger att jag ska låta kissen vara. Vet ni, det gjorde jag också. Så husse och jag lät kissen ligga i mina buskar och mysa.

Skällis!

Jamade till mig en kvällspromenad med husse. Vi stod ett tag vid min husknut och bara njöt av den vackra kvällssolen. Det var nästan så jag blev lite filosåfisk av mig. Men så hostade husse och då glömde jag bort allt jag tänkte på. Fast ett par bilder lyckades vi ta.

Ett tag var jag orolig över att solen skulle äta upp mig.

Så gick vi ett varv runt innergården. Det var då skällisen kom. Det var en stor rackare med dreglande käftar och vilda ögon. Min commando-utbildning vaknade till liv och jag intog genast högsta svansberedskap.

“Passa dig din stora skällis eller så katt-ratar jag dig.”

“Okej, du ger upp. Jag fattar. Kan du snälla täcka över dina ädlare delar?!” *tassen över ögonen*

Inte undra på att skällisar har ägare och vi katter har betjänter. En katt skulle ju aldrig förnedra sig så där inför en skällis. *fnyser*

Fullt pådrag

Jag han knappt utanför porten på morgonen innan jag intog högsta svansberedskap. I går hittade jag ju en krater i mina buskar och i dag hittade jag underliga markeringar på gräsmattan.

“Högsta svansberedskap intaget. Nu gäller det att tassa försiktigt.”

Jag blev alldeles darrig i morrhåren. Detta måste bara vara ett drag av dom är älgarna… älgens… Hm… *slår i ordboken* Alien, tror jag det heter. Dom skulle bara våga sig på att invadera mitt revir! *vässar klorna och trimmar svansen*

“Titta husse! Älgarna har lämnat markeringar.”

När jag nu visste vad som var på gång, så gick det ju inte att slappna av. Jag var vaksam mot allt som rörde sig, inklusive en buske som jag råkade spöa upp.

Men jag har faktiskt sett på husse dokumäntärer om aliens. Filmerna hette faktiskt just det. Dom hoppar upp i ansiktet på folk och sedan så… Uschäktamåstemåliteilla.

“Jag gömmer mig inte alls. Jag spanar bara.”

Jag har nu blivit varnad för svamparna som jag nosade upp i går. Men så hittade jag ju så klart en ny variant här på morgonen. Dom såg inte lika lömska ut som dom andra, men lät ändå husse peta lite med foten. Man vet ju aldrig.

“Kolla husse. Mini-svampar. Nej, jag tänker inte nosa. Gör det själv din stora fegis.”

Mera blött

Det är så typiskt. Bara för att jag börjat vara utomhus igen, så har det börjat ramla ner ännu mera blött i pälsen. *frustrerad* Den här gången så pälsade husse på sig ordentligt i alla fall. Han såg inte klok ut måste jag jama.

Vi började med att i vanlig ordning kontrollera buskagen i närheten. Jag letar fortfarande efter något liknande som Gustav jamade om.

“Hm, inte riktigt vad jag var ute efter. Vill ha lite mer blad runt mig. Så ska det vara skyddat från insyn också.”

“Men hallå! Så här mycket blad ville jag inte ha! Släpp ut mig!”

Vi stötte också på en grannkatt som var ute trampade runt på mitt revir. Snäll som jag är så lät jag den lille krabaten komma undan med en varning. Men det är viktigt att sätta gränser.

Sippo: “Hörru du pysen. Har inte du kommit lite vilse nu va?” Katten: “Mjiiouu.. (darr, skak, darr) Mjaou?” Sippo: “Nej, då har du gått för långt. Du skulle svängt vänster vid tredje busken vid gräsmattan.” Katten: Mjaou-ohhhh.

Lite längre fram så tyckte jag att det var något som strök runt i buskagen och jag intog smygläge inför möjligt angrepp. Men det var visst falskt alarm. *mutter*

“Smygläge intaget. Svansberedskap ett, intaget. Uppfattat. Katt-slut.”

Hjälp vad händer?!

Högsta svansberedskap gäller här hemma. Husse har nu totalt tappat det lilla förstånd han innan hade. Han har flyttat på vår kattlåda! Den står inte kvar i badrummet längre utan har flyttats ut i hallen. Hur vågar han röra vår låda!? *fräser och slår med tassen*

“Min låda är MIN låda husse. Ge katten i den.” *mutter*

Jag kände mig lite trött under förmiddagen så jag skippade vår morgonpromenad och tog den runt lunch istället. Vi går lite i kvarteret en stund medan vi väntar på husses skjuts. Efter att ha släppt in mig igen så försvinner husse och hans sällskap.

