Viska jamar - Poffisar

Sippo å Tindra sejer att de' kåmmer att smella inatt, så ja' tar schydd hos dom å hos husse ikväll.

E de' leskiga över?

Inte? Då jömmer ja' mej ett tag till.

Vi vill önska alla våra vänner
Gott Nytt År!
Sippo, Tindra, Viska och Husse

Viska jamar - Ja' dogde nestan

Mjau så hemskt de' va' igår. De' va' på kvellen å vi var på uteplatsen å nosade runt lite, då ja' såg nåt riktigt spinnande som rörde sej. Den såg jettekulig ut när den håppade runt där ute. Till slut kunde ja' inte låta bli, utan smakade lite på den. De' va' ingen bra idé. Jamarns så dåligt ja' mådde. Ja' dreglade å tuggade fragda, säjer husse. Han blev jettered å försökte få tag i mej för att se om de' fastnat nåt i munnen, men ja' va' inte alls sugen på de', så ja' springde runt hela lägenheten me' dreglet hängandes efter mej.

Husse va' skräckslagen å jamade efter jelp på fäjsbook, av sina kattkompisar. Efter en mindre undersökning, så visade de' sej att ja' troligen bara slickat på en padda å inte satt den i halsen som husse trodde. Tydligen så sprutar paddorna gift me' ryggen när dom blir anfallna, å de' va' de' som smakade så jamarns illa.

Han fick de' jettebraiga tipset att ge mej mjölk å glass. Plötsligt satt ja' på köksbordet å smaskade glass å mjölk, å för att ja' inte skulle bli störd, utan få äta ifred, så stängde husse in till köket. Vilket kalas ja' hade!
Men efter en stund så blev ja' mätt å ville då dela me' mej till Sippo å Tindra, även om dom inte blivit förgiftade av en dum padda.

Hos farbror Sippo tjenner ja' mej trygg igen.

Ser ni att Sippo å ja' håller tassen? Min ligger under hans.

En ilsken mojäng

Hjälp! Husse har köpt hem en lustig mojäng som morrar och fräser. Husse påstår att den är helt ofarlig och att den bara kollar hans blodtryck. Men måste den fräsa så dant för det?

En morr och fräs mojäng.

Räkorna anfaller!

Hjälp! Högsta svansberedskap. Förbered för landsflykt. Kvinnor och katter först!

Husse kollade på en jätteotäck film som hette District 9 och handlade om såna där äilijens igen. Jag tittade lite slött tillsammans med husse, då mitt kattsinne plötsligt slog larm. Dom pratade om att rymdisarna som kallades för räkor. Jag blev nästan totalt skräckslagen, eftersom husse bjudit oss på räkor lite då och då. Det var därför jag blev lite orolig för att dom här rymdräkorna hade kommit till jorden för att hämnas sina uppätna räkpolare.

[caption id="attachment_1143" align="aligncenter" width="300" caption="Rymdräka (Rymdius-Räkus) i närbild. *ryser*"][/caption]

Jag började genast göra upp en flyktplan för mig och Snuffe. Husse var det ingen fara för eftersom han inte äter räkor. Sprang som bäst runt i lägenheten och försökte komma på var alla skrammelmöss och kattmyntestrumpor låg nånstans, då husse förklarade att det inte var samma räkor. Det kändes skönt att höra. Nu kan jag återgå till min välförtjänta vila.

[caption id="attachment_1144" align="aligncenter" width="300" caption="En vanlig jordräka. (Jordus-Räkus) Helt ofarlig."][/caption]

Hänger kvar

Min morgonpromenad gick lite segare än vanligt. Först kollade jag tempermometern, som sa –6 grader. Trots detta försökte husse jaga ut mig på promenad. Självklart vägrade jag först. Men när husse tagit av sig utekläderna, då kände jag för en promenad. Detta uppskattades lagom mycket av husse som började fnysa åt mig.

