Överlevnadshandbok

Kurrjam, jag hittade ett gammalt inlägg från förra bloggen och tänkte dela med mig av denna fankattiska handbok för katter.
 

Att spana

En av mina viktigare uppgifter som säkerhetskatt, är ju att spana och iakttaga  eventuella inkräktare på mitt revir. För att göra detta så är det viktigt att ha grundläggande kunskap.

“Undvik att lämna spår efter dig. Eventuellt kan du ha ett par hundfodral utanpå tassarna, så skällisarna får skulden för eventuella felsteg.”

“Det är väldans viktigt att smälta in i omgivningen på ett bra sätt. Här har jag kattomoflerat mig med ett löv så ingen ska se mig.”

För att verkligen vara underkåverkatt, så kan du försöka skälla lite som en hund av mindre storlek. Även kallad räkbete eller golvmopp. Var dock försiktig så inte någon förvirrad seniår kattnappar dig i tron om att du är hennes chiuwha-wha.

Skuggning

Efter det som hände i går, så har jag funderat allvarligt på att lära mig skugga folk och fä. Det är ju inte alla gånger som man har en stor buske att gömma sig bakom, eller ett träd att klättra upp i. Men jag måste erkänna, att det verkar faktiskt vara en rätt dum idé. Husse ger ifrån sig en sån stor skugga, att även den segaste skällis skulle hinna gömma sig. För att inte tala om de läten husse ger ifrån sig:*host host, snörvel, harkel, atcho* och “&”#% katt vi ska åt andra hållet” är bara ett par av lätena.

“Det här med att skugga var inte så lätt som jag trodde.”

Förutom denna intensivkurs i skuggning, så har det varit mest buskologi. Jag måste ju kolla att allt är klart inför det “otäckt vita” som lär komma snart. *ryser* Har även blivit rekommenderad av Wikki, att plocka fram halskydden till tassarna.

“Tjena grabbar. Har ni gjort er redo för det otäckt vita? Bra, bra.”

Att njuta

Något som vi katter är experter på, är att njuta av tillvaron. Jag tycker inte vi kräver så mycket för att bli nöjda. Vi är ödmjuka djur av naturen. *ahem*

I dag passade jag på att riktigt släpa tassarna efter mig i gräset. Husse var som vanligt måttligt road av att ta myrsteg runt området, men det fick han snällt finna sig i.

“Först behöver man en lagom stor gräsmatta. Storleken av en fotbollsplan bör räcka en stund.”

“Det är förjamat viktigt att ha rätt stil på tassarna när man går. Tassen bör sättas ned, försiktigt men bestämt. Undvik högar som vissa mindre kloka varelser har lämnat efter sig.”

“Om du har en människa i koppel, är det viktigt att snabbt visa vem som bestämmer. Annars kan människan börja ta sig friheter.”

“Hitta gärna en plats med lagom mycket gräs och fäll in benen. Nu är du redo att njuta.” (viktigt: kontrollera vädret först)

“När du vilat klart, så kom ihåg var platsen låg. På så vis slipper du slösa krafter på att hitta en ny nästa gång.”

“Hoppsan, hur hamnade jag här? Ibland så är det inte så viktigt var man vilar, bara man gör det med stil.”

Sippo,
förjamat bra livsnjutare på heltid.

Något är på gång…

Nu börjar jag faktiskt bli lite orolig måste jag jama. Husse ringde till stickisen idag för att boka tid. Jag skrattade tyst för mig själv, eftersom jag vet att det är Snuffes tur att bli stickad i nacken. *rys* Döm då om min förvåning när husse säger i telefonen “…ja han är åtta år…” Vad?! Hursa!? Min nosologiska instinkt varnade mig.

“Här ligger jag och funderar på husses tokiga tilltag.” *mutter*

1. Snuffe är bara 1½ år, inte åtta.
2. Husse har börjat titta lite oroväckande mycket på mig.
3. Husse pratar om försäkring av… uhm, gammal katt.
4. Jag kan inte minnas att jag är försäkrad.
5. Husse har varit lite väl gosig idag.

Alla dessa punkter ger en väldigt oroväckande bild av morgondagen. Det är jag som ska till stickisen. Igen! *snörvel* Men det jamar jag bara, att om det ska stickas nånstans så blir det i husses bakdel. Någon måtta får det vara. *fnyser*
Förresten är jag inte alls gammal. *dubbelfnys*

Så har vi ju varit ute och luftat pälsen lite. Eller jag luftade, husse stod mest och flämtade under ett träd. Jag är lite smått orolig för att han en dag ska bli misstänkt för att vara en snuskgubbe.

“Här kollar jag så husväggen inte håller på att rasa samman.”

“Måste ju undersöka från alla håll och kanter.”

“Då husse inte hade några medaljer att dela ut för mitt arbete, fick jag nöja mig med tredje klassens blomma i selen.” *mutter*

Jag passade även på att köra ett rejält gympapass när vi ändå var ute. Jag vill vara säker på att kroppen är i form för eventuell rymning. Annars så får jag nöja mig med att spänna musklerna.

“Det är viktigt att ta ordentligt med sats från ena hållet. Annars kan man fastna på rygg…”

“..så rullar man över mot andra sidan.”

