Jag fundererar

Nu har jag tassat runt datorn som råttan kring het ost en halv evighet. Det är nämligen så att det är ju lussekattstävling nu igen. Först funderade vi på att anmäla husse, men så glömde han liksom bort det för han började fundera på nåt annat. Vad kunde det ha varit för spännande?

Jo, en önskan som husse haft nästan sedan vi började blogga, är att kunna samla in pengar till vårat katthem. Så husse och jag har kollat runt lite och försökt förstå oss på hur man gör för att starta insamling via ÄssÄmÄss (SMS)

Men husse är orolig för att göra något fel så att han får problem med pålisen. Då måste vi skaffa en advokatt och då blir det inte många julklappar till oss. Dessutom hamnar husse på ett katthem för människor och kan inte klappa oss mer.

Husse! Lämna mig inte! *gråter*

Det blir nog ingen insamling för “Sippo’s vänner”. *djup suck*

Sprit

Jag glömde ju berätta om en sak som hände igår. Det var rena mordförsöket på mig! Jag höll som bäst på med min patrull, då jag ser en för mig okänd människa komma ut från grannporten. Självklart insåg jag mitt ansvar som områdeskatt och beslöt mig för att gå fram och hälsa.

Hon verkade vara en snäll människa, för hon sträckte nämligen ner handen mot mig och lockade. När jag var nästan framme så kände jag en underlig, för att inte säga, fruktansvärd stank. Jag var inte helt säker på var den kom ifrån, först misstänkte jag husse, men så fort jag nosade på hennes händer så höll jag på att tappa morrhåren av förfäran. Det luktade jättestarkt och det bara stack i nosen på mig.

“Usch! Det stickades som nålar i min stackars nos.” (denna bild är arrangerad.)

Jag försökte desperat springa hem, men husse höll i mig och försökte lura i mig att det inte var någon fara. Ingen fara?! Min högt älskade och välvårdade samt känsliga nos, hade blivit obrukbar på ett ögonblick. Hur skulle jag nu klara av min nosologiska undersökning? Som tur var, så släppte det så fort jag kommit bort en bit. Människan förklarade för husse att hon hade tvättat händerna med sprit. Högst underligt, jag trodde människor drack sprit. Detta är ett klart fall för advokatten.

Fast det händer så mycket underligt i området. Själv hittade jag Snigeln Sven, hängandes från en buske. Hur kom han dit?

“Huvet upp och fötterna ner eller är det huset upp och antennerna ner? Hoho, hallå?”

Den här dagen har varit spritfri. Husse tog sig som mest en kopp kaffe. Vi tog en tidig morgonpromenad för att se på soluppgången. Tyvärr så uteblev den på grund av moln. Vi fick faktiskt vänta enda till eftermiddagen innan solen tittade fram igen, och då var det bara en liten stund. Stackars husse gick och frös och svettades om vartannat.

“Åh vilken mysig sol.” *spinner lyckligt*

“Men hallå! Vem snodde solen?!” *mutter, fnys*

 

Nu ska jag äta middag… en väldigt liten middag. Snålhusse. *mutter*

Husse slog mig

Mjaou, det är helt säkert. Jag var framme och nosade lite på husses hand för att blir killad bakom örat. Självklart började husse klia mig både här och där. Problemet var att han samtidigt höll på med datorn och när husse gör två saker samtidigt så går det inget vidare.

Husse skulle visst snurra runt på stolen och så glömde han att kolla var jag satt. Plötsligt kom husses hand farandes och innan jag hann ducka så fick jag mig en smäll i skallen. *mutter*

“Oj, stackars stackars mig. Alldeles miss-handlad. *jämmer*”

Uppenbarligen blev husse minst lika chockad som jag, för det tog minst två hela sekunder innan han lyfte upp mig i famnen och sa förlåt. Två sekunder!!!

Detta är ju ett klart fall av Miss-handel. Det kallas så för att man handlar fel med missen. Det vill säga mig.

Jag ska snarast tassa ihop en anmälan som jag ska skicka till min advokatt och kräva skadestånd. Det blir minst ett par flundror med grädde. Det borde lära husse att inte överfalla katter hursomhelst.

Annars har det inte hänt något här hemma. Husse sov som en stock hela dan för att han inte fick sova i natt på grund av fest hos grannen. Ett tag var jag faktiskt orolig för att han hade dött i soffan.

Nej nu ska jag gå ut i köket på vingliga tassar och ledsna ögon. Det brukar alltid bli något gott då.

 

Ingen katt skadades och otränade katter rekommenderas inte att återskapa händelsen då det kan sluta med skador. Själv är jag utbildad stunt-cat och är därför tränad för liknande situationer.

-Sippo, taleskatt.

Äntligen ett erkännande

Äntligen har man fått den uppmärksamhet som mitt arbete kräver. Först så planterade tvåbeningarna stora stenklumpar överallt, så inga brummisar skulle kunna jaga oss katter längre. Så när jag var ute på en kvällsrunda i går så såg jag något som verkligen gjorde mig glad. Jag skrattade så morrhåren skakade. Äntligen!

“Titta husse. Jag har fått en egen skylt.”

Nu kan folk och fä känna sig trygga i området, när Sippo, säkerhetskatt, patrullerar. Skylten måste vara för att varna alla skällisar och annat löst anhang, för att komma hit och bråka. Man vill ju inte betala skadestånd för någon snavade på min svans. Då måste jag ta till mina kunskaper som advokatt.

Patrullen fortsatte utan större händelser. Husse passade på att ta några bilder medan vi vandrade runt. Det var en vacker kväll.

Lite pinsamt

Dagens första promenad började alldeles utmärkt med att jag jagade bort grannkatten från mitt promenadstråk. Nyfikna tjejer alltså.
Eftermiddagspromenaden var mindre lyckad. För det första så ramlade det ner massa vått hela tiden. För det andra så träffade vi grannen som nu inte hade sin katt med sig, utan en stor hund.

Vad vill den där stora besten mig?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen. Jag var ju lite nyfiken på den där hunden, men samtidigt vet man ju att hundar är lite lömska av sig. Jag höll precis på att gå fram för att ta en närmare titt, då besten plötsligt vänder sig mot mig och stirrar med sina läskiga ögon.
Manlighet i all ära, men inte katten tänker jag gå nos mot nos med en stor hund heller. Jag la i högsta växeln för att sprinta bort en bit och planera eventuellt anfall.

Tyvärr så hade husse lagt i spärren i kopplet, så plötsligt tog det tvärstopp och jag gjorde en frivolt och landade rakt i en vattenpöl. Det blev väldans blött.
Husse som misstolkat situationen, trodde jag var rädd och behövde tröstas. Så han lyfte upp mig i famnen och kramade och