Min dag i bilder...

Det händer ju inte så mycket spännande eftersom det fortfarande är otäckt vitt ute. Så jag lät husse ta massa bilder som visar hur min dag har varit.

[caption id="attachment_1165" align="aligncenter" width="300" caption="Jag låg och vilade lite på husses skrivbord och det var sååå skönt."][/caption]

[caption id="attachment_1167" align="aligncenter" width="300" caption="Plötsligt var jag påklädd och befann mig utomhus. Mystistiskt."][/caption]

[caption id="attachment_1168" align="aligncenter" width="300" caption="Jag började genast med en nosologisk undersökning av mina buskar."][/caption]

[caption id="attachment_1169" align="aligncenter" width="300" caption="En väldans noggrann undersökning..."][/caption]

[caption id="attachment_1170" align="aligncenter" width="300" caption="...från olika håll och kanter. Jag fick inte min buskologiska examen med kattmaten inte."][/caption]

[caption id="attachment_1166" align="aligncenter" width="300" caption="Mina brunnslock verkar klara sig fint. Dom har ett anti-snö system installerat. "][/caption]

[caption id="attachment_1171" align="aligncenter" width="225" caption="Efter jag hade patrullerat klart innergården, så ville jag gå in igen."][/caption]

[caption id="attachment_1172" align="aligncenter" width="271" caption="Jag föredrar nog att ligga inne så länge det är vitt utomhus."][/caption]

[caption id="attachment_1173" align="aligncenter" width="300" caption="Jag har nämligen andra uppgifter också. Som att gosa med husse."][/caption]

Fy vad elakt…

Kan man bli annat än arg när man läser om sånt här? Dumma tvåbening som skyller på sin stackars kisse, som dessutom säkert fick vara utan advokatt. *fräser ilsket*

Jag är väldigt upprörd och kränkt å min kattkollegas vägnar.

 

Så har jag varit ute på en riktig promenad också. Det kom ju så mycket blött förut att det inte gick att vara ute. Men så fort det hade lugnat sig så var det bara att dra ut husse på promenad.

“Här kontrollerar jag vattnet vid en av mina brunnar.”

“Jodå, det smakar som vanligt.”

“Samma vid den här brunnen. Allt är som det ska.”

Plikttrogen, det är jag.

Slår du upp plikttrogen i en sån där bok med ord i, då hittar du en bild på mig. Trots att det spöregnade ute så att gräsmattorna blev till träskmarker, så tvingade jag ut husse på patrull.

Med det menas att jag patrullerar och husse följer snällt med. Tänkte att han vid nödsituationer kunde lyfta mig över vattenpölarna, så vill han ju inte heller sitta ensam hemma.

“Trots att det vräkte ner massa blött, så patrullerade jag mitt revir, så alla kunde känna sig trygga.”

“Milda morrhår, mina brunnslock drunknar! Fort husse, kasta i dina byxor så dom suger upp vattnet. Vadå nej??”

Ursäkta.

Jag jamar så mycket om ursäkt att jag inte bloggat på min vanliga tid nu ikväll, men det har varit fullt upp förstår ni.

Denna morgon började lite tidigare än vanligt och jag bestämde mig för att ta två varv runt mitt revir. Det var nämligen så att det första varvet blev jag alldeles gosad och kelad med av ena grannen. Som om inte det räckte hade hon besök av en annan tvåbening som också ville gosa med mig. Husse stod utanför deras tomt och trampade runt som en nervös anka. Jag passade även på att undersöka ett brunnslock som låg lite avsides.

“Här ligger brunnslocket väldans undanskymt.”

Efter att ha förklarat att jag är säkerhetskatt för området så fick jag veta att dom ska åka på någon slags konsert i flera dagar. Jag lovade att kolla huset ordentligt när dom var borta.

Det var nu under kvällspromenaden som jag upptäckte att den här lilla krabaten hängandes från en buske ovanför marken. Jag jamade lite med honom och förklarade att han inte skulle vinna nånting på att hoppa. Det krävdes lite diplomati, men det lyckades. Han lyssnade på mig och lovade att tala ut med någon.

