Zzzz...

Zzzzså har det låtit hela dagen. Husse hann knappt dricka sitt morgonkaffe innan han somnade om i soffan. Vid lunch tyckte jag att det var dags att vakna, så jag höll en liten serenad för honom ifrån köket. Diskbänken ger rätt så bra klang vid de höga tonerna. Husse reagerade ungefär som jag trodde, han blev helilsken och började komma med väldigt fräcka anklagelser, men han vägrade prompt att ge oss mat innan klockan 12.00. Det blev väldigt långa 27 minuter för husse. *hehe*
På eftermiddagen hämnades husse genom att fara runt i hela lägenheten med snabeldraken. Det var inget kul alls.

Jag vägrar gå ut!

I dag var jag bara tvungen att sätta ner tassen på allvar. Husse började pälsa på sig dubbla byxor, tröjor och så satte han fast en luva med en fastväxt björn på, på jackan. I denna mundering trodde husse att han skulle kunna locka ut mig. Skulle inte tro det! *pekar tass*

“Gå ut? Är du inte riktigt klok i bollen?! Det stormar ju ute!”

Han började med lock och pock samt fåniga läten. Sedan började han jaga mig med den där förjamade selen, trots att jag protesterade högljutt. Men husse påstod att jag skulle ändra mig och vilja gå ut ändå, två minuter efter han somnat om igen. *fnyser* Vad ska man jama om det? *fnys igen* Nåjam, det blev en vild strid i hallen, men jag gick ur den som vinnare på teknisk knockout. Jag släpade nämligen med mig hela hallmattan ut.

“Jagvillintegåut! Men släpp då! SLÄPP! Somjaghatardignuhusse!”

Det slutade med att vi gick och la oss allihop. Tror husse behövde lite sömn, han har mått lite risigt i dagarna.

Lugna tassar

I dag har det faktiskt varit ovanligt lugnt. Det är nästan så jag blev lite fundersam på om jag tappat hörseln. För att testa denna teori, skickade jag Snuffe på att slita i persiennerna. Min hörsel fungerade alldeles utmärkt, för jag hörde husse bröla åt mig från sängen. “Håll &#¤& !!!” sa han. Varför får jämt jag skulden? Det var ju Snuffe som spelade persiennharpa. *mutter*

“Skyll på rätt katt!”

Annars har jag mest legat och sträckt ut mig på skrivbordet. Vilket förstås inte uppskattades av alla. Mest irriterad blir husse när jag lägger min svans över den där fuskmusen.

“Hur kan man säga elaka saker till lilla söta jag?”

Så skickade vi, eller snarare husse, in en bild till tidningen. Med lite tur kanske Snuffe kommer med i år. Jag var ju med förra året.

Här är länken till tidningen.

Morgonsång

Fy vad husse är tråkig ibland. Här offrar jag en del av min dyrbara tid för att göra morgonen angenäm för honom. Det innebär att jag sjunger vackert och sitter snällt med svansen runt baktassarna och ler. Problemet är bara att jag måste bli av med “morgonrösten” först och det blir man ju bara genom att prata och sjunga lite. Tyvärr uppskattas inte min musikaliska talang klockan 04:30.

Efter 100 meter terränglöpning med husse, så var det dags för morgonritualen. Husse slänger i sig den där svarta sörjan som han kallar kaffe och sitter vid datorn. Till slut måste jag tassgripligen ta tag i husse och släpa honom till dörren. Han är så seg på mornarna.

Den här morgonen så träffade vi på tre skällisar på rad! Jag blev alldeles förbluffad och glömde totalt bort att fräsa. Två av skällisarna var mindre än mig till och med. *spänner bröstet* Fast usch vad närgången en av dom var. Han nosade hela tiden på min husse.

“Hallå där! Vad tror du att du gör med min husse va?!”

