Äntligen

Det vill jag bara jama, för nu har det gosats jättemycket. Husse skällde lite på mig när jag för femtitolfte gången sprang framför datorskärmen. Men då satte jag mig nedanför skrivbordet och såg jätteledsen ut och kom det lite blött ur mitt ena öga. Husse började skämmas som bara den och plockade direkt upp mig och satte mig i sitt knä. Där satt jag och hade jättemysigt en bra stund. Nu kan jag äntligen gå och lägga mig, med vetskapen om att husse fortfarande tycker om mig.

[caption id="attachment_1249" align="aligncenter" width="300" caption="Så nu duger det att kela va? Här får du! *bita bita*"][/caption]

[caption id="attachment_1250" align="aligncenter" width="300" caption="*bita bita* Äsch, jag skojar ju bara."][/caption]

[caption id="attachment_1251" align="aligncenter" width="300" caption="Kurr kurr... Jag tycker om att bli kelad med ju. *buffar* "][/caption]

[caption id="attachment_1253" align="aligncenter" width="257" caption="Finns det något bättre än att ligga i knät och bara mysa? Skulle vara Dentabits då... kanske."][/caption]

Kelig

Idag har jag varit så kelig att jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. Hela förmiddagen tassade jag runt på skrivbordet framför husse och buffade så mycket jag kunde. Sedan följde jag med honom till soffan där vi la oss och sov ett tag. På eftermiddagen blev jag ännu mer gosig och körde upp alla kroppsdelar i trynet på husse för att visa hur jag kände.

Det var då han började protestera och fnysa åt mig. Han påstod att jag gnodde av halva pälsen i ansiktet på honom och la den andra hälften över hela skrivbordet. *fnys* Han sa till och med åt mig att sluta, för jag var jobbig och ivägen. *sniff*

När han för kattielfte gången körde ner mig från skrivbordet, så kände jag hur mitt hjärta brast. Jag ville inte leva utan gränslöst mycket gos och kärlek. Så jag klättrade upp på köksfläkten och hotade med att hoppa om han inte började kela med mig. Då kom han fram med framsträckta armar som för att lyfta ner mig, men istället så blixtrade det till och jag var blind som en mullvad. Mitt hot om att hoppa hade ingen effekt. Jag får fundera ut något annat till ikväll.

[caption id="attachment_1246" align="aligncenter" width="300" caption="Om du inte kelar med mig så hoppar jag! *morrhårsdarr*"][/caption]

Lite gos

Passade på att ta för mig av lite morgongos när husse satt med sitt uschiga kaffe.

[caption id="attachment_1135" align="aligncenter" width="345" caption="Så mysigt med lite ryggstöd."][/caption]

[caption id="attachment_1136" align="aligncenter" width="343" caption="Kurr kurr kurr..."][/caption]

[caption id="attachment_1137" align="aligncenter" width="345" caption="Finns det något bättre än att kramas?"][/caption]

Kärlek

Ibland så känns livet extra behagligt.

 

“Kurr? Vad händer? (gäsp) Jaha, vill du hålla mig i tassen husse?”

“Jag tycker om att hålla tassen ibland.” *superkurr*

“Här slåss jag mot en ask Zantac, om vem som är husses favorit. Jag vann.”

Missförstånd

Låg på skrivbordet och var lite filosåfisk, som det så fint heter. Husse satt med såna där “lurar” på öronen och muttrade åt datorn. Plötsligt känner jag en enorm önskan att bara få gosa med husse. Jag trycker min vackra nos rakt upp i ansiktet på honom, så att det inte ska bli något missförstånd om vad jag vill. Det blev det ändå.

“Hur kan mitt nosbuffande förväxlas med att jag vill kammas?!”

När han tog av sig lurarna, så såg jag fram emot en rejäl dos gos. Jama om förvåning då husse börjar kamma mig istället! Tydligen tyckte han att min vinterpäls började bli onödig eftersom vi ändå inte gick ut. Han mumlade något om att jag ändå bara dumpar den i hans ansikte. *fnys*

För att verkligen visa vad jag tyckte om det där kammandet, så satte jag tänderna rakt i armen på honom. Då fick jag bannor för det också. Trots att det egentligen var hans eget fel. *dubbelt fnys*

“Nu schå har jag dig husche.” *tugga tugga*

Efter en givande diskussion så gick jag med på ett par minuters pälsvård. Vad gör man inte för husfriden. Dessutom så kändes det faktiskt rätt skönt att bli kammad. Om man bortser från husses totala brist på försiktighet när det gäller tovor i pälsen. AAAAAAJ!

