Kort rapport

Det har inte hänt så vidare mycket i dag, så det blir en kortare rapport än vanligt. Vädret är fortfarande blåsigt och elakt. Jag jamar och fräser åt molnen, men dom fortsätter ändå att komma hitåt och sedan kasta massa blött på mig. *sniff*

Försökte även fånga en flaxande mumsbit också, men på grund av husse så misslyckades “operation flax”

Självklart var vi en sväng i min skog och kollade också. Men jag såg ingenting misstänkt, så vi gick hem igen.

“Kom nu husse. Det är inte farligt med lite skog.”

“Vad jamade jag? Helt ofarligt. Eh, vad är det som rör sig där..?”

Lyckad jakt

Det är kanske inte så stort byte, men det är mitt!

Husse fuskade

Vi hade precis kommit hem från morgonpromenaden och jag hade som snabbast sprungit på lådan, då husse tycker att han förtjänar lite vila. Utan att ens rådfråga sin katt, så slänger han sig i soffan och somnar nästan direkt. Detta kunde jag självklart inte tåla.

Jag ställde mig därför vid dörren och jamade högt och anklagande, så han verkligen skulle förstår hur illa behandlad jag kände mig. Men då skrek han bara åt mig att vara tyst. Men självklart så vägrade jag och började dessutom sjunga en klagosång. Då fuskade husse och satte på den där vrålmaskinen som blåser kalluft. De vrålar så högt att den överröstade mina jam. Jag hade förlorat och gick och skämdes i badrummet. Dumma husse, han fuskade ju.

Som tur var fick jag en promenad lite senare på eftermiddagen. Det var då jag såg en flygande mumsbit alá fjäril. Jag var på god väg att fånga den då plötsligt kopplet tog slut. Allt går emot mig idag. *surar*

 

När vi nu ändå jamar om jakt och hussar. Här kommer Simon’s Cat!

God jaktlycka

Var ute och jagade fjärilar idag. Kunde bara inte motstå dom fladdrande mumsbitarna, så jag skuttade elegant upp i luften och tog mig en. Självklart kollade jag att det inte var Fritjof som jag tuggade på. Lyckades faktiskt fånga två stycken, så det har varit en bra dag idag.

“Mwaha, nu har jag dig allt.” *tugga tugga. rap*

Fjädrar också!

Inget vidare väder i dag, det jamar jag bara. Tog med husse ut på morgonen för att lufta pälsen. Då slog det mig att jag precis avinstallerat min varma päls “fluff 7.0” för att det började bli så varmt ute. Jag var tvungen att kompensera för den kalla blåsten genom att vrida min nos 17,7mm syd-sydost med nordlig riktning för den ostliga vinden. Då blev det genast bättre.

På vägen hem så hittade jag något intressant i ett par buskar. Var ju genast tvungen att undersöka det hela lite närmare. Men då började husse protestera för att han frös. *mutter*

“Vilka konstiga fjädrar husse. Det här
måste komma från en sällsynt fågel.”

Han nämnde även någon om påskfjädrar, men jag tror att han bara lurades. Han vill ha berömmet för att ha hittat en sällsynt fågel, helt för sig själv. Men jag ska minsann visa vem som jamar sist…

Husse löper amok!

Han har blivit totalt bäng i bollen. Nu får inte ett löv, grässtrå, stenar, pinnar och förvirrade gäss, vara ifred. Han springer runt med sin blixtrande måbiiiltelefon och fotar allt han ser. När inte ens vägskyltarna får vara ifred, då måste jag sätta ner tassen. Fast ibland blir det rätt roliga bilder.

“Ehum, hur gick det där till då?”

Som om det inte räckte med att han fotar allt i sin närhet, så sätter han sig i brumbrum och sticker iväg utan ett ord. Han var borta jättelänge och när han kom hem så berättade han att han tagit jättemånga bilder ute i skogen. Hur hyggligt var det att sticka till skogs utan mig?!