När dom kommer hem så ser jag att husse har köpt ny härlig kattsand och det var då ta mig jamaren på tiden! *fnyser* Det är när husse ska tömma och spola rent kattlådan som det händer.

Tydligen så fanns det ett antal hål i lådan som husse totalt missat innan. Så när han lyfter den vattenfyllda lådan för att hälla ut vattnet, så forsar det ut genom botten och över hela golvet.

Husse grips av smärre oro och kan inte bestämma sig för om han ska ställa tillbaka lådan i duschkabinen eller om han ska hälla ut vattnet i toaletten. Under denna beslutsvånda så läcker det ut ett par liter till över hela badrumsgolvet.

När husse äntligen lyckas tömma det lilla vatten som finns kvar, så gör han den fantastiska upptäckten att vatten och kattsand på golvet bildar en härlig gegga som stelnar till cement. Det hade ju jag faktiskt kunnat tala om utan att han skulle behövt hälla ut vattnet på golvet.

Husse låg på golvet och skurade och skurade, så att svetten bara forsade om honom. Jag måste i all ärlighet jama att jag tyckte synd om husse då.

“Ny och fräsch sand. Tack snälla husse. Men varför tog det sån tid?”

Som om inte det räckte så var den plats där husse skulle ställa lådan, blockerad av cirka 150 meter kabel från olika prylar. Husse svor en evighet och gav sedan upp försöket att reda ut härvan och kastade in allt i garderoben och kallade allt för “jävla skitröra”.

När allt var klart och lådan var fylld med härlig sand igen, så såg husse ut som sju svåra år. Han är inte van att kräla runt på golvet med skurborste. *fniss*

Nu hoppas jag bara att husse inte trampar i den när han virrar runt inatt. Eller ännu värre, att jag av gammal vana sätter mig under handfatet… *gulp*

Högsta svansberedskap

Högsta svansberedskap! Det är kod, öhm, svart svans som gäller. Undertecknad säkerhetskatt har hittat ett allvarligt brott i säkerheten angående brunnslocken.

Det var när jag var ute på patrull i stormen, som min nosologiska instinkt sa mig att något inte stämde. Det krävdes en del nosande och sniffande innan jag hittade felet. Jag blev alldeles matt i tassarna när jag såg det.

“Min nosologiska instinkt varnar mig. Något är fel bland gröngräset. Undersökning startar omedelbart.”

Det var ett brunnslock som hade gått sönder i kanten. Tänk vilken säkerhetsrisk detta innebär. Tänk om Masken Börje är ute och går och plötsligt ramlar ner i den där brunnen. Krävs ingen advokatt för att komma på att det skulle bli dyrt.Jag ska snarast möjligt tassa ner en rapport till brunnsrådet och meddela mitt fynd. Med lite tur så upprättas en staty av mig på måndag. Hm, nog bäst att jag fixar till morrhåren lite.

Mycket att undersöka

Fullt upp har det varit i dag. Morgonen började med en noggrann undersökning av alla buskar och gräsplättar. Var ju lite nyfiken på om Masken Börje har hittat ut än. Det har han inte. Detta trots att det regnat en hel del. *rys*

Jag passade även på att undersöka om det tillkommit några nya brummaskiner på parkeringen utanför huset. Tyvärr hade det gjort det. Jag vill ha brum-förbud!

“Hm, du är en ny brummaskin känner jag.”

Patrullen fortsatte och tog oss till området nära kanalen. Jag bar nyfiken på om det otäckt vita hade kommit tillbaka. Men det var fortfarande bara vatten i kanalen, så det är nog säkert att jama att det vita inte tänker komma tillbaka på en längre tid.

Det var när jag gick på stigen som min instinkt sa att det fanns något längre fram. Det var dags att intaga svansberedskap.

 

“Det gäller att intaga en låg position i det gröna.”

“Man måste röra sig väldigt försiktigt för att inte synas eller höras. Då är allt förgäves. Alla sinnen är på högspänn och jag hö…”

“Men husse! Nu har du ju skrämt bort mitt byte ju. Drummel!”

