Slaget om soffan fortsätter

Det är en hård kamp om vem som ska få använda soffan. Husse påstår att det är hans soffa, vilket vi katter såklart bara skrattar åt. Hans soffa, vilka tokigheter.

De' e min såffa.

Tindra: Åkäj, vår såffa då.
Sippo: Hyggligt av dig.



Vad nu då? Hjälp! Jag ser inget, husse fuskar!

 

Sådärjam, mycket bättre.

Jag såg något

Sitter här nu på morgonkvisten och tittar ut genom fönstret. Plötsligt såg jag något som rörde sig utanför fönstret. Jag började direkt skälla ut inkräktaren. Tyvärr såg jag inte riktigt vad det var, men jag misstänker att det var en fjäderkotlett.

Sippo: Såg du, Snuffe?! Snuffe: Mjaou mjaou! Självklart gjorde jag det. Sippo: Du såg vad det var för något va? Snuffe: Självklart! *fnyser* Sippo: Jaha? Snuffe: Vadå jaha? Sippo: Vad var det för något då? Snuffe: Ehhh. Det jamar jag inte. Du först. Sippo: Ehm, nej nej. Du måste jama först vad du såg. Snuffe: Nehe. Det måste jag inte alls. Sippo: Joho! Det måste du visst. Snuffe: Nehe! Sippo: &#&¤&! *hotar med tassen*

“Jag tänker då inte jama för Snuffe vad det var jag såg.” *mutter*

Har ingen häst…

Ibland har jag funderat på att be husse om en häst. Inte för att det är jobbigt att gå på egna tassar, men tänk så mycket snabbare jag skulle kunna kontrollera mitt revir, för att inte tala om hur tufft det skulle se ut när jag rider iväg i solnedgången.

Fast å andra sidan så tror jag att husse skulle få rätt rejäla problem med att hålla takten. Han har ju problem redan nu stackaren.

Sheriff Sippo tassar bort i solnedgången…

Så blev det flämtvarmt idag också. Då passade jag på att tvinga ut husse. Han såg alldeles för mätt och belåten ut. Efter en liten stund ute så började han svettas och såg allmänt dålig ut. Själv mådde jag toppen och nosade på allt jag kom åt.

*sniffa sniffa, nosa nosa*

“Hm, varför rakar dom bara halva gräsmattan för? Underligt.”

Spännande dag

Oj vad jag har haft trevligt idag. Dagen började med att jag gosade husse ur sängen. Det betyder att jag stryker mig mot honom och nosbuffar lite. När han då ska klia mig, så drar jag mig bakåt så han måste komma närmare sängkanten. Efter ett par försök så ligger husse på golvet. *hehe*

Så tillbringade jag större delen av förmiddagen till att spana genom fönstret. Man vet ju aldrig om det kommer någon inkräktare smygandes.

“En säkerhetskatts arbete är aldrig slut.”

“Det gör att andra katter kan känna sig lugna och njuta av livet.”

På eftermiddagen så kände jag mig lite rastlös och jamade en stund för mig själv. Då kom husse med kopplet och frågade lite försiktigt om jag inte ville gå på promenad. Det ville jag ju så klart.

Nu har jag ju inte varit ute på flera dagar, så det blev ett fasligt nosande i alla buskar som fanns. Jag var ju liksom tvungen att få veta de senaste jamen i området.

*sniff, sniff* “Hm, spännande nyheter må jag jama.” *nosa, nosa*

“Vad har ni för spännande att berätta då?” *nosa, nosa*

“Åh, är det inte dagens lunch som springer runt här?”

Vi träffade på en granne som blinkade lite snällt åt mig, så jag var ju bara tvungen att gå och hälsa lite. Oj vad jag blev kliad på magen. Men liksom alla andra som kliar mig, så ryggade hon tillbaka när jag råkade nafsa efter fingrarna. Jag förstår inte det.

Patrullen fortsatte runt hela området och jag fick tillbringa en hel del tid med att återigen markera mitt området. Jag buffade och klöste på varenda buske och varje träd, som jag kunde hitta.

“Agent Sippo här. Jag jobbar på en ny förklädnad.”

“Ibland måste man pröva många olika innan man hittar någon som verkar bra.”

Det var så spännande att jag totalt glömde bort att det fanns skällisar i området. Blev lite snopen när det plötsligt kom en liten och ful sak springandes på andra sidan busken.