Fast å andra sidan hatar jag ju att åka brumbrum…

Annars händer det inte så mycket. Utredningen om trädnappning fortsätter. Jag försökte släpa in en par fjäderflaxare till förhör. Men husse skrämde så klart bort dom. Nästa gång ska jag ta med mig ett foto på en nyvaken husse. Då dör dom av chocken.

Tass på er alla.

Jag misstänker brott

Min ofelbara nosologiska nos, har upptäckt något fruktansvärt. Det var när jag passerade en av mina många platser där jag brukar stanna till på promenaden, som jag snabbt insåg att det var något som inte stämde. Som vanligt så tar det ett tag innan man märker det mest uppenbara. Det har varit en trädnappare i farten!

“Så här ser brottsplatsen ut.”
	“Här är det förmodade offret.”

Jag misstänkte redan från början att det var något underligt med dom underliga markeringarna. Man ska lite på instinkten, det sa alltid mamma, eller om det var husse. Hm.

Jag försökte starta en utredning, men blev snabbt motarbetad av husse som stod och drog i kopplet. Det blev inget vidare förhör. Det enda jag fick ur kräket var “krax, krax, KRAAAX (vingflax) krax.”

“Den misstänkte. Herr Fjäderflax.”

Jag ska vid tillfälle starta en fullständig kattologisk undersökning. Detta är ett brott som måste klaras upp. Vad ska jag annars klättra upp i? Fast först måste jag samla kraft.

“Jag måste samla kraft inför utredningen.”

Klart väder

Var ute på en promenad mitt på dagen. Det var jättefint väder. Solen sken och fjäderfäna satt och busvisslade i buskarna. Ärligt jamat börjar jag bli orolig över deras intresse för mig. Jag är faktiskt inte en sån sorts katt. Dom kan väl för Jamlunda hålla sig till sin egen sort?!

“Sluta vissla åt mig!”

Medan jag jobbade med att säkra min husknut för andra underliga djur som smög runt i området, så passade husse på att roa sig lite. Hoppas jag inte får skulden för att ha “taggat” eller vad det nu heter.

“Husse roade sig med snön han med.”

Katten Snuffe har återhämtat sig bra efter gårdagen. Han visar inga tecken på jamtraumatisk stress. Som den kattolog jag är så har jag konstaterat att han är utom all fara och beräknas återgå till fönstertjänst inom nån dag. Faktum är att jag tror han simulerar lite. I går bet han nämligen mig i svansen. Det är nåt skumt här.

“Simulant katt?”

Fint men kallt

Äntligen har lite sol tittat fram. Blev så till mig i tassarna att jag bara var tvungen att rycka bort husse från TV’n och gå på promenad. Vi tog vår vanliga väg till platsen där gräset är som mumsigast. Lite av det otäcka vita har nämligen försvunnit precis där jag vill äta.

“Hm, jag ser nog allt lite smarrigt gräs på andra sidan snön.”

Väl över den otäcka snödrivan, så lyckades jag hitta en grön plätt där jag började tugga. Tyvärr började det springa massa människor där, så jag blev lite nervös och gömde mig under en buske. När folkvandringen var över så hade jag tappat aptiten.

“Nähä, nu vill jag inte vara kvar här längre. Mors.”

Aptiten kom dock tillbaka när jag såg en hel skock flygande mumsbitar sitta och häcka i ett träd. Jag jamar på heder och samvete, dom sitter där bara för att retas. Dom vet att jag inte kan ta mig upp i trädet med husse i släptåg. Dumma flygfän.

“Hm, den här stenen ser bra ut.”

“Hoho, någon hemma?”

“Vad glor ni på va? Fega fjädervippor.”

“Nähä, nu vill jag nog gå hem igen.”

 

Så känner jag att jag måste påjama att det inte finns mer i boken att ge ut nu. Husse slutade nämligen skriva på den för ett antal år sedan. Det har bara blivit någon sida då och då. Men nu funderar han på att skriva klart den helt. I så fall kommer jag jama för att den ska läggas ut här på min blogg.

Jag önskar alla katter en trevlig helg med mycket  kärlek och gos.
-Sippo

Söndag igen

Åter igen är det Söndag. Det är i alla fall vad husse säger. För mig spelar det ingen större roll då jag inte märker någon skillnad. Tror inte ens husse gör det.

