Masken Börje

Hela dagen har det varit tråkigt väder. Men trots det så känns det inte riktigt så farligt, med tanke på att det kom otäckt vitt igår.
Jag tassade som bäst omkring på min morgonpromenad, då jag såg ett välbekant ansikte, eller om det var bakdelen jag kände igen. Faktum är att det kan vara lite svårt att veta vad som är bak och fram på dessa små krabater. Det var Masken Börje! Han var ute och sträckte på sig så ingen skulle kunna anklaga honom för att vara en latmask.
Jag blev så glad över att se honom igen, att jag råkade daska till honom med tassen. Själv tycker jag inte att det var så hårt, men Börje påstod att det påminde om en lokal jordbävning och att han nu hade fått huvudvärk. Självklart blev jag lite stött och skulle ge honom en nosbuff. Men av någon underlig anledning råkade jag slicka lite på honom. Då började han skrika så otäckt att jag blev rädd och tassade iväg.

“Börje! Tjenare gamla kompis, hur är läget?” *tass tass*

Masken Börje

Jag har till min stora glädje samt ännu större förvåning, stött på Masken Börje på min morgonpromenad. Han låg och latade sig mitt på gatan och verkade inte alls vara i form. Jag blev lite orolig och gick fram och petade på honom lite försiktigt med tassen.

Det visade sig att Börje hade festat lite väl hårt under natten och var därför lite trött. Han hade hittat ett par burkar öl som låg och skräpade i några buskar. Så han tog sig ett par stycken och blev lite på lyset. En lysmask, kan man säga.

“Hörrö du Börje. Du ser verkligen inget vidare ut kompis.”

Dessutom hade lyckats komma i gräl med en annan mask. Av det Börje berättade så handlade det visst om vem som var den största latmasken samt bästa ansiktsmasken. Tydligen hade den andra masken, som hette Sven-Bert förresten, blivit direkt hotfull och sagt att han nästa gång inte skulle nöja sig med att Börje hängde med läppen, utan skulle hänga på andra vis med.

Så nu är Börje lite rädd och vill inte visa sig mer än nödvändigt. När jag frågade om han fiskade efter hjälp, då blev han totalt tokig och hoppade rakt ner i ett hål i marken.

Var det något jag sa?

Senare ska jag berätta om vad jag hittade under min nosologiska undersökning. Fast det blir i eftermiddag.

Tassen!

Masken Börje

Kan rapportera att Snuffe och jag hittade Masken Börje. Tyvärr blev Snuffe lite uppspelt och råkade bita Börje i röven. Jag tror det var där i alla fall, det är lite svårt att se skillnad.

Börje blev självklart oerhört kränkt och begärde en omedelbar ursäkt från oss båda. Jag jamade åt Snuffe att be om ursäkt, men när han då skulle sträcka fram tassen lite snällt, så råkade han klippa till honom i skallen så han svimmade. Sen ville Börje inte vara med och leka längre. Hoppas det inte blir rättssak av det hela nu.

Sippo: Nej Snuffe, vi ska inte äta Börje Snuffe: Nehe, vaffö inte då då? Sippo: Börje är en kompis till mig, släpp honom omedelbart! Snuffe: Jaja, ja’ jör vel de’ då… *suckar* Sippo: Börje? Hoho, Börje?! Uh oh… Fort, gör “nos mot mask”.

Vilken röra

Husse drabbades av akut städnoja på morgonen. Plötsligt hade han flyttat på både tvättmaskin och duschkabin. Efter denna lilla träning så började han skälla på oss katter. Han hittade nämligen massa leksaker bakom duschkabinen och så hittade han tre böcker och en borste bakom tvättmaskinen. Det är väl inte mitt fel att dom ligger i vägen när jag ska sova uppe på tvättis. *fnys*

Promenaden vi tog på morgonen var lite smått kaotisk. Mest berodde det på att husse inte ville följa med mig in i urskogen för att leta efter dagens maträtt. Han skyllde på fästingar och massa annat. Man borde kanske spruta äckel i nacken på husse också.

“Kom nu husse. Vi ska utföra lite nosologi.”

