En sorgens dag, Frasse har somnat in

Vi nåddes precis av det fruktansvärt sorgliga meddelandet att Katten Frasse har fått somna in. Frasse har haft lite problem med bakbenen och han har fått göra flera turer till vettisen, en gång var det riktigt illa. Men han kämpade sig igenom och fick komma hem igen, till allas stora lättnad.
Men nu var det så illa, att det snällaste var att låta Frasse få somna in. Det gör för ont i oss att skriva om det och vi tycker att hans matte själv ska få berätta om vad som hänt.

 

Vila i Frid stilige Frasse. Du har varit en otroligt god vän och vi är glada över att ha fått vara dina vänner. Vi minns hur du stöttade oss när Snuffe fick somna in. Vi hoppas kunna göra detsamma för dina människor, som saknar dig så oerhört.

Det var dig väl unnat att få storvinsten för tre veckor sedan.

Många tassklappar till en god vän,
Sippo, Tindra, Viska och Husse.

Dåligt väder=Minns saknaden av Snuffe

Visserligen gör vi det även då det inte är dåligt väder. Men när det är grått och trist ute, så flyger gärna tankarna åt ett och samma håll - Regnbågslandet.
Men tack vare Snuffe's vänner, så skapades Snuffefonden och det värmer våra hjärtan.

Farväl Lurrvar

Tårarna rinner nedför husses kind när han läser högt ur deras blogg. Det är vår vän Lurrvar, som till slut får somna in hos vettisen med matte vid sin sida, efter en tids sjukdom. Vi är mållösa av sorg och man kan inte riktigt höra vad husse säger över hans snyftande. En god vän har lämnat oss, men en dag så syns vi igen - på andra sidan Regnbågsbron.

Vila i Frd, fina Lurrvar.

Ett ljus för dig, Fortuna

"Slut dina ögon en sista gång. Lyssna till fåglar som sjunger sin sång.
Aldrig mer ska du frysa, aldrig mer i vinden rysa.
Aldrig mer ska du av rädsla rygga, du och dina änglavänner, är nu trygga.
Hos Skaparkattens nåd och frid, får du nu bida tid.
För en dag så kommer vi, som var dina vänner i ditt liv."

Tack för den tid vi fick lära känna dig och tack för att vi fick vara dina vänner.
Kommer alltid att sakna dig.
Sippo, Tindra och Husse.

Farväl Fortuna.

Farväl Fortuna

Vi höll på att skriva ett annat inlägg, men så hände det här.

I går fick vi veta att Fortuna blivit akut sjuk och fick åka till veterinären.
I dag när vi satt och skrev dagens inlägg om hur vi saknade henne, så fick vi beskedet att hon har fått somna in.Det är så fruktansvärt sorgligt att ytterligare en god vän har lämnat oss. Dessutom hade Fortuna ett hem som väntade på henne. Vi är jätteledsna över det som hänt.  Men vi vet att det var för Fortunas bästa och vi vet att hon inte somnade in ensam och övergiven. Du kommer alltid finnas i våra tankar, precis som alla andra av våra vänner som fått vandra över Regnbågsbron.

Klosterkatterna har till och med jamat en bön för henne:


    Herre Skaparkatt
    Hör våra jam!
    Håll din tass över Fortuna
    skänk henne den styrka hon behöver
    för att övervinna sin sjukdom.
    Låt inte hennes liv gå förlorat nu
    när hon övervunnit så mycket.
    Hon vill leva! Det vet du, som har
    sett henne kämpa.
    Vi vet att ditt andra namn är Kärlek
    Låt vår kärlek till henne bära henne
    tillbaka till ett friskt liv
    Herre, hör våra jam!

Vila i Frid, du vackra katt.

Jama allvar

Det har inte hänt så mycket idag. Vi var ute en svängt och träffade en bekant till husse, som genast började klia mig på magen. Det är så skönt med husses bekanta. *spinner*

Men nu är det så att jag skulle vilja jama lite allvar. Det finns en kattstatuskampanj nämligen. Det tycker jag är en fankattisk sak att göra. Vi katter skulle verkligen behöva lite skjuts på statusstegen. Tänk så många av mina kattkompisar som skulle kunna undvika regnbågslandet. *sniff*

En dikt av Wikki’s matte

Farväl från Din Katt

Gråt inte nu utan lyssna bara:

Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!

Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…

Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!

Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.

Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.

Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det eviga livets katt, där jag är nu.

Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.

Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset just mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!

