Här ska då inte klippas

Husse vänder uppochner på hela lägenheten i jakt på den förjamade klosaxen. Han tyckte han såg den igår, men det visade sig vara en bit av en chipspåse. Han påstår helt fräckt att det är jag som är skyldig till försvinnandet. Jag??

Bildbevis, säger husse. Pffft, den är ju tio år gammal. Jag har förändrats!

Fin utsikt

I dag kunde jag bara inte låta bli. Det var när vi smög runt i min skog som jag såg ett sånt lockande träd. Plötsligt så hade mina tassar fått eget liv och tagit mig jättehögt upp i trädet. Husse hann precis stoppa kopplet innan jag snodde in mig i ett par grenar. Sen stod han där nere och visslade och lockade på mig. Men jag bara njöt av utsikten.

 
“Tyvärr ser man ju bara svansen på mig.
Men det är jag kära vänner. Jag lovar.”

Husse hade även en rejäl filmsnutt när jag klättrade runt där uppe. Men det blev något fel på den, så han tog bort den. *mutter* Förresten har det bara varit kallt och blåsigt i dag. Typiskt nog så tog husse på sig sin tunna sommarjacka…

Så har jag fått klorna klippta också. Normalt brukar jag sätta mig i motvärn. Men den här gången var dom så långa att mina trampdynor inte nådde golvet…

Mitt byte...

...bestod av den dumma saxen. Här lyckades husse fota mig när jag försöker smyga undan för att ge den en omgång. Jag kunde inte låta bli att ta den när den låg där på skrivbordet och skrattade åt mig. Det är ju faktiskt inte mitt fel att husse lagt den så dumt att jag måste titta på den hela tiden. Det är kränkande ju.

Jag är lite kränkt

Jo, det är säkert. Det är jättesynd om mig, husse har nämligen varit elak. Jag låg som bäst och bara slappade lite i mitt hörn, då husse ropar på mig. Det är inget ovanligt i sig, han brukar ropa lite titt som tätt. Men det är liksom tonläget som man lystrar till. Det här tonläget lät lite falskt, men jag beslöt mig för att undersöka vad han ville trots allt.
Det började med lite kli och kraft bakom öronen för att få mig att sänka garden. Plötsligt hugger han tag i mig och lyfter upp mig i knät. Jag tycker inte om att bli upplyft så där, så jag stretade och viftade med tassarna, men jag satt i ett björngrepp.
Då ser jag den.. Det får inte vara sant, håll den borta husse, jag ska vara en snäll kisse men... Ahhhhhhh!

Det var försent, utan någon pardon klippte han mina klor. *sniff*
Jag kände mig så maktlös där jag satt fast. Som om inte det var nog, så satt den lille odågan på golvet och tittade på mig som om jag inte var klok. Jag?!