“Efter rullningen så kurar man samman och slappnar av. Låt morrhår och svans falla mot marken och andas långsamt.”

“Det var allt från Sippo’s rullövning idag.”

Att skutta

Det är väldigt viktigt som katt att vara duktig på att hoppa och skutta. Det krävs mycket avancerad beräkningar och kalkyler för att göra det enklaste hoppet på ett snyggt och kattlikt sätt. Som tur är så är ju vi katter begåvade med ovanligt hög int-älli-gäns. Vi gör alla beräkningar i huvudet och sen så hoppar vi. Här är ett exempel på ett fulländat hopp.

“Först beräknar man avståndet och vindhastigheten.”

“Sedan skuttar man lite lätt upp på staketet. Det är väldigt viktigt att ha tassarna i rätt vinkel, beräknat av vindhastighet och jordens vinkel mot marskatterna.”

“Landningen måste också vara noggrant planerad. Annars blir det lätt att man rasar ner på andra sidan staketet.”

“Slutligen så kontrollerar man att alla tassar har ett stadigt grepp om målet. Passa gärna på att se lagom avslappnad ut. Det brukar imponera på människorna. Gäspa gärna.”

Resten av promenaden var utan några större nyheter. Jag prövade att lägga mig på ett träbord som stod och såg ensamt ut. Tänkte testa om det var så skönt som Katten Gustav säger att det är. Typiskt nog var det ingen sol ute, så den värme som han jamade om, den fanns då inte där. Självklart passade husse på att fota också.

“Det gäller att hålla pälsen snygg hela tiden.”

*kurr, kurr…*

“Hm, ser jag inte något där borta?”

“Väldans intressant må jag jama. Undra vad det kan vara…”

Känner mig blåst

Ja, bortblåst alltså. Husse lurade nämligen i mig att det var tolv grader varmt och solsken. Det hade han förstås rätt it. Men han glömde nämna att det var storm ute. Det är jättesvårt att tugga gräs i lugn och ro, när det blåser runt massa skräp i luften. Tänk om jag skulle få ett brunnslock i skallen. Men som tur är har jag ju min commando-katt utbildning som hjälper mig. Här är ett par bra tips för överlevnad.

“Först använder man sina kattologiska sinnen för att hitta ett tilltalande grässtrå.”

“Sedan anfaller man utan förvarning. Det gäller att få ett bra grepp från början så det inte smiter undan.”

Vi hann även med att kolla in lite träd och växtlighet. Husse har nämligen lite problem med att se skillnad på ett träd och en lyktstolpe. Annars skulle han talat om för mig när jag var liten kisse, att det inte går att klättra upp för lyktstolpar. Istället tog han foton. *fnys*

“Får man ett bra grepp med klorna, så är det här ett gyllene tillfälle att göra ett par tassdragningar upp och ner. Det ger bra träning för framtassarna.”

“Det finns så mycket i naturen som kan vara till nytta. Det gäller bara att veta vad man letar efter.”

“Det var allt för i dag kära vänner. Vi jamas snart igen.”

Ödlan Örjan

Jag letar nu också även efter Ödlan Örjan. Det var Maya tror jag, eller om det var Babsan, som ville ha lite information om ovanstående i spårningsmanualen. Problemet är bara att det verkar vara väldans ödlefritt här ute.

“Örjan? Hoho!”

Instruktioner i att spåra

Uppdateringar och en rapport

Först och främst måste jag varna alla katter; Det kommer massor med vitt! Samtliga katter bör omedelbart söka skydd i närmaste soffa eller mysig garderob. Upplysningsvis har det kommit så pass mycket att det täcker tassarna. Mycket oroväckande.

Passade även på att uppdatera snabbmanualen i spårning. Hittade två nya spår när vi trampade runt i snön. Jag sa åt husse att ta ett par bilder med blixtlådan. Var även tvungen att kolla under buskarna efter ödlespår. Maya har nämligen begärt sådana i handboken. Men det verkar som om de flesta har gått och lagt sig. Alla faktiskt.

Att få uppmärksamhet

Fy katten vad jag har jobbat. Nu har jag tassat om manualen jättemånga gånger, men det blir aldrig bra. Fast det är ju då inte mitt fel, utan det är alla datorer som är elaka mot en stackars katt. Hur som helst, här är det jag lyckats jama fram än så länge.

Följande har nu tassats ner.

Jobbar febrilt med att författa manualen för katter. Men det är tamig jamaren, inte enkelt ska jag säga. *fräser*

Instruktionsbok för katter

Det har tydligen börjat brinna i knutarna som ni tvåbeningar brukar säga. Själv förstår jag inte det uttrycket, för här brinner det då inte. Men i vilket fall, så har jag blivit jamad att skynda mig på med instruktionsboken för katter.

Jag har därför börjat tassa ner det viktigaste i manualen. Exempelvis hur man undviker tvåbenade angrepp, hur man bäst undviker nyp i nackskinnet osv.

Jag har dock vissa problem då tassarna ibland fastnar i tangentbordet. Men med lite tur kanske jag har tassat med det viktigaste till eftermiddagen eller kvällen.

-Sippo, blivande förtassare.