Nu i helgen så ramlade det ner sånt där otäckt vitt igen. Jag som precis hade tagit av mig halkskydden på tassarna. *suck* Det var inte så kallt, men attans blåsigt. Man kan lätt gradera blåsten med hjälp av husses öron. När dom tagit en glödande röd färg, då är det jättekallt. *hehe*

Först höll det knappt på att bli en promenad. Någon hade parkerat en otäck brum-brum utanför porten. Jag ville direkt gå in igen, man kan ju inte lita på dom där sakerna. Men precis när vi ska gå in, så kommer det någon ut genom dörren. Jag blev livrädd och sökte skydd bakom närmaste buske. Kattans sätt att skrämma en stackars katt så där.

“Jag sitter inte alls här bakom busken.”

Då ingången var blockerad, var det bara att ta sig i pälsen och bege sig iväg i kylan på en patrull. Först var jag tvungen att springa tre varv runt busken, medan jag funderade på vilken väg vi skulle ta. Men sen bar det av i rask takt. Tass-takt, kan man säga.

“Hm, vi går åt det här hållet.”

“Kom igen nu husse. Ett, två, ett, två…”

Det var fler än jag som var ute och luftade sig. Det satt i vanlig ordning en hel skock flygande mumsbitar i träden. Jag började göra mig i ordning för en attack, men husse skrämde bort fåglarna. Tror det räckte med att han tittade på dom så fick dom hjärtfel.

“Sitt inte och skratta åt mig.”

Plötsligt hör jag ett dovt brummande. Jag misstänkte först att det var en brum-brum som kom smygandes genom området. Men hur jag än tittade så såg jag inget. Plötsligt tittar jag upp mot himlen. Då förstod jag att klockan var slagen. Mumsbitarna hade fått förstärkning…

“Vad ända in i Fräslunda? Vilken konstig fågel!”

Jag intog genast svansberedskap och började tassa in under närmaste buske för att kolla läget. Jag misstänker att den där brummande jättefågeln bara spanade inför det verkliga angreppet. Husse påstod att det var ett “flygplan” men det litar jag minsann inte på.

Jag var så chockad över fjädervippornas osportsliga sätt, att jag totalt ignorerade en katt som låg och smög i buskarna vi gick förbi. Vet inte vem som blev mest snopen. Katten eller husse.

“Jag orkar inte bry mig om dig katten.”

Det tog någon timme innan vi äntligen kom hem igen. Jag ville gärna vara ute i ytterligare ett tag. Jag var inte så säker på att brum-brum utanför porten var borta än. Men när vi väl kom fram så försvann den precis när vi kom.

Efter en väl förtjänt skål med… smulor, så kollade jag hemmafronten. Det var ingen större förändring från när jag gick ut. Katten Snuffe håller fortfarande på att gömma sig bakom husses plastblomma.

Fast det är nog lika bra. Dom två nya plastväxter husse köpte till fönstret, har Snuffe tagit beslag på som sin personliga grönsaksdisk. Snacka om att få magproblem.

Dikt uteblir på grund av väntande luftangrepp...

-Sippo

Frost

På grund av husses slapphet så har jag missat att informera världen om vad som hänt. Men här kommer en uppdatering.
Vad är det för fel med vädret egentligen, va? Ena dagen är det fint och skönt ute, dagen efter ser man grannkatten klamra sig fast vid en lyktstolpe för att inte blåsa bort. Själv är jag ju väl förankrad vid husses sida. Men det hjälper inte när vinden kommer från fel håll och blåser rakt in under svansen. Kallt!

Fåglarna här i området har börjat ta sig i kraxen allt mer. Jag har dagligen fräst och jamat åt kräken, men dem sitter bara där på hustaken och lyktstolparna och kraxar åt mig. Detta har blivit ett allt större problem. Funderar på att köpa stege i kattstorlek och klättra upp på hustaken och banka fjädrarna av  dem.

“Ensam stod jag mot flockens krax passa dig fågel, snart är det dags att slå dig på näbben ditt fräcka fä då går det snabbt, du hinner ej…mä” -Sippo, katt med frostskadad poetisk ådra.