Resten av promenaden gick rätt bra. Vi kontrollerade buskagen och min privata skog. Det springer ju runt så mycket löst folk med vrålmaskiner och förstör. *suckar*

“Kan rapportera att skogen fortfarande finns kvar.”

 

Slutligen måste jag ju visa fotot på grannkatten som jag råkade fräsa lite åt igår. Det var faktiskt inte meningen. Det är säkert… Men jag blev så förvirrad av att se en spegelbild på mig själv.

“Grannkatten Mulla. Vilken tjej!”

Fullt upp och överfallen

I dag har det gått precis hela dan, som människor brukar säga. Morgonen började något förvirrat då husse ramlade ur soffan klockan jättetidigt. (04:30) Vi katter vad ju glada för det innebar ju en tidig frukost. Trodde vi i alla fall. Husse vägrade nämligen ge oss mat för det var “för tidigt” som han sa. Var väl inte vårt fel att han vaknade för tidigt? Ska vi bli lidande för det? Efter mycket jam från min sida, så blev det en snabb frukost och sedan promenad.

 

“Här kollar jag cykelparkeringen efter
misstänkta cykelnappare.”

Då solen sken så fint så passade jag även på att noggrant kontrollera omgivningen efter Masken Börje. Måste tyvärr meddela att han fortfarande är saknad. Fast med tanke på solen och värmen i dag, så var det nog lika bra. Annars skulle han sett ut som en torr pinne.

“Börje!? Ho-ho?”

“Husse påstår att jag blev smutsig när
jag rullade runt i gräset. Smutsig, jag??”

Promenaden tog väl någon timme. Det sa i alla fall husse. Han påstod nämligen att han höll på att svälta ihjäl. Det hade jag lite svårt att tro på. *sneglar på magen* Ajje, vad slåss du för?!

Det skönaste var när husse satte sig på parkbänken utanför huset. Jag höll som bäst på att nosa runt i buskarna, då jag tyckte husse såg så ensam ut på bänken. Alla andra djur umgås ju parvis nu på våren. Tur att jag är en sån snäll och förstående katt.

“Du, husse. Det är ingen fara.”

“Jag finns hos dig hela tiden..”

*kurr, kurr, kurr…*

“Hm. Hörru, har du godis här inne eller?”

Efter en stund så gick vi in igen. Min plikt som säkerhetskatt och vän till husse, var för stunden slutförd.

Det var på eftermiddagen som det hände en lite otäck sak. Husse såg lite lömsk ut när han tittade på mig. Men jag tänkte att vi hade ju så fin kontakt på förmiddagen, att han skulle ju aldrig kunna göra mig något. Mjaousan, så fel jag hade.

Husse överföll mig nämligen med någon äcklig smörja som han sprutade i nackpälsen på mig. Jag förstod genast att jag blivit besprutad på samma sätt som Gustav blivit flera gånger på sommaren. Dumma husse… Bäst för honom att det verkligen funkar mot såna där fästingar och annat otäckt. Annars ska han få…

 

Jo, här försöker då undertecknad katt inspektera cykelparkeringen. Men den som byggde den, tänkte då inte mycket på oss katter.

Vilken morgon

Husse skulle i väg till sticktanten igen. Dom hade sagt att han inte fick äta och dricka efter klockan tio på kvällen innan. Inget kaffe fick han heller. Det var en något förvirrad och morgonilsken husse som trampade runt hemma. Någon promenad för mig blev det ju inget jam om heller. Katten att man vågar fråga när han ser så sur ut. Först när han kom hem igen och fick sitt kaffe, så blev han lite norm.. eh, normalare.

“Knappt solen hade gått upp.”

