Tankar

Det har inte varit någon vidare aktivitet  idag,hos undertecknad katt. Har mest legat i sängen och fundaderat på olika saker. Exempelvis varför människor måste vara så elaka mot varandra och säga dumma saker.

Husse är ju med på ett kattforum där man kan få jättebraiga tips om allt möjligt. Men ibland så lyser människans elakhet igenom.
Om ni tvåbeningar inte ens klarar av att tala med varandra utan att vara elaka, hur nervösa tror ni då vi katter blir av att vara i er närhet?

“Likt rinnande vatten, så formar vi er under en lång tid, till bättre människor. Fast ibland fungerar det tyvärr inte.”

 

Visserligen har vi ett kattologiskt tålamod och vi accepterar saker som ni aldrig skulle göra. Vi försöker att uppfostra er med en fast tass men utan att styra för mycket. Men trots allt detta, så så misslyckas vi ofta. Det är därför det inte blivit världsfred än.

“Ibland så måste man nosa bakom det yttre skalet. Det första intrycket kan ibland vara lite missvisande, om man så jamar.”

 

 

“Människor grymma mot naturen är
så gör man ej mot den man har kär.
Först när ni kommit till livets slut
inser ni hur er historia ser ut.

Bråk och grymhet verkar frodas mest
är det verkligen det ni kan bäst?
Med stora starka långa kliv
ni snabbt raserar andras liv.

Tänk och lyssna nu människa min
lär dig att vaka över vännen din.
Tillsammans vi klarar alla hinder
jag skulle rädda dig hur det än brinner.

Inga gränser mig stoppar gör
när jag dig gråta långt borta hör.
Lägg ditt huvud mot mitt bröst
jag ska spinna för dig och skänka tröst.”

-Sippo, kattologisk poet.

Uppoffringar

Det är inte så lite man får offra sig som ansvarig säkerhetskatt. Hela dagen har det kommit ner blött från himlen och det har blåst och haft sig ute. Inget kattväder med andra jam. Trots detta hemska väder så ansåg jag att mitt jobb som säkerhetskatt inte kunde vänta. Det var bara att jama åt husse att plocka fram selen och sedan tassa ut i rusket. Dessutom så körde husses automatiska snabeldrake runt. Fast utan snabel då.

 

 

“Den snabellösa snabeldraken.” *ryser*

Det är inte bara snygg päls och ståtlig svans man får som säkerhetskatt. Man måste även jobba, trots dåliga arbetstider och dåligt väder.

“Här ligger jag på den blöta marken och spanar mot horisonten.”

I början var det inte så farligt eftersom det bara kom ett par stänk. Men plötsligt så bestämde sig himlen för att kasta fulla hinkar med blött på oss. Som om inte det räckte så började det blåsa något fruktansvärt, så jag blev alldeles rufsig i pälsen. *fnyser*

“Blött, blött och mera blött. Man blir så sur och ganska trött.”

Jag tyckte det var dumt att både husse och jag skulle bli blöta, så jag passade på att ta en snabb lunch under den lokala busken vid husväggen. Husse blev sur och mumlade nåt om diskrensning, eller vad det nu var. Han kände sig utanför i alla fall.

“Ledsen husse, finns bara plats för en vuxen katt här under.”

Efter avklarad patrull så bar det av hemåt för underhåll av päls och tassar. Husse har det betydligt enklare, han byter bara kläder. Vad gnäller han för då? *dubbelt fnys*

Medan vi var ute i rusket, så passade Snuffe på att göra det han är bäst på; lata sig.

 

“När det blött och blåsigt ute är
så är det skönt att ej va’ där.
Men dåligt väder eller ej
spelar ingen roll för mig.

Jag måste kolla träd och bark
så ingen stjäl all min mark.
Så kära husse klaga ej
det är ändå mer synd om mig.”

Stackars mig

Alla är emot mig i dag. Jag funderar nästan på att packa min väska och flytta långt bort till Kurristan. Hela morgonen var jag tyst för jag inte ville gå ut i regnet. Vad får man som tack för det? Jo, ett besök hos sticktanten! Argh!

Först så lånade husse av gammelhusse till sticktanten. Så lyckades han tigga till sig skjuts av en bekant nu på morgonen. Jag menar, alla gick ihop mot stackars mig. *snörvel* Om det inte varit för alla stygga tvåbeningar som hjälpte husse, så skulle det inte blivit något besök. Men vem ställde upp för undertecknad katt då? Jo, ingen! Jag är kränkt.

