Jag vägrar gå ut!

I dag var jag bara tvungen att sätta ner tassen på allvar. Husse började pälsa på sig dubbla byxor, tröjor och så satte han fast en luva med en fastväxt björn på, på jackan. I denna mundering trodde husse att han skulle kunna locka ut mig. Skulle inte tro det! *pekar tass*

“Gå ut? Är du inte riktigt klok i bollen?! Det stormar ju ute!”

Han började med lock och pock samt fåniga läten. Sedan började han jaga mig med den där förjamade selen, trots att jag protesterade högljutt. Men husse påstod att jag skulle ändra mig och vilja gå ut ändå, två minuter efter han somnat om igen. *fnyser* Vad ska man jama om det? *fnys igen* Nåjam, det blev en vild strid i hallen, men jag gick ur den som vinnare på teknisk knockout. Jag släpade nämligen med mig hela hallmattan ut.

“Jagvillintegåut! Men släpp då! SLÄPP! Somjaghatardignuhusse!”

Det slutade med att vi gick och la oss allihop. Tror husse behövde lite sömn, han har mått lite risigt i dagarna.

Vita parkbänkar

Var ute på en kort patrullrunda. Tro på katten att det kom massa otäckt vitt. Jag tassade säkert fram i det vita, medan husse gick på tå för att inte halka. Vis av erfarenhet så höll jag mig en bit ifrån.

“Du kan hoppa på brunnslocken husse. Då halkar du nog inte.”

Jag passade även på att kontrollera mina parkbänkar. Men dom var nästan lite svåra att hitta bland allt det vita. För att hjälpa efterkommande, så markerade jag bänkarna. På så sätt så är det ingen som kan snava på dom. Bra va?

*trampa trampa trampa (skaka av tassen) trampa trampa…*

Så! Commandokatt Sippo rapporterar att markering av bänk är slutförd!” *svanshonnör*

Morgonpromenad i det vita

Möttes av ännu mer vitt när jag gick ut på morgonen. Dessutom så hade det kommit ner underkylt otäckt blött under natten vilket snabbt förvandlades till otäckt halt.

“Akta fötterna husse. Det är väldans halt här.”

Vi gick en halv sväng igenom mitt skogsparti. Men efter att husse fått sjuttielva grenar i ansiktet, så blev han sur och ville gå ut. Det var en dum idé eftersom vi precis hade klarat oss igenom alla grenar. Nu blev vi ju tvungna att gå igenom allt igen. För andra gången hördes husses ljuva stämma över skogen, som skrämde slag på det lilla djurliv som fanns kvar.

“Om man tittar noga husse, så ser man lite grönt under det vita.”

På vägen hem hände något sannerligen underligt. Jag halkade. Har i skrivande stund fortfarande ingen aning om hur det gick till, men plötsligt släppte höger baktass. Underligt. Värst av allt var att husse såg det. Så nu får man väl höra talas om det hela vintern. *mutter*

Otäckt vitt

Tog en något försenad morgonpromenad och fick en mindre chock när jag kom ut. Visserligen hade mina morrhår och svansradar varnat mig för att det kunde vara otrevligt ute. Men jag var tvungen att se det med egna ögon. Vägarna var vita!

“*Hua! Jama om vitt ute.” *hutter*

“Det otäckt vita förvirrar synen. Tyckte precis jag såg en älg i skidoverall. Mystistiskt…”

Vit morgonpromenad

Min morgonpromenad blev något försenad, för husse var tvungen att avkalkylera kaffebryggaren, eller hur det nu var. Han påstod att kaffet smakade gammal skosula. Underligt smaksinne han har husse.

Det första jag upptäcker är åverkan på mitt skyddsobjekt. Det finns inga vittnen, men husse gissar att det var dom “hjärndöda idioterna” som vrålade i huset hela natten. Jag var tvungen att tassgripligen hålla fast honom i soffan, för annars skulle han sprungit ut i bara kalsongerna och härjat. *ryser*

“Notera att dörrmattan ej ligger som den ska.” *morrar ilsket*

När vi äntligen kommit ut så kom nästa chock. Det hade kommit otäckt vitt under natten! Självklart blev jag orolig för att mitt revir tagit skada och startade genast en nosologisk undersökning av området.

“Kan rapportera att det är KALLT här.” *hutter*

“Åh nej. Min skog har också blivit vit.”

“Bäst att klättra upp här så man får en ordentlig koll på läget.”

