Fräcka inkräktare

Vad jam är det här egentligen? Nu låg det en katt utanför min tomt och slöade igen. I början bad jag snällt att hon skulle flytta på sig, men ingenting hände. Då blev jag lite barskare i tonen, men inte jam hjälpte det heller. Jag stod där och funderade på vad jag skulle göra, hon var ju trots allt väldigt söt. Kanske skulle man bjuda in henne på ett par dentisar. Plötsligt kom Tindra ut och undrade vad jag sysslade med. När hon fick se den lilla kattfröken som jag tittade på, så blev hon jamartokig och började morra och fräsa. Det blev ett fasligt liv och till slut så smet katten iväg. När jag vände mig om för att tacka Tindra för hjälpen, så gav hon mig en snyting och sedan gick hon in igen, utan att jama ett ord. Jag fattar ingenting.

Tindra jamar - Fräcka grannkatter

Jamarns så irriterad ja' börjar bli på grannkatterna som helt fräckt lägger sej utanför vår uteplats å slöar. Dom kan väl slöa nån annanstans än hos oss? E vi nåt slags katthotell, eller? *mutter*



Va' jamarns e're som ligger å skräpar här då?



Typiskt, grannkatten igen. Hörru, gå hem me' dej
din slöfock. Skaffa en egen uteplats. *viftar med tassen*

Fräck skällis

Har tagit mig två promenader hittills och allt verkar lugnt ute. Vi mötte en granne som var ute med sin skällis. Jag har jamat det förut och jag jamar det igen, skällisar är inte kloka. Inte den här i alla fall. Jag satt en bit bort och iakttog den väldigt noga, eftersom han trots allt var på mitt revir. Vad tror ni den gör? Jo, lyfter på ena baktassen och pinkar i mina buskar! Mina buskar!!!  *mutter* Jag blev så chockad att jag inte fick fram ett jam över mina läppar.

“Men hallå! Vad katten gör du med mina buskar din fräcka skällmaskin?!” *hytter med tassen*

Mitt i allting så skulle husse självklart hålla på med sin blixtmojäng. Inte ens när det är skarpt läge får man vara ifred.

“Men husse, vi har ett skarpt läge här. Flytta på dig.”

*bonik* “Jamen flytta på dig då!” *boink igen*

Tror jag måste införa ett klagojam vid tillfälle. Alla är emot mig.

Intrång

Vilken dag det har varit. Jag var fullt uppladdad och redo för en promenad med husse, som tyvärr inte riktigt vaknat än och glömde nästan öppna porten.

“Men öppna nu då husse. Vi har mycket att göra.”

Väl ute så noterade jag två intrång på mitt revir. Först var det en grannkatt som vägrade förstå pikarna jag gav i form av morrande och jamande. Till slut fick jag tassgripligen jaga iväg skrället. Tyvärr så tyckte h*n att det gick alldeles utmärkt att gömma sig i mina buskar! *fräser*

“Hallå där under. Försvinn från mina buskar!” (notera rest ragg)

“Just precis. Tassa iväg du bara. Fast akta dig för brummisarna.”

Efter mycket fräs och jam, så tassade h*n iväg och försvann. Det var i alla fall vad husse trodde. Men så fick jag upp vittringen igen och gjorde en sådan kattrusning in i buskarna att jag skrämde halvt ihjäl husse. Katten smet in under bilarna på parkeringen och jag stod där och jamade allvar så h*n skulle förstå att det var mitt revir. Nästa steg var att fixa buskarna som h*n saboterade. *fnyser*

“Typiskt. Nu måste jag rätta till allt igen. Då ska vi se, två grenar upp, två grenar ner, sju grenar åt höger…”

Jag hinner inte ens hämta andan, så kommer nästa sabotör. Den här gången var det en otäck skällis. Jag visade klorna för att verkligen inge respekt. Det fungerade utmärkt, för skällisen fortsatte bort med matte i släptåg. Men vilken trafik det hade blivit på mitt revir. *suckar*

Eftermiddagen var desto lugnare. Solen sken och husse stod och svettades i sin tjocka vinterjacka. *hehe*

Jag kollade alla buskarna så katten från morgonen inte hade haft sönder något mer. Men allt var lugnt, så det blev en sakta promenad runt kvarteret i solen. Jag passade till och med på att rulla lite.