“Jag och min ärkefiende; kammen.”

Händelselös dag

Varit så lugnt och tyst i dag. Var faktiskt tvungen att kolla husse ett par gånger så han verkligen andades. Mitt i undersökningen så började han låta som ett tröskverk “ZNARK, ZZZZNORK, GRRRRWL” så lät det ungefär. Skrämde nästan pälsen av mig.

Snuffe gjorde en nosologisk undersökning av en kartong. Jag har verkligen lärt upp lillkillen bra.

“Undra va’ som finns här inne. Tjo-hooo?”

Själv tog jag lite gos med husse. Då han inte lyckades ta någon bild, så får vi ta en gammal. Goset har inte förändrats så mycket ändå.

“Husse och jag ligger och gosar i soffan.” *spinner högt*

Kärleksbett

Ibland kan man ju bara inte motstå att ta en tugga när man gosar. Jag vet att husse tycker det gör ont, men jag kan bara inte låta bli! *tassen över ögat*

*gosa gosa* “Det är SÅ mysigt att gosa med dig husse…”

“Vänta lite. Luktar du inte lite mynta?!” *hugg*

“F’låt! Det var inte meningen. Jag lovar.” *snyft snyft*

Grannen

Det hände något lite pinsamt i dag. Vi var ute på eftermiddagspromenad då min favoritgranne ropade på mig. Glad som jag blev, så sprang jag rakt igenom buskarna, vilket gjorde att husse snodde in sig lite med kopplet. Men det var egentligen inte mitt fel. Han borde faktiskt sagt att vi skulle ta en annan väg dit.

Så hände nästa grej. Husse och grannen stod och diskuterade om jag skulle få med mig lite blötmat hem. Husse var lite tveksam, men när grannen skulle gå och hämta den, så skulle husse ta emot kopplet. Tyvärr har han samma fingerfärdighet som en älg. Han tappade kopplet vilket i sin tur nästan skrämde pälsen av mig, så jag smet iväg så fort tassarna bar mig.

“Vadå fegis?! Du skrämde ju pälsen av mig din drummel!” *hytter med tassen*

Jag vägrade komma tillbaka när husse lockade. Faktiskt så fick grannen vifta lite med påsarna med mjukmat. För att visa att jag inte var så rädd egentligen, så skulle jag hoppa upp på fönsterbrädan. Tyvärr var det någon drummel som hällt på något anti-katt tjosan. Så jag gjorde en halv bakåtvolt med skruv innan jag dråsade ner i backen igen. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

För att inte genera vissa katter, så visar vi inte olyckan. Istället får ni se en fin sol.

Vi gick även en sväng och kontrollerade så inga parkbänkar tagit skada av alla dumma löv som trillar ner på dom.

“Dumma löv! Försvinn från min bänk!” *slår med tassen*

Så hände något underligt när vi var hemma i hallen innan vi gick ut. Jag jamade som en galning och bankade med tassarna på dörren, för att visa att nu var det verkligen dags för en promenad. Plötsligt så lyfter husse upp mig i famnen och börjar gosa med mig. Normalt så brukar jag ge honom tassen, eftersom jag är mer intresserad av promenad. Men nu kunde jag bara inte låta bli att gosa tillbaka. Jag buffade så mycket jag bara kunde och tvättade honom i hela ansiktet. (han hade precis kommit ur duschen)

Så gav jag ordentligt med spinn-healing för att visa att jag står vid hans sida vad som än händer. Husse svarade med att nosgosa mig i nackpälsen så jag fick knottror under tassarna. Vad är det som händer egentligen? Måste vara något med vattnet…

Jag är artig, inte farlig.

Träffade på en granne när vi var ute i dag. Först så verkade hon inte vilja hälsa, så jag sträckte på svansen och gick rakt förbi. Vill hon inte hälsa så vill inte jag det heller. *svansknyck* Men så förklarade husse att jag inte ville tränga mig på. Så då ropade han på mig och vips, så var jag framme och hälsade på både husse och granne. Det gäller att vara artig, men samtidigt vill man ju inte tränga sig på.