När vi precis kommit ut, så invaderas vår trappuppgång av människor med otäcka städisvagnar. Detta innebar ett stort problem för undertecknad katt, som faktiskt frös ordentligt om tassarna. Jag var så rädd att jag glömde hur kallt det var och gömde mig under en buske.

“Hutter, burr… K-k-kallt… Atcho! (snörvel)”

Flera gånger försökte jag ta mig in, men vände vid den otäcka vagnen. Till slut tyckte husse så synd om mig, att han lyfte upp mig i famnen och bar mig förbi den otäckingen. Så fort vi kommit innanför porten så hoppade jag ner och började putsa pälsen, som om ingenting hänt. Det fanns nämligen städisar i huset och dom skulle då minsann inte få tro att jag var en feg kisse.

För ett par dagar sedan, så var jag och kollade mina buskar om bor bakom det otäcka garaget. Till min förfäran upptäcker jag att en gammal bekant fortfarande hänger där omkring. Nu får någon ta och göra något, och det blir inte jag!

“Du husse, den börjar se lite ledsen ut den där strumpan.” *örk*

Jätteläskigt

Först måste jag ju fråga om det är någon som saknar några handskar. Jag hittade nämligen en på parkeringen som såg lite ensam ut. Jag utförde en noggrann nosologisk undersökning, men kunde då inte hitta hans kompis. Om ni har upplysningar om det bortsprungna handsken, så ring till Mjaou-kontoret i Jamlunda.

“Stanna där husse. Låt mig få undersöka om det verkligen är en handske.”

“Området säkrat! Jag kan rapportera att det är en handske och den är alldeles ensam. Vad gör vi nu? Vadå inget?!”

Hur som jamar… Det var på min eftermiddagspatrull som det hände något otäckt. Jag hade precis markerat klart min husvägg, då det kommer en tvåbening och börjar prata med husse, som först inte fattade vem tvåbeningen snackade med. Han berömde mig för mitt mod och att jag var en ståtlig katt. *stolt svans* Givetvis fick husse höra talas om en grannskällis som är mindre än mig.

“Det gäller att markera väggarna ordentligt. Givetvis så kontrollerade jag klätterbuskarna på vardera sidan.”

Nåjam. Husse blev som sagt lite förvirrad och visste inte vilket håll vi skulle gå åt. Då bestämde jag att vi skulle fortsätta vägen rakt fram. Tyvärr kom det en otäck brummis körandes med dunder och brak. Jag blev jätterädd och försökte springa tillbaka igen, men husse hade låst kopplet så det tog tvärstopp och jag gjorde en fyrdubbel volt med extra skruv. Jag jamade för full hals och kämpade och slet för att ta mig loss, samtidigt som brummisen kom allt närmare. Husse försökte nu lugna mig samtidigt som han pratade med den andra tvåbeningen. Men det gick inget vidare. Nu var jag så rädd att jag sprang med tassarna i luften. Precis som den där “Hjulben” på tv.

“Så här såg jag ut.”

Till slut lyfte husse upp mig som om jag var en liten kattunge. Normalt skulle jag fräst till på allvar. Men nu kändes det skönt att få klamra sig fast runt husses hals och borra in nosen under hans haka. Medan jag satt i husses famn, så försvann både brummisen och tvåbeningen. Jag skuttade snabbt ner på marken igen och försökte låtsas som ingenting. Men min svans avslöjade mig, då den var formad som en förvuxen flaskborste med mycket päls.

Vilken morgon…

Jag fick verkligen ingen bra start på dagen. Vi höll precis på att klä på oss, då min superhörsel uppfattade misse-tänksamma ljud i farstun. Jag försökte påjama detta för husse, men han lyssnade inte. Han var totalt döv för mina varningar om det otäcka utanför. När han öppnade dörren fick jag en chock. Där stod monstervagnen!Det är ett hiskeligt monster på hjul, som en “städtant” drar runt på i området. Hon brukar komma titt som tätt och städa i vår farstu så det lukter jättestarkt och irriterar min känsliga nos. Detta påverkar i högsta grad mina nosologiska undersökningar.