“Åh så mysigt det är här.” *kurr, kurr*

Nu ska jag återgå till matskålen igen. Vi jamas senare.

“Tassen till er kära vänner.”

Jag blev omnämnd

Jag har redan jamat det en gång, men måste göra det igen. Wikki, Metros mästerkatt, har ju blivit alldeles intärn-ljuvad, eller vad det heter. En sån där räpårter skrev om henne. Jag nosade igenom hela artikeln och kände mig faktiskt lite avundsjuk på Wikki. Tänk vilken duktig katt som fick vara med i tidningen. Fast då såg jag att hon nämnt mig vid namn! *jättestolt* Tack ska du ha kattkompis. *nosbuffar ivrigt*

Under morgonpromenaden så hojtade plötsligt till om ollon. Jag blev ju alldeles generad och undrade varför i hela Jamlunda husse började prata snusk för. Men så såg jag hur han stod och nosade bland ett par trädgrenar. Det var ett helt annat ollon han snackade om. Jama om pinsamt! *tassen för ansiktet*

“Hm, äter inte Piff & Puff sådana där? Ska vi skicka ett gäng till Gustav så han får lite lugn och ro?”

Själv var jag upptagen med att inspektera andra ställen.

På vägen hem stötte vi på ena grannkatten. Jag intog svansberedskap och burrade upp svansen ordentligt. Sedan smög jag längs buskagen och lurade på inkräktaren.

“Svansberedskap intaget!”

Plötsligt så drar husse lite i kopplet och säger att jag ska låta kissen vara. Vet ni, det gjorde jag också. Så husse och jag lät kissen ligga i mina buskar och mysa.

Kvällspromenad

Tänkte först inte göra något extra inlägg, men den här kvällspromenaden slår alla rekord. Först så tar vi en rejäl sväng runt området så jag får sträcka ordentligt på tassarna.

På vägen hem så ser vi grannkatten sitta och äta vi min granne! Jag gick självklart dit för att jama allvar, men då smet han iväg. Det blev ett fasligt dunder och brak när han tassade igenom häcken. Han måste rivit halva djungeln.

Nåjam, efter att han försvunnit så börjar grannen prata med mig. Först tänkte jag inte hälsa eftersom hon vänsterkattat. Men så erbjöd hon mig en skål med smaskig mjukmat. Åh så gott det var, jag slafsade i mig allting och slickade skålen riktigt ren efteråt. Sedan blev det massor med gos och beröm för att jag var sådan fin katt. Jag blev jämförd med Charlie Chapplin’, vem det nu är.

Ärligt jamat så brydde jag mig inte. Allt kändes helt perfekt och jag bestämde mig för att detta var min bästigaste promenad någonsin. Så vitt jag kan minnas för stunden i alla fall.

“Åh så mysigt att ligga och bli kliad efter maten.” *rap*

Morgonpatrull

Fick intrång på mitt revir här på morgonen. Det var när husse och jag var på väg tillbaka hem som jag upptäckte att den katt jag sett tidigare, nu kröp runt i buskarna och smög på oss.

“Hörru husse, jag tror nog faktiskt att vi är förföljda.”

“Jepp, där borta är den andra katten.” *morr*

“Men försvinn kattskrälle. Det här är mitt revir!”

“Krafsa hårbollarna ur öronen så du hör mig. Försvinn från mina buskar!”

Katt: Mjäousingen? Jamijamilen kurrikorpskott… Mjurr, mjurr purr?

Katt: Mjäoumjaou *svansvift* Längting hemsingen. *snyft* Mjäousan vilseborting inte hitting hem.

“Du husse, jag tror inte missen har alla morrhår på plats.”

Efter mycket jamande, så kom det fram att missen inte hade halsband eller öronmärkning. Nu hoppas husse att någon känner igen kissen på bilderna och kanske tar hand om den.

Inkräktare

Idag fick jag intaga högsta svansberedskap igen. Det hade nämligen skett ett intrång på mitt revir. Mitt på ljusa dagen också! Jag höll på som bäst att kontrollera buskarna, då jag plötsligt såg något som gjorde mig lite förargad. En grannkatt hade trampat rakt in i buskaget och lagt sig raklång. Jama om fräckhet!

“Men hallå där. Vad är detta för sätt? I mina buskar!!”

Sippo: Hörru du. Det här är liksom mina buskar. Katt: Mjaou! *fräs, spott* Jakk sparkka dig på svanselen!