Jag är ju egentligen en väldigt gosig och tillgiven katt. Det är bara att jag har lite svårt att ta det första steget. Man vet ju aldrig hur ni tvåbeningar reagerar. En gång var det en tjej och hälsade på husse, hon ställde sig uppe på en köksstol och gallskrek när hon såg mig. Har ni hört något så tokigt? *fnys* Jag som är så ofarlig. *mutter*

“Hur kan man vara rädd för en liten misse som mig?”

“Titta bara hur jag tar hand om min gosiga husse.” *tvätta, tvätta*

Resten av promenaden gick bra. Det blåste en hel del i pälsen, så jag fick lägga mig ner i gräset och rulla runt lite för att få den att ligga åt rätt håll igen. Ett evigt slit när det blåser och har sig. Självklart ville husse passa på att ordna en bild där jag själv skulle hålla i kopplet. Det fungerade inget vidare. *hehe*

“Ja, då sticker väl jag då husse. Morsning.”

Men jag kom inte så långt, husse slängde sig på kopplet så det tog tvärstopp. Men jag måste erkänna att det roade mig lite. *moahaha* Men faktum var, att jag ville inte smita på riktigt. Buskologi är inget roligt utan husse.

“Du och jag husse. Du och jag…”

Kvällspromenad

Tänkte först inte göra något extra inlägg, men den här kvällspromenaden slår alla rekord. Först så tar vi en rejäl sväng runt området så jag får sträcka ordentligt på tassarna.

På vägen hem så ser vi grannkatten sitta och äta vi min granne! Jag gick självklart dit för att jama allvar, men då smet han iväg. Det blev ett fasligt dunder och brak när han tassade igenom häcken. Han måste rivit halva djungeln.

Nåjam, efter att han försvunnit så börjar grannen prata med mig. Först tänkte jag inte hälsa eftersom hon vänsterkattat. Men så erbjöd hon mig en skål med smaskig mjukmat. Åh så gott det var, jag slafsade i mig allting och slickade skålen riktigt ren efteråt. Sedan blev det massor med gos och beröm för att jag var sådan fin katt. Jag blev jämförd med Charlie Chapplin’, vem det nu är.

Ärligt jamat så brydde jag mig inte. Allt kändes helt perfekt och jag bestämde mig för att detta var min bästigaste promenad någonsin. Så vitt jag kan minnas för stunden i alla fall.

“Åh så mysigt att ligga och bli kliad efter maten.” *rap*

Gosar med husse

Då det varit flämtvarmt idag, så har det inte hänt så mycket. Jag låg mest och gosade med husse bakom ett par buskar vid husknuten.

Husse som buskolog?

Buskologi verkar vara ett eftertraktat yrke här omkring. Husse och jag trampade som vanligt runt i grannområdet och nosade lite, eller jag nosade och husse stod mest och glodde rakt ut. Då kommer en sån där sen-i-år ut från en bostad och frågar om husse var där för att ta hand om hans buskar. Jag har alltid fruktat denna dag, då någon ska fråga vad i hela Fräslunda husse gör bland deras buskar.

Husse blev mest förvirrad och undrade vad han snackade om. Då så sa den äldre herren att han trodde husse var en buskklippare, eftersom han stod och glodde ner i hans buskar hela tiden. Då blev husse lite generad, men förklarade vänligt att det var han inte.

Seniår: “Jaha, du är ute med hunden.”
Husse: “Eh, nä, det är en katt.”
Seniår: “Jaha ja, dom är rätt snälla.”

Vadå rätt snälla?! Ursäkta?! *fnyser förnärmat*

“Ett framtida yrke för husse kanske: Buskolog.”

Annars så har det varit en jamande bra dag. Efter den lilla diskussionen med sen-i-åren, så tillbringade vi en stund i gräset där vi gosade för fullt.

“Åh så mysigt att bara ligga här.”

“Fast jag stör mig på ditt eviga fotande husse. Nu anfaller jag!”

“Jag anfaller med en massa gos, såklart.” *buffar*

 

Passade även på att ta ett gympapass.

“Sååå mysigt att rulla runt i gräset.” *spinner lyckligt*

Överfallen

Hade precis kollat grannhuset efter min magkrafsare, men hon var fortfarande inte där. Jag fick nöja mig med en ersättare som kom och klappade mig. Husse hade nämligen äntligen insett att jag tänkte då inte röra på mig innan jag blivit magkrafsad och gosad med.