“Det ser rätt okej ut. Då hoppar jag ner igen.” *duns*

Förvirrad

Jag vet inte riktigt vad det var med mig i morse. Jag låg och vilade mig på tvättmaskinen och väntade på att husse skulle dricka upp sitt morgonkaffe så vi kunde gå ut. Men när han väl hade klätt om, då tappade jag all lust för en promenad. Husse stod och pratade med mig en stund. Frågade om jag hade en medelålderskris eller liknande. Jag förklarade för husse att en katt har aldrig kriser, den har bara mindre välplanerade situationer som den självklart ändå är beredd på och klarar att hantera utan problem. Plötsligt hade jag selen på mig och blev utsläpad på gatan. *mutter*

“Jag kan bara inte bestämma mig för vilken buske jag ska nosa på. Men sluta stressa mig då.”

Väl ute så kunde jag inte bestämma mig för åt vilket håll jag skulle. Så det slutade med att jag sprang fram och tillbaka mellan två portar på innegården. Då och då stannade jag till och nosade på en buske.

Till slut tröttnade husse och tvingade mig att gå vidare. Då började jag fotvandra mellan två buskar istället. Husse såg nu ut att vara väldigt nära ett sammanbrott.

Det blev ett par varv runt grannhusen och sedan en sväng över parkeringen, där jag kontrollerade alla strecken. Efter denna avancerade övning så bestämde jag mig för att gå in. Självklart ändrade jag mig när jag stod vid ytterporten. Där stod jag och velade tills husse hade fått en lagom illröd färg i ansiktet.

Förstår inte varför människor hetsar upp sig så dant. Gör som oss katter och ta det lugnt istället.

“Gör som mig husse. Men nu blir du så där röd i ansiktet igen…”

Morgonpromenad

Tittade försiktigt ut genom porten i dag. Till min stora glädje hade fråsten försvunnit och det var inte längre iskallt ute. Jag ville vara riktigt säker på att allt var som det skulle och intog därför spaningsläge uppe på spaljén.

“Allt klart åt det här hållet. Inget otäckt vitt i sikte.”

“Allt ser okej ut åt det här hållet med. Nu kan vi gå in igen med gott samvete.”

Kallt

Var ute på en snabb morgonpromenad. Kan rapportera att det var förjamat kallt och så var det sån där fråst överallt. *hutter* Nu tänker jag gräva ner mig i husse säng och stanna där.

“K-k-kallt husse. Jag f-f-fryser.”

Masken Börje

Jag har till min stora glädje samt ännu större förvåning, stött på Masken Börje på min morgonpromenad. Han låg och latade sig mitt på gatan och verkade inte alls vara i form. Jag blev lite orolig och gick fram och petade på honom lite försiktigt med tassen.

Det visade sig att Börje hade festat lite väl hårt under natten och var därför lite trött. Han hade hittat ett par burkar öl som låg och skräpade i några buskar. Så han tog sig ett par stycken och blev lite på lyset. En lysmask, kan man säga.

“Hörrö du Börje. Du ser verkligen inget vidare ut kompis.”

Dessutom hade lyckats komma i gräl med en annan mask. Av det Börje berättade så handlade det visst om vem som var den största latmasken samt bästa ansiktsmasken. Tydligen hade den andra masken, som hette Sven-Bert förresten, blivit direkt hotfull och sagt att han nästa gång inte skulle nöja sig med att Börje hängde med läppen, utan skulle hänga på andra vis med.

Så nu är Börje lite rädd och vill inte visa sig mer än nödvändigt. När jag frågade om han fiskade efter hjälp, då blev han totalt tokig och hoppade rakt ner i ett hål i marken.

Var det något jag sa?

Senare ska jag berätta om vad jag hittade under min nosologiska undersökning. Fast det blir i eftermiddag.

Tassen!

Morgonpromenad

Tog en stärkande promenad här på morgonkvisten. Solen sken, skatorna kraxade för full hals och det var sån där otäck fråst ute! Höll nästan på att göra en ofrivillig frivolt när jag skuttade upp på mina utkiksplatser.

“Mjaousan! Jama om skönt väder ute. Lite kallt kanske.”

Så hände det nåt otäckt också. Jag hade tjatat ett tag och till slut så öppnade husse dörren och då fick jag en rejäl chock. Utanför stod städtanten med sin otäcka vagn. Den låter jättemycket och jätteläskigt när den rullar. *ryser*

Jag blev så rädd att jag höll på att tappa pälsen när vi var tvungna att ta oss förbi den för att komma ut. Sen började dom förfölja oss också. Till slut gömde jag mig bakom ett par buskar och väntade på bättre tider.

“Nej! Jag är inte rädd, bara försiktig.”

Löööv me!

Så tänkte jag på min dagliga morgonpromenad. Det var för omväxlingens skull husse som släpade ut mig i det blåsiga vädret. Jag var lagom intresserad av att få massa blött och blåst i pälsen. Men husse ville så gärna testa sin nya leksak.

Efter ett tag så glömde jag bort det dåliga vädret och koncentrerade mig på alla roliga löv som blåste omkring. Jag kände en otrolig önskan att sjunga lite.

