Vilken morgon

Stackars husse. Först fick han inte sova ut på morgonen, vilket vi katter fick skulden för såklart. Sen när han tömde våra kattlådor, så gick påsen sönder och allt åkte ut över halva badrumsgolvet. Husse muttrade de mest pälsresande saker man kunde tänka sig. Jag blev tvungen att stoppa tassarna i Viskas öron så hon inte skulle höra. Sen gick husse till affären vid åtta för att handla smör. Han kom hem med en massa saker, men inget smör. Det glömde han. Då svor husse och gick sen och lade sig och sov.

Så ska jag berätta att fröken Viska är helt tokig ibland. Hon jagade mig femtisjutton varv runt i lägenheten. Det gick så långt att jag fräste ifrån på allvar när hon blev för närgången. Det funkade i sju sekunder, sen klättrade hon upp i soffan och gjorde en svandykning därifrån och landade i skallen på mig. Milda jam vilken busunge.

Så kan jag skvallra om att husse fick klappa henne lite idag. Han blev jätteglad. Viska blev lite chockad och sprang och gömde sig efteråt.

Avslutningsvis vill jag jama en sång , som min vän Katten Gustav har jamat ihop. Han är ett geni!!
 Jamarns glad midsommar mina vänner!

Små muslingar, små muslingar 

är lustiga att se

små muslingar, små muslingar

är lustiga att se

Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de

Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Nu äter jag upp dig!

Läsa historia

Jag ligger här och fundelerar på olika saker. Jag undrar om det är någon som faktiskt läser gamla blogginlägg. En dag så satte sig husse och jag för att läsa igenom Gustav’s första blogg på Aftonbladet. Vi hade ju följt honom en tid, men hade aldrig läst dom första inläggen.

När vi gjorde det, så blev husse så berörd att det kom massa blött från ögonen. Det var en sådan gripande historia om hur han (Gustav alltså) hade blivit alldeles ensam och övergiven. Jag rekommenderar att läsa historia ibland.

 

Här är hans första inlägg.

Lite historia

Jag tackade ju min kompis Gustav i går, för att han fick min husse att börja blogga med mig. Nea undrade då om jag kunde jama historien bakom det hela.

Det var så här va. Husse fick sin första katt, Simba, för många år sedan och dom blev snabbt vänner. Husse kunde inte ett skvatt om katter, men lärde sig snart att vi var väldigt duktiga på att blogga. Fast på den tiden fanns inte riktiga bloggar och man sa inte en blogga då, utan dagbok på nätet.

Här är Simbas dagbok.

Så har vi ju så klart min första vän, Elvis.
Här är Elvis dagbok.

 

Uppdaterat: 15.37
Det blev något tokigt med ena dokumentet. Men det bör vara åtgärdat nu.

Till Gustav

Jag fick ju en jättefin medalj av Wikki i går. Efter att nosat runt lite, så hittade jag sidan där man kunde skapa egna medaljer.

Egentligen vill jag ge alla mina vänner varsin medalj. Men jag måste ju börja nånstans, och då blir det faktiskt till Gustav.

Utan honom skulle jag inte haft någon blogg. Tack kompis. *svanshonnör*

Min husvägg

Bestämde mig för att tassa lite lugnare i dag. Det tog på krafterna att undervisa i kattomoflage i går.

Så den här dagen tillbringade jag mest längs min älskade husknut. Det kändes skönt att inte behöva stressa runt så mycket, utan bara ta det lugnt och nosa på väggen lite.

Så håller jag även tassarna för att Gustav ska bli bra i tassen igen. Han var ju lite deppig i går. Stackars Gustav. *torkar en tår med tassen* Krya på dig kompis!

*sniffa sniffa, nosa nosa*

Massa bilder

Metros mästerkatt Wikki, bad om att få bilder på mig i full stass. Vad gör man inte för sina vänner? Jag har inte skaffat mig en reflexväst med texten “säkerhetskatt” än, men jag funderar allvarligt på det. Husse gnäller om att min blinkis ger honom huvudvärk och illamående. Själv gissar jag på att han har hårbollar.

