Vi fick ett vykort

Vi fick ett vykort via mäjlen idag. Husse blev alldeles till sig när han läste det och vi katter blev ju jätterörda.

Du, Sippo och Snuffe har en helt fantastisk blogg! Ni glädjer så många med den, hoppas att ni har kraft (och Dentabits ;)) nog att orka fortsätta!

Ett tips vore att ge ut bloggen, MED kommentarer, som bok på Vulkan.se, det skulle glädja många kattälskare över landet. Katterna som kommenterar är nämligen också så underbara, ex när Snuffe skriver så stavar de lite fel så att han lättare ska förstå osv. Helt enkelt ett ''fankattiskt'' samspel mellan läsarkatter och bloggkatter!

Med vänliga kurr

Från: Linnsen

Titta på oss

Husse skickade en ett par bilder till tidningen på oss.

Snuffe

Sippo

Jag vägrar tro på det!

Vi alla tvinnade morrhår! Nu går skamsen skällis på torra land. Läste i expressen, att hundarna vinner husdjursfighten. Jag finner detta påstående helt pälsresande. Det luktar mutor och gammal kattlåda om allting.

Varenda människa som bor hos en katt, vet att vi lätt slår skällisarna med framtassarna bakom ryggen. Men i dom här testen så lät vi så klart vår stolthet gå förre vinnarinstinkten.

Självklart vinner skällisarna eftersom dom är så angelägna om att göra allt som tvåbeningarna säger. *fnyser föraktfullt*

Jag menar, hur smart kan man vara när man nosar människor i klockspelet?!

Jag uppmanar alla kattkollegor att starta en gosstrejk. Från och med i dag blir det inget gos med våra människor innan vi fått en offentlig ursäkt i alla tidningar och en egen parad på kattens dag!

Läs den pälsresande artikeln här.

Omnämnd

Vet ni att Wikki har varit med i en artikel igen?! Tänk man är kompis med en kändis. För det är hon ju. Jag blev lite generad men samtidigt väldigt stolt över att hon nämnde mig. *trampar förläget* Jag har ju tidigare bara varit med i en lussekattstävling.

Här hemma händer det inte så vidare mycket. Husse vaknade innan oss katter i morse och började dagen med att nästan trampa oss på svansen. *mutter*

Sedan tvingade han ut mig i regnet för en morgonpromenad. Jag ville faktiskt spara den till lite senare. Ungefär när han somnat i soffan. Men som vanligt ignorerades mina önskemål och det var bara att ta på sig selen och följa med ut.

“Men det är blött ute husse! *känner med tassen* Jepp, nu blev jag blöt om rumpan och svansen igen.”

Senaste kattnytt är att Pip verkar må bättre efter att få komma hem från den tredje stickisen. Välkommen hem.

Ravelli håller på att studera till commandokatt. Vi önskar vår kompis lycka till.

Sticky!

Ja, det var ju namnet den här kissen fick.
Tur att det fanns snälla människor som räddade honom.
Hoppas nu bara han får en snäll människa som tar hand om honom.
*håller tassarna*

Ny variant

Jag börjar bli lite orolig för mitt revir faktiskt. Det har börjat ploppa upp superblommor överallt. Det går knappt att sätta ned tassen utan att snava på dom. I dag snavade jag rakt över en ny variant som jag aldrig sett förut. Såg inte så trevliga ut, så jag nosade bara lite snabbt innan vi gick vidare.

“Uäck! Det där ser inget gott ut husse.”

Då det politiska kräver mycket tid, så har jag beslutat att tillsätta en utredning angående superblommorna. Det säger alla politiker på tv att dom gör och det verkar ju funka bra. Husse säger förstås raka motsatsen.

Mitt kattparti fortsätter att dra in röstberättigade katter. Det värmer mitt lurviga inre att se så många fränder vara överens om vad som behövs. Det är självklart tillåtet att komma med egna förslag i tråden.

“Sluta titta snett på varandra och rösta på mig, för ett värdigt kattparti.”

Jag tassar vidare

Trots alla konstigheter som hänt de senaste dagarna, så fortsätter patrulleringarna av mitt område. Jag lyckades faktiskt få bildbevis på att den gröna geggan efter gräsätarna, är envis. Husse lyckades nämligen få halva gräsmattan under ena skon.