Eftersom husse sabbade allt det roliga, så bestämde jag mig för att hämnas på honom. Det blev 200m intervallträning. Efteråt såg husse ut som en tomat i ansiktet och flåsade lite väl oroväckande och himlade med ögonen. Övervägde att jama efter ambulans.

På eftermiddagen blev det en liten tur då med. Husses snälla bror kom över och gjorde oss sällskap en sväng. Då visade det sig att han var lika tokig som husse, om inte värre.

Någon som minns när husse och jag lekte “sparka kotte”? I dag uppfanns den något livsfarliga leken, sparka kläm-en-tin. Två gånger höll jag på att få den sabla grönsaken i skallen, eller frukten, eller vad det nu kallas. *mutter* Husse stod bara bredvid och skrattade. *mutter igen*

Mera intrång

Nu får jag snart börja jobba övertid om det ska fortsätta på det här viset. Det var på kvällsrundan som jag upptäckte att det sprang massa inkräktare på min mark. *fräs* Var tvungen att inta svansberedskap och visa vem som bestämde.

“Hörru du, det här är mina buskar. Försvinn!” 

Men det är ju inte så lätt att bli tagen på allvar alla gånger när man bär på en sele som sedan sitter fast i husse. Men jag jamade allvar med den här killen så han tassade iväg sen.

Resten av patrulleringen gick bra. Det var ett par kattkollegor som rök i hop så morrhåren fladdrade. Det visade sig vara den första katten jag körde bort. Han hade visst hittat ett svagare offer. *fnys*

“Så träffade vi på en bekant. Den här gången fick hon vara i fred.” 

“Här kontrollerar jag en jättestor brummis. En dubbelbrummis!” 

På vägen hem så kollade jag till min sandhög som jag hittade nyligen. Döm om min förvåning när den nästan försvunnit. Allt är husses fel! Han har säkert gömt sanden för mig. *mutter*

Besök i gröngräset

Stötte på en katt under patrullrundan som släpade på sin husse i koppel. Då även jag har en husse att släpa på, så tänkte jag att vi kunde jama lite om dom senaste teknikerna i benfällning och så. Men så fort jag närmade mig så började han ta sig i fräsen. Hm, det där lät inte som det var tänkt. Han fräste åt mig, menar jag ju. Jag intog högsta svansberedskap och morrade åt honom att sånt där finner jag mig inte i. Då blev jag angripen bakifrån av husse som tyckte jag skulle var snäll. *mutter* Jag är alltid snäll.

"Hörru du. Kom inte här och burra upp dig pysen."

Efter att vi klarat av diverse MISSförstånd, så gick husse och jag vidare. Vi tog en sväng längs kanalen och letade efter ankor. Jag letade efter ankor, vad husse var ute efter vet jag inte riktigt.

"Hm, var det inte massa otäckt vitt här sist husse?"


"Inget otäckt vitt däråt heller. Märkligt."

Jag passade på att njuta i fulla drag av det härligt gröna gräset och det andra gröna, vad det nu var. Det smakade gott i vilket fall. Man kan säga att jag fick bita i gräset. *hehe*

"Åh så härligt det är här." *kurr, kurr*

Så måste jag ju nämna att jag känner en viss oro för husses... eh, mentala hälsa. Efter att han hade läst om Milton och Milou, så började han leta efter instruktioner på nätet. Han skulle ta reda på hur man kunde bygga en eldkastare av dammsugaren, eller eventuellt göra om kaffebryggaren till en medeldistansrobot. Jag vill nog inte bo här längre... Hjälp.

Intrång

Högsta svansberedskap råder för närvarande. Jag noterade nämligen två inkräktare som släpade runt sina människor på mitt revir! Jag noterade svansföring och andra kännetecken. Om jag ser dom utan sina människor, ska jag ta ett allvarligt jam med dom. Fast värst var väl inte intrånget i sig. Det värsta var att en av katterna blev buren av sin människa. *fnys*

 
“Jag ser er allt… (mutter, fnys)”

Vid närmare eftertanke så utgör dom troligen inget hot. Jag menar, vilken katt finner sig i att bli omkringburen som ett barn, när andra katter kan se?! Inte jag i alla fall.

När jag precis var på väg in genom dörren, så såg jag en annan inkräktare och där var det ingen tvåbening med heller. Snabbt som ögat vände jag på tassen och satte efter den lilla gynnaren. Husses protester struntade jag i. När jag kom fram så hade han sprungit och gömt sig i buskarna. Allt är husses fel.