“Bäst att kolla staketen ordentligt.”

“Milda morrhår! Vad är det jag ser?!”

“Jaha. Det var bara husses fötter. Äsch!”

Har även passat på att testa hållfastheten i pälsen. Det gjorde jag genom att gå ut genom dörren i full storm. Det blåste så dant att det flög stora grenar i luften och buskarna låg nästan platta mot marken.

Det är verkligen inte lätt att posera i full storm! Får be Gustav att pröva nya danssteg.

Ännu värre

I går jamade jag ju om att det kommit massa blött och sabbat min annars så blanka päls. Jag misse-tänkte att det hade något att göra med Katten Gustav’s antivitt-dans. Han lovade att försöka en ny variant.

Nu på morgonen så var det ännu värre. Nu var det inte blött ute, det var vitt! Det låg vitt på mitt favoritbord där jag brukar ligga och njuta solen när det är varmt. *sniff*

“Nu i somras så var det jätteskönt att ligga på bordet.”

“Men titta hur det ser ut nu! Här kan man ju inte ligga heller.”

Jag tror att alla vi katter måste ta i ända från svanstippen och dansa som galningar för att få bort det vita. Jag väntar med stort intresse på att få höra hur Gustav’s nya dans går till.

Det är inte bara jag som tycker illa om det kalla och vita. Husse svär långa ramsor när han nu måste hålla på och klä på sig massa tröjor och jag vet inte vad. Varför kan han inte bara skaffa päls för?

“Fast lite sol lyckades jag hitta i alla fall.” *spinner*

Fel dans!

Min kompis, Katten Gustav berättade i går att han skulle pröva en antivitt-dans. Men nånstans gick det fel, för på morgonen så kom det blött och det blåste kallt. Jag tror att det blir till att försöka igen. Eftermiddagen var jättefin med blå himmel och en stor sol. Jama om att jag blev fundersam när husse tog vinterjackan. Men efter en liten stund utomhus så förstod jag varför. Det var kallt. Frös nästan morrhåren av mig. Måste köpa morrhårsvärmare.

“Du Gustav, det blev nog lite fel med den där antivitt-dansen.”

Så blev jag lite arg också. Husse stod och pratade med en granne som såg en död katt på stora vägen. Men när hon ringde polisen så var dom bara otrevliga och vägrade hjälpa till och sa att det var vägverkets jobb. Men dom kan väl inte kolla om kissen var chippad eller ej. Nej, polisen ska få en present från kattlådan tror jag.

“Vad skådar mina fagra ögon?”

“Hallå?! Någon här eller? Nähä, inte det inte.”

Som om inte det var nog, så försökte grannkatten smyga sig på min husse. Han tänkte säkert stjäla lite gos från honom. Men då blev jag förfräsat arg och jagade bort honom. Han pep iväg med flaskborstsvans 2.0. Det ska väl lära grannkatterna att ge hundan i min husse. Han är min, hör ni det?!

Trädforskning

Jo, jag har ju så många andra titlar nu, som exempelvis Buskolog, Nosolog, säkerhetskatt, commandokatt mm. Så jag tänkte börja studera till Trädolog, läran om träd. Fast egentligen så är det ju en kunskap som vi katter föds med. Nämn en katt som inte klättrat i träd. Det skulle väl vara Piff & Puff då. Katten Gustav’s husockupanter.

“Hm, en bra stam känner jag. *klösa, klösa* Barken har en bra tjocklek med tanke på trädets läge. Klart godkänt träd.”