“Vad gnäller du över? Du har ju skor. Testa att gå med bara tassar i den där sörjan.” *fnyser*

Vi var även och nosade lite i grannområdet. Dom verkar nämligen inte ha någon säkerhetskatt där. Om dom har det, så gör den ansvarige ett uselt jobb. Jag såg nämligen det här.

“Uäck! En igenproppad brunn. Det här är under all kattkritik.”

“Något sådant skulle aldrig hända i mitt område. Jag har liksom näsa för sådana saker.”

“Med noggrann nosologi, kan man förhindra många problem.”

Patrullen fortlöpte utan större problem. Nu hade ju äntligen gräsätarna slutat fara runt på mina gräsmattor. Vi gick ett varv runt garaget och konstaterade att allt var bra.

“Allt ser helt okej ut här. Vi kan gå vidare. Ibland är det härligt att vara katt.”

Förresten! Det glömde jag ju. Undertecknad katt funderar på att ge sig in i politiken. Jag har redan ett partiprogram, eller vad det heter.

Rösta på kattpartiet!

En hjälpande tass

Husse blev så ledsen när han läste om kissarna, att han ville hjälpa till. Normalt så tycker vi inte om att hålla på med pengar till okända, men eftersom en annan forummedlem tydligen redan gjort det, så ville vi också vara med. Så husse skickade 100:- det är allt vi har råd med. Hoppas det hjälper lite.

Tänk om hon inte funnits för katterna. Dom hade dom blivit mördigade! *fräser ilsket* Bravo Tessie! *klappar tassarna*

“Mjaou! Alla katter borde ha ett tryggt hem.”

“Alla katter borde få smaka glass i ett tryggt hem.”

Min morgonpromenad blev lite blåsig. Tydligen har vädrets makter bestämt sig för att bråka med oss. Det var nämligen en gnutta sol framme och husse trodde det skulle bli varmt som sist. Snacka om att han klapprade tänder i blåsten. Tyckte nästan synd om honom.

Själv blev jag tvungen att plocka fram lite reservpäls. Så nu springer jag omkring med Fluff 1.0 BETA. Hoppas det inte blir något strul så jag tappar morrhåren. *ryser*

Jag gråter lite

Fy vilka elaka människor det finns ibland. Hur ska man kunna hjälpa dessa småttingar!? *gråter*

Här är inlägget.

Dummisar!

Vem är det som är så grym och plågar mina kattkompisar? Jag vill bara gråta för mina kompisar som råkat illa ut.

Kattplågare i Lerum

“Vila i frid, kära vänner. Vi ses alla en dag.”

Fy vad elakt…

Kan man bli annat än arg när man läser om sånt här? Dumma tvåbening som skyller på sin stackars kisse, som dessutom säkert fick vara utan advokatt. *fräser ilsket*

Jag är väldigt upprörd och kränkt å min kattkollegas vägnar.

 

Så har jag varit ute på en riktig promenad också. Det kom ju så mycket blött förut att det inte gick att vara ute. Men så fort det hade lugnat sig så var det bara att dra ut husse på promenad.

“Här kontrollerar jag vattnet vid en av mina brunnar.”

“Jodå, det smakar som vanligt.”

“Samma vid den här brunnen. Allt är som det ska.”

Kattstatus

Nu har kattstatus fåt en helt egen sida. Där finns det massor med tips och råd till oss katter om vad vi bör kräva av våra människor.

Min kära husse sitter just nu och försöker läsa in allt på en gång. Jag får nog laga egen lunch. *suckar*

 

Kattstatus – Ett bättre kattliv.

Är inte vi värdiga?

Husse läste en artikel som han reagerade på. Varför tycker vissa människor inte att vi djur är värda något? Jag får ofta höra hur mycket han saknar sina förra katter, men inte lika mycket om andra människor. Jag tror att det har att göra med att vi inte pratar med varandra på samma sätt som en människa gör till en annan.

Det är ju också andra lagar och regler som gäller för oss katter. Vi har inte rätt till sjukvård som ni människor har. Det kan kosta jättemycket pengar som husse kanske inte har. Då måste han låta kissen få somna in utan lidande. Men vetskapen om att han kunde räddat missen om han haft mer pengar, är en fruktansvärd känsla.