“Mitt främsta nosologiska instrument i närbild. Mina näsa, även kallad nos.”

Jag använde mina bestämdaste jam för att tala om att jag var inte alls pigg på en promenad. Faktum var att min promenadvilja hade försvunnit nånstans mellan hallmattan och dörren.

Trots detta så släpade husse undertecknad katt, ut ur lägenheten. I ren protest plockade jag med mig dörrmattan och en del reklam som låg och skräpade. När vi väl kommit ut så kommer nästa chock. Det spöregnade.

“Kunde du inte väntat på trevligare väder innan du släpade ut mig? Vadå mitt fel? Det var du som släpade ut mig genom dörren.”

Nu var det verkligen kris. Skulle jag riskera livet och smita förbi monstervagnen och hem igen, eller skulle jag räta ut morrhåren och trotsa det dåliga vädret? Man kan säja att jag kände mig lite… ställd.

“Titta så ställd jag är.” *mjurr mjurr*

Självklart ryckte jag upp morrhåren och traskade ut i det dåliga vädret. En ljuspunkt var ju att husse faktiskt blev betydligt blötare än vad jag blev.

Efter avklarad promenad så blev det att ligga i sängen. Jag låg där, husse fick ta soffan. Nån måtta får det väl vara?

Otäcka löv

Snart kan man inte sätta tassen utanför dörren utan sjunka ned till magen i löv. Jag jamade till husse att han skulle kasta åt mig en livboj, men han skrattade bara åt mig och började ta bilder medan jag viftade desperat med tassarna. Taskmört.

Som tur är så är jag ju utbildad för konstiga situationer. Så jag vände bara på tassarna och började ta mig in mot land igen. Det var lite svettigt, men som tur var så klarade jag mig. Den här gången. Men lite otäckt var det. *ryser*

“Hjälp, hjälp! Jag sjunker. Katt överbord!”

“Sådär ja, snart har jag fast mark under tassarna igen.”

Cirkus

Ja, det frågade en av grannarna husse om det varit. Någon hade nämligen krossat en spritflaska strax utanför vår port, så det låg splitter över hela gatan. Husse var jätterädd att jag skulle trampa i det, så han började plocka bort det värsta. Jag förstår inte varför man måste förstöra. *djup suck* Tänk om jag trampat i det där med mina tassar. *ryser*

“Titta husse. En trasig flaska. Varför vill någon skada mig?”

“Glaset ligger vid gräskanten och sopkorgen sitter precis innanför buskarna. Det går till och med att se den. Men tydligen var det för jobbigt för att kasta flaskan där istället.”

Men så hände det skojsiga saker också. Jag hittigade en flygande mumsbit, eller fjäril som husse säger. Själv hittade han en stickis som satt och halvsov på en blomma.

“Otroligt husse, att du vågade gå nära den.” *hehe*

När vi gick runt ett par buskar så såg jag något mystistiskt. Antingen så var det en fågel som hade ätigt något olämpligt, eller så har det kommit otäckt vitt. Fast det måste varit väldans lokalt.

“Hm, vita blad. Underligt. Det här måste undersökas.”

Hurrjam!

Idag är det lycka här hemma för oss katter. Husse kom hem med hela två stora kartonger med sand åt oss. Inte bara det, utan han släpade även med sig ny mumsig mat och en trasig arm. Jag tror inte han köpte den trasiga armen i affären. Han har haft den ett tag.

Så fort husse visade den nya sanden, satte jag honom på omedelbar rengöring av kattlåda. Det var under strikt övervakning som husse jobbade. Mest orolig var jag över att husse skulle göra som sist och skapa en mindre insjö i badrummet. Det slutade ju då med att vi fick ha kattlådan i hallen ett tag. *mutter*

Annars har det inte hänt något nytt. Jag har legat inne i husses säng och snarkat mest hela dagen. Det är liksom inget uteväder. Inte ens för mig. Så jag rotade vidare bland gamla foton och hittade då ett som husse gjorde åt mig och Gibbe.