“Titta! Jag hittat en skylt. Vadå inget intresse? Vad menas?”

“Hm. Du husse, du råkar inte ha en sån där GPS på dig va? *snubbla*

Patrullen fortsatte och efter en bit så träffade vi på en gammal bekant. Det var masken Börje som var ute och sträckte på sig.

“Kom igen nu Börje. Inga latmaskar här inte.”

“Men kan du sluta fota min bakdel?!”

“Om jag poserar lite, så får jag kanske vara ifred sen.”

Så det har varit en minst sagt spännande förmiddag. Trots att vi aldrig hittade någon sol. Självklart så däckade husse som en klubbad säl efteråt. Själv gick jag och la mig med stor värdighet. Precis som en katt bör.

“Natti, natti kära vänner.”

Uppdaterat: Förresten så fyllde jag åtta år den 13 juni. Typiskt nog så hade husse glömt det. Jag ska mjaousan i mig ha extra mycket gott nu i helgen. *fnys*

Zurrizar

Har upptäckt något väldans otrevligt. Det finns en stor buske längs mitt promenadstråk som är fullkomligt överfullt med Surrisar! Jag gick som bäst och nosade på ett par grässtrån när husse plötsligt började köra ett dansnummer.

Först trodde jag han blivit tokig, men så märkte jag att nästan hela busken rörde på sig. Husse hade i vanlig ordning lyckats reta upp naturlivet, så vi blev tvungna att fly för livet. Snart måste jag skaffa rullskridskor, annars kommer jag få nackspärr av allt ryckandes i kopplet.

“Närbild på en Surris, även kallad humla.”

Resten av patrullen gick smärtfritt. Antar att Surrisarna varnat resten av djurlivet för husses framfart, så dom hann packa och fly.

Trots noggrant spaninsarbete så hittade vi inte masken Börje. Funderar på att göra en anmälan om bortsprungen mask och lämna in på det lokala kontoret. Ska bara hitta det först.

Mycket att undersöka

Fullt upp har det varit i dag. Morgonen började med en noggrann undersökning av alla buskar och gräsplättar. Var ju lite nyfiken på om Masken Börje har hittat ut än. Det har han inte. Detta trots att det regnat en hel del. *rys*

Jag passade även på att undersöka om det tillkommit några nya brummaskiner på parkeringen utanför huset. Tyvärr hade det gjort det. Jag vill ha brum-förbud!

“Hm, du är en ny brummaskin känner jag.”

Patrullen fortsatte och tog oss till området nära kanalen. Jag bar nyfiken på om det otäckt vita hade kommit tillbaka. Men det var fortfarande bara vatten i kanalen, så det är nog säkert att jama att det vita inte tänker komma tillbaka på en längre tid.

Det var när jag gick på stigen som min instinkt sa att det fanns något längre fram. Det var dags att intaga svansberedskap.

 

“Det gäller att intaga en låg position i det gröna.”

“Man måste röra sig väldigt försiktigt för att inte synas eller höras. Då är allt förgäves. Alla sinnen är på högspänn och jag hö…”

“Men husse! Nu har du ju skrämt bort mitt byte ju. Drummel!”

Eftersom husse sabbade allt det roliga, så bestämde jag mig för att hämnas på honom. Det blev 200m intervallträning. Efteråt såg husse ut som en tomat i ansiktet och flåsade lite väl oroväckande och himlade med ögonen. Övervägde att jama efter ambulans.

På eftermiddagen blev det en liten tur då med. Husses snälla bror kom över och gjorde oss sällskap en sväng. Då visade det sig att han var lika tokig som husse, om inte värre.

Någon som minns när husse och jag lekte “sparka kotte”? I dag uppfanns den något livsfarliga leken, sparka kläm-en-tin. Två gånger höll jag på att få den sabla grönsaken i skallen, eller frukten, eller vad det nu kallas. *mutter* Husse stod bara bredvid och skrattade. *mutter igen*

Blött

Usch vilken dag. Jag började morgonen med ett par tasshävningar och ett ansträngande träningspass på hög nivå. I passet ingick
100 meter sprint, 200 svansviftningar, 500 ögonblinkningar och omkring tio kast med liten Snuffe.