Gibbe gick ju bort efter en operation som trots allt var lyckad. Husse vet än idag inte riktigt vad som gick fel, eftersom han inte hade 8.000:- till obduktion. Om detta hänt en människa så skulle alla möjliga krävt en obduktion för att få reda på vad som hänt. Men när det gäller ett djur så är allmänheten inte lika intresserad. *snyft*

Om att spinna

Snavade över den här artikeln.
Själv tycker jag att det fungerar alldeles utmärkt med att jama i högan sky när jag är hungrig. Men det kan ju kanske bero på att husse inte har några dörrar som han kan stänga ut mig med. Vi katter är sannerligen smarta!

Fast om våra människor kunde fylla skålarna ordentligt på kvällen, så skulle vi inte behöva väcka dom på morgonen. Men så långt tänker inte tvåbeningarna. Oh nej, mycket bättre att bli väckt klockan tidigt och skälla på katten. *fnys*

Slaka Djurhem

Husse har ju som bekant, drabbats av lite dåligt samvete. Det verkar inte gå över, utan snarare bli värre. Igår körde han till affären och köpte massa kattmat som han tog med sig.

Han hade även plockat åt sig lite leksaker hemifrån som han skulle skänka till de mindre lyckligt lottade kissarna. Självklart så kände vi med våra olycksbröder och systrar, så vi hjälpte till att packa en kasse med råttor, bollar och lite annat. Snuffe blev lite purken tror jag, för han ville plötsligt leka med leksaker som han nobbat i ett år. Tokiga katt. Men han offrade sig för den goda sakens skull. *stolt*

“Snuffe offrar sina leksaker för katterna på katthemmet.”

Husse lyckades efter lite strul, att äntligen hitta ut till katthemmet. Det ligger liksom lite avsides och är svårt att se från vägen. Detta trots att det finns skyltar. Fast dom läser nog inte husse.

“Mitt ute i vildmarken vid Lilla Åby, ligger katthemmet.”

“Ett väldigt mysigt ställe. Lugnt och fint.”

 

Rejäla burar har katterna.

“Egen sovhörna har vi också.”

“Kan man få äta ifred va?!”

Vem överger såna här vackra varelser?

“Men det var ett fasligt blixtrande då!”

Simone vakar över sina små.

“Säkraste platsen är bakom mamsen.”

“Här ligger vi och myser i lugn och ro.”

“Hej. Zimba heter jag. Vem är du?”

“Ska du bli min nya husse? Snälla, snälla, kan jag inte få följa med dig hem?”

“Nähä, jag förstår. Ingen tycker om mig.” *gråter*

“Hörru Zimba, vad gör du där uppe? Kom genast ner.”

“Finns det ingen som vill ta hand om mig?” *sniff*

“Om jag ligger vid fönstret, så ser människorna mig bättre och kanske vill ta med mig hem.” *suckar djupt*

Så när husse kom hem senare på kvällen, så var han lite hängig. Han ville så gärna ta med ett par katter hem. Problemet är bara att vi bor redan lite trångt och så har vi inte så mycket pengar heller. Det är troligen bättre att dom får stanna kvar på hemmet tills någon snäll människa kommer och räddar dom. Det sprang faktiskt runt en hel familj där och tittade, men husse åkte innan dom hade bestämt sig. Hoppas att i alla fall en kisse fick ett nytt hem. *håller tassarna*

 

Besök Slaka Djurhem

Kattplågare

Husse var och fick sin brummis fixad igår, så jag kunde inte tassa något inlägg. Jag vet inte riktigt hur man startar datorn. Husse berättade en gång om han första katt som försökte. Han fick en stämpel på svansen där det stod “Intäll Kåår” eller vad han sa. Det var inte så bra för kattsvansen.

Nu när jag ändå jamar, så vill jag återigen påminna om.

Tänk på stackars Dusty som fick gå igenom ett helvete på jorden. Som tur var så fanns det snälla människor  som startade en räddningsaktion så Dusty blev räddad. Men tänk på alla kissar som inte blir det. Jag börjar alltid gråta då jag tänker på mina olycksbröder. *snörvel*

Som husse brukar säga;
”Jag glömmer sällan och jag förlåter aldrig.”

Ytterligare ett fruktansvärt mord på en katt. [engelska]

 

 

  
Sidan som berättar om det som hände.