Din AllraKäraste ÄnglaKisse

(© Inger M. Andersson, Wikkis stora matte - låna gärna men ange källa hit till Wikki-bloggen!)

Inte mitt fel

Äsch då. Det är väl inte mitt fel om Snuffe har lärt sig lite tricks av mig? Jag kan väl inte hjälpa att jag är en sådan utmärkt lärokatt full av visdom. Att husse och jag sedan har olika uppfattningar om vad som är lämpligt och inte lämpligt att lära ut, det är en annan sak.

Det blev bara en promenad i dag. Husse har varit ovanligt grinig och ovillig att ställa upp. Det höll nästan på att gå illa när jag satte mig på soffkanten och jamade lite gulligt i örat på honom. Han har en rätt snabb höger. Tur att man är snabb.

När vi väl var ute så njöt vi av solen båda två. Fast det som intresserade mig mest var dessa små gömmor längs buskarna. Jag vet fortfarande inte vem som gömmer små matbitar där, men det smakade gott. Husse fick totalt frispel när jag för femte gången, tvärvände och gick tillbaka till matplatsen. Han lockade med godis så jag skulle glömma bort gömstället. Det funkade tills jag tuggat klart, sen gick jag tillbaka.

Mitt i allt kom det ett par tvåbeningar också. Först var jag lite reserverad, men efter att den ena lockat ett tag, så lät jag henne klappa mig. Det var ingen dum idé, hon var en mästerlig klappare och magkliare. Husse stod och skröt om hur gosig och snäll jag var. Så lät det minsann inte för ett par ögonblick sen. *mutter*

Vi avslutade rundan med att sitta på vår parkbänk en stund och njuta av vädret. Husse hade som vanligt med sig godis som han bjöd på. Men det jag tror han gillade mest, det var att det var jag som sprang till bänken och satte mig. På så sätt så visade jag att jag verkligen uppskattar våra stunder tillsammans.

“Tittut husse.”

Efter vår sittstund så drog jag med gubben ett varv till i området. Självklart kunde jag inte låta bli att smaka lite till på maten i gömstället. Men då fick husse nog och fuskade. Han bar mig hem till porten och bönade och bad att vi skulle gå in. Då gav jag upp. Snacka om kränkande.

Så är det ett par bloggarkompisar som blivit lite kränkta också. Det var någon som sa dumma saker på deras blogg, så nu är dom lite ledsna. Värst är att dom inte verkar vilja blogga längre. Så tassa gärna in där och ge en tröstande nosbuff, så dom känner att vi riktiga kompisar, fortfarande finns kvar och uppskattar dom.

Vi känner medlidande och sorg.
Så måste jag jama lite allvar också. En bloggarkompis har gått bort. Han har rest till Regnbågslandet. Vi tar ett farväl av en kompis, men välkomnar att han nu inte längre är sjuk, utan leker hela dagarna i Regnbågslandet. Vila i Frid Aragon. *honnör med svansen*

Till minne av Gibbe - min kära flickvän.

Det är lite synd om husse faktiskt. Han satt och kämpade i flera timmar med att göra en minnesfilm om sin gamla katt, Gibbe. Jag vet att han fortfarande har lite dåligt samvete för det som hände henne, trots att jag försökt förklara att vi inte kunde gjort något åt det. Där satt han då vid datorn och snörvlade och sniffade samtidigt som han försökte få filmen klar. Själv låg jag i lugn och ro under fönstret i vardagsrummet när jag hörde hur det lät på andra sidan lägenheten.

Jag bestämde mig för att undersöka saken, och där såg jag husse sittandes alldeles ledsen. Jag hoppade snabbt upp på skrivbordet för att skänka lite tröst. Normalt så brukar jag låta husse sköta sånt där själv, men nu lät det riktigt allvarligt. Jag la mig brevid musen på bordet och höll ett vakande öga på honom. Ibland så reste jag mig upp och gick ett par svängar framför ansiktet, mest för att markera att det fortfarande fanns katter kvar i lägenheten.

Efter flera timmar så ansåg sig husse klar med filmen. Vi tittade på den båda två och var överens om att det var lite av ett mästerverk. Även jag blev ju omnämd i filmen eftersom jag och Gibbe var lite av ett par. Som tur är så har vi katter lite större motståndskraft mot sorg och tårar. Men det kändes lite i magen när jag såg min vän Gibbe på film.
Men jag vet att hon har det bra i regnbågslandet och att vi en dag alla kommer att träffas för att busa och skoja i all evighet. Tills dess kära Gibbe, säger jag bara *tass* och puss på svansen.