Annars har det varit en rätt angenäm dag. Morgonen var rätt skön, även om det blev blött om tassarna. Vi var även förbi min morgonpigge favoritgranne, som givetvis tog sig tid för att krafsa mig här och där, till hennes egna katts förtret. *hehe*

“Vadå blött i gräset? Tror du inte jag känner det din get?! Pröva själv att gå utan skor.” *fnys*

Gräsligare än vanligt

Dumma gräsätare som förstör mina gräsmattor. Jag kan väl sköta dom på egen tass. *fnyser* Nu var gräsmattorna fulla med uschiga gräshögar som gräsätarna hade spytt upp. Hur mysigt var det att trampa omkring i grön gegga som fastnade under tassarna hela tiden?! *örk*

Jag funderade på att be husse kratta ihop allting och lägga i en hög. Men så fort jag bara tänkte tanken, så började husse nysa och få underliga utslag. Jag får nog kratta själv.

“Jag behöver minsann ingen hjälp med gräsmattorna.”

Det hände ju så mycket igår, att jag fortfarande är lite matt i tassarna. Värst var nog om bråket som Gustav var med om. Blev nästan lite orolig för min kompis där.

Så nu tänker jag nog ta igen mig lite. Tycker faktiskt jag gjort mig förtjänt av lite lugn och ro. Måste bara droga Snuffe först så han slutar göra svanskast på mig.

“Leta upp en annan säng husse. Den här är upptagen.”

Beslutsångest?

Det verkar som om naturen har svårt för att bestämma sig för vilket väder som ska gälla. Nu har det blåst i flera dagar och kallt har det varit också. Idag när vi var ute så blåste det först jättekallt och husse var så glad över att han tog på sig ordentligt.

Plötsligt tittade solen och och då blev det hur varmt som helst. Nu stod husse och svor över den tjocka tröjan han tagit på sig. Själv accepterade jag läget och vred ner pälsformaton så det blev lite svalare. Har ibland funderat på om inte husse borde skaffa nåt liknande. Fast han skulle nog se rätt dum ut med ett element fastsurrat på ryggen.

“Dumma sol, bestäm dig nångång.” *fräser ilsket*

Så firar vi ju kattionaldagen idag också. Det var Nea som kom på att vi borde fira en sån. Nu gäller det att vifta med svansarna kära kattvänner. Så om inte det räckte, så fyller Gustav år också. Jag måste jama att jag gläds mer över hans födelsedag än kattionaldagen. Jag önskar Gustav en kanonfin dag med mycket vitfisk och gos.

“Födelsedagskatten. Glöm inte att gratta.” (bilden har jag lånigat från Gustav’s hemsida)

En underbar dag för oss katter

Vilken lycka jag känner i dag. Först och främst för att Puff äntligen har hittats. Gustav har gått omkring med sina människor och letat efter Puff, som saknats i två dagar! Som katt kan jag ju inte göra annat än att klappa tassarna av glädje. Tassa gärna in hos Gustav och läs mer. Men jag och husse var faktiskt riktigt rädda ett tag.

Själv har jag bara legat och dragit mig i garderoben halva dan. Jag orkade inte ens jama upp husse från soffan, utan han fick ligga där och snarka. Är jag inte en snäll kisse? Men sen så blev det dags för patrull.

 

“Vad är det du stirrar på då husse? Aldrig sett en katt lägga tassarna i kors eller?” 

*sniff, sniff, nosa, nosa*

“Så härligt med mycket gräs att tassa runt i. Fast det känns lite som att tassa runt i maten.”

“Jag är inte alls smutsig. Vad svamlar du om nu då?!”

Den här gången så litade inte husse på temperatur mojängen som sa VARMT. Utan husse slängde på sig en skjorta och jacka. Snacka om att han svettades när vi väl kom ut, och för ovanlighetens skull så blåste det inte det allra minsta. Stackars husse.

Men det bästa var nog på vägen hem. Det kom en tvåbening och berömde husse för han var en sån bra kattägare. Jag blev så paff att jag totalt glömde bli förolämpad. Han hade kanske ingen katt och visst därför inte att det är jag som äger husse. Men i vilket fall så fick husse beröm för att jag gick i koppel och inte sprang lös och “skräpade ner” som han sa. Husse blev totalt förvirrad och glömde nästan bort att tacka. Men var det någon som tackade mig för att jag höll koll på husse då? Nä, just det. *mutter*

 

”Slick på nosen till nästa gång kära vänner.”