“Hörru husse. Har skällisen gått nu eller? Vadå kom och kolla själv, är du inte klok?”

   Vi träffade även på en gammal bekant som smög omkring i buskarna. Först intog jag svansberedskap, eftersom jag inte såg vad det var från början. Men sedan så sänkte jag beredskapen och försökte inleda ett samtal. Men det var dom inte intresserade av.

“Nämen tjenare Stickan. Hur står det till här då?”

Slutligen så testade jag att sola lite på en parkbänk. Jag hittade inget bord där vi var just då. Men bänken var sådär lagom uppvärmd och härlig. Det är skönt att vara katt.

“Så varmt och härligt det är här.” *kurr*

“Ligga och spana på omgivningen är livet.” *gäsp*

Stolt

Jag är faktiskt lite stolt måste jag jama. Det kom nämligen ett brev till alla i området om oss katter. Självklart så brydde sig husse inte om brevet, eftersom han visste att det inte gällde mig. *stolt svans*

Jag måste faktiskt hålla med att det inte är så trevligt när det ligger stora högar i mina buskar på mitt revir! *fräser och slår med tassen*

Fast nu har jag ju inte varit ute på flera dagar. Det är fortfarande så förjamat varmt att jag börjar svettas av att flaxa med öronen. Fast idag så följde Snuffe och jag med husse ut på uteplatsen. Där satt vi ett tag och njöt av skuggan och glassen. Den var god.

Den här bilden tog gammelhusse en sommar när han och husse precis fått upp nätet runt uteplatsen. Självklart så rymde jag trots det flera gånger, och tyckte därför jag förtjänade en glass.

Lugnt

Har inte hänt så mycket idag faktiskt. Var ute på förmiddagen med husse för att kontrollera reviret. Men det verkar som om mina insatser har börjat göra nytta. Inte ett endaste intrång finns att rapportera. Det måste ju betyda att min status har uppnått en sådan nivå att ingen kommer och jamar gräl med mig. Det känns rätt skönt måste jag jama. Husse blir så nervös när jag fräser åt andra katter.

“Här kollar jag buskaget i grannområdet.”

Självklart passade jag på att testa ett par nya parkbänkar och träbord. Men då solen höll sig borta när vi var ute, så fick jag inte testa bordsvärmen den här gången heller. *mutter* Men en dag så ska jag ta solen på bar gärning när den ligger på träbordet utomhus. Då ska jag verkligen njuta!

 

“Här sitter jag och poserar för husse. Ser ni
att jag har kopplet liggandes bredvid mig?”

 

“Hm, är det inte något som rör sig där borta?”

Mitt arma revir

Vad är det för fel på folk och fä egentligen? Här kämpar man för att upprätthålla ordningen i området och så traskar det omkring massa okända katter som fullkomligt ignorerar mig. *mutter*

Sippo: “Hallå där lille vän. Har du tassat vilse? Ska farbror Sippo hjälpa dig att hitta hem igen?” Arg Kisse: *fräs, vrål, spott, fräs igen*

Sippo: “Jamen ursäkta då. Jag ville ju bara hjälpa.” Arg Kisse: *Vrål, spott, fräs, mera vrål*

“Ska det vara på det där viset, då kan du sitta där och sura.”

Helt utan anledning så intog han attackläge och började hota mig med både det ena och det andra. Blev ju alldeles chockad över det jag hörde. Så jamar man verkligen inte.

Så hann man ju inte mer än 10-20 tasslängder då jag såg nästa krabat ligga och dra sig på en av parkbänkarna. Fast nu hade jag fått nog av ohyfsade katter, så jag gick bara förbi utan att hälsa.

“Nähä du, nu hälsar jag inte längre på ohyfsade tölpar.”

Ibland undrar jag varför jag bemödar mig med att hålla området under uppsikt, när mitt jobb som säkerhetskatt inte uppskattas. Så när jag kom hem igen så satte jag Snuffe som fönsteroperatör. Det betyder att han fick ligga i fönstret och glo ut ett par timmar.

Snuffe: “Menige Snuffe rappoporterar att inget haj heent häj ute. Men om ja’ se’ någon, skulle jag springa runt i cirklar och ropa på jälp, eller skulle jag spela död?” Sippo: *tassen över ansiktet* Argh!

