Mums!

Husse köpte hem lite mjukmat åt oss, så även vi kan få känna av att det är en härlig helg. Jag tror det är första gången på länge som alla åt ur sina egna matskålar.

Åhhh, Sheba! *slick om nosen*

Glufs. Slafs. Glufs igen. Rap.

Mums

Husse bjussade på mjukmat medan han själv tuggade i sig revbensspjäll. Jag klagade inte.

Sheba.. Mums!

Ge jam.. mej. Je jam.

Alltså, ja menar att jam vill också ha fläskkotlett. Kan jam få en liten bit?

Släpp fläskkotletten husse! Släpp jamar jag!

Mums

Jamarns så mätt jag är. Rap!
Det är helg och det innebär extra gottis i form av mjukmat! Fast egentligen måste husse ge oss mer mjukmat. Mycket mer! Det är nämligen så att vettisen på Valla Djurklinik sa att det skulle vara bra för mina värden och vettisar är förståndiga människor, det vet ju alla. De är väldigt förstående, trots att de sticks i nacken ibland. Jag menar, en vettis som säger åt husse att ge oss mer mat, kan ju helt enkelt inte vara elak. *stampar bestämt*

Mums!

Vi hade ju storfrämmande igår av Gammelhusse och lite andra människor. Gammelhusse kommer vi ihåg extra bra, för han hade Sheba med sig! Tindra och jag fick en burk var. Av någon underlig anledning råkade jag käka 1+½ burk. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till.

Mums!

Ren slappardag i dag. Husse bjöd på mumsig mjukmat, medan han själv tuggade i sig massa godis. Jag försökte tigga till mig en bit, men han envisades med att Daim var farligt för mig. Fnysjam! Skulle jag vara rädd för en godisbit va? Fnysjam igen!

Mums!

I dag kom en tvåbening och hämtade alla dörrar i lägenheten. Jag fattade snabbt tycke för denna tvåbening, för vilken katt gillar dörrar?? Tyvärr visade det sig att han inte skulle behålla dem, utan bara måla om och komma tillbaka senare i veckan och sätta tillbaka dem. Till dess måste husse komma ihåg att dra ner persiennerna i köket varje gång han går på dass, annars riskerar grannen tvärs över att att få se husse sitta på skithuset. Inte säker vem som skulle lida mest av det.

Nåjam, det absolut bästa som hände idag var att husse bjussade på lite god skinka. Han satt och glufsade i sig den ena mackan efter den andra utan att bjuda mig. Till slut ställde jag mig tvärs över mackorna och började vibrera med svansen. Husse blev först lite orolig att jag skulle pinka på tangentbordet, men sen förstod han att det var en kärleksförklaring från min sida och för att visa hur mycket han tyckte om mig, bjöd han på skinka!



Hm, vad är detta?



Åh-håh, skinka!

Går-me' skinka.

Glufs!

Vi svälter

Ack å ve' hur kan detta få ske? *djup suck*
Alltså, vi katter håller tamigjamaren på att svälta ihjäl. Husse har nu äntligen börjat ge oss av den nya och godare maten. Problemet är bara att husse portionerar ut den i väldans små mängder. *knorr* Hur ska en stackars commandokatt respektive säkerhetskatt, kunna bli mätt på endast en full matskål med torrisar? Jag bara undrar! Som tur var så drev denna hunger, Snuffe till att ta saken i egna tassar. Själv övervakade jag det hela från klätterställningen rummet intill.

[caption id="attachment_1120" align="aligncenter" width="225" caption="Hm, va' ere ja' ser? En obevakad matpåse!"][/caption]

[caption id="attachment_1122" align="aligncenter" width="225" caption="Kan det vara... *nosar* Minsann! Luktar det inte Kunglig Kanin?!"][/caption]

[caption id="attachment_1123" align="aligncenter" width="225" caption="Förjamade matpåse! *fräser* Men öppna dig då! *bita bita*"][/caption]

[caption id="attachment_1124" align="aligncenter" width="300" caption="Husseeeee, ja' svelter juh. *krokodiltårar*"][/caption]

[caption id="attachment_1125" align="aligncenter" width="300" caption="Hah! Ja' visste vel att han skulle smelta av mina sorgsna ögon."][/caption]

[caption id="attachment_1128" align="aligncenter" width="300" caption=" Sippo: Bra jobbat lilla gräshoppan. Min din träning har bara börjat. Snuffe: Eh, va? *rap*"][/caption]

Svåra tider

Uppdaterat: Det finns ett filmklipp längst ner.