“Jaghatardighusse…”

“Nä, jag vill inte alls bli stickigad i nacken. Stick dig själv då om du nu absolut vill använda den där otäcka nålen.”

“Men jag vill inte säger jag ju. Släpp mig hemska människa!”

Jag skrek över min behandlig hela vägen in till sticktanten. Men så var jag så arg på husse att jag även skrek hela vägen hem. Då blev han förvirrad och funderade på att dumpa mig läng E18.

Fast lite klapp på axeln ska han få trots allt. Jag fick nämligen en bit godis när vi kom hem igen. Hm, det var då alltså EN bit godis. Dags att omförhandla min lön tror jag.

“Stackars kisse släpas bort
för stick i nacken gör så gott.
Stackars kisse jamar högt
i husses öga det nu kommer blött.

Du mot pest och sjukdom skyddad är
jag gör det för jag har dig kär.
Snälla Sippo hata ej
jag gör ju detta för jag älskar dig.”

-Sippo, snarstucken katt.

Lite kyligt

Det har inte varit något direkt vidare patrullväder i dag. Det har varit kallt och blåsigt. Värst var blåsten som sabbade min frisyr så jag var tvungen att tvätta om mig igen.

Värst var det för husse som i vanlig ordning tagit på sig helt fel kläder. Han kommer att få köldskador om han inte skärper sig.

Men det har inte bara varit elände här. Vi mötte en av mina beundrare som tog sig ordentligt med tid för att klia mig på magen. Hon berömde mig för att jag var en sådan fin och framför allt, gosig, katt. Mycket gosigare än första gången vi sågs.

“Jag är en väldigt gosig katt nu för tiden.”

Så fick husse beröm för att han tog så väl hand om mig och att jag var en lyckans kisse. Det finns ju liksom andra som bara struntar i sina fyrtassade vänner. Speciellt oss katter. *fräser*
Själv tyckte jag att berömmet var lite felriktat. Det var väl ändå jag som fick husse att börja med promenaderna. Det är jag som ser till att han inte sover för länge på morgonen utan ger oss mat och frisk luft. (kan diskuteras med tanke på husses stinkpinnar)

Fast jag måste ju jama att husse har blivit bättre på att ta hand om oss. Framför allt så har han börjat lyssna mer på vad vi jamar. Även om det fortfarande blir missförstånd. “Jag är hungrig” och “jag vill kela” kan ju låta rätt likt på jamiska.

“Med fluffig päls jag ger mig ut
dagens koll är ej än slut.
Med stolta steg jag tassar fram
bryr mig ej om allt dumt damm.”

Fridens tass kära vänner
-Sippo

En dikt av Wikki’s matte

Farväl från Din Katt

Gråt inte nu utan lyssna bara:

Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!

Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…

Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!

Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.

Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.

Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det eviga livets katt, där jag är nu.

Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.

Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset just mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!

Din AllraKäraste ÄnglaKisse

(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte - låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)

Rädda miljön, krama ett träd.

Jag har blivit en miljömedveten katt. Jag har förstått att vår natur mår allt sämre dag för dag. Med tanke på allt skräp jag ser på mina patruller, är jag inte alls förvånad.

Men vad kan jag som katt då göra? Jo, jag sätter ner tassen och säger ifrån. “Nu får det faktiskt vara nog.” Var katt har skyldighet att värna om miljön och nu menar jag inte att det räcker med att lämna en hög i grannens rabatter! Nä, här gäller det att ta i med hårda tassar. Det jamar jag bara.

“Rädda miljön, krama ett träd! Men släpp!“

Min andra åtgärd för miljön är att sparka in en kork i aktern på husse. I bland tror jag att han står för 47% av miljöförstöringen. Men efter att träffat gammelhusse, så förstår jag att det ligger i generna.

“Kattens kamp tar aldrig slut
rädda jorden på en minut.

Krama träden och ta ställning
släpp ej taget innan kvällning.”

Hm, det blev visst en motsägelsefull dikt i dag. Äsch!
-Sippo

Fortfarande blött

Det är fortfarande jätteblött ute. Jag kunde knappt sätta ner tassarna utan att sjunka ner till magen. Jag förklarade för husse att det kanske var dags att skaffa en båt. Då kan husse sitta och ro medan jag håller utkik efter skeppsråttor.