“’Nej, gör det inte! Hoppa inte!”

Så har det så klart blivit lite gos med husse. Jag menar, hur kan man låta bli att gosa när han kliar mig på magen?

“Jag har dig husse och jag släpper dig aldrig.” *kurr*

Högsta svansberedskap

Högsta svansberedskap! Det är kod, öhm, svart svans som gäller. Undertecknad säkerhetskatt har hittat ett allvarligt brott i säkerheten angående brunnslocken.

Det var när jag var ute på patrull i stormen, som min nosologiska instinkt sa mig att något inte stämde. Det krävdes en del nosande och sniffande innan jag hittade felet. Jag blev alldeles matt i tassarna när jag såg det.

“Min nosologiska instinkt varnar mig. Något är fel bland gröngräset. Undersökning startar omedelbart.”

Det var ett brunnslock som hade gått sönder i kanten. Tänk vilken säkerhetsrisk detta innebär. Tänk om Masken Börje är ute och går och plötsligt ramlar ner i den där brunnen. Krävs ingen advokatt för att komma på att det skulle bli dyrt.Jag ska snarast möjligt tassa ner en rapport till brunnsrådet och meddela mitt fynd. Med lite tur så upprättas en staty av mig på måndag. Hm, nog bäst att jag fixar till morrhåren lite.

Fortfarande blött

Inget kul väder i dag heller. Men det var bara att rycka tag i morrhåren och släpa ut husse i regnet på promenad. Lite svårt var det faktiskt att kontrollera brunnslocken när alla var under vatten. Funderade ett tag på att hyra en u-båt för att ta en ordentlig titt, men kom fram till att jag vill inte bli en vanlig skeppskatt.

“Vadå undersöka brunnen? Gör det själv om du vill bli blöt.”

Nä, sådana här dagar känns det bättre att ligga inne och gosa med sängkläderna eller husses arm. Hoppas att vädret snart blir bättre.

“Men husse, du gör ju helt fel. Hur katten kör du egentligen? Låt mig få visa hur man räddar världen…”

Blött

Usch vilken dag. Jag började morgonen med ett par tasshävningar och ett ansträngande träningspass på hög nivå. I passet ingick
100 meter sprint, 200 svansviftningar, 500 ögonblinkningar och omkring tio kast med liten Snuffe.

Efter träningspasset så sparkade jag husse ur soffan och drog med honom ut på vad jag trodde skulle bli en härlig promenad. Tyvärr så visade det sig att vädret inte var något vidare. Men jag tyckte inte det var någon ursäkt för att strunta i patrullen, utan jag jamade husse framåt och kontrollerade omgivningen.

“Hm, blött brunnslock kan innebära halkfara. Akta dig husse, låt mig få sköta det här.”

Efter två minuter så insåg jag det dumma i att vi båda skulle bli blöta, och tog därför posto under taket medan husse fick stå ute i regnet. Det uppskattades inte alls kan jag jama.

“Vadå det regnar? Det är väl inget att gnälla över. Nu är du så där känslig igen husse. Du klagar på allt jag gör.” 

Till slut tröttnade jag på husses tjatande och gick in. Tyvärr var han tvungen att följa med. Det är ju liksom han som har nycklarna. *fnys*

Vi tillbringade lunchen framför TV’n där vi följde en dokumentär som var helt sanningsenlig. Den handlade om någon manick som gjorde att man kunde få magmuskler på någon timme. TV-Shop tror jag det hette. Jag föreslog för husse att han skulle köpa ett par stycken och köra igång direkt.  Jag får nog ingen mat ikväll.

På eftermiddagen så var det dags igen. Då hade det otäckt blöta lugnat sig så pass mycket att man inte behövde flytväst längre. Efter att ha jagat bort grannkatten, så började jag med att undersöka gräsmattorna efter Masken Börje.

“Hallå! Någon hemma eller? Tjo-hoo?”