Många mumsisar

Först en snabb rapport om gårdagen. I går fick vi veta varför en av grannkatterna förföljer oss om kvällarna. Hans matte sa att han älskar ficklampor. Det förklarar varför han ligger och smyger i buskarna. Trodde ett tag att han var en sån där snuskkatt som man hört jamas om och han var ute efter mig. *skak, darr*
Så till dagens barvader.

Blev försvansat irriterad i dag när vi var på promenad. Hela luften var full av flygande mumsbitar. När jag såg ett gäng sitta i ett träd, då kunde jag bara inte hålla mig längre.

Tyvärr lyckades jag inte fånga någon. Men det är kanske inte så märkligt när man har en tvåbent elefant att släpa på.

Utöver detta så har jag även uppfunnit ett nytt yrke för mig.   Nosolog.
“Katt med begåvad nos som spårar upp saker och händelser.”

“Kallt om tassen trots värsta stassen. Med nosen i backen får jag fågelskit i nacken…”
-Sippo, frustrerad katt.

Mobbad katt

I dag var det inget kul att vara jag. Först var det så tråkigt väder, att jag inte ville gå ut alls. Blev lite orolig och kände med tassen på pannan, om jag börjar bli sjuk. Men så var inte fallet. Så då måste det vara vädret.
När vi väl kom ut på eftermiddagen, så tog det inte lång tid innan jag såg en otäck fågel i ett träd. Det var en sån där farlig sak som Gustav varnade mig för.

Först försökte jag ignorera fjädervippan, men den var så uppnäbbig att jag inte kunde behärska mig. Till slut gjorde jag en kattrusning och klättrade upp i trädet så fort jag kunde. Typiskt nog så hoppade den fegisen upp två grenar, samtidigt som husse vägrade ge mig mer koppel. Jag anar fulspel bakom kulisserna. Till slut satt fjäderfät och skrattade och pekade vinge åt mig. Jag är en mobbad kisse… "En mobbad katt jag är i dag, men i morgon jag tar dig med nya tag.” -Sippo, filosofisk och mobbad katt.

Trädklättring

I dag bestämde jag mig för att ta ett ordentligt träningspass med husse. Vi började med att gå fram och tillbaka utanför porten. En del kanske tror att jag hade beslutsångest, men jag tränade bara upp husses lokalsinne. Sedan tog vi ett par varv på gräsmattan. Där övade jag terränglöpning genom buskarna. Husse uppskattade inte alls att få grenar i ögat. Varför ska han ha dom där för?

Det var när vi kom på andra sidan garaget som det blev riktigt intressant. Det vimlade nämligen av flygande mumsbitar. Jag kunde inte bara hålla mig, utan var tvungen att springa upp för ett par träd. Normalt så brukar husse dra i kopplet så jag inte kommer ända upp, men den här gången var han inte snabb nog.

När jag väl var uppe, så var det inga problem att bedriva spaning mot mumsbitarna. Det var en mumsbit som vägrade att fly. Jag spanade länge och började sedan smyga mig framåt. Jag var verkligen imponerad av modet hos den lilla fjädervippan.
Det var först när jag hade lugnat mig lite, som jag insåg misstaget. Det var ingen mumsbit jag smög på, utan ett dumt löv som fladdrade i vinden. Borde väl blivit misstänksam eftersom den varken lät eller luktade.

Jag ser dig allt, lilla mumsbiten..

Här gäller det att smyga.

Men vadjam?? Ett löv??!!

Efteråt var jag så generad att jag inte ens brydde mig om att jama åt husse att sluta skratta. Det är inte lätt att vara katt alla gånger ska jag säga. Fast värst var det på vägen hem. Jag hittade nämligen en mumsbit på marken. Eller snarare, resterna av den. Givetvis ville jag undersöka saken närmare, men husse fick frispel och släpade bort mig. Förstår mig inte på husse i bland.

Nämen titta! Lunch.