Sippo: Men du, vi kan väl kanske dela på buskarna då? Katt: *vrål, skrik, skrän*

Sippo: Nähä, ska du vara så där sur vill jag inte ha dig här. Katt: Mjaousingen, fräselifräs!

Sippo: Du ska vara borta innan kvällen. Förstått? Katt: *suckar*

Trots mina djupgående kunskaper i diplomati, så kunde vi inte uppnå något avtal. Jag var precis på väg att göra ett anfall, då supermakten husse la sig i. Han drog bort mig från mina buskar, trots att jag protesterade högljutt.

Det var kanske lika bra. För det är så försvansat varmt, att man orkar ju inte vifta med morrhåren ens. *suck*

“Här ligger jag i min kattransport och försöker sova. Det känns liksom lite svalare här inne än utanför. Så får man ligga ifred.”

“Vissa andra, mindre begåvade katter, låg med snoken och magen rakt i solen. Snacka om brända morrhår.”

Vi hittade kissen

Äntligen får man tillbaka bloggen från Snuffe. *mutter*

Vilken tur vi hade idag. Vi råkade mer eller mindre nästan snubbla över kissen som hade tappat bort sitt halsband. Han låg nämligen och lapade sol vid sin tomt. Men när vi skulle hälsa så blev vi totalt utfrästa. Jama om fräckhet. Här har vi gått runt och oroat oss för att kissen inte hittade hem, så blir man utfräst när man frågar hur det står till. *mutter*

“Titta husse. Han har det där halsbandet som vi hittade förut.”

Sippo: “Nämen hallå där. Hur står det till? Katt: *fräs, yl* “Försvinn!” *fräs* Sippo: “Jaja, du behöver inte bli så sur.” *mutter*

Jag gick och la mig på gräsmattan, en liten bit bort från surisen. Det var så försvansat varm ute att man blev ju helt matt i pälsen. Det verkade bäst att ta igen sig innan man blir utbränd, som det heter.

Så skönt det kan vara i gräset.

Lite svårt att slappna av när surisen ligger en bit bort och stirrar.

“Vad sa du husse? Åh, ska jag se söt ut. Okej.” *smile*

Vi gick ett par varv runt återvinningscentralen och glodde lite. Men till slut blev det så varmt att jag började bli orolig för brandfara i pälsen. Det var bara att göra helt om med husse och gå in igen.

“Hörru din stora gula lampa. Ta och lugna dig lite va! Vi smälter ju bort här nere.”

Mera blött

Det är så typiskt. Bara för att jag börjat vara utomhus igen, så har det börjat ramla ner ännu mera blött i pälsen. *frustrerad* Den här gången så pälsade husse på sig ordentligt i alla fall. Han såg inte klok ut måste jag jama.

Vi började med att i vanlig ordning kontrollera buskagen i närheten. Jag letar fortfarande efter något liknande som Gustav jamade om.

“Hm, inte riktigt vad jag var ute efter. Vill ha lite mer blad runt mig. Så ska det vara skyddat från insyn också.”

“Men hallå! Så här mycket blad ville jag inte ha! Släpp ut mig!”

Vi stötte också på en grannkatt som var ute trampade runt på mitt revir. Snäll som jag är så lät jag den lille krabaten komma undan med en varning. Men det är viktigt att sätta gränser.

Sippo: “Hörru du pysen. Har inte du kommit lite vilse nu va?” Katten: “Mjiiouu.. (darr, skak, darr) Mjaou?” Sippo: “Nej, då har du gått för långt. Du skulle svängt vänster vid tredje busken vid gräsmattan.” Katten: Mjaou-ohhhh.

Lite längre fram så tyckte jag att det var något som strök runt i buskagen och jag intog smygläge inför möjligt angrepp. Men det var visst falskt alarm. *mutter*

“Smygläge intaget. Svansberedskap ett, intaget. Uppfattat. Katt-slut.”

Men oj

Som alla vet så brukar ju jag och min nos hitta lite underliga saker under våra patruller. I dag så träffade jag på någon som jag inte sett på jättelänge. Först trodde jag det var en inkräktare. Men min nosologiska nos fastslog att det var igelkotten Iggy.

“Men hallå där, vad är det jag ser?”

Det var när jag stod och nosade under busken som jag stötte på den lille krabaten. Husse stod bredvid och trampade lite rastlöst. När han till slut fick nog och började dra i kopplet, så jamade jag till på skarpen. Det var då husse gick ner på knä och stoppade in skallen i buskarna för att kolla läget.

