Paket till oss

Vi fick post i dag, en hel kattong till oss katter! Men det bästa var ju såklart det som låg i kattongen, även om kattongen i sig fortfarande används flitigt.

Titta, jag hittade en hel kattong åt oss katter!

Ny mat och en NY FONTÄN! *lycklig*

Titta så fint vattnet rinner. *sniff*

Åhh, överfyllda matskålar också. Jag är så lycklig nu. *rörd*

Porta 21

Husse har nu gjort slag i saken och köpte en stor säck Porta 21 åt oss katter. Själv är han inte så förtjust i torrisar. Märkligt. Han borde kanske testa olika märken? *hihi*

Nåjam, han passade även på köpa en ny fontän åt oss. Jag ville ha en lite mer lyxig som kan spela musik samtidigt som man dricker vatten och så ska den ha inbyggd tasstork också, ifall man råkar bli blöt om tassarna. Husse påstår att det inte finns någon sån. Det är ju helkorkat i så fall. Vilken katt skulle inte vilja ha en automatisk tasstorkare hemma??

Mums!

Husse köpte hem lite mjukmat åt oss, så även vi kan få känna av att det är en härlig helg. Jag tror det är första gången på länge som alla åt ur sina egna matskålar.

Åhhh, Sheba! *slick om nosen*

Glufs. Slafs. Glufs igen. Rap.

Det gäller att vara snabb

Tjejerna försöker fortfarande sno min mat och som den gentlekatt jag är, så låter jag såklart tjejerna köra bort mig. Inte en chans till matro har man. Men nu har husse tröttnat på att mota bort tjejerna med foten, så nu slänger han ut en näve av min mat på golvet. Det ger mig den lugn och ro jag behöver för att få äta.

Tindra: Här gäller det att passa på.
Viska: Glufs!

Måste skynda mig... *tugg tugg* att äta.

Ingen matro

Hur skulle det vara om man fick lite matro här hemma, va? Husse har nu börjat ge mig av min nya mat som vi fick hem igår och den smakar mycket bättre än den andra som tjejerna äter. Tyvärr tycker även tjejerna det, så varje gång husse ger mat, så måste han hålla vakt så att de inte snor maten för mig. För vem säger nej när en tjej frågar om lite mat? Inte jag i alla fall. Så när husse nu motar bort dem från min matskål, så sätter de sig och tittar på mig med sina sorgsna ögon. Nu förstår jag hur husse känner när vi tigger av hans mat. *suckar*

Tindra: Jam så gott det ser ut...
Sippo: Glöm det. Min mat!
Tindra: *darrar på läppen*

Mums

Husse bjussade på mjukmat medan han själv tuggade i sig revbensspjäll. Jag klagade inte.

Sheba.. Mums!

Vilken cirkus

Nu får man inte ens äta i lugn och ro längre. Husse har nämligen tröttnat på att vissa katter, som vi inte tänker namnge, hela tiden äter från min matskål. Själv har jag inga problem med det, men husse gillar inte när vi byter matskålar, för då kan jag bli konstig i magen, säger han. Så kan man väl inte säga till sin katt heller? Jag klagar väl inte när han är dålig i magen.
Nåjam, så nu springer han mellan matskålarna och flaxar med armarna för att hålla kattfröken 1 och kattfröken 2 borta från min skål, något som inte alls uppskattas av sagda kattfröknar. Själv uppskattar jag husses ivriga försök att skydda min matskål, det blir liksom underhållning medan man äter. Fast jag är lite orolig för att han ska komma lite för nära och sticka en av sina stinkande tår i ögat på mig.

Viska jamar - Men ja' då...

Vaffö får inte ja' äta hos farbror Sippo för? Kan ja' jelpa att hans mat e mycke' gottigare än min?
Dumma husse tjör bort mej när ja' försöker äta där. *sniff*

Glufs, knaper...

Så hungrig... *sniff*

Lugnt

Ibland är det lugn och ro, exempelvis när det är matdags. Då samsas till och med tjejerna.

Tugga, tugga. Knaper, knaster, tugga.

Sen så vill lilla Tindra visa upp sin gosmage. Ser ni hur hon ber husse om gos, så fotar han istället.

Men gosa med mej dårå!!

Glufsen husse

Alltsåjam, ibland tar man sig ju för pannan över människors snålhet. Här sitter husse och tuggar i sig tre revbensspjäll och vi katter fick endast smaka ett fåtal bitar, som husse först inspekterat så vi inte ska göra oss illa. Viska var alldeles till sig och ville så gärna gå till husse och smaka lite, men hon vågade inte, utan stod och trampade fram och tillbaka tills husse lade undan ett par smakbitar åt henne. I det stora hela var det ju ett framsteg, eftersom husse kunde titta på henne, utan att hon flydde fältet.

Ordning och reda

Nu har det börjat bli lite ordning när vi äter. Förut vågade ju inte Viska komma fram och äta, vilket gjorde att husse blev tvungen att ha en skål med hennes mat framme hela tiden, vilket i sin tur gjorde att jag råkade äta upp det. Troligen är det det... det som gjorde så att jag kräktes hela veckan. Jag fick ju svälta ett helt dygn innan jag fick äta igen och då blev det väldans små portioner Nu håller husse stenhårt på vem som får vad och jag verkar botad. *gladsvans*

Utfodring pågår, under husses vakande falkögon.

Framme ibland

Viska har faktiskt kommit fram ett par gånger nu för att äta. Det gjorde husse mycket lugnare, då han varit orolig för att hon skulle hungra ihjäl. Problemet är bara att hon prompt måste äta ur min skål, eller snarare skålen som jag för stunden äter ur. Det blev lite väl trångt med två kattnosar i matskålen, så jag bytte till en annan, men direkt så kom hon tassande efter och började buffas igen. Men nu verkar hon ha förstått vilken skål som är hennes - hoppas jag.

Övervakar

Husse gjorde något så ovanligt som att använda spisen idag. Han skulle nämligen göra hamburgare. Då det var ett tag sedan han använde detta verktyg (normalt micrar han ett par korvar bara) så tyckte jag det var bäst att övervaka det hela, ifall det skulle hända något galet. Vi hade tur den här gången, men Securi-tass är alltid redo.

Här kombinerar vi vila och övervakning på ett och samma bräde.