 

 
Bilder på Dusty’s misshandel.

Jama allvar

Det har inte hänt så mycket idag. Vi var ute en svängt och träffade en bekant till husse, som genast började klia mig på magen. Det är så skönt med husses bekanta. *spinner*

Men nu är det så att jag skulle vilja jama lite allvar. Det finns en kattstatuskampanj nämligen. Det tycker jag är en fankattisk sak att göra. Vi katter skulle verkligen behöva lite skjuts på statusstegen. Tänk så många av mina kattkompisar som skulle kunna undvika regnbågslandet. *sniff*

Katter i nöd, hjälp!

Jag bara måste tassa om en otäck sak jag läste i tidningen i dag. Det handlar om ett antal kissar, omkring åtta stycken, som riskerar att bli mördade om ingen tar hand om dem.

Jag blir så ledsen att jag bara vill gråta. Husse har sökt på nätet efter katthem som kan hjälpa till, men det verkar fullt överallt.
Nu vet inte husse riktigt vart han ska vända sig, och jag är inte så bra på att surfa runt på nätet. Jag kan ju bara blogga lite.

Kan ingen snäll människa rädda mina släktingar? Snälla… *gråter*

Läs artikeln här.

Jag är även lite orolig för husse. Han sitter nämligen och mumlar om slagträn och yxor. Det kan väl inte vara nyttigt? Fast vem bryr sig om en vidrig kattplågare?! *fräser*

“Jag sitter och myser i din famn
du stryker min päls och håller mig varm.
Plötsligt en vinter så kastas jag ut
du gillade ej hur jag nu mer såg ut.

Förlåt att jag ej är en kattunge mer
men det finns faktiskt mer än det du bara ser.
Snälla släpp in mig här är det så kallt
hur kunde du glömma jag var ju ditt allt.

Förlåt mig snälla men jag fryser så svårt
jag hittar ej mat, allt i snön har frusit hårt.
Jag kämpar och krafsar emot din dörr
snälla släpp in mig det kan bli som förr.

Jag fäller en tår och den fryser till is
vem var det som sa att husse var vis.
En sista ryckning går genom min kropp
när jag är borta så glöms jag nog bort.”

-Sippo, förtvivlad katt i vanmakt.

Med svansen i topp gick jag bort.

Sorgligt men sant. Jag var den första finallisten att åka ut. Måste erkänna att jag är lite ledsen. Har till och med gråtit lite i dag. Fast jag ju trots allt en katt och väljer därför att åka ut med svansen i högt läge och med stolt blick.

Ett stort mjaou, vill jag ge till alla som stöttat mig genom denna hårda prövning. Det var knappt så husse trodde på mig när han först anmälde mig, men jag visade honom allt. Jag visade alla katter som skrattat bakom min svans, att även jag kan göra storslagna saker.

Jag hoppas Elvis och Gibbe ser mig från sin katthimmel och är stolta över mig. *sniff*

Väderleksrapport och Lussekatter

Jag har hittat lite kvarglömt vitt.

I dag var jag bara tvungen att gå ut på patrull. Husse började bli orolig för mig, eftersom jag hållit mig inne i ett par dagar. Men vilken katt vill gå ut i grå gegga som fastnar överallt? Inte jag i alla fall. Men nu var det dags att dra på sig selen och börja jobba.

Vi börjar med att konstatera att nästan allt det vita har försvunnit. Min osvikliga kattinstinkt säger mig att den har blåst bort. Det blåste nämligen så hårt att jag nästan tappade svansen. Jag jamade till husse att säga till mig om svansen skulle börja lossna.



Lite av det vita låg envist kvar på marken. Men jag misstänker att även det snart försvinner. Annars får jag anställa en hund till att äta upp det. Dom äter ju allt.

Nu är det bara att vänta tills den 1:a December. Då börjar nämligen Corren att sätta ut en katt varje dag i tidningen. Jag antar att det börjar med kissen som kom sist. Hoppas jag inte hamnar där…Angående Lussekatter, så var det i dag sista dagen man kunde rösta. Husse berättade att han hade hört ryktas om flera bekanta och även obekanta, som röstat på mig. Det tycker jag var snällt. Jag vill rikta ett uppriktigt jam till alla som ställt upp.