Solkatt och intrång

Nu förstår jag vad en solkatt är. Det är en katt som funnit sin plats i solen. *tassen för pannan* Vad tänkte jag på egentligen?

“Här ser ni en riktig solkatt.”

Annars har det varit lugna tassen i dag. Var ute med husse på morgonen och luftade pälsen. Tyvärr lurade solen husse att det var varmt och skönt. Det var det inte…

Det har varit en faslig trafik här vill jag säga. Först en skällis som kom släpandes på sin matte i koppel, på min gräsmatta! Så sprang jag på två grannkatter på gården.

Jag var lite inspirerad av Katten Gustav’s mod, och ställde mig därför nos mot nos med skällisen. Typiskt nog så blev husse så förvånad att han glömde att fota. *mutter* Men jag svär vid mina morrhår, jag var så nära skällisen att jag kunde nysa den i ögat. Till slut så gick både skällis och människa i väg. Husse klappade mig på magen och sa att jag var en duktig kille. *stolt*

Katterna var en annan historia. Den ena av dom blev så skräckslagen när han såg mig, att han började skrika i högan sky. Detta gjorde husse lite nervös, han var nämligen orolig att vi skulle anmälas för mordhot på katt.

Den andra katten kände jag minsann igen från tidigare. Fast den här gången smet hon in i buskarna vid huset. *mutter, mutter* Värst av allt var att kattens matte, min magkliare, trodde att jag flirtade. Sånt håller inte jag på med. *fnyser*

Tillit

Det var under min dagliga nosologiska undersökning av buskarna, som jag såg en bekant svans sticka upp bakom en sten. Först trodde jag att jag såg i syne. Men nähä då. Det var grannkatten som återigen smugit sig in på mitt revir. Jag satte upp högsta gallopp och med husse hängandes som en vimpel i kopplet, spurtade jag efter svansen.

Det visade sig ju faktiskt vara samma kattfröken som jag busade lite med för ett par dagar sedan. Jag sprang efter henne för att förklara att jag inte var arg utan bara ville leka lite. Hon var inte ett dugg intresserad av att leka. Hon sprang in under bilarna på parkeringen och där under ville jag inte krypa. Får väl skicka ett jamogram nästa gång och förvarna.

Så har jag undersökt ett par underliga växter som klättrar på träplank och annat. Hade gärna fortsatt undersökningen, men husse var lite orolig att jag skulle sno in mig och fastna. *fnys*

“Klättrande växter. Verkligen underligt.”

Så har jag givetvis njutit av solen och smaskat massor med gott gräs. Fast nu börjar det bli lite problematiskt att hitta gräs utan massa flygfän i. Jag har då ingen större lust att ha humlor bland grönsakerna.

“Mums, namnam.”

“Jamen det var ett fasligt fotande. Låt mig bara dra in tungan först.” *klick* “Låt mig dra in tungan först sa jag!”

Så hände något underligt. Det var när vi satt på vår parkbänk som husse plötsligt släppte kopplet och började fota istället. Han litade på mig att jag inte skulle smita. Det gjorde jag inte heller.

“Mig kan du lita på husse.”

Så måste jag ju nämna att mitt revir utökats lite. Nu så kontrollerar jag även den stora vägen en bit bort. Så att det inte är några brummisar som försöker smyga sig in i området alltså.

“Här står jag dagen lång och vaktar mot inkräktare.”

Ha en försvansat trevlig helg kära vänner. Tassen så länge.
-Sippo, områdeskatt.

Nosologi – del 2

I dag har jag verkligen fått använda mina morrhår och nosologiska kunskap.

Det började egentligen i går, då jag tog en kvällspromenad vid garagen. Jag såg nämligen en massa konstiga insekter och jag vet inte vad, som man annars inte ser. Tyvärr så stördes jag konstant av husses tjatande på att vi borde gå in. Efter en timme så gav jag upp och vi flyttade oss någon meter innan jag sittstrejkade igen. Det var viljornas kamp, och jag segrade. Husse stannade ute med mig ett tag till innan vi gick hem. Men jag lovade mig själv att jag skulle återvända morgonen därpå.