Så ska jag idag visa ett otäckt foto på husses ögon. Det ena ögat hade han då precis opererat. Vi tänkte på Två Svansar, vars matte också gjorde nåt med ögat.

 

“Tror ni husse skrämde slag på oss
katter med det där ögat?!”

Lite busig

Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Det kanske har att göra med att jag inte varit ute med husse på två dagar nu, men jag känner mig lite extra busig.

Började imorse med att roa mig med ett paket som kom till husse. Men eftersom han bara var intresserad av det som fanns i paketet, fick jag resten att leka med.

“Här håller en snäll tvåbening upp kartongen så jag kan utföra en nosologisk undersökning.”

Sen försvann husse ett tag, men när han kom hem så hade han leksaker med sig! Först så var jag lite avvaktande. Man vill ju inte verka för intresserad. Jag är ju liksom en vuxen katt nu.

Men plötsligt började mina framtassar att jaga garnbollen utan att jag hade nåt att jama om. Högst ovanlig händelse.

“Hm, rörde den inte på sig nyss? Bäst att bita den igen.”

Snuffe, som fortfarande är ungkatt. Han roade sig ordentligt med den lilla fåniga bollen. Själv lekte jag ju lite slött bara, och jag hade absolut inte lika kul som Snuffe.

“Jag har den husche. Den schmakar lite konschtigt.”

Vem vet vad som händer nästa gång husse försöker busa med mig. Bäst att ta det försiktigt. Man måste ju bevara statusen som
macho-katt.

 

Så har jag fått jobba hårt som säkerhetskatt idag också. Husse fick nämligen en film i sitt paket. Det var nog en sån där docka man pär, eller vad det nu kallas. Det handlade om nån sjukdom som gjorde att tvåbeningar blev galna och började bita varandra.

Den var jätteläskig tyckte jag och jag måste erkänna att jag var väldigt rädd. Men samtidigt så insåg jag ju allvaret i situationen och förstod att jag var tvungen att skydda husse. För ibland såg det ut som om monstrerna skulle hoppa ut ur TV’n och anfalla oss. Då la jag mig framför husses ansikte så han inte skulle se allting och bli rädd. Mina uppoffringar uppskattades inte alls. *fnys*

Jag låg vid husses bröst under hela filmen. För att jag var ju samtidigt nyfiken på vad som hade hänt med katterna i filmen. Inte en kisse var med. Husse förklarade att kissarna insett långt innan alla människor, vad som var på väg att hända och hade därför redan flytt.

Jag skulle aldrig lämna min husse ensam. Hur otäckt det än skulle bli. Så det så!

Instängd, hjälp!

Typiskt! Nu har husse fått en fix idé efter att ha hört talas om mina bloggarkompisar som har fått springa ute i egna burar och tyckte att han skulle bygga en själv. Dessutom kom gammelhusse, heller husses pappa, ner på besök. I vanlig ordning så slutade det med massa tokigheter.

“Men husse, varför stänger du in mig här för? Har jag gjort nåt fel?”

Idén i sig var inte så tokig kanske, men i praktiken så blev det katastrof. Buren blev nämligen bara hälften så stor som det var tänkt men täckte upp större yta än vad husse räknat med. Så om han vill gå ut på uteplatsen nu, så får han klättra genom fönstret.

Själv tyckte jag att buren påminde lite väl mycket om kattransporten. Det var faktiskt lite otäckt. *rys*

Lugnt

I dag har det varit lugna tassar. Vi var på uteplatsen ett par gånger så Snuffe fick lufta pälsen. Husse trodde som vanligt att det skulle räcka för mig, men där hade han fel. Jag jamade till mig en rejäl promenad runt området. Snuffe fick nöja sig med att nosa på gräset på uteplatsen. Men han var lika glad för det. Underliga kisse.

“Mjaou! Känner mig säkrare på insidan av nätet.”