“Hallå, vart tog du vägen?”

Vidare kan jag rapportera om spår efter brummisar på min gräsmatta. Jag antar att den var där för att sopa undan dom sista spåren efter människornas trädnappande. Jag är på min vakt.

“Hur hände detta utan att jag märkte det?”

Underlig buske

Det finns något i buskarna. Jag känner hur mina morrhår vibrerar varje gång jag tassar förbi. Men hur jag än nosar och bökar, så har jag inte hittat nåt än. Väldans frästrerande då det är utanför min port.

“Vänta lite husse. Det är nåt här.”

Det är ju inte bara jobbigt då man är lite vaksam mot eventuella kattnappare i buskarna. Men det är ju också genants då jag är en självutnämnd säkerhetskatt med nosologisk erfarenhet bakom mig. Får fortsätta att ha svansberedskap när jag går ut.

“Men vad ända in i Jamarholmen då.
Kom fram din lilla fegis.”

Hoppas att jag inte får licensen indragen på grund av detta. Annars ser det ut som vanligt här. Det vita ligger fortfarande kvar på marken och tar upp plats. *suckar*

“Bland blommer, nässlor, ris och buskar
katten Sippo långsamt fluktar.

Det finns något som smyger runt
är nu på vakt mot allting dumt.”
-Sippo, frästrerad nosolog.

Väldans vitt ute

Nu har det kommit ännu mer otäckt vitt ute. Det verkar inte finnas någon hejd på det hela. På grund av allt detta vita så har jag stannat inne mest idag. Jag lurade till mig en kort promenad på eftermiddagen, men det var inte så vidare kul ute. Alla mina stigar var igenplogade så det var jättehöga snövallar som blockerade min väg. Snäll som jag är så ville jag inte riskera husses hälsa och skor genom att tvinga honom igenom allt det där.

 

 
“Kom igen nu husse, skynda dig.”

 

Det blev en runda runt cykelstället och lyktstolpen. Inte ens mina favoritbuskar kunde jag undersöka för allt det vita. *mutter*
Så har jag något viktigt att jama om…

Chinook och Cherokee har försvunnit.

Det var Babsan som frågade mig om jag sett någon av dom, men det har jag ju inte. Det slog mig då att det var förärligt längesen jag hörde dom jama. *vankar oroligt*

Babsan är jätteledsen över att hennes pojkvän har försvunnit. Skänk den lilla fröken ett vänligt jam eller två.

Information kan lämnas här eller till Babsan.

Otäckt vitt!

Första gradens svansvarning! Det bara vräker när massa otäckt vitt. Jag tyckte inte det såg så farligt ut genom fönstret. Men när husse väl fått på sig alla kläder så hade landskapet utanför förändrats radikalt, eller radiKALLT borde jag kanske säga. Jag släpade husse till min gräsplätt för att kolla så allting var okej. Det var det inte. Det här var vad som väntade mig där... *mutter*

För hundan!

Morgonen började med att husse gick upp innan oss katter. Orsaken kan ha varit att Snuffe och jag inte sov på hela natten, utan roade oss med att spela på persiennerna, jama åt TV’n och bråka med husse. Tror faktiskt inte husse fick sova så mycket. Det slutade med att han gav upp sängen och kröp till soffan istället.

“Nu kanske du låter mig vara ute mer.”

Tidigt på morgonen stapplade han upp från soffan med ett jämrande. Han påstod att ryggen hade förflyttats i soffan. Men jag kollade, och ryggen var kvar där den satt sist. Vekling.

Vi hade precis ätit frukost då den förfärliga ringklockan på dörren skramlade till. Snuffe och jag la i högsta växeln och flydde in under sängen. Man vet aldrig vad det är för löst folk som kommer.

Det var snickaren. Han skulle fixa husses garderobsdörrar som legat på golvet en längre tid. Det bankades och lät en stund, men sedan var det tyst. Då smög vi katter fram och kollade ödeläggelsen. Min garderob var nu blockerad av en otäck dörr. Dumma husse! Det står i kattlagen att man inte får ha stängda dörrar för katten. Jag ska mjaousan i mig anmäla honom. *mutter*

På eftermiddagen så jamade jag till mig en liten promenad. Det var fortfarande vitt ute och gatorna var fulla med otäck is. Husse gjorde ett dansnummer på hälarna. Hade han ramlat hade jag nog blivit husselös en tid. Undertecknad katt hade självklart inga problem med tassfäste.