Efter träningspasset så sparkade jag husse ur soffan och drog med honom ut på vad jag trodde skulle bli en härlig promenad. Tyvärr så visade det sig att vädret inte var något vidare. Men jag tyckte inte det var någon ursäkt för att strunta i patrullen, utan jag jamade husse framåt och kontrollerade omgivningen.

“Hm, blött brunnslock kan innebära halkfara. Akta dig husse, låt mig få sköta det här.”

Efter två minuter så insåg jag det dumma i att vi båda skulle bli blöta, och tog därför posto under taket medan husse fick stå ute i regnet. Det uppskattades inte alls kan jag jama.

“Vadå det regnar? Det är väl inget att gnälla över. Nu är du så där känslig igen husse. Du klagar på allt jag gör.” 

Till slut tröttnade jag på husses tjatande och gick in. Tyvärr var han tvungen att följa med. Det är ju liksom han som har nycklarna. *fnys*

Vi tillbringade lunchen framför TV’n där vi följde en dokumentär som var helt sanningsenlig. Den handlade om någon manick som gjorde att man kunde få magmuskler på någon timme. TV-Shop tror jag det hette. Jag föreslog för husse att han skulle köpa ett par stycken och köra igång direkt.  Jag får nog ingen mat ikväll.

På eftermiddagen så var det dags igen. Då hade det otäckt blöta lugnat sig så pass mycket att man inte behövde flytväst längre. Efter att ha jagat bort grannkatten, så började jag med att undersöka gräsmattorna efter Masken Börje.

“Hallå! Någon hemma eller? Tjo-hoo?”

”Nähä, tydligen inte. Då är det väl bara att tugga i sig då.” *mums*

Sedan fortsatte vi patrullen till grannområdet. Det gick rykten om marodörer som smög runt ett cykelstall och ett brunnslock om nätterna. Som säkerhetskatt så tog jag detta mycket allvarligt och beslutade mig för att personligen undersöka brottsplatsen.

Mycket riktigt så kände jag doften av andra katter och mindre begåvade varelser. Skadegörelsen var dock begränsad till en fläck vid nedre stolpen i högra hörnet till höger om den vänstra plankan till höger om skruven ovanpå.

“Hm, ytterst misstänksamt. Detta måste undersökas närmare.”

“Men milda morrhår! Vad har hänt med brunnslocket?! Här krävs en ordentlig undersökning. Sanna mina jam.”

Komplett rapport finnes under Mjaou 12 i femte kapitlet i
katta-låg-en om hemliga uppdrag av commandokatten Sippo.

Plötsligt avbröts patrullen av min ofelbara instinkt om en annalkande kattastrof. Vi började tassa hemåt i lagom takt då plötsligt himlens portar öppnade sig. Samtidigt var det någon som startade upp en gigantisk fläkt nånstans, för det blåste upp till storm.

Jag som precis hade hittat skydd under en snygg buske, blev totalt vettskrämd då blåste körde upp en halv buske i häcken på mig. Jag fick så brått hem att husse hade kunnat åka släde efter mig. Jag tycker inte alls om regn.

“Yaaaargh! Spring husse, spring för livet!”

Vilket oväsen och Börje

Var ute på patrullering när jag hörde ett fasansfullt vrålande. Det var en brumbrum som åkte runt i området med en stor järnskopa som mun. I den hade brummisen en stor sten som den spottade ut vid infarten till området. Sedan åkte brumbrummen iväg och hämtade ännu en sten som den spottade ut på andra sidan av vägen. Jag förstod då att det var mina protester som hade börjat göra verkan. Äntligen skulle området bli katt-säkert. Det var verkligen på tiden.

På eftermiddagen jamade jag upp husse ur soffan för ytterligare en sväng i området. Som vanligt svarade han med diverse kränkande tillmälen och så kom den obligatoriska kudden farandes. *fnys* Tur att han siktar så illa, annars skulle jag fått den i ögat. Jag gick som bäst och luktade på gräset då jag såg något fruktansvärt. Masken Börje. Totalt mosad. Jag kastade mig ner bredvid honom och jamade för fullt; “Nej Börje, lämna mig inte!” Det var först efter en stund jag insåg att det inte alls var Masken Börje. Det var grannmasken Håkan. En väldigt otrevlig typ har jag hört. Spelade tydligen musik hela nätterna. Till slut fick Börje nog och flyttade till andra rabatten vid kortsidan av huset.