Under promenaden hände nåt lite otäckt. Jag hade precis inspekterat klart en byggnad där människor slänger sina sopor. Precis när jag vänt bort nosen så rasslade det till som bara den. Jag blev så rädd att jag nästan tappade morrhåren. Det var en människa som hade tagit bort kedjan som höll dörren stängd. Usch vad otäckt! Men hon bad om ursäkt, men då hade jag sprungit ett halvt kvarter bort… Vem hade lust att chansa?

”Fiiin buske. Smarrig buske.”

Milton jamar om sitt liv.

Hittade ytterligare en bloggande kattkompis. Den här killen har en sorglig historia bakom sig. Men som tur är så blev det bättre. Som jamrör för bloggande katter, så vill jag jama ett stort hej till lilla Milton och hans syster. Nu tycker jag att du ska tassa över och hälsa den lille välkommen.
Tassen så länge,
-Sippo.

Luffarkatterna

Farliga väggar

Efter att ha läst om Gustav’s otrevliga erfarenhet har jag nu beslutat mig för att själv medjama mina erfarenheter. Som säkerhetskatt i området råkar man ibland på farliga saker. En av sakerna är faktiskt en vanlig vägg. Man skulle ju kunna tro att väggar är ofarliga, men icke då. Denna vägg har en inbyggd vrålmaskin!

“Varning! Inbyggda vrålmaskiner i väggarna.”

Man går längs väggen i lugn takt och njuter av den friska luften. Plötsligt så hör man bröööööl, från väggen. Man behöver ju inte vara supersmart för att fatta att det är direkt livsfarligt.

Nu vågar jag knappt tassa längs den där husväggen längre. Nästa gång kanske den sliter svansen av mig. *ryser* Tror nog jag håller mig till mer kattlika saker. Som buskar och träd exempelvis.

“Hm, ytterst intressant buske, vill jag jama”

 

“Lite avstånd från marken kan också
vara skönt ibland.”

Jag undrar om dom där inbyggda vrålmaskinerna, är i maskopi med trädnapparna. Hm, får undersöka det hela lite närmare.

“Dags att sticka. Vi jamas senare.”

Husse gråter och det gör jag med...

Husse satt och surfade på nätet och läste olika tidningar och artiklar, precis som han brukar göra. Plötsligt blev han blek som ett spöke och började skaka.

Det han läste på nätet var så fruktansvärt att jag för ett tag trodde han skulle dö på fläcken. Vi vill varna alla för att det som visas på sidan är så fruktansvärt hemskt.
-Sippo, gråtande katt.

-----------------------
Jag hittade den här länken/sidan efter att ha letat runt lite. Det hela började med en tråd som jag snavade över på ett forum om djur. Först fattade jag inte vad det var jag såg. När den första chocken lade sig så blev jag illamående.
Sidan som jag länkar till länkar till olika sidor på nätet som visar det vidriga klippet. Men jag rekommenderar INTE att se på det. Jag såg den version som sändes på nyheterna i USA och det var mer än nog.

Jag hoppas inte jag bryter mot någon regel/lag eller annat tjafs. Normalt skulle jag inte ens lagt upp det på Sippo's blog, men jag blev så förb...

-Sippo's husse.

KATTPLÅGARE

Skriv på för vår kattkompis Dusty!

Stackars Snuffe

Usch, i dag hände något riktigt otäckt med Snuffe. Husse och jag hade precis kommit in från vår promenad, då Snuffe stod och trampade runt vid dörren. Så fort vi kom in så passade den lille på att smita ut.

Husse fick snabbt tag i honom, men han tyckte att Snuffe borde få chansen igen att gå ut. Så på med kopplet och så tog dom två steg innan Snuffe kastade sig på marken och började hyperventilera.

“Snuffe är ingen utekatt.”

Husse var lite förvirrad. Snuffe verkade ju vilja gå ut, samtidigt som han var livrädd. Så då fick han krypa innanför husses jacka när dom prövade att gå ut.

Snuffe berättade att så fort dom kommit utanför dörren så blev han jätterädd och ville in. Husse som bara kommit en liten bit, fick nu vända om med den darrande kissen i famnen. Precis när dom var framme vid dörren så sliter han sig och kastar sig ner på marken.