Det är svåra tider här hemma nu. Husse vägrar ge oss katter ordentligt med mat. Detta gör i sin tur att jag inte kan utföra mina uppdrag som säkerhetskatt i området. Det är lite svårt att smyga på fjäderflaxare och annat när magen skorrar så det hörs lång väg.

“Notera de tomma matskålarna. Inte en smula till oss katter.”

Det var min yngre kamrat och kollega Snuffe, som kom på den brillianta idén att stjäla mat. “Bra katt reder sig själv” heter det ju. Det märks att svälten har satt in, annars skulle jag ju själv kommit på den goda idén. Nåjam, Operation Matpåse inleddes.

Det var under mitt befäl som menige Snuffe besteg matpåsen och lyckades välta den till golvet. Vi insåg att det nu gällde sekunder innan vår människa upptäckte tilltaget och stoppade allt.

Snuffe var först in och roffade åt sig så mycket han bara kunde medan jag gick vakt. Meningen var att om husse kom så skulle jag kasta mig ner på golvet och jama av smärta. Då skulle husse bli orolig och glömma bort Snuffe som låg och tuggade inne i matpåsen. Till slut blev jag tvungen att krypa in och tassligen kasta ut Snuffe från påsen. Jag höll ju på att svälta ihjäl.

Sippo: “Hörru, flytta på svansen och släpp in mig nu.” Snuffe: “Men hallå, jag var ju inte färdig.” Sippo: “Jama lagom och håll utkik efter husse istället.”

Sippo: “Åh så mumsigt. (tugga, tugga, rap) Verkligen gott. (rap igen)” Snuffe: “Men sno dig på. Jag tyckte att jag hörde hu.. Åh, hej husse.”

Snuffe: “Nä, jag har inte sett Sippo i köket. Vadå vad jag har bakom ryggen. En tom matpåse ser du väl. Nej, den rörde inte alls på sig.”

Sippo: *vissel, vissel* “Hm, hörde jag något eller?” *tugg, tugg, rap*

 

Patrullen gick rätt bra trots skorrande mage. Försökte faktiskt hitta egen mat. Vi katter är ju duktiga jägare som alla känner till.

“Först letar man upp en bra plats att jaga på.”

“Sedan påbörjar man infiltreringen av grönskan. Det kan vara en bra idé att binda fast en ormbunke på svansen som kamouflage.”

“Hjälp, jag har gått vilse. Var är jag nånstans?! Husse, rädda mig.”

Här är då filmversionen av min dag. Tassa lugnt kamrater.
-Sippo, nosologisk tassolog.

Stolt

Jag är faktiskt lite stolt måste jag jama. Det kom nämligen ett brev till alla i området om oss katter. Självklart så brydde sig husse inte om brevet, eftersom han visste att det inte gällde mig. *stolt svans*

Jag måste faktiskt hålla med att det inte är så trevligt när det ligger stora högar i mina buskar på mitt revir! *fräser och slår med tassen*

Fast nu har jag ju inte varit ute på flera dagar. Det är fortfarande så förjamat varmt att jag börjar svettas av att flaxa med öronen. Fast idag så följde Snuffe och jag med husse ut på uteplatsen. Där satt vi ett tag och njöt av skuggan och glassen. Den var god.

Den här bilden tog gammelhusse en sommar när han och husse precis fått upp nätet runt uteplatsen. Självklart så rymde jag trots det flera gånger, och tyckte därför jag förtjänade en glass.

Inte mitt fel

Äsch då. Det är väl inte mitt fel om Snuffe har lärt sig lite tricks av mig? Jag kan väl inte hjälpa att jag är en sådan utmärkt lärokatt full av visdom. Att husse och jag sedan har olika uppfattningar om vad som är lämpligt och inte lämpligt att lära ut, det är en annan sak.

Det blev bara en promenad i dag. Husse har varit ovanligt grinig och ovillig att ställa upp. Det höll nästan på att gå illa när jag satte mig på soffkanten och jamade lite gulligt i örat på honom. Han har en rätt snabb höger. Tur att man är snabb.