På vägen hem så stannade jag till vid dom lokala brunnslocken för att kontrollera hållfastheten. Den kunde förändrats under det vita täcket ju. Men jag kom snart fram till att allt var som vanligt.

“Inget att rapportera. (slurp, slurp)”

Så fick vi katter lite extra gott när jag kom hem. Husse hade gömt undan en burk med mjukmat. Han brukar ge det vid festliga tillfällen. Snuffe vägrade blankt att äta det, så då fick jag allt. Undra hur min mage kommer att må i kväll.

Noselinos…

Min nosologiska undersökning av området fortsätter. Det är inte helt lätt nu när det börjar springa runt diverse olika maträtter i buskarna. Men jag gör så gott jag kan.

Bland annat hittade jag något väldigt underligt när jag nosade runt min skogsdunge. Någon hade kastat en hel massa med perfekta brödbitar i fyrkantiga former. Lustigt va?

“Vad är detta?! Jaha, brödbitar säger du.
Va, vadå jag får inte röra?”

Husse som är misstänksam mot allt, förbjöd mig att provsmaka. Han tyckte det hela verkade lite misstänkt och var orolig att jag skulle bli förgiftad. Fem gånger försöker jag sno åt mig en brödbit innan jag gav upp. *mutter*

Här nosar jag runt bland löven brevid gräsmattan. Vet inte vad det är som luktar så gott. Men jag känner ett starkt behov av att begrava nosen rakt ner i backen. Jag har fortfarande inte hittat några spår efter Masken Börje. Men Gustav hittade något underligt i sitt växthus. Tappade nästan morrhåren av förskräckelse. Uäck!

“Nej, jag ber inte någon kattbön. Jag letar efter Masken Börje.”

Vårkänslor

I dag har det varit ett fankattiskt väder ute. Solen lyste hela dagen och gjorde min päls så varm och skön. Tydligen tyckte husse det med, för han har börjat klia och klappa mig när vi är ute. Förut så jagade han efter mig bara.

“Skönt och varmt här ute. Kurr, kurr.”

“Titta husse. Ätbara vårtecken.
Vadå inte äta dom?!”

Vi tog en vända i den lokala skogsdungen och luktade på lite fler pinnar och kottar. Vi kan ju missat några när vi var här sist. Det fanns ett par nya dofter, men dom övermarkerade jag. Det är min skog nu.

“Här patrullerar jag min fina skog.”

“Här har jag fastnat med kopplet
i min fina skog. (mutter, morr)”

Sen fortsatte vi långt bort. Jag kände nämligen för att tassa andra stigar än dom vanliga i dag. Om man bortser från dumma brummisar som körde runt, så var det trevligt. En otäck sak med våren, där är dom där motorcyklarna. Dom tycker jag inte alls om. Dom låter och så verkar dom lite instabila. Dom som kör alltså.

På vägen hem träffade vi på en avlägsen bekant. Han var lite kompis med Masken Börje tror jag. Jag försökte starta ett samtal, men han var inte alls på humör. Morgontjurig kan man tänka.

“Hörru, har du sett Börje i år? Hallå?!”

Så riskerade jag liv och päls för att fortsätta dokumenteringen av otäcka väggar. Här kommer en bild på fler konstiga saker som plötsligt börjar vråla när man går förbi.

“Milda morrhår! Det är ett helt gäng.
Spring husse, spring för livet!”

Besök

Husse vaknade av att hans egen nacke knakade lite misstänkt. Var på väg att erbjuda lite tassmassage, men blev nästan trampad på svansen när jag närmade mig. Husse ser inte ett jota på morgonen.

Det blev två promenader i det fria. Men typiskt nog så gick solen och gömde sig just då. *fnys* Men det kändes skönt att få sträcka på tassarna i alla fall.