Med allt det vita borta, kan jag nu ägna mig åt brunnslocken i området igen. Jag trodde nästan att dom försvunnit under allt det vita. Tänk om brunnslocket sagt till gallerbrunnen; “Kom så sticker vi.” vem skulle då få skulden va? Jo, undertecknad katt. Så det var en väldans tur att alla lock låg kvar.

“Allt bra här? Fint, då syns vi senare.”

Det var på vår sista promenad för kvällen som det hände något otäckt. Vi hade precis gått runt området för andra gången och husse började bli så smått rastlös. Jag bestämde mig för att ta en genväg hem över gräsmattan. Vi har gått där flera gånger utan problem, om man bortser högarna som vissa hundar lämnat efter sig.

*sniffa, sniffa* “Hm, ingenting här.”

Självklart var det ju becksvart och husse gick med två lampor för att se vilken som funkade bäst i mörkret. Han ville ju inte trampa i en hundhög igen. Plötsligt hör jag ett brak och husse som svär och gormar.

Det visar sig att trädet som jag kröp under befann sig i lagom höjd för husses skalle. Eftersom han var upptagen med att kolla efter högar på gräsmattan, så missade han totalt allting i huvudhöjd. Det blev ett förjamat liv på husse när han fick trädet i skallen. Så om det inte räckte, så snodde kopplet in sig hundra varv bland alla grenarna. Ett tag trodde jag nästan att husse skulle lämna mig där över natten. Det blir nog en annan väg hem imorgon.

“Ondskefullt träd, enligt husse.”

“Katten smart och smidigt genar
smyger under alla grenar.
Husse blind i mörkret är
ser ej riktigt vart det bär.

Springer in i trädet gör
det snart låter som han dör.
Svär och gormar husse gör
säger ord som man aldrig bör.”

-Sippo, finurlig katt.

Beslutsångest

I bland när jag rastar husse så får jag lite beslutsångest när det är dags att gå in. Jag ställer mig vid dörren och krafsar så husse ska öppna den, men när han väl gjort det och håller upp den, då tappar jag liksom suget för att gå in igen. Det är ju så mysigt ute. Inte blir man ju mer sugen på att gå in när han står och tjatar också. “Men kooom nu då Sippo!” *fnys* Skulle inte tro det va. Det blir nog en sväng till här ute.

“Nä, jag vill inte in än.”

Är det någon annan katt som känner igen sig? Jag tycker vi startar en klubb för katter med beslutsångest.

“Kissen velar ut och in
jamar sen åt husse sin;
Vi tar en liten runda till
det är så svårt att sitta still.”

-Sippo, katt med beslutsångest.

Katter i nöd, hjälp!

Jag bara måste tassa om en otäck sak jag läste i tidningen i dag. Det handlar om ett antal kissar, omkring åtta stycken, som riskerar att bli mördade om ingen tar hand om dem.

Jag blir så ledsen att jag bara vill gråta. Husse har sökt på nätet efter katthem som kan hjälpa till, men det verkar fullt överallt.
Nu vet inte husse riktigt vart han ska vända sig, och jag är inte så bra på att surfa runt på nätet. Jag kan ju bara blogga lite.

Kan ingen snäll människa rädda mina släktingar? Snälla… *gråter*

Läs artikeln här.

Jag är även lite orolig för husse. Han sitter nämligen och mumlar om slagträn och yxor. Det kan väl inte vara nyttigt? Fast vem bryr sig om en vidrig kattplågare?! *fräser*

“Jag sitter och myser i din famn
du stryker min päls och håller mig varm.
Plötsligt en vinter så kastas jag ut
du gillade ej hur jag nu mer såg ut.

Förlåt att jag ej är en kattunge mer
men det finns faktiskt mer än det du bara ser.
Snälla släpp in mig här är det så kallt
hur kunde du glömma jag var ju ditt allt.

Förlåt mig snälla men jag fryser så svårt
jag hittar ej mat, allt i snön har frusit hårt.
Jag kämpar och krafsar emot din dörr
snälla släpp in mig det kan bli som förr.

Jag fäller en tår och den fryser till is
vem var det som sa att husse var vis.
En sista ryckning går genom min kropp
när jag är borta så glöms jag nog bort.”

-Sippo, förtvivlad katt i vanmakt.