“Hm, här var vi visst lite bladiga.” *hehe*

*sniffa sniffa, nosa nosa*

*vissel, vissel* “Löööv me tender löööv me true…”

Jag var faktiskt så upptagen av alla löv, att jag totalt glömde bort att bete mig som en riktig säkerhetskatt. Det var lite pinsamt när jag plötsligt upptäckte flygfän på området. Men jag återhämtade mig snabbt och jamade ut dom efter noter!

“Hallå där! Ge katten i min gräsmatta era fjäderbuskar!”

Mååål!

Jag måste blivit biten av en sån där sportfluga, eller vad det kallas.  Under vår morgonpromenad så var jag bara tvungen att dribbla lite och då lyckades jag göra flera mål. Tyvärr så fick husse bara med ett.

I går så gjorde jag även ett par kattrusningar upp i träden. Vet inte vad det är med mig. Försenade vårkänslor?

“Jag är så snabb att husse inte hinner med att fota. Tjohooo!”

Trädforskning

Jo, jag har ju så många andra titlar nu, som exempelvis Buskolog, Nosolog, säkerhetskatt, commandokatt mm. Så jag tänkte börja studera till Trädolog, läran om träd. Fast egentligen så är det ju en kunskap som vi katter föds med. Nämn en katt som inte klättrat i träd. Det skulle väl vara Piff & Puff då. Katten Gustav’s husockupanter.

“Hm, en bra stam känner jag. *klösa, klösa* Barken har en bra tjocklek med tanke på trädets läge. Klart godkänt träd.”

Annars har det varit en rätt angenäm dag. Morgonen var rätt skön, även om det blev blött om tassarna. Vi var även förbi min morgonpigge favoritgranne, som givetvis tog sig tid för att krafsa mig här och där, till hennes egna katts förtret. *hehe*

“Vadå blött i gräset? Tror du inte jag känner det din get?! Pröva själv att gå utan skor.” *fnys*

Buskologi och skogspromenad

Morgonpromenaden var helt okej, om man bortser från att det mulnade på lite väl snabbt. Var orolig för att det skulle komma blött i pälsen. Då jag nu har uppgraderat till Fluff, så tar det ett tag att torka. Men vi hade faktiskt turen att klara oss.

“Här står jag på min sten vid parkeringen och njuter av solen.”

Jag tyckte det var dags för en rejäl uppdatering av mitt revir i skogspartiet. Det var ju ett tag sedan man var där och kollade. Det finns så mycket annat att njuta av på sommaren. När det sedan kommer massa vitt så är skogen fortfarande grön och härlig. Nåjam, nu gällde det att markera alla träd ordentligt, så jag får ha dom i fred under vintern.

*klösa, klösa, klösa… krafs*

“Solen når alltid in i min skog, även när det är vitt ute.”

På vägen hem så tyckte jag att det var något som rörde sig i ett par buskar. Snabbt drog jag dit husse för att undersöka.

“Hm, såg jag inte något som rörde sig där inne?”

“Nog katten rörde det sig allt. Bäst att kolla ordentligt.” *nosa nosa, sniffa sniffa*

Trots noggrann buskologisk undersökning, så hittade jag inte ett jota. Hoppas inte att jag blivit drabbad av katt-sjukan eller nåt.

Morgonsång

Fy vad husse är tråkig ibland. Här offrar jag en del av min dyrbara tid för att göra morgonen angenäm för honom. Det innebär att jag sjunger vackert och sitter snällt med svansen runt baktassarna och ler. Problemet är bara att jag måste bli av med “morgonrösten” först och det blir man ju bara genom att prata och sjunga lite. Tyvärr uppskattas inte min musikaliska talang klockan 04:30.

Efter 100 meter terränglöpning med husse, så var det dags för morgonritualen. Husse slänger i sig den där svarta sörjan som han kallar kaffe och sitter vid datorn. Till slut måste jag tassgripligen ta tag i husse och släpa honom till dörren. Han är så seg på mornarna.

Den här morgonen så träffade vi på tre skällisar på rad! Jag blev alldeles förbluffad och glömde totalt bort att fräsa. Två av skällisarna var mindre än mig till och med. *spänner bröstet* Fast usch vad närgången en av dom var. Han nosade hela tiden på min husse.

“Hallå där! Vad tror du att du gör med min husse va?!”

Resten av promenaden gick rätt bra. Vi kontrollerade buskagen och min privata skog. Det springer ju runt så mycket löst folk med vrålmaskiner och förstör. *suckar*

“Kan rapportera att skogen fortfarande finns kvar.”

 

Slutligen måste jag ju visa fotot på grannkatten som jag råkade fräsa lite åt igår. Det var faktiskt inte meningen. Det är säkert… Men jag blev så förvirrad av att se en spegelbild på mig själv.