“Akta dig husse. Det är lite halt här.”

 

På vägen hem så blev vi nästan överfallna. Eller husse trodde så i alla fall. Han hade nämligen luvan uppdragen över skallen, så han såg inte ett skvatt åt sidorna. Hörde gjorde han uppenbarligen inte heller. Jag både såg och hörde besten på långt håll och burrade upp mig och intog svansberedskap.

Husse fattade inte ett skvatt vad jag höll på med, men när jag började tassa sidleds för att skrämma bort besten, så vände sig husse om för att kolla vad det var frågan om.

Precis då så passerar besten med sin matte i koppel. Husse som var totalt oförberedd vrålade ett “J*VLAR” och flög upp en halvmeter. Hundens matte tittade väldans undrande på husse och frågade om hon skrämt katten(!) Jag antar att det var för att inte genera husse, som stod och darrade. *mutter*

“Svansberedskap intaget.”

Söndag igen

Åter igen är det Söndag. Det är i alla fall vad husse säger. För mig spelar det ingen större roll då jag inte märker någon skillnad. Tror inte ens husse gör det.

Nu i helgen så ramlade det ner sånt där otäckt vitt igen. Jag som precis hade tagit av mig halkskydden på tassarna. *suck* Det var inte så kallt, men attans blåsigt. Man kan lätt gradera blåsten med hjälp av husses öron. När dom tagit en glödande röd färg, då är det jättekallt. *hehe*

Först höll det knappt på att bli en promenad. Någon hade parkerat en otäck brum-brum utanför porten. Jag ville direkt gå in igen, man kan ju inte lita på dom där sakerna. Men precis när vi ska gå in, så kommer det någon ut genom dörren. Jag blev livrädd och sökte skydd bakom närmaste buske. Kattans sätt att skrämma en stackars katt så där.

“Jag sitter inte alls här bakom busken.”

Då ingången var blockerad, var det bara att ta sig i pälsen och bege sig iväg i kylan på en patrull. Först var jag tvungen att springa tre varv runt busken, medan jag funderade på vilken väg vi skulle ta. Men sen bar det av i rask takt. Tass-takt, kan man säga.

“Hm, vi går åt det här hållet.”

“Kom igen nu husse. Ett, två, ett, två…”

Det var fler än jag som var ute och luftade sig. Det satt i vanlig ordning en hel skock flygande mumsbitar i träden. Jag började göra mig i ordning för en attack, men husse skrämde bort fåglarna. Tror det räckte med att han tittade på dom så fick dom hjärtfel.

“Sitt inte och skratta åt mig.”

Plötsligt hör jag ett dovt brummande. Jag misstänkte först att det var en brum-brum som kom smygandes genom området. Men hur jag än tittade så såg jag inget. Plötsligt tittar jag upp mot himlen. Då förstod jag att klockan var slagen. Mumsbitarna hade fått förstärkning…

“Vad ända in i Fräslunda? Vilken konstig fågel!”

Jag intog genast svansberedskap och började tassa in under närmaste buske för att kolla läget. Jag misstänker att den där brummande jättefågeln bara spanade inför det verkliga angreppet. Husse påstod att det var ett “flygplan” men det litar jag minsann inte på.

Jag var så chockad över fjädervippornas osportsliga sätt, att jag totalt ignorerade en katt som låg och smög i buskarna vi gick förbi. Vet inte vem som blev mest snopen. Katten eller husse.

“Jag orkar inte bry mig om dig katten.”

Det tog någon timme innan vi äntligen kom hem igen. Jag ville gärna vara ute i ytterligare ett tag. Jag var inte så säker på att brum-brum utanför porten var borta än. Men när vi väl kom fram så försvann den precis när vi kom.

Efter en väl förtjänt skål med… smulor, så kollade jag hemmafronten. Det var ingen större förändring från när jag gick ut. Katten Snuffe håller fortfarande på att gömma sig bakom husses plastblomma.

Fast det är nog lika bra. Dom två nya plastväxter husse köpte till fönstret, har Snuffe tagit beslag på som sin personliga grönsaksdisk. Snacka om att få magproblem.

Dikt uteblir på grund av väntande luftangrepp...

-Sippo