Husse: Men oj vilken söt rackare. Sippo: Hörrudu, få inte för dig några dumheter här nu. Husse: Öh, ehm, hmm. Sippo: Nej! Jag vägrar att dela lägenhet med den där.

Sippo: Passa dig husse, dom där stickorna ser vassa ut. Så bits han kanske. Husse: Vadå bits? Igelkottar bits väl inte? Sippo: Stick in fingret och testa.

“Husse fotade den stackaren från alla håll och kanter. Till slut fick den lille nog och stoppade in skallen i en lövhög. Då gav husse upp. När jag frågade om han sett Masken Börje, så fnös han bara.”

Resten av promenaden avklarades på ett ögonblick. Jag käkade en massa gräs där “bäst före” datumet hade gått ut. Jag spydde upp lite i grannens buskar, sen gick vi hem.

Blött

Usch vilken dag. Jag började morgonen med ett par tasshävningar och ett ansträngande träningspass på hög nivå. I passet ingick
100 meter sprint, 200 svansviftningar, 500 ögonblinkningar och omkring tio kast med liten Snuffe.

Efter träningspasset så sparkade jag husse ur soffan och drog med honom ut på vad jag trodde skulle bli en härlig promenad. Tyvärr så visade det sig att vädret inte var något vidare. Men jag tyckte inte det var någon ursäkt för att strunta i patrullen, utan jag jamade husse framåt och kontrollerade omgivningen.

“Hm, blött brunnslock kan innebära halkfara. Akta dig husse, låt mig få sköta det här.”

Efter två minuter så insåg jag det dumma i att vi båda skulle bli blöta, och tog därför posto under taket medan husse fick stå ute i regnet. Det uppskattades inte alls kan jag jama.

“Vadå det regnar? Det är väl inget att gnälla över. Nu är du så där känslig igen husse. Du klagar på allt jag gör.” 

Till slut tröttnade jag på husses tjatande och gick in. Tyvärr var han tvungen att följa med. Det är ju liksom han som har nycklarna. *fnys*

Vi tillbringade lunchen framför TV’n där vi följde en dokumentär som var helt sanningsenlig. Den handlade om någon manick som gjorde att man kunde få magmuskler på någon timme. TV-Shop tror jag det hette. Jag föreslog för husse att han skulle köpa ett par stycken och köra igång direkt.  Jag får nog ingen mat ikväll.

På eftermiddagen så var det dags igen. Då hade det otäckt blöta lugnat sig så pass mycket att man inte behövde flytväst längre. Efter att ha jagat bort grannkatten, så började jag med att undersöka gräsmattorna efter Masken Börje.

“Hallå! Någon hemma eller? Tjo-hoo?”

”Nähä, tydligen inte. Då är det väl bara att tugga i sig då.” *mums*

Sedan fortsatte vi patrullen till grannområdet. Det gick rykten om marodörer som smög runt ett cykelstall och ett brunnslock om nätterna. Som säkerhetskatt så tog jag detta mycket allvarligt och beslutade mig för att personligen undersöka brottsplatsen.

Mycket riktigt så kände jag doften av andra katter och mindre begåvade varelser. Skadegörelsen var dock begränsad till en fläck vid nedre stolpen i högra hörnet till höger om den vänstra plankan till höger om skruven ovanpå.

“Hm, ytterst misstänksamt. Detta måste undersökas närmare.”

“Men milda morrhår! Vad har hänt med brunnslocket?! Här krävs en ordentlig undersökning. Sanna mina jam.”

Komplett rapport finnes under Mjaou 12 i femte kapitlet i
katta-låg-en om hemliga uppdrag av commandokatten Sippo.

Plötsligt avbröts patrullen av min ofelbara instinkt om en annalkande kattastrof. Vi började tassa hemåt i lagom takt då plötsligt himlens portar öppnade sig. Samtidigt var det någon som startade upp en gigantisk fläkt nånstans, för det blåste upp till storm.

Jag som precis hade hittat skydd under en snygg buske, blev totalt vettskrämd då blåste körde upp en halv buske i häcken på mig. Jag fick så brått hem att husse hade kunnat åka släde efter mig. Jag tycker inte alls om regn.

“Yaaaargh! Spring husse, spring för livet!”