Ungefär vid klockan tidigt jagade jag upp husse ur sängen. Snuffe hjälpte också till genom att slita i persiennerna. Han har varit en riktigt duktig elev. Problemet är att det är fortfarande jag som får skulden fast det är han som sliter. *mutter*

Först drog jag med husse till samma plats som igår kväll. Men nu fanns det inga roliga insekter där. Jag beslutade att vi skulle ta en runda runt garaget för att kontrollera färgen på väggarna. Det var då jag upptäckte lite saker. Bland annat gräsfläckar.

“Min ofelbara nos hittade detta.
Fläckar med gräs=Gräsfläckar. Eller?”

 

“Vad i hela Fräslunda?! Det otäckt vita har
kommit tillbaka. Spring husse. Spring!”

Efter en närmare nosologisk undersökning, så konstaterade jag att det inte var något farligt. Bara något skräp som människor har kastat i buskarna. Puckon!

“Passade även på att kontrollera områdets
lyktstolpar. Har hört att vissa av dom kan
bli lite på lyset.”

 

På kvällen drog jag med mig husse på ytterligare en promenad. Den här gången gick för att kolla andra sidan av området. Självklart tog jag ett kortare träningspass i min skog. Men det verkar ha blivit en faslig trängsel där nu. Det luktar både det ena och det andra. Tror jag måste trappa upp patrulleringen i skogen lite. Får kanske sätta upp en skylt eller nåt.

“Här kontrollerar jag min skog.”

Efter avklarad skogspromenad så tänkte jag faktiskt att jag skulle pröva Gustav’s träningspass. Rullade ett par varv för att liksom kolla läget.

“Hm, hur var det han sa nu då?”

“Var det vänster-höger, eller tvärtom?”

Jag kände mig väldans nyttig när jag körde mitt pass. Efteråt så var det dags att gå hem och äta och vila lite inför helgen. Vem vet vad som kommer att hända…

Intrång

Högsta svansberedskap råder för närvarande. Jag noterade nämligen två inkräktare som släpade runt sina människor på mitt revir! Jag noterade svansföring och andra kännetecken. Om jag ser dom utan sina människor, ska jag ta ett allvarligt jam med dom. Fast värst var väl inte intrånget i sig. Det värsta var att en av katterna blev buren av sin människa. *fnys*

 
“Jag ser er allt… (mutter, fnys)”

Vid närmare eftertanke så utgör dom troligen inget hot. Jag menar, vilken katt finner sig i att bli omkringburen som ett barn, när andra katter kan se?! Inte jag i alla fall.

När jag precis var på väg in genom dörren, så såg jag en annan inkräktare och där var det ingen tvåbening med heller. Snabbt som ögat vände jag på tassen och satte efter den lilla gynnaren. Husses protester struntade jag i. När jag kom fram så hade han sprungit och gömt sig i buskarna. Allt är husses fel.

“Hallå, vart tog du vägen?”

Vidare kan jag rapportera om spår efter brummisar på min gräsmatta. Jag antar att den var där för att sopa undan dom sista spåren efter människornas trädnappande. Jag är på min vakt.

“Hur hände detta utan att jag märkte det?”

Snö igen

Det kan inte vara sant! Jag är så förfräsande trött på allt vitt som dimper ner i tid och otid. Må Skaparkatten klösa sönder alla möbler som finns där det vita skapas. *morr*

“Nej! Inte mera vitt nu igen. (snyft)”

Hur kan det komma vitt när det är flera plusgrader ute? Jama om förvirrande. Här tassar man runt och njuter av den lilla värme som finns, så plötsligt ramlar det ner massa vitt i skallen på mig.

Jag hann i alla fall med att kolla mitt nya revir i skogen. Den här gången såg jag då inga inkräktare som jag gjorde sist. Jag var väldigt noga med att kontrollera samtliga träd och grenar. Det springer ju så mycket löst anhang ute nu så.

*sniffa, sniffa* *nosa, nosa*

“Hupp! Här gäller det att vara smidig.”

Men på vägen hem fick jag nästan en chock. Vi träffade på min tvilling! Husse var tvungen att kolla upprepade gånger att jag verkligen satt kvar i selen.

“Vad i hela Jamarholmen?! Det är ju JAG!”

Försökte sträcka fram en tass för att hälsa. Men uppenbarligen trodde husse att jag skulle äta upp kraken, för han började rycka i kopplet och sa åt mig att låta bli. *mutter*

Får väl skicka en efterjamning på internet…

 

“Vem var det som jamade att sommaren var här?! Stryk ska han få.”
-Sippo, frustrerad och kränkt katt.