Pigg morgon

Efter gårdagen så trodde jag att husse skulle ligga och sova en evighet. Men så var det inte som tur var. Han vaknade faktiskt samtidigt som solen tittade fram. Lite stel verkade han när han gick upp, och jag vet inte om det var husse eller soffan som knakade.

Jag lät husse ta lite av det han kallar morgonkaffe. Men efter han druckit minst en halv kopp, så jamade jag om en morgonpromenad. Husse var oväntat energisk och kastade strumpor efter mig. Tråkigt nog hittade han en hel påse för ett par dagar sedan, så nu har han hur mycket som helst att kasta efter en stackars katt.
Vi gick ett par vändor ute på gården. Mest för att markera min närvaro för eventuella inkräktare och brunnlocks-nappare.

Vi hade inte varit ute länge då husses näsa och öron, började bli så röda att jag blev bländad. Han uppskattade inte alls blåsten utomhus.
När jag kom bakom ett av mina hörn, så fick jag lite av en chock. Det hade flyttat in hur många flygande mumsbitar som helst. Det bara kryllade av dom små kräken.

Jag började genast smyga mot maten, men husse sabbade allting genom att vara lika smidig som en förkyld elefant. Då gav jag upp. Ingen idé att försöka när husse går och blåser i näsan så det låter som en hel orkester. Dumma husse. 

Shh. Vi måste smyga, husse…

Husse frisk igen!

Yay! Husse har äntligen återhämtat sig från vad det nu var han hade. Detta innebär ju för mig att jag kan uppdatera min blogg lite.

Jo, i måndags då så släpade ju husse med mig på promenad runt lunchtid. Tyvärr hade ju bängbollen glömt att ladda kameran, så han kunde bara ta bilder, inte tanka dom till datorn. *fnys*

Men nu när han återhämtat sig från sin "svåra" sjukdom, så tyckte jag det var dags att lägga upp bilderna.

Här spanar jag in i buskarna efter att ha hört ett misstänkt prasslande. Jag försökte få husse att släppa mig, men det ville han inte gå med på alls. Så jag fick nöja mig med att nosa längs ytterkanten på buskarna. *sniff sniff*

Här har jag klättrat upp på den lokala parkbänken, i jakt på en bättre utkiksplats. Tyvärr var det något fjäderfä som lämnat ett visitkort på bänken. Dom har ingen respekt alls för andras saker. *fnyser*

Så självklart så en liten filmsnutt på mig när jag kontrollerar min sida av husknuten.

Husse är värdelös på att patrullera. Det skulle kunna springa förbi en hel skock flodhästar och han skulle inte märka nåt alls.

Flygande mumsbit

Såg en sån smaskig fågel ute på tomten. Han hade fastnat lite i nätet som husse satt upp för att hålla oss katter inspärrade. Nu var det en stackars fågel som fastnade där istället. Jag erbjöd mig snabbt att springa ut och rätta till problemet. Men husse slog igen dörren mitt framför nosen på mig. *fnys*

Sen såg jag igenom fönstret hur husse höll på att fjäska med fjädervippan. Inte nog med att han klappade skrället, han pratade med den också. Till slut sätter husse fjäderfät uppe på vår spalje, i hopp om att den ska flaxa iväg. Själv satt jag och hoppades på att fönstret skulle gå sönder så jag kunde ta mig ut och äta... err, jag menar, spela kort med pippin. *mums*

Efter 10 minuter satt fågeln fortfarande kvar på samma ställe. Husse började nu bli panikslagen. Mitt erbjudande att sköta problemet, vägrade han att lyssna på. Tråkmåns. Till slut springer husse ut i tofflorna och runt tomten för att komma åt skrället. Precis när husse greppar den lilla besten, så börjar den flaxa som en tokig och smäller till husse mitt i trynet. Vi katter höll på att garva ihjäl oss, vi visste ju hela tiden att den bara spelade sårad.

Sen spenderade husse en evighet med att fota besten från alla vinklar. Det kan ju vara en okänd art, och då blir husse kändis. Det blir nog bra, då kan han kanske skaffa en stege så han slipper braka rakt in i buskarna nästa gång han ska klättra efter fåglar.