Gott nytt år

Efter mycket om och men, så masade sig husse till affären för att köpa årets sista måltid. (hm, det där lät illa) Han var borta i minst trettielva minuter innan han äntligen kom hem. Något frusen och stelbent efter att halkat runt på gångvägarna.

“Mörkt och kallt ute. Dessutom blev husses blixtmojäng i telefonen helt knäpp och vägrade fungera.”

Jag insåg ju direkt att jag svikit mitt uppdrag som säkerhetskatt, eftersom det var så halt överallt. Efter att husse lastat av all mat så jamade jag till mig en kvick kvällspromenad för att kolla läget.

När vi kom ut så fick jag en köldchock! Morrhåren blev stela som pinnar och svansen lindade jag runt halsen så jag inte skulle bli förkyld.

“Jamham ja. Då ska vi se här (känner på isen med tassen) Mja, lite halt är det ju. Fast inte så farligt som du påstod. (nosar) Nä du husse, skaffa bättre skor istället.”

“Hm, buskarna ser lite slokörade ut. Ryck upp er grabbar! Givakt!”

Precis som jag misstänkte, så var det inte så farligt halt ute som husse hade påstått. Det visade sig att han återigen hade dåliga skor som inte fick nåt fäste. Trots att det hade sandats. Jag jamade ut husse ordentligt och sedan begav jag mig in. Han kan inte bara komma och skrämma upp mig med falska larmrapporter!

Nu kan jag med gott samvete ligga inne i värmen och mysa. Vid tolvslaget så brukar vi katter sitta i fönstret med husse och titta ut på alla galningar som springer runt där ute och har sig.

Något orolig blev dock husse när han hittade en lapp på porten.

“Hm, det här verkar oroväckande.”

Så hälsar Snuffe att alla katter ska ha ett gott nytt år och inte nosa för mycket kattmynta. Själv ligger han bara och jäser nu.

“Gott nytt år.” jamar Snuffe från sin plats vid husse i soffan .

Gott nytt år alla vänner!

Ordningen återställd

På väg ut på min kvällspromenad så märkte jag att allt återgått till det normala. Dörrmattan var åter på sin plats och porten var stängd. Tur det, för det drog rätt kallt i farstun. Husse vägrade av princip att röra mattan, för han var inte “någons %##&¤ mamma” som han uttryckte sig.

“Mattan åter på sin plats. Utmärkt.”

Förresten så kom jag att tänka på artikeln som jag jamade om i går. Den som sa att hundar var bättre. *fräser* När vi var ute och patrullerade så hörde jag en skällis vråla för full hals i ett hus. Vem vill ha en best som bara skäller och dreglar hela tiden? Annat med oss katter, vi ställer ju aldrig till det eller jamar oavbrutet. *ahem*

Så passade jag på att ta igen mig när husse var på *harkel* porslinslådan. Han sitter ju bara där och ser uttråkad ut. Vad kan då vara bättre än att bli underhållen och att underhålla sin katt?

“Här var det skönt att ligga. Men sitt still då husse.”

Skällis!

Jamade till mig en kvällspromenad med husse. Vi stod ett tag vid min husknut och bara njöt av den vackra kvällssolen. Det var nästan så jag blev lite filosåfisk av mig. Men så hostade husse och då glömde jag bort allt jag tänkte på. Fast ett par bilder lyckades vi ta.

Ett tag var jag orolig över att solen skulle äta upp mig.

Så gick vi ett varv runt innergården. Det var då skällisen kom. Det var en stor rackare med dreglande käftar och vilda ögon. Min commando-utbildning vaknade till liv och jag intog genast högsta svansberedskap.

“Passa dig din stora skällis eller så katt-ratar jag dig.”

“Okej, du ger upp. Jag fattar. Kan du snälla täcka över dina ädlare delar?!” *tassen över ögonen*

Inte undra på att skällisar har ägare och vi katter har betjänter. En katt skulle ju aldrig förnedra sig så där inför en skällis. *fnyser*

Kvällspromenad

Tänkte först inte göra något extra inlägg, men den här kvällspromenaden slår alla rekord. Först så tar vi en rejäl sväng runt området så jag får sträcka ordentligt på tassarna.

På vägen hem så ser vi grannkatten sitta och äta vi min granne! Jag gick självklart dit för att jama allvar, men då smet han iväg. Det blev ett fasligt dunder och brak när han tassade igenom häcken. Han måste rivit halva djungeln.

