F'låt dårå...

Ville ha lite gos och uppmärksamhet av husse som bara satt vid datorn. Men när jag för sjuttifemtonde gången gick framför honom blev han sur och morrade och fräste åt mig. Han sa att jag var i vägen och att jag skulle akta hans kaffe. Hur kan han sätta kaffet före mig? För att visa hur sårad jag var, så satte jag mig bredvid husse på skrivbordet och tittade på honom med mina sorgsna ögon och krafsade förläget med tassen. Direkt började husse nosgosa mig i nackpälsen och pussa på mig. Nu är det bäst att passa på att tigga dentisar.

Men ursäkta då. *sniff*

Jag hjälper ju bara till

Otack är som bekant kattens lön. Hela helgen har husse suttit vid datorn och pangat som bara den. Mer ofta än sällan så skäller han på datorn med ett väldigt ovårdat språk som jag inte tänker ta upp på min nya fina blogg.

Då vi katter av naturen är hjälpsamma varelser, så försökte jag flera gånger att hjälpa husse, men det uppskattades inte riktigt. Han skällde på mig och sa att jag var i vägen och att jag hade en hårig röv! Till slut bestämde jag mig för att sitta på det enda ställe där jag har full uppsikt, men ändå inte är i vägen - bakom skärmen.

Men om jag sitter här, då är jag väl inte i vägen?