Noselinos…

Min nosologiska undersökning av området fortsätter. Det är inte helt lätt nu när det börjar springa runt diverse olika maträtter i buskarna. Men jag gör så gott jag kan.

Bland annat hittade jag något väldigt underligt när jag nosade runt min skogsdunge. Någon hade kastat en hel massa med perfekta brödbitar i fyrkantiga former. Lustigt va?

“Vad är detta?! Jaha, brödbitar säger du.
Va, vadå jag får inte röra?”

Husse som är misstänksam mot allt, förbjöd mig att provsmaka. Han tyckte det hela verkade lite misstänkt och var orolig att jag skulle bli förgiftad. Fem gånger försöker jag sno åt mig en brödbit innan jag gav upp. *mutter*

Här nosar jag runt bland löven brevid gräsmattan. Vet inte vad det är som luktar så gott. Men jag känner ett starkt behov av att begrava nosen rakt ner i backen. Jag har fortfarande inte hittat några spår efter Masken Börje. Men Gustav hittade något underligt i sitt växthus. Tappade nästan morrhåren av förskräckelse. Uäck!

“Nej, jag ber inte någon kattbön. Jag letar efter Masken Börje.”

Fullt upp och överfallen

I dag har det gått precis hela dan, som människor brukar säga. Morgonen började något förvirrat då husse ramlade ur soffan klockan jättetidigt. (04:30) Vi katter vad ju glada för det innebar ju en tidig frukost. Trodde vi i alla fall. Husse vägrade nämligen ge oss mat för det var “för tidigt” som han sa. Var väl inte vårt fel att han vaknade för tidigt? Ska vi bli lidande för det? Efter mycket jam från min sida, så blev det en snabb frukost och sedan promenad.

 

“Här kollar jag cykelparkeringen efter
misstänkta cykelnappare.”

Då solen sken så fint så passade jag även på att noggrant kontrollera omgivningen efter Masken Börje. Måste tyvärr meddela att han fortfarande är saknad. Fast med tanke på solen och värmen i dag, så var det nog lika bra. Annars skulle han sett ut som en torr pinne.

“Börje!? Ho-ho?”

“Husse påstår att jag blev smutsig när
jag rullade runt i gräset. Smutsig, jag??”

Promenaden tog väl någon timme. Det sa i alla fall husse. Han påstod nämligen att han höll på att svälta ihjäl. Det hade jag lite svårt att tro på. *sneglar på magen* Ajje, vad slåss du för?!

Det skönaste var när husse satte sig på parkbänken utanför huset. Jag höll som bäst på att nosa runt i buskarna, då jag tyckte husse såg så ensam ut på bänken. Alla andra djur umgås ju parvis nu på våren. Tur att jag är en sån snäll och förstående katt.

“Du, husse. Det är ingen fara.”

“Jag finns hos dig hela tiden..”

*kurr, kurr, kurr…*

“Hm. Hörru, har du godis här inne eller?”

Efter en stund så gick vi in igen. Min plikt som säkerhetskatt och vän till husse, var för stunden slutförd.

Det var på eftermiddagen som det hände en lite otäck sak. Husse såg lite lömsk ut när han tittade på mig. Men jag tänkte att vi hade ju så fin kontakt på förmiddagen, att han skulle ju aldrig kunna göra mig något. Mjaousan, så fel jag hade.

Husse överföll mig nämligen med någon äcklig smörja som han sprutade i nackpälsen på mig. Jag förstod genast att jag blivit besprutad på samma sätt som Gustav blivit flera gånger på sommaren. Dumma husse… Bäst för honom att det verkligen funkar mot såna där fästingar och annat otäckt. Annars ska han få…

 

Jo, här försöker då undertecknad katt inspektera cykelparkeringen. Men den som byggde den, tänkte då inte mycket på oss katter.

Underligt

Jag förstår inte riktigt hur det går till. Men på något sätt lyckades husse ta en massa bilder på mig upp och ner! Nu kommer det säkert hundar från någon slags lobby och skäller om att vi katter inte alls landar med tassarna nedåt varje gång. *mutter*

“Är det därför jag ibland har ont i
morrhåren om kvällarna?”