Nåjam, efter att han försvunnit så börjar grannen prata med mig. Först tänkte jag inte hälsa eftersom hon vänsterkattat. Men så erbjöd hon mig en skål med smaskig mjukmat. Åh så gott det var, jag slafsade i mig allting och slickade skålen riktigt ren efteråt. Sedan blev det massor med gos och beröm för att jag var sådan fin katt. Jag blev jämförd med Charlie Chapplin’, vem det nu är.

Ärligt jamat så brydde jag mig inte. Allt kändes helt perfekt och jag bestämde mig för att detta var min bästigaste promenad någonsin. Så vitt jag kan minnas för stunden i alla fall.

“Åh så mysigt att ligga och bli kliad efter maten.” *rap*

Kvällspromenad

Måste ju jama om vår kvällspromenad. Husse satt och hade tråkigt och funderade på om han skulle göra middag eller inte. Jag hjälpte honom med beslutet genom att jama om en promenad.

“Titta vilket fint väder.”

“Tralla-la-la. Tänk på att hålla dig vid vägkanten husse. Det är farligt att gå bland bilar.”

Först tänkte jag dra med gubben på en rejäl långpromenad, men så hittade jag massa intressant i gräset, så jag glömde totalt bort det.

*nosa, nosa*

“Hm, vad var det för något? Jag hörde allt nåt som lät.” *spanar*

Vi var ute en stund, men så började det helt plötsligt att komma ner lite blött från himlen. Både husse och jag blev lite förvånade, eftersom det var klar himmel. Väldigt underligt vill jag jama.

Äntligen ett erkännande

Äntligen har man fått den uppmärksamhet som mitt arbete kräver. Först så planterade tvåbeningarna stora stenklumpar överallt, så inga brummisar skulle kunna jaga oss katter längre. Så när jag var ute på en kvällsrunda i går så såg jag något som verkligen gjorde mig glad. Jag skrattade så morrhåren skakade. Äntligen!

“Titta husse. Jag har fått en egen skylt.”

Nu kan folk och fä känna sig trygga i området, när Sippo, säkerhetskatt, patrullerar. Skylten måste vara för att varna alla skällisar och annat löst anhang, för att komma hit och bråka. Man vill ju inte betala skadestånd för någon snavade på min svans. Då måste jag ta till mina kunskaper som advokatt.

Patrullen fortsatte utan större händelser. Husse passade på att ta några bilder medan vi vandrade runt. Det var en vacker kväll.

Hur gick detta till?

Morgonpromenad med husse. Fick lite magkrafs av snälla människor. Efter en långdragen kamp mellan husse och mig, så blev jag till slut insläpad igen. Jag var inte glad.

Husse försvann jätte länge och när han kom tillbaka så hade han flera stora matkassar med sig. Jag jamar att det är dags för promenad. Jag fick ju liksom inte nosa klart på morgonen. Husse ignorerar mig totalt i början. Sen blir han sur och skäller på mig. Men jag jamade så högt jag kunde under en lång stund. Då hände det. Jag gav upp och somnade i sängen. Jama om pinsamt.

 
*snark, snark*

Men på kvällen så satte jag ner tassen ordentligt. Jag förklarade för husse att om han inte tog med mig på promenad så skulle det bli hårda tassar. Det blev en rejäl promenad i grannkvarteret. Självklart blev husse orolig över att vi skulle springa vilse. Han har ju inget vidare lokalsinne min husse.

“Ingen fara husse. Jag vet precis var vi är.”

Det tog en bra stund att utforska området. Mest för att husse envisades med att gå åt fel håll hela tiden. Det blev ett fasligt dragandes i kopplet.  Dumma husse. Det var under en dragkamp som jag hittade något underligt i marken.

“Eh, vad är det här för något?”

Funderade ett tag på att sticka ner nosen i röret. Men det verkade lite för riskabelt att röra, om man så jamar. *hehe*

Vem släckte lyset?

I tassande stund har jag precis återvänt efter ett fruktansvärt äventyr utomhus. Jag märkte på husse att det var något som var lite annorlunda, men jag kunde inte sätta tassen på vad det var.

Plötsligt sätter husse på mig kopplet och börjar göra sig klar för att gå ut. Jag hade egentligen ingen tanke på en kvällspatrull, men om husse trugar så ska jag inte vara svårjamad. Det var då jag upptäckte vad det var som inte stämde. Hela området var nattsvart!

 
“Vem drog ur kontakten? Husseeee!!”