På vägen hem så stötte vi på en ilsken grannkatt. Först tänkte jag ignorera skrället eftersom han alltid morrar åt mig. Men så kunde jag inte låta bli att nosa lite. Plötsligt fick kissen frispel och anföll mig. Det blev ett faslig liv när vi jamade och fräste åt varandra. Om det inte varit för att husse hållit tag i kopplet så skulle jag minsann visat var kattlådan skulle stå. *fnyser*

Det slutade med att jag vann. På sätt och vis. Min utbildning som commandokatt tog över och jag intog snabbt grundställningen för busko-rate, “den lugna kattens väg”, kan man väl säga. Det betyder att jag låg bakom en buske och glodde ilsket tills katten masat sig iväg. Ibland så är det bäst att slåss på det tysta sättet.

“Ibland vinner man krig utan att slå ett slag.”

Man kan säga att jag hämtade mitt lugn från katt-chi. Det är den inre styrkan hos oss katter som övar katt-rate, “öppen tass”. Först trodde jag att katt-chi var en överkurs av atscho, men så var det ju då inte.

Ursäkta.

Jag jamar så mycket om ursäkt att jag inte bloggat på min vanliga tid nu ikväll, men det har varit fullt upp förstår ni.

Denna morgon började lite tidigare än vanligt och jag bestämde mig för att ta två varv runt mitt revir. Det var nämligen så att det första varvet blev jag alldeles gosad och kelad med av ena grannen. Som om inte det räckte hade hon besök av en annan tvåbening som också ville gosa med mig. Husse stod utanför deras tomt och trampade runt som en nervös anka. Jag passade även på att undersöka ett brunnslock som låg lite avsides.

“Här ligger brunnslocket väldans undanskymt.”

Efter att ha förklarat att jag är säkerhetskatt för området så fick jag veta att dom ska åka på någon slags konsert i flera dagar. Jag lovade att kolla huset ordentligt när dom var borta.

Det var nu under kvällspromenaden som jag upptäckte att den här lilla krabaten hängandes från en buske ovanför marken. Jag jamade lite med honom och förklarade att han inte skulle vinna nånting på att hoppa. Det krävdes lite diplomati, men det lyckades. Han lyssnade på mig och lovade att tala ut med någon.

“’Nej, gör det inte! Hoppa inte!”

Så har det så klart blivit lite gos med husse. Jag menar, hur kan man låta bli att gosa när han kliar mig på magen?

“Jag har dig husse och jag släpper dig aldrig.” *kurr*

Jag är gosig

Det är säkert! Idag när vi var på gården utanför, så drabbades jag lite av akut gosighet med husse. Vet inte riktigt säkert, men det kan ha att göra med att jag tycker lite synd om honom. Det är tur att man är utbildad stödkatt. Min husse har nämligen drabbats av dåligt samvete för något som hänt för jättelänge sedan. När jag bara var en liten kisse.

“Utbildad stödkatt.”

Husse visste nämligen inte lika mycket då som nu, och han begick diverse fel och behandlade mig lite tokigt ibland. Men jag har strukit en tass över det som hänt och gått vidare. Varför kan inte husse göra samma sak? *suckar*

“Kom husse, så ska du få en puss av mig.”

I vilket fall som helst, så visade jag mig från min bästa sida. Det vill säga, jag låg på rygg och kaninsparkade husse lite. Tänkte att det kanske gick att göra en sån där “kick-start” som jag har hört talas om.

“Tjenare husse! Kom igen nu då. (sparka, sparka)”

“Nu har jag dig allt! (rycka rycka, dra dra) Du kommer inte ur mitt tasshållargrepp med dubbel skruv!”

Men som vanligt fick man ju inte njuta klart i det sköna vädret. Husse hade nämligen ett möte nånstans, så jag fick helt enkelt avbryta promenaden lite tidigare. *fnys, mutter*

Nu måste jag nog gå och vila lite i sängen. Det är så varmt ute att jag blir alldeles svettig i pälsen av att tassa allt som hänt. Vi jamas!

“Puh! Det var jobbigt det här. Måste nog ta igen mig lite.”

Bortskämda

Det säger husse att vi katter är. Men det är väl inte vårt fel om husse plötsligt drabbas av akut dåligt samvete för att han inte ger oss mjukmat? Men så går det när man läser på kattforum att det är bra med mjukmat. Fast man får väl ge tassen upp eftersom han så gärna vill vara världens bästa husse. Godis är mums!