När vi väl var ute så njöt vi av solen båda två. Fast det som intresserade mig mest var dessa små gömmor längs buskarna. Jag vet fortfarande inte vem som gömmer små matbitar där, men det smakade gott. Husse fick totalt frispel när jag för femte gången, tvärvände och gick tillbaka till matplatsen. Han lockade med godis så jag skulle glömma bort gömstället. Det funkade tills jag tuggat klart, sen gick jag tillbaka.

Mitt i allt kom det ett par tvåbeningar också. Först var jag lite reserverad, men efter att den ena lockat ett tag, så lät jag henne klappa mig. Det var ingen dum idé, hon var en mästerlig klappare och magkliare. Husse stod och skröt om hur gosig och snäll jag var. Så lät det minsann inte för ett par ögonblick sen. *mutter*

Vi avslutade rundan med att sitta på vår parkbänk en stund och njuta av vädret. Husse hade som vanligt med sig godis som han bjöd på. Men det jag tror han gillade mest, det var att det var jag som sprang till bänken och satte mig. På så sätt så visade jag att jag verkligen uppskattar våra stunder tillsammans.

“Tittut husse.”

Efter vår sittstund så drog jag med gubben ett varv till i området. Självklart kunde jag inte låta bli att smaka lite till på maten i gömstället. Men då fick husse nog och fuskade. Han bar mig hem till porten och bönade och bad att vi skulle gå in. Då gav jag upp. Snacka om kränkande.

Så är det ett par bloggarkompisar som blivit lite kränkta också. Det var någon som sa dumma saker på deras blogg, så nu är dom lite ledsna. Värst är att dom inte verkar vilja blogga längre. Så tassa gärna in där och ge en tröstande nosbuff, så dom känner att vi riktiga kompisar, fortfarande finns kvar och uppskattar dom.

Vi känner medlidande och sorg.
Så måste jag jama lite allvar också. En bloggarkompis har gått bort. Han har rest till Regnbågslandet. Vi tar ett farväl av en kompis, men välkomnar att han nu inte längre är sjuk, utan leker hela dagarna i Regnbågslandet. Vila i Frid Aragon. *honnör med svansen*

Skinka är mums!

Vilken lyckans katt jag är i dag. Husse gjorde sig ett par smörgåsar vid lunch och jag tyckte själv det skrek lite i magen. Så jag tassar till min matskål, men inte en smula finns det där. Inget! *slår med tassen* Jag påtalade detta för husse med ilskna mjaou och vift med tassen, men han vägrade att ge mig mer.

Då kom förstärkning från ett minst sagt oanat håll. Snuffe hade hoppat upp på diskbänken och börjat smaska på husses smörgåsar. Till slut så fick husse nog och slängde ner två bitar till oss utsvultna katter. Nu går jag och smakar på skinkbiten med jämna mellanrum. Snuffe ville även ha smör på sin, sa han. Tokiga katt.

“Mums. Gott, gott.”

*slurp, slick, slick..*

Men trots denna fina lunch så fortsatte det vita att ramla ner utanför. När jag väl vågade mig ut en sväng på eftermiddagen, så fick jag massa snö i nacken av en dum buske. Då ville jag in igen.

Ha en förjamat kurrande helg med mycket gos och gott.
-Sippo.

Mjölk e gott

Jag vet att jag inte borde. Men hur ska en katt kunna motstå ett glas med mjölk som bara står där på bordet? Jag gillade inte kattmjölken som husse köpte nämligen, så vad gör man inte för att få sig en tass med mjölk? I bland händer det att jag spiller lite, fast det får husse ta hand om.

Mumsigt gräs

Husse har jobbat i över en vecka med att odla kattgräs. Han började med att följa instruktionerna som sa att dom skulle förvaras mörkt. När det inte funkade så kastade han instruktionerna och satte formerna i köket. Plötsligt så ploppade det upp jättemycket gräs. Jag råkade nämligen se det i går när jag nosade runt i mitt misshandlade kök. Jag blev jätteglad, för kattgräs är verkligen mums ska jag säga.

Tyvärr så tyckte husse att det skulle få växa ett par dagar till, så vi inte sliter upp gräset tillsammans med all jord. Vi testade det en gång och la resterna i husses säng. Det uppskattades inte alls. Nu väntar vi med spänning på att det ska växa klart så vi kan få mumsa i oss allting. mmm... godis.