Direkt vi kom utanför huset så blev husse blind som en mullvad i solsken. Dom är väldans ljusskygga har jag hört. Husse slog på lampan som han har på kopplet och så bar det av. Det är ju så typiskt att allt det vita som tidigare lyst upp på kvällarna, nu hade smält bort. Det gjorde ju att husse såg sämre än vanligt, och det säger inte lite.

Själv hade jag inga problem med navigeringen då jag är katt. Husse var däremot lagom road när han lyckades trampa i två vattenpölar på raken. *hehe* Som om inte det räckte så hade det börjat frysa också, så vissa sträckor var täckt med sån där tunn is. Sån som man inte ens ser när det är ljust ute. Snacka om att husse fick fart på fossingarna när dom ville sticka åt varsitt håll.

Efter en stund så stannade vi och tittade upp mot himlen. Det var faktiskt jättefint när man nu kunde se alla stjärnor och sånt. Det varade i sju sekunder, sen blev jag rastlös och släpade husse vidare.

“Husse, ska inte den där lampan lysa?”

Vi gick en runda som jag inte gått på flera år. Hade totalt glömt bort att det gick att gå där. Medan jag nosade runt och kollade klösvänligheten i träden, så ringde runt och försökte få tag i en elektriker. När det var klart så insåg husse att det lilla nattseende han hade fått, försvann när telefonen lyste upp som en lampa. Jag fick noga lotsa husse runt alla träd, piskställningar och parkerade brumbrummisar.

På vägen hem hände något verkligen pinsamt. Jag tappade bort mig. Två gånger var jag på väg att springa in i fel portuppgång. Det var nog tur att husse var lite uppmärksam, annars hade det kunna bli genant när inte nycklarna hade passat.

Jämlikt

Äntligen har det hänt! Jag bara kurrar av lycka. Husse har äntligen fått på sig lite lysande mojänger han med. Det var när vi skulle ut i dag som husse äntligen lydde sitt eget råd och satte på sig ett reflexband. Nu känner jag mig mycket lugnare. Tänk om husse blivit påkörd och i all uppståndelse skulle man glömt bort den stackars katten som plötsligt blivit husselös. Då skulle jag ju aldrig få komma hem igen.

“Nu kan man se husse också.”

Nu när vi var ute så märkte jag av effekterna av alla tvåbeningars vilda firande härom natten. Ni människor skäller jämt på oss stackars katter när vi gör en liten hög ute. Men det ni lämnar efter er är då verkligen inte mycket bättre. Jag rekommenderar ett läkarbesök snarast!

“Hm, vem har ätit den här?”

På vägen hem så kände jag mig lite slokörad. Varför tänker inte tvåbeningar på oss med fyra tassar för? Vad har vi gjort för ont för att förtjäna trasiga tassar? Nu måste jag nog gråta lite faktiskt.

“Med varsamma steg jag tassar fram
och undviker allt farligt så gott jag kan.
Men plötsligt hör jag ett otäckt kras
jag ser ner på tassen som är täckt av glas.

Jag jamar av smärta och skriker högt
ut ur min tass det nu rinner rött.
Livet pulserar ut ur min tass
förlåt mig husse men den var så vass.

Jag känner mig trött och jag känner mig varm
när jag lägger mitt huvud mot husses arm.
Han försöker prata men finner ej ord
jag hör att han nämner något om mord.

Farväl kära husse förlåt att jag går
men hos dig stanna jag inte får.”

-Anonym katt.

Blött överallt

Den här dagen har då inte varit något kattväder, det jamar jag bara. Började morgonen med att släpa husse ur huset för en promenad. Efter ett tag insåg jag att det var kattans blött ute. Kunde knappt nosa på en buske utan att få blött i hela pälsen. Vi gick in och somnade båda två.
Ett par timmar senare tyckte jag det fick vara nog. Nu var det dags för ny promenad. Det krävdes en hel del fräs och jam, innan husse behagade röra på sig. Sur var han också. Trodde nästan han skulle få sådan där “hjärninfarkt” eller vad det heter.

Den här bilden tog husse i komplett mörker. Inte en lampa i närheten. Då slog husse på sin lampa och fotade utan den där blixtprylen. Blir självklart inte lika bra på kort som i verkligheten. Men man ser ju lite av min fina päls.

Väl ute, så fick vi verkligen nytta av lampan husse köpte i går. Det var nämligen becksvart och det ramlade ner massor med blött. Både husse och jag fnös åt vädergudarna. Alla är emot oss.