”Nähä, tydligen inte. Då är det väl bara att tugga i sig då.” *mums*

Sedan fortsatte vi patrullen till grannområdet. Det gick rykten om marodörer som smög runt ett cykelstall och ett brunnslock om nätterna. Som säkerhetskatt så tog jag detta mycket allvarligt och beslutade mig för att personligen undersöka brottsplatsen.

Mycket riktigt så kände jag doften av andra katter och mindre begåvade varelser. Skadegörelsen var dock begränsad till en fläck vid nedre stolpen i högra hörnet till höger om den vänstra plankan till höger om skruven ovanpå.

“Hm, ytterst misstänksamt. Detta måste undersökas närmare.”

“Men milda morrhår! Vad har hänt med brunnslocket?! Här krävs en ordentlig undersökning. Sanna mina jam.”

Komplett rapport finnes under Mjaou 12 i femte kapitlet i
katta-låg-en om hemliga uppdrag av commandokatten Sippo.

Plötsligt avbröts patrullen av min ofelbara instinkt om en annalkande kattastrof. Vi började tassa hemåt i lagom takt då plötsligt himlens portar öppnade sig. Samtidigt var det någon som startade upp en gigantisk fläkt nånstans, för det blåste upp till storm.

Jag som precis hade hittat skydd under en snygg buske, blev totalt vettskrämd då blåste körde upp en halv buske i häcken på mig. Jag fick så brått hem att husse hade kunnat åka släde efter mig. Jag tycker inte alls om regn.

“Yaaaargh! Spring husse, spring för livet!”

Vilket oväsen och Börje

Var ute på patrullering när jag hörde ett fasansfullt vrålande. Det var en brumbrum som åkte runt i området med en stor järnskopa som mun. I den hade brummisen en stor sten som den spottade ut vid infarten till området. Sedan åkte brumbrummen iväg och hämtade ännu en sten som den spottade ut på andra sidan av vägen. Jag förstod då att det var mina protester som hade börjat göra verkan. Äntligen skulle området bli katt-säkert. Det var verkligen på tiden.

På eftermiddagen jamade jag upp husse ur soffan för ytterligare en sväng i området. Som vanligt svarade han med diverse kränkande tillmälen och så kom den obligatoriska kudden farandes. *fnys* Tur att han siktar så illa, annars skulle jag fått den i ögat. Jag gick som bäst och luktade på gräset då jag såg något fruktansvärt. Masken Börje. Totalt mosad. Jag kastade mig ner bredvid honom och jamade för fullt; “Nej Börje, lämna mig inte!” Det var först efter en stund jag insåg att det inte alls var Masken Börje. Det var grannmasken Håkan. En väldigt otrevlig typ har jag hört. Spelade tydligen musik hela nätterna. Till slut fick Börje nog och flyttade till andra rabatten vid kortsidan av huset.

På vägen hem så stannade jag till vid dom lokala brunnslocken för att kontrollera hållfastheten. Den kunde förändrats under det vita täcket ju. Men jag kom snart fram till att allt var som vanligt.

“Inget att rapportera. (slurp, slurp)”

Så fick vi katter lite extra gott när jag kom hem. Husse hade gömt undan en burk med mjukmat. Han brukar ge det vid festliga tillfällen. Snuffe vägrade blankt att äta det, så då fick jag allt. Undra hur min mage kommer att må i kväll.

Dumma vitt

Det otäcka vita fortsätter att belägra mitt revir. Jag har för stunden dragit mig tillbaka hem. Jag är faktiskt bara en katt, inte nån slags snöget. *mutter*

“K-k-k-kallt.” *hutter, burr, frys, skak*

Dessutom försämras min arbetsmiljö då alla brunnar nästan försvinner under det vita. Halva tiden ute går ju åt till att nosa reda på dom ju. Men det skulle vara ännu värre om en katt skulle fastna med tassen för han inte såg brunnen. Därför fortsätter jag kontrollera.

“Bör kontrolleras för att undvika olyckor.”

