Och där försvann den...

Solen alltså. Den har gömt sig hela dagen, så det har inte varit så lockande med uteplatsen. Dessutom måste jag agera stödkatt åt husse som verkar ha drabbats av någon slags själslig kris. Han hävdar bestämt att det inte är någon fara, men min morrhårs-radar noterar ändå en viss klang i rösten som säger att han inte är riktigt nöjd med dagen.

Så fick jag förresten vår tiokilossäck med torrisar. Men husse diskriminerar mig och ställer säcken ute i förrådet i farstun! Han påstår nämligen att jag har visat mer än en gång, att det inte går att ha maten i skafferiet. Bara för att jag råkade klösa upp ett par påsar och föräta mig en gång... eller tv...tr.. fyra gånger kanske.

Jamarns också!

Vi fick finbesök av gammelhusse idag. Först hälsade han ordentligt på mig, vilket jag blev väldigt glad över, men när han dessutom meddelade att han hade med sig lyxig mjukmat, då blev jag alldeles till mig och tyckte att han var en jamarns trevlig tvåbening.

Tyvärr visade sig att han hade med sig annat också, bland annat två glasspaket som husse nu lagrar torrfodret i. Han (husse alltså) tröttnade på att höra mig försöka öppna köksskåpet varje morgon klockan tidigt. Så nu fyllde han två glasspaket med torrisar till Tindra och mig och ställde sedan ut säckarna i förrådet! Dit ut kan inte jag ta mig. Jamarns så elakt! *sniff*

Dumma glasspaket med dumma lufttäta lock. *mutter*