“Inga räkor, men lite nyttigt gräs.” *tugga, tugga*

Så har vi varit ute på promenad jag och husse. Först rymmer husse och är borta jättemånga minuter innan han kommer hem igen och då krävde jag omedelbar patrullering av området. Nu är det ju som så att vädret har varit lite underligt, minst jamat. Det nämligen bara vräkte ner massor med blött, trots att det var helt blått på himlen. Jättekonstigt! Detta gjorde att husse satte på sig sin jacka för att inte bli sjuk om det skulle börja snöa. Det gjorde det inte.

“Husse tog den här bilden när han rymde hemifrån. Vilka moln!”

 

Jag trampade runt bland buskarna och kontrollerade att ingen var bladig av att druckit träsprit. Fast buskarna här verkar vara nykterister allihop. Tur det.

“Hallå där. Tvinga mig inte att ta ett utandningsprov på er.”

Så träffade vi på snälla grannar som hälsade på mig. Observera att det var mig alla hälsade på. Det är ingen som tar någon större notis om den efterföljande flodhästen. Vi träffade en granne som alltid brukar klia mig på magen och säga snälla saker. Ibland oroar jag mig för att bli kattnappad, men då tror jag hennes egna katt skulle jama ifrån.

Men så blev jag rastlös och släpade bort husse därifrån, det är ju trots allt ingen nöjestripp utan ett viktigt uppdrag vi är på. Precis innan vi passerar husknuten så ropar husse att han minsann inte har något att säga till om, utan följer bara med. Bra att han äntligen kommit på det.

Spännande dag

Oj vad jag har haft trevligt idag. Dagen började med att jag gosade husse ur sängen. Det betyder att jag stryker mig mot honom och nosbuffar lite. När han då ska klia mig, så drar jag mig bakåt så han måste komma närmare sängkanten. Efter ett par försök så ligger husse på golvet. *hehe*

Så tillbringade jag större delen av förmiddagen till att spana genom fönstret. Man vet ju aldrig om det kommer någon inkräktare smygandes.

“En säkerhetskatts arbete är aldrig slut.”

“Det gör att andra katter kan känna sig lugna och njuta av livet.”

På eftermiddagen så kände jag mig lite rastlös och jamade en stund för mig själv. Då kom husse med kopplet och frågade lite försiktigt om jag inte ville gå på promenad. Det ville jag ju så klart.

Nu har jag ju inte varit ute på flera dagar, så det blev ett fasligt nosande i alla buskar som fanns. Jag var ju liksom tvungen att få veta de senaste jamen i området.

*sniff, sniff* “Hm, spännande nyheter må jag jama.” *nosa, nosa*

“Vad har ni för spännande att berätta då?” *nosa, nosa*

“Åh, är det inte dagens lunch som springer runt här?”

Vi träffade på en granne som blinkade lite snällt åt mig, så jag var ju bara tvungen att gå och hälsa lite. Oj vad jag blev kliad på magen. Men liksom alla andra som kliar mig, så ryggade hon tillbaka när jag råkade nafsa efter fingrarna. Jag förstår inte det.

Patrullen fortsatte runt hela området och jag fick tillbringa en hel del tid med att återigen markera mitt området. Jag buffade och klöste på varenda buske och varje träd, som jag kunde hitta.

“Agent Sippo här. Jag jobbar på en ny förklädnad.”

“Ibland måste man pröva många olika innan man hittar någon som verkar bra.”

Det var så spännande att jag totalt glömde bort att det fanns skällisar i området. Blev lite snopen när det plötsligt kom en liten och ful sak springandes på andra sidan busken.

“Hörru husse. Har skällisen gått nu eller? Vadå kom och kolla själv, är du inte klok?”

   Vi träffade även på en gammal bekant som smög omkring i buskarna. Först intog jag svansberedskap, eftersom jag inte såg vad det var från början. Men sedan så sänkte jag beredskapen och försökte inleda ett samtal. Men det var dom inte intresserade av.

“Nämen tjenare Stickan. Hur står det till här då?”

Slutligen så testade jag att sola lite på en parkbänk. Jag hittade inget bord där vi var just då. Men bänken var sådär lagom uppvärmd och härlig. Det är skönt att vara katt.

“Så varmt och härligt det är här.” *kurr*

“Ligga och spana på omgivningen är livet.” *gäsp*