När jag ändå höll på att kolla brunnarna så kunde jag ju inte undvika att se människornas brumbrum som stod på snömattan. Nyfiken som jag är, så passade jag på att undersöka den medans den var tyst. Kanske sov den bara.

“Såja, lugn och fin. Inga hastiga rörelser.”

“Hm, så den här skrapar bort snö…”

“Hur sitter allt fast egentligen?”

Resten av patrulleringen fortsatte utan större problem. Jag kände mig rätt nöjd efteråt. Fick mycket gjort så att säga.

Fast bäst var när vi gick ut andra gången på dagen. Då kom nämligen min favorit magkrafsare och hälsade på mig i snön. Jag blev först lite orolig innan jag såg vem det var. Men oj vilka kurriga fingrar hon har. Betydligt bättre än husses. Han använder dom bara till att strypa mig och kasta strumpor på mig. *fnys*

Lite kallt

Husse smet ut i dag utan mig! Jag blev först lite ledsen, men han lovade att han skulle komma tillbaka och ta mig på en promenad.

Det tog en bra stund innan han kom hem och då var hans näsa illröd och klapprade tänder gjorde han med. Men jag var tvungen att ignorera husses lidande, för jag är fortfarande områdeskatt för brunnslocken, samt att jag fortfarande letar efter Masken Börje med både nos och morrhår.

 
“Böööörje!?”

Efter en stunds promenerande så insåg jag varför husse hade en illröd näsa. Det var kallt! Jättekallt till och med. Jag kände ett trängande behov av att uppgradera till fluff 7.0 med inbyggd fluffilator. Men trots att nu även jag frös, så gick vi vidare.

Jag var nämligen tvungen att kontrollera min lilla gräsplätt som jag alltid tar ett par tuggor av. Vem vet, den kanske hade sprungit bort under natten. Som tur var hade den inte det.

*tugg, smask, tugg, tugg*

 

Efter avklarad patrull så intog jag min position brevid husse på skrivbordet. Han kämpar fortfarande med sin nya leksak i form av sån där måbiltälefån, eller vad det heter. Blir aldrig klok på det där.

“Jag håller ögonen på dig husse.”

 

Det kallt om nos och tassar var
jag trots det ändå ansvar tar.

-Sippo, frusen brunnskatt.

Fortfarande blött

Det är fortfarande jätteblött ute. Jag kunde knappt sätta ner tassarna utan att sjunka ner till magen. Jag förklarade för husse att det kanske var dags att skaffa en båt. Då kan husse sitta och ro medan jag håller utkik efter skeppsråttor.

Med allt det vita borta, kan jag nu ägna mig åt brunnslocken i området igen. Jag trodde nästan att dom försvunnit under allt det vita. Tänk om brunnslocket sagt till gallerbrunnen; “Kom så sticker vi.” vem skulle då få skulden va? Jo, undertecknad katt. Så det var en väldans tur att alla lock låg kvar.

“Allt bra här? Fint, då syns vi senare.”

Det var på vår sista promenad för kvällen som det hände något otäckt. Vi hade precis gått runt området för andra gången och husse började bli så smått rastlös. Jag bestämde mig för att ta en genväg hem över gräsmattan. Vi har gått där flera gånger utan problem, om man bortser högarna som vissa hundar lämnat efter sig.

*sniffa, sniffa* “Hm, ingenting här.”

Självklart var det ju becksvart och husse gick med två lampor för att se vilken som funkade bäst i mörkret. Han ville ju inte trampa i en hundhög igen. Plötsligt hör jag ett brak och husse som svär och gormar.

Det visar sig att trädet som jag kröp under befann sig i lagom höjd för husses skalle. Eftersom han var upptagen med att kolla efter högar på gräsmattan, så missade han totalt allting i huvudhöjd. Det blev ett förjamat liv på husse när han fick trädet i skallen. Så om det inte räckte, så snodde kopplet in sig hundra varv bland alla grenarna. Ett tag trodde jag nästan att husse skulle lämna mig där över natten. Det blir nog en annan väg hem imorgon.