Husse fick också besök av en bekant på förmiddagen. Vi satt och snackade om lite allt möjligt. Jag försökte hela tiden styra in samtalet på kattmat och rätten till att sjunga om nätterna. Men jag blev snabbt nedröstad. *fnys*

Som kompensation så drog jag med husse och sällskap på patrull. Vi kontrollerade flera olika buskar och kottar. Försökte hitta kotten som husse sparkade efter mig förut. Som bevis för att jag är på väg att bli kott-sparkar proffs, menar jag. Men när jag nästan råkade förväxla en kotte med en skällmaskins kvarlämningar, så gav jag upp. Nöjde mig med att nosa på lite växter istället.

“Titta husse. Blommor. Säg efter mig…”

Morgonilskna husse

Vad är det för fel på människor egentligen? Ni sover ju hela nätterna, det är ju då som det är som roligast att stoja och skoja. Jag har haft glädjen att väcka husse runt 4-5 på mornarna i nästan två veckor nu.

I morse tyckte jag han verkade lite segare än vanligt. Kan bero på att han för ovanlighetens skull lyckades stappla till sängen innan han somnade. Jag kände att det var min plikt som trogen huskatt, att väcka slöfocken.

Det gjordes genom att slita i persiennerna och jama på lagom hög volym. Normalt så brukar det komma en strumpa eller toffel flygandes. Dom kan jag normalt ducka utan problem, sen så siktar husse väldigt dåligt. Men den här morgonen så hade husse fuskat lite. Han sprutade nämligen vatten på mig när jag satt i fönstret. Han träffade mig mitt i refrängen på "Tass över sjö och strand" så det blev ett smärre avbrott i uppträdandet. Jag borde kanske anat oråd när husse laddade blomsprutan med vatten i går kväll och ställde den vid sängen. Dumma husse, du ska allt få igen.

Vaknade tidigt.

Vaknade runt 5-tiden på morgonen och roade mig med att slita i persiennerna. Jag ville så gärna titta ut på soluppgången, det är mysigt tycker jag. Tyvärr uppskattar inte husse mina tilltag utan brukar skälla och kasta kuddar på mig. Är man inte snabb nog, så får man garanterat en toffel i skallen. *fräser*

Jag förundras alltid över husses smidighet när han ramlar ur sängen. Vi katter kan ju inte ramla. Husse som var lite smått groggy så här på morgonkvisten, hostade upp lite dunfjädrar från kudden och satte sedan igång och skälla på mig. Då jag inte gjorde någon större ansatts till att flytta på mig, så började han sätta kurs mot fönstret. Han såg minst sagt mordisk ut, min husse

Precis när han var på en armlängds avstånd, skuttade jag ner på golvet och sprang ut i köket. Där satte jag mig tillsammans med Snuffe och påpekade att matskålen var tom. Då gav husse upp och klädde på sig. (tack och lov, våra kattögon är känsliga)

Efter att fyllt matskålar, fixat kattlåda och lite annat, så satte han på kaffe till sig själv. Jag fattade inte riktigt varför. Nu var ju vi mätta och belåtna och ville vila lite på maten. Husse svor ett par ramsor och förbannade allt möjligt. Då vände vi på svansen och la oss i husses säng. Den är verkligen skön att sova i. *purrrr*

En bra elev.

Katten Snuffe har äntligen börjat fatta galoppen. Klockan 05:14 igår morse väckte han husse genom att slänga ett CD-fodral i golvet. Resultatet lät inte vänta på sig. Husse satte sig käpprak på sängkanten och glodde rakt ut. Ett tag var jag lite orolig för att vi orsakat hjärtfel, men så vaknade gubben till liv och jagade oss katter runt halva lägenheten.

Dumma husse, det var ju Snuffe som kastade fodralet i golvet, inte jag. Men som vanligt kan inte husse se skillnaden mellan oskyldig och skyldig. Han hugger oftast efter den svans som råkar befinna sig närmast.

Ska försöka limma fast Snuffes tassar i golvet och sedan lägga en liten hög brevid honom. Mwahaha, katten Sippo slår till igen.

...usch vad elak jag känner mig. Måste nog gå och pussa den lille skrutten på nosen nu.
*tass* sålänge.