“Tralla la la…(vissel)”

Det blev både en och tre inspektioner av buskarna. Jag märkte nämligen att det mest vita hade försvunnit. Det var bara att springa till närmaste buske och leta efter Ödlan Örjan och Masken Börje. Tyvärr så har dom fortfarande inte kommit fram. Dom väntar kanske ett tag till.

 

“Bara en liten snöboll kvar.”

Så fick vi besök också. Det var husses far som brakade in genom dörren och skrämde iväg stackars Snuffe. Men den här gången så vågade han sig fram rätt snabbt. Fast något godis hade han ju inte med sig till oss. Det vara bara husse som fick stinkpinnar. För att visa mitt missnöje så sparkade jag ner dom på golvet ett par gånger.

Solen då? Jo, den tittade fram lagom när husse och gammelhusse skulle iväg och titta på något. Jag funderar på att anmäla den för Katt diskrimmineringsnämnden.

“Dumma sol! Du gömmer dig för mig.”

 
“Mjaou, mjaou (fräs) mjaou!”

Förresten så försökte Snuffe begå brott under dagen. Han försökte stjäla ur husses kökslåda. Fast egentligen är det inte stöld, för det är våra leksaker!

“Jag har den nästan…”

Men då…

Nu vill jag snart inte vara med längre. Jag tänker starta en anti-snö klubb för frusna katter. Det har varit så skönt dom senaste dagarna. Allt mer grönt har tittat fram och motat bort all dum snö. Så händer det här.

“NEJ! Min fina gräsplätt är SNÖIG!” *sniff*

Självklart blev jag väldigt kränkt och ledsen. Snön har säkert varit och samlat kraft för att komma tillbaka och mobba mig. Bara mig! Börjar nästan misstänka att det otäckt vita och trädnapparna, är i mask-och-pi med varandra. Det är säkert därför Masken Börje inte syns till. Jag kollade till och med under buskarna.

“Börje?! Hoho, BÖRJE?!”

Ska börja tassa på ett ilsket brev till den som är snö-ansvarig. Jag har hört talas om att det mesta kommer från ett ställe som heter
kål-bombia, eller liknande.

Lite kallt

Husse smet ut i dag utan mig! Jag blev först lite ledsen, men han lovade att han skulle komma tillbaka och ta mig på en promenad.

Det tog en bra stund innan han kom hem och då var hans näsa illröd och klapprade tänder gjorde han med. Men jag var tvungen att ignorera husses lidande, för jag är fortfarande områdeskatt för brunnslocken, samt att jag fortfarande letar efter Masken Börje med både nos och morrhår.

 
“Böööörje!?”

Efter en stunds promenerande så insåg jag varför husse hade en illröd näsa. Det var kallt! Jättekallt till och med. Jag kände ett trängande behov av att uppgradera till fluff 7.0 med inbyggd fluffilator. Men trots att nu även jag frös, så gick vi vidare.

Jag var nämligen tvungen att kontrollera min lilla gräsplätt som jag alltid tar ett par tuggor av. Vem vet, den kanske hade sprungit bort under natten. Som tur var hade den inte det.

*tugg, smask, tugg, tugg*

 

Efter avklarad patrull så intog jag min position brevid husse på skrivbordet. Han kämpar fortfarande med sin nya leksak i form av sån där måbiltälefån, eller vad det heter. Blir aldrig klok på det där.

“Jag håller ögonen på dig husse.”

 

Det kallt om nos och tassar var
jag trots det ändå ansvar tar.

-Sippo, frusen brunnskatt.

Inget spännande i dag heller

Börjar nästan tro att jag skrämt bort alla flygande fän och katter. Jag var så desperat efter något spännande att blogga om, så jag kollade in dom lokala buskarna efter nyheter.

“hoho, något spännande på gång eller?”

Men det det var bara att inse faktum. Varenda en hade gått och lagt sig. Inte ens daggmasken Börje hittade jag. *sniff* Stackars stackars Börje. Tror snart att jag får leta upp en annan kompis.

“Nähä, helt tomt var det.”

Men vad är det som händer nu då?

Nu får ju husse nästan ta och ge sig här. Man hinner knappt fixa sina morgonbestyr, innan husse greppar en dammtrasa och börjar springa runt i hela lägenheten. Nu var varken dammråttor eller katter säkra.