Husse försöker förklara för Snuffe att dom snart är inne. Men Snuffe är så panikslagen att han först hoppar rakt upp i luften. Högre än husse till och med, sedan så tar han sats och springer rakt in i glaset på ytterporten så det bara smäller om det.

Till slut får husse ta i lite för att lugna honom och se till att han inte skadade sig själv. När dom kommit innanför dörren så springer Snuffe raka vägen och gömmer sig. Jag försökte jama med honom att det inte var någon fara. Men jag vet inte om det gick in i skallen.

Vet inte vem som mådde värst. Snuffe som var livrädd, eller husse som kände sig som en skurk. Fick lite beslutsångest om vem jag skulle trösta. Så jag vankade fram och tillbaka innan det blev en kompromiss. Jag gick och la mig.

Annars har det inte hänt  så mycket. Husse satt och smaskade i sig massa med godis utan att bjuda oss. Så vi fick ta med egna tassar. Bra katt reder sig själv, heter det ju.

 

“Mums, mums. Namnam.”

“Men hallå. Jag vill också ha ju.”

Jag var jätterädd!

Usch vad otäckt det var idag. Husse följde med mig ut på en promenad och vi hade precis kommit till min gräsplats då det kom människor en bit bort. Dom släpade nånting efter sig på marken som lät jättemycket. Jag blev lite orolig och kröp in under busken, men jag sprang inte i väg.

Då plötsligt kommer människorna. Det visade sig vara en stor människa som hade två små människor med sig. Småttingarna började direkt prata med husse om att dom aldrig sett en katt i koppel. Hur gammal jag var undrade dom med.

Dom kom så nära att jag blev jätterädd och försökte springa i väg. Men det dumma kopplet fastnade i en dum snödriva och sen i en ännu dummigare lyktstolpe. Jag kämpade och slet så hårt jag kunde för att husse skulle förstå att jag var jätterädd. Jag skakade i hela kroppen, så skräckslagen var jag.

Husse som nu försökte få loss kopplet och samtidigt prata med småttingarna, blev lite stressad. Men min husse är för snäll för att säga något. Det var när husse försökte dra mig närmare som det hände. Jag kämpade och slet med alla mina krafter och plötsligt så hade jag kommit ur kopplet och var fri. Jag sprang så fort tassarna bar mig för att komma undan.

Nu skulle man ju kunna tro att husse blev skräckslagen. Men han var helt lugn och sa “oj, nu har han slitit sig. Nu kommer han springa hem.” och vet ni? Det var precis vad jag gjorde. Jag struntade till och med i katten som trampade runt på mitt revir. Jag sprang raka vägen till vår port och satte mig för att vänta på husse.

Det kallar jag tillit av husse. Han visste att jag inte skulle rymma.

“Snälla husse, släpp in mig! Jag är rädd.”

Forfarande vitt och farligt ute

Mjaousan vilket dumt väder. Det otäcka vita vägrar ju att försvinna. Man kan knappt ta sig utanför dörren utan att bli kall om tassarna och frusen om nosen. Men det är inte det värsta. Nä, jag läste något fullständigt PÄLSRESANDE som hände Babsan för någon dag sedan. Jag har knappt vågat jama om det otäcka. Tänk om det någonsin skulle hända mig! Men nu har jag kurrat till mig mod och bestämt mig för att jama om det otäcka. Det kanske kan vara en tankeställare till andra katter som tassar runt i det vita.
-Sippo

Seg dag

Den här dagen har det inte alls varit någon fart på. Husse har trampat omkring som en sån där zåmbie, eller vad dom nu kallas. Totalt borta i knoppen i alla fall. Själv försökte jag få honom att gå ut med mig ett par gånger, men det blev först på kvällen som han plockade fram kopplet.

Det blev bara en snabb patrull runt området samt en och annan koll bland buskarna. Det ligger fortfarande massa farliga flaskor kvar där ute! Haallåååå?!

Tror jag ska tassa en mjaousändare till tidningen. Så här får det inte vara.