“Grannkatten Mulla. Vilken tjej!”

Blåsigt värre

Blev lite smått chockad när husse plockade fram kopplet en timme tidigare än vanligt. Jag visste att det var en timme tidigare, för att solstrålarna hade ännu inte nått till det fjärde mönstret från höger, på tapeterna. Vi katter kan ju liksom inte läsa  klockan. *ahem* Så fort vi kom utanför huset så höll jag nästan på att tappa morrhåren i blåsten.

“Här gäller det att klamra sig fast, för att inte blåsa bort.”

Husse påstod att det var som storm på öppet hav. Han borde ju veta då han seglade en del som ungra… ungrare? Ah, yngre, heter det. Aj! Nu slåss han också. *duckar*

Men trots den starka blåsten så tog vi en rejäl sväng i området. Mina sinnen var på helspänn. Tänk om vi hittade en kattkollega som blåst bort i stormen. Nu gjorde vi ju inte det, men jag hittade en dörr som stod öppen. Funderade ett tag på om jag skulle stänga den. Men husse sa åt mig att låta bli. Det fick bli en nosologisk undersökning istället.

“Ska dörren verkligen vara öppen? Jaha, då låter jag väl den vara det då.”

“Taket över cyklarna sitter fast fortfarande. Bra, bra.”

Jag måste ge husse en uppskattande nosbuff. För trots att han huttrade och frös som hundan, så började han inte släpa mig hemåt, utan jag fick nosa vidare i egen takt.

“Du husse. Jag vill bara jama att jag uppskattar våra promenader. Du vet väl att du betyd… Vad var det?!” *lystrar*

“Något rör sig här borta. Det måste undersökas.”

Annorlunda start på dagen

Nu har det hänt något underligt. Jag måste ha blivit påverkad av astro-nåmiska störningar. Jag gick mest och funderade på ingenting, då plötsligt husse gör sig redo för promenad. Jag hade totalt glömt bort vår åbligatåriska morgonpromenad. Lite genant var det allt när husse kom viftandes med kopplet och ropade “promenad”. *skäms*

Astronomiska störningar månne?

Promenaden blev smått virrig på grund av detta och inte blev det bättre av att det åkte runt en gräsätande brummaskin som förpestade omgivningen. *ryser* Dessutom gick det runt tvåbeningar med några slags verktyg som dom använde till att mörda buskarna med.

“Vad görs med mina stackars buskar? Är ni inte kloka?!”

“Här uppe i trädet, känns det lite säkrare.”

Vågar knappt tänka på hur eftermiddagen kommer att bli. Jag tror nog att det blir att följa i husses fotspår. Då kan man känna sig säker så länge han inte trampar snett. Men gör han det, hör man hans svordomar lång väg.

“Jag håller mina tassar på dina fötter, husse. Det är okej va?”

Morgonpromenad

Först måste jag ju berätta att jag skrämde slag på husse igår kväll. Jag låg och vaktade husse strumpor på tvättmaskinen. Jag var nämligen lite orolig efter att jag hittat ett dussin mördade kräftor vid min husknut. *rys* Nåjam, där låg jag då husse plötsligt trodde jag var död. Men hallå, kan man inte ens få blunda ett ögonblick utan att bli ruskad på? Till slut öppnade jag ögonen lite försiktigt så att han kunde se att det inte var någon fara. Då bad han om ursäkt för att han väckte mig(!) Hur kunde han tro att jag låg och snarkade?! Jag blundade ju bara.

“Men jag ÄR vaken husse. Försvinn och låt mig få vakta ifred.”

I dag började vi med en rask morgonpromenad. Det var en härlig dag och  jag kände mig pigg och full av nosologisk energi.

“Nosen fulladdad och ögonen på skaft. Jag är redo!”

Som som vanligt började vi med en buskologisk undersökning. Jag var lite nyfiken på om Snigeln Sven hade kommit något längre. Döm om min förvåning då jag inte ens hittade honom. Först blev jag lite orolig, men så kom jag på att det var fel buske jag nosade på. *generad*

“Nej det var inte fel buske! Jag kollade bara efter, uhm… eh, fina blad. Hur vågar du påstå att jag gör fel?!”

På vägen hem så råkade vi på en högst underlig typ. Husse visste inte vad det var och själv så missade jag lite av djurläran i kisse-skolan när jag var ung… yngre.

“Kolla husse. Vilken lustig typ.”

Vi följde efter honom en bit, då han plötsligt sprang och gömde sig på gräsmattan. Jag blev ju lite orolig över att han kanske fått fel uppfattning av mig. Det var faktiskt husse som ville köra över honom med bilen, jag ville ju bara leka lite.

“Hoho! Hallå, vart tog du vägen?”