Husse var nog den som roades mest av sin nya leksak. Själv höll jag på att få hjärtfel när det plötsligt dök upp en skugga av storlek större, från ingenstans. *fnys*

“När det regnar och är blött, är det okej att bli trött.”-Sippo, fuktskadad katt.

Halt

Med ett enda långt jam, går det att sammanfatta vår kvällspromenad i går. Husse hade fullt sjå att hålla reda på sina två ben, gissa hur det gick med mina fyra. Det är tur man är en graciös kisse. Jag kan faktiskt gå ner i split med alla fyra tassar, det ni.

Varje gång husse var på väg att halka, så drog han automatiskt tag i kopplet, så att jag åkte kana med alla tassarna i fyra väderstreck. 

När balansen väl var återställd, så gav jag husse mitt onda öga. Inte nog med att man är inspektionskatt, nu har jag tydligen blivit räddningskatt också. Borde kanske börja ta betalt för mina tjänster.

Med livet som insats… nästan i alla fall.

Återigen på kvällspromenad med husse i släptåg. Jag hade precis avslutat patrulleringen av grannområdet och var på väg hem, då jag såg ett sånt roligt staket att jag bara var tvungen att hoppa upp där.

Husse stod och ryckte lite i kopplet och menade att vi borde gå hem, det var mörkt och lite ruggit ute. Då ser jag plötsligt en skugga nere på marken.

Det var en strykarkatt som försökte smyga sig på husse.
Commando-katten i mig vaknade till liv igen. Husse som inte såg skrället först, blev så rädd att han hoppade rakt upp. Jag förstod att det gällde sekunderna, och utan en tanke på min egen säkerhet, så hoppade jag ner på marken, mellan husse och strykarkatten.

Jag visade genast mina kunskaper i katte-kwan-do och katt-rate.
Då smet den lilla fegisen i väg med svansen hängandes efter sig. Ett farligt hot mot husse, var nu avvärjt.

Att skrället sedan förföljde oss en bit, spelar mindre roll. Jag spände bara svansen lite, så försvann fegisen bakom en lövhög.

Resten av hemfärden gick utan problem, om man bortser från husse som sprang rakt in i hundra meter snöre, som någon hängt från ett träd. Själv gick jag smidigt under snöret, medan husse envisades med att springa rakt in i det.

Det roligaste var när han blev arg och skulle slita ner snöret från trädet. Då ramlade det nämligen ner ett par liter vatten från trädet, och träffade husse i nacken. Jag skrattade nästan svansen av mig och glömde bort den dusch jag själv fick.

Kvällspatrull

Ett stort jamande till läkarkåren som sa att det var nyttigt för husse att följa med mig på promenader. Det bevisar bara något som jag vetat länge, vi katter är smartare än tvåbeningar.
Husse var lite slokörad efter att varit hos doktorn, men det kan han gott vara. Han slipper ju i alla fall sitta i en trång transportbur.

Jag hade nästan gett upp kampen att få ut husse på kvällen, men gnällig dörr får olja och jamande katt får promenad. Sanna mina jam säger jag bara.
Lite otäckt är det förstås på kvällen. Mest för att skuggorna ser så mycket större ut. Jag skrämde slag på mig själv ett par gånger av min egen skugga. Den var så stor och manlig. Det andra som är farligt är husse. Han ser ju inte ett skvatt i mörkret och klampar mig nästan på svansen hela tiden.

En ny kattlåda till mig kanske? Nähä nä.

Kvällspromenad med husse

Mjo, då husse inte tog med mig ut på sin promenad på dagen, så krävde jag att få gå ut på kvällen. Jag jamade helt enkelt tills han gav med sig och tog med mig ut.
Det var rätt friskt i luften, som tvåbeningar brukar säga. Blåste lite i pälsen, men jag har skaffat extrapäls just för denna orsak. Vi började lite smått att gå vårt vanliga stråk.
Tyvärr är ju husse totalt blind i mörkret, och han anser sig ha bra mörkerseende. Kanske kan det ha att göra med den där otäcka blixtlådan som han jämt höll på med. Jag blev ju helt bländad och sen såg jag bara massa konstiga prickar. Fy katten vad taskigt.
Saker och ting ser ju lite annorlunda ut i mörkret. Husse tog en bild där han fotade mig i sommras. Lustigt hur saker och ting förändras i mörkret.

Tagen i somras.

Så här ser det ut nu. Burr!