Jämlikt

Äntligen har det hänt! Jag bara kurrar av lycka. Husse har äntligen fått på sig lite lysande mojänger han med. Det var när vi skulle ut i dag som husse äntligen lydde sitt eget råd och satte på sig ett reflexband. Nu känner jag mig mycket lugnare. Tänk om husse blivit påkörd och i all uppståndelse skulle man glömt bort den stackars katten som plötsligt blivit husselös. Då skulle jag ju aldrig få komma hem igen.

“Nu kan man se husse också.”

Nu när vi var ute så märkte jag av effekterna av alla tvåbeningars vilda firande härom natten. Ni människor skäller jämt på oss stackars katter när vi gör en liten hög ute. Men det ni lämnar efter er är då verkligen inte mycket bättre. Jag rekommenderar ett läkarbesök snarast!

“Hm, vem har ätit den här?”

På vägen hem så kände jag mig lite slokörad. Varför tänker inte tvåbeningar på oss med fyra tassar för? Vad har vi gjort för ont för att förtjäna trasiga tassar? Nu måste jag nog gråta lite faktiskt.

“Med varsamma steg jag tassar fram
och undviker allt farligt så gott jag kan.
Men plötsligt hör jag ett otäckt kras
jag ser ner på tassen som är täckt av glas.

Jag jamar av smärta och skriker högt
ut ur min tass det nu rinner rött.
Livet pulserar ut ur min tass
förlåt mig husse men den var så vass.

Jag känner mig trött och jag känner mig varm
när jag lägger mitt huvud mot husses arm.
Han försöker prata men finner ej ord
jag hör att han nämner något om mord.

Farväl kära husse förlåt att jag går
men hos dig stanna jag inte får.”

-Anonym katt.

Frost

På grund av husses slapphet så har jag missat att informera världen om vad som hänt. Men här kommer en uppdatering.
Vad är det för fel med vädret egentligen, va? Ena dagen är det fint och skönt ute, dagen efter ser man grannkatten klamra sig fast vid en lyktstolpe för att inte blåsa bort. Själv är jag ju väl förankrad vid husses sida. Men det hjälper inte när vinden kommer från fel håll och blåser rakt in under svansen. Kallt!

Fåglarna här i området har börjat ta sig i kraxen allt mer. Jag har dagligen fräst och jamat åt kräken, men dem sitter bara där på hustaken och lyktstolparna och kraxar åt mig. Detta har blivit ett allt större problem. Funderar på att köpa stege i kattstorlek och klättra upp på hustaken och banka fjädrarna av  dem.

“Ensam stod jag mot flockens krax passa dig fågel, snart är det dags att slå dig på näbben ditt fräcka fä då går det snabbt, du hinner ej…mä” -Sippo, katt med frostskadad poetisk ådra.

God Jul

Det vill vi önska alla katter runt om. Ta det lugnt med sillen och tassa försiktigt runt grötfaten. För att visa att vi verkligen förstår hur jul traditioner kan missbrukas, så ställde vi upp på ett foto.

Inte nu igen… Mutter

Eh, vad gör du husse?

Här kommer vår variant på “Bjällerklang” som husse hela tiden går och nynnar på. Jag blir alldeles jamig mellan morrhåren på den låten!
“Jam å kurr, jam å kurr, hördes i från sjön.
När husse ger oss kram å kel, så känns det som en dröm. TJO!”

Mobbad katt

I dag var det inget kul att vara jag. Först var det så tråkigt väder, att jag inte ville gå ut alls. Blev lite orolig och kände med tassen på pannan, om jag börjar bli sjuk. Men så var inte fallet. Så då måste det vara vädret.
När vi väl kom ut på eftermiddagen, så tog det inte lång tid innan jag såg en otäck fågel i ett träd. Det var en sån där farlig sak som Gustav varnade mig för.

Först försökte jag ignorera fjädervippan, men den var så uppnäbbig att jag inte kunde behärska mig. Till slut gjorde jag en kattrusning och klättrade upp i trädet så fort jag kunde. Typiskt nog så hoppade den fegisen upp två grenar, samtidigt som husse vägrade ge mig mer koppel. Jag anar fulspel bakom kulisserna. Till slut satt fjäderfät och skrattade och pekade vinge åt mig. Jag är en mobbad kisse… "En mobbad katt jag är i dag, men i morgon jag tar dig med nya tag.” -Sippo, filosofisk och mobbad katt.