Ordningen återställd

Husse har fått igång datorn igen. Det var riktigt otäckt igår när vi var utan dator, värst var det såklart för mig som inte kunde blogga eller kolla in mina kattkompisars bloggar. Husse tog det inte heller så bra, han låg under hatthyllan och gnagde på en toffel.

Oj vad filmer...

Husse jobbar vidare med sitt jättestora fotoalbum och igår började han sortera bland mina filmer också. Husse tycker nämligen att vi ska vara tillsammans på det stora internetet, så jag inte blir kattnappad eller nåt.
Men jag undrar om han inte börjar ångra sig nu, efter att ha sett hur många filmer jag har gjort sedan jag började blogga 2008. Minst en kattiljon är det! *nickar ivrigt*

Några har han fått ordning på, men vissa av dem vägrar att samarbeta och springer istället iväg och gömmer sig. Som förste säkerhetskatt utsåg jag andre och tredje säkerhetskatt till utredningsutredare. Husse säger att människor gör sånt hela tiden. Utreder om man ska utreda och om den utredningen ger nåt så kan man börja utreda igen. Människor alltså... *himlar med ögonen*

På grund av husses klantighet, samt dåliga minne, så uteblir dagens filmklipp...

Kämpar vidare med bloggen

Husse sitter och går igenom inlägg för inlägg, sedan bloggen började 2008. Det är nämligen så att alla bilder är borta och han måste nu leta upp rätt bild till rätt inlägg och klistra in det igen. Tyvärr är vissa bilder borta, men de flesta är kvar som tur är.

I dag fixade vi.. Eh, husse fixade,ett underligt träd och nästan mordhotad.

Nu är det bara runt 1.000 inlägg kvar... Suck.

Jobbar med Facebook

Jag kämpar för fullt för att få igång en helt egen Facebook-sida. Men det är inte så enkelt alla gånger. Så om det händer konstiga saker, så vet ni varför.

Min andra bok

Jag har ju precis skrivit klart (med husses hjälp) min andra bok. Den blir på 224 sidor och kommer kosta runt 149:- och den här gången ska man kunna beställa den via en vanlig bokhandel på nätet. Det brydde sig inte husse om att ordna med förra boken.

Just nu försöker husse få till ett snyggt omslag, men det är jättesvårt utan bra bilder och program. De flesta bilder tagna med gamla digitalkameror som har mellan 0,2 - 3 megapixel och en darrande kamerarm. Det är väldans svårt att få till det bra då. Husse är ledsen över att han inte kan rita ordentligt, för då kunde han ha ritat oss katter istället för att använda en dålig bild. *suckar*

Här kan man beställa den första boken.

Det går framåt

Ja, nästan i alla fall. Lilla Viska, som hon nu blivit döpt till, blev ju utkörd från sovrummet av elaka husse. Han tyckte nämligen att han var tvungen att ge henne en lite knuff åt rätt håll, så hon inte isoloerar sig för alltid. Efter ett tag började hon nosa runt lite försiktigt och hon höll sig gärna nära mig hela tiden. Husse är tydligen fortfarande läskig, trots att han klappat henne ett par gånger.

Det som verkade bryta den första isen, var när husse försökte mata henne med gottisar när hon gömde sig i ett av köksskåpen. Jag visade då för henne att man kunde äta ur husses hand och att det faktiskt var skönt att bli kliad i nacken av honom. Visserligen får han fortfarande inte röra henne, men hon blev lite modigare. Men hon håller sig som sagt nära mig hela tiden, fast jag blev tvungen att sätta ner tassen lite när hon skulle pussa mig. Det kom lite plötsligt liksom...


Men så hände något fankattiskt. Viska började busa!!

Förresten, husse blev tvungen att köra ut stackars Viska från kattlådan också. Hon hade nämligen bosatt sig där inne och jag var väldigt nödig, men ville inte köra ut henne. Husse såg hur jag tassade omkring oroligt och till slut fick han köra bort Viska. Jama om att det var skönt att få gå på lådan!