“Men ursäkta mig?!”

Snuffe och jag tog vår tillflykt under sängen och låg där och höll varandra i svansen. Husse var nu helt tagen av städmonstret. Som om det räckte med att damma och fejja, så flyttade han runt massa saker som han sedan inte hittade. Jag tycker inte om när saker flyttas, dom ska ligga still så jag vet vart jag har dom.

För att förhindra eventuell borstädning av en väska, så riskerade jag ett av mina nio liv, för att att skydda den. Väskan tackade inte ens för hjälpen efteråt. Det ska jag komma ihåg.

“Ingen fara väskis, jag skyddar dig”

Sedan var det dags för patrullering. Trots att det regnade och var otäckt blött ute, så kontrollerades diverse brunnar och buskar. Lite orolig blev jag när jag inte hittade Masken Börje. Tog en snabb koll ner i en brunn för att kolla om han ramlat ner.

“Börje! Hör du mig Börje?!”

Men sen så hände det riktigt otäcka saker. Husse fick samtal om att hantverkarna skulle komma och titta på golvet. Plötsligt fick man inte lukta på en buske längre, och att spana efter Börje, det var bara att glömma. Nu skulle det springas hem i flygande fläng. Själv så åkte jag kana på tassarna efter husse. Så brått hade han.

När hantverkarna kom så var det ett himla springandes hit och dit. Dom mätte och hade sig. Sedan sa dom att dom skulle hämta flera hundra kilo sand. Äntligen någon som tar oss katter på allvar, tänkte jag. Men så visade det sig att det bara var till golvet. *jämmer*

Snuffe lyckades skrämma ihjäl både hantverkare och husse. Dom skulle nämligen dra ut spisen och titta bakom den. Precis när dom dragit ut den en liten bit och ska titta ner, så kommer Snuffe som skjuten ur en kanon. Han verkligen flög upp från sitt ställe bakom spisen. Hantverkaren blev så skraj att han nästan själv behövde en kattlåda. Alla undrade såklart om Snuffe var skadad. Men han var verkligen inte intresserad av att bli undersökt. Han gömde sig bakom bokhyllan tills alla hade gått. Stackars Snuffe.

Förvirrad morgon

Det började med att husse steg upp innan mig på morgonen. Bara det räcker för att göra en stackars katt förvirrad. Efter den vanliga morgonritualen så verkade husse bli lite rastlös. Plötsligt plockade han fram kopplet och frågade om vi skulle gå ut.
Lite misstänksam blev man ju eftersom det var så tidigt på morgonen. Var lite orolig att husse pratade i nattmössan. Jag beslutade mig för att följa med ut, så han inte skulle gå vilse eller nåt.
Då vi står utanför dörren så gör husse den fantastiska upptäckten att det regnar. Det hade jag faktiskt kunnat tala om innan vi gick ut. Var lite betänksam över att bli blöt om tassarna, men eftersom husse bara klampade rakt ut så följde jag med.

Hm, vem är det som kommer?

Rätt fin bild tycker jag.

Jag står som bäst och tuggar på en kvist då jag hör ett välbekant “Hej Sippo” på andra sidan busken. Det var husses bekanta som kom på besök. Meningen var att hon skulle ge skjuts åt husse, men det behövdes visst inte längre. Vi gick en promenad alla tre och snackade om väder och vind.
Plötsligt ser jag något som rör sig på marken. En daggmask! Jag blev så väldans nyfiken så jag gick fram och petade på honom. Det var efter ett par rejäla slag med tassen som han reagerade. Då det inte var något större drag på masken så tänkte jag äta upp den. Men precis när jag ska ta ett smakprov så rycker husse i kopplet och säger “uuuäääck”. Det blev inget mellanmål. Men det gjorde ingenting för att det var en väldigt sympatisk mask. Masken Börje.
På kvällen jamade jag till mig en extrapromenad, men efter 20 minuter så började det bli lite väl blött och kallt om tassarna, så jag begärde omedelbart hemgång. Strax innan vi gick in så tog husse ett snabbt foto med blixtlådan.