“Ondskefullt träd, enligt husse.”

“Katten smart och smidigt genar
smyger under alla grenar.
Husse blind i mörkret är
ser ej riktigt vart det bär.

Springer in i trädet gör
det snart låter som han dör.
Svär och gormar husse gör
säger ord som man aldrig bör.”

-Sippo, finurlig katt.

Pigg morgon

Efter gårdagen så trodde jag att husse skulle ligga och sova en evighet. Men så var det inte som tur var. Han vaknade faktiskt samtidigt som solen tittade fram. Lite stel verkade han när han gick upp, och jag vet inte om det var husse eller soffan som knakade.

Jag lät husse ta lite av det han kallar morgonkaffe. Men efter han druckit minst en halv kopp, så jamade jag om en morgonpromenad. Husse var oväntat energisk och kastade strumpor efter mig. Tråkigt nog hittade han en hel påse för ett par dagar sedan, så nu har han hur mycket som helst att kasta efter en stackars katt.
Vi gick ett par vändor ute på gården. Mest för att markera min närvaro för eventuella inkräktare och brunnlocks-nappare.

Vi hade inte varit ute länge då husses näsa och öron, började bli så röda att jag blev bländad. Han uppskattade inte alls blåsten utomhus.
När jag kom bakom ett av mina hörn, så fick jag lite av en chock. Det hade flyttat in hur många flygande mumsbitar som helst. Det bara kryllade av dom små kräken.

Jag började genast smyga mot maten, men husse sabbade allting genom att vara lika smidig som en förkyld elefant. Då gav jag upp. Ingen idé att försöka när husse går och blåser i näsan så det låter som en hel orkester. Dumma husse. 

Shh. Vi måste smyga, husse…

Snabbkontroll av omgivningen

Husse var ovanligt villig att gå ut med mig i dag. Blev lite nervös och började ana hundar i buskagen. Men det slog mig sen att husse var halvt hysterisk i går. Han hittade nämligen en böld som satt där fästingen att pussat mig för ett par dagar sedan.
Då det var sent på kvällen så gick det inte att ringa till dom där otäcka veterinärerna heller. Jag kunde ju självklart talat om för husse att det inte var någon fara. Men han verkade inte vara direkt mottaglig för min information.
Husse sov väldigt dåligt i natt och mumlade något om u-båtar. Jag fattade noll, men har lärt mig att inte bry mig så mycket om husses natt-svammel.
Vi tog en promenad runt i området och kontrollerade buskar och brunnar. Det är ju snart vinter och då kan vi ju inte ha brunnar som folk trillar igenom. Det blir liksom inget bra alls.

Tjohoo! Någon hemma eller

Hur var det här då? Inga nyheter alls?

Efter en snabbkoll av buskage och brunnar, så ansåg jag mitt jobb vara klart. Jag är ju trots allt bara en katt, jag har faktiskt andra saker att syssla med också. Som att exempelvis sova.

Jag är säkerhetsmedveten

I dag när jag var ute på en promenad i området, så var det något som slog mig. Det finns ju massor med konstiga "lock" som ligger överallt. Husse förklarade att det är så ingen ska ramla ner i brunnarna och allt vad det var.
Då beslutade jag mig som ansvarsfull katt, att kontrollera säkerheten på en av brunnarna. Man vet ju aldrig om det kommer någon och ramlar rakt ner i brunnen. Det skulle ju inte vara så bra.

"Jodå, den verkar sitta ordentligt"

Sedan vandrade vi runt i gräset och njöt av den fina solen. Lite avis blev jag på en kisse som låg och solade sig på ett varmt träbord. Det såg så mysigt ut att jag bara slängde mig ner på marken och rullade runt lite.

"Det här är *min* sten."

När jag kom hem så blev det ett himla nosande på Snuffe, inte ens äta fick jag göra i fred. Tycker han borde vara utmattad efter att ha lekt med "den röda pricken" så mycket. *suckar*