Här ligger hon och gömmer sig bakom bordet.

"Hm, vad är det där för rolig pinne?"

Här har husse legat i soffan och fotat, det syns kanske...

Viska vågade sig inte högre upp, för där låg Tindra och surade.

Som avslutning ska jag skvallra att husse glömde mig ute på uteplatsen. Skandal!! Tur att jag fick sticks som tröst. *mutter*

Viktig information: Vår gamla adress kattensippo.com har blivit kidnappad av ett skumt företag. Så den adressen gäller inte längre. Husse försöker fixa en på kattensippo.se men han har lite problem.
Så för nuvarande är det kattensippo.blogspot.com som gäller.

Vägra bloggpaus

Husse säger att han funderar på bloggpaus ett tag, då han knappt orkar att blogga nu när han är sjuk. Men jag sa ifrån och förklarade att det skulle kanske vara bättre att blogga varannan dag bara, istället för varje. Men tar han en bloggpaus, så kommer vi kanske aldrig igång igen och så vill inte jag göra mot mina vänner som besöker mig. *stampar bestämt*

Däremot så tillåter han inte bloggkommentarer på det här inlägget och det är för att han vill försöka komma ikapp de andra kattentarerna.

Jag fryser...

Det sa den här stackars missen som satt utanför vår port på morgonen. Husse skulle bara kasta lite från lådan då han plötsligt hörde ett hysteriskt jamande och när han tittade ner, så såg en översnöad och frusen kisse. Den hade ingen öronmärkning (idioter, hälsar husse) och halsbandet den hade stod det inget i. Det verkade mer vara en del av ett koppel.

Husse började genast att plocka fram kattransporten och stoppade in massa filtar i den, så kissen åtminstone skulle kunna söka skydd från snöstormen. Problemet var bara att den var inte alls intresserad av att gå in och lägga sig där, utan den ville ligga i husses famn.

Husse berättade att han nästan började gråta av förtvivlan. Det är -13 grader och snöstorm ute. Vad skulle han göra? Vi kunde ju inte ta in missen till oss, eftersom jag är väldigt bestämd när det gäller sånt. Men han kunde ju inte heller lämna kissen vind för våg. Så han knackade på i huset och frågade om någon tappat en katt. När det inte gav något, så tog han kissen innanför jackan och gick bort till grannområdet för att se om det var någon där som letade efter sin katt. Husse tänkte att eftersom den verkade ha ett halsband från ett koppel, så kanske den hade rymt från uteplatsen eller från sin människa på promenaden... mitt i snöstormen.

När dom kom fram till ett hus så började katten plötsligt vråla och slet sig från husses famn. Den gick från dörr till dörr och plötsligt stannade den vid en port och jamade som den gjort utanför vår port.

Då fattade husse beslutet att öppna och släppa in kissen. Med lite tur så kanske någon känner igen den i huset. Vi tror  nämligen att vi mött samma kisse i det området på somrarna.

Snälla Skaparkatten, se till att kissen får komma hem igen.

[caption id="attachment_1208" align="aligncenter" width="286" caption="Mjau! Var är min människa nånstans? Jag vill hem. *gråter*"][/caption]

Jamamen.

Rapport från morgonens patrullering

Det var inte det roligaste att tassa ut bland massa vitt och blött elände. Men jag ryckte upp morrhåren och gick med bestämda steg ut för en runda. Det mest intressanta från promenaden var ett par tvåbeningar som stannade och pratade lite med mig. Husse stod lite vid sidan om och trampade.
En nackdel var förstås den hundusling dom hade i koppel. Fast han verkade förstås tämligen ofarlig. Storleksmässigt var han inte mycket större än mig. Fast som vaksam katt intog jag svansberedskap. Man kan ju aldrig vara riktigt säkra när det gäller sådana där skällmaskiner.
Vi hittade även lite spår, och då slog det mig att jag kanske borde tassa ihop en manual i spårning. Jamat och gjort, här är den.