 
“Så där ja. Mycket bättre.”

“Men hur håller jag framtassen!?
Ser ju ut som en krå-man-tjong, ju.”

Har även utfört lite mer nosologisk undersökning i buskarna.
Men jag har fortfarande inte fått tag i den eller det, som smyger runt där. Funderar nästan på att hyra in hjälp av Gustav. Han har ju erfarenheter från sitt skåp hemma.

*sniff,sniff, nos,nos* “Nähä, fortfarande
ingenting att rapportera.”

 

Patruller fortsatte utan några större missöden. Det var väl en och annan fjäderflaxare “flygus mumsus” som kraxade upp sig. Men så fort jag kom nära så stack dom. Fegisar, jag kan ju inte flyga.

“I jobbet som säkerhetskatt, ingår även
noggranna undersökningar av husknutar.”

Stöd Gustav-fonden.

Funderade igår på att starta en samlingsfond för Katten Gustav. Jag tyckte lite synd om honom då han inte fick vara med och leka med Piff & Puff. Fast på sätt och vis är jag glad över det, för dom verkar mjaousan i mig vara lite tokiga i skallen.

Fast i dag läste jag att han fått njuta av vitfisk, som han gillar så mycket. Så jag antar att fonden får läggas på is tills vidare. Kanske starta en "friskt jamat, hälften vunnet" -fond för nervösa katter. Då skulle jag anställa Chinook som förste sekreterare. *hehe*

Min nosologiska utredning om trädnappning har stått stilla i dag. Jag har haft så mycket annat att göra. Som att sova exempelvis.

Titta vad jag fick!

Jag fick en sån där blogg-award [blågg-awård], av Linnéa som måste vara en förståndig människa, eftersom hon tycker om kattbloggar.
Så här kommer den fina utmärkelsen!
Jag vill tacka alla bloggande katter som visat intresse för min lilla blogg.
Så vill jag skicka ett speciellt tack till Gustav, som var den katt som fick mig att börja blogga igen.
Maya och Babsen, som alltid funnits vid min tass och hejat. Chinook och Chereokee, som nu själva skaffat sig en egen blogg. Det finns så många bloggarkatter att tacka, att jag vågar inte skriva alla, för då kanske jag missar någon. Jag är ju trots allt bara en enkel katt.

Till Gustav, min kattkompis på nätet.

Jag tycker så synd om Gustav. Han har haltat och därför fått husarrest. Jag tycker detta är totalt pälsresande och jag sätter med största glädje en tass på det papper som krävs för att släppa honom fri igen.
Nåväl, han jamade något förut om att han också ville ha lite plast på golvet. Så här skickar jag en bild på plasten, det kanske också funkar. I annat fall får han väl sätta upp fotot på väggen och låtsas lite.

En rulle plast till Gustav.

Inga rättigheter alls.

Usch och fy. Jag var inte på min kattkompis Gustav's blogg och nosade lite. Det var minsann pälsresande saker jag såg där. Hans matte har satt en tratt på skallen på stackaren så han ser ut som en parabolantenn på tassar. Gå in på hans blogg och titta. Stackars stackars Gustav.

Som tur är så skulle husse aldrig göra så mot mig. Inte om han vill ha huden i ansiktet kvar i alla fall.

Annars har det varit en tråkig dag. Husse har bara gått omkring och suckat hela tiden. Till slut så började även jag sucka, men då fick det vara nog. Jag stämde upp till allsång från fönsterbrädan. Efter första versen av "Lilla fågel blå" så kom husse rusandes med den otäckta blomsprutan. Han är ju inte klok ju. Som tur är så har man ju fyra snabba tassar och bra lokalsinne, det var bara att springa in under sängen och gömma sig. Detta roade vi oss med hela eftermiddagen.

Elaka husse. Jag ska stoppa ned hans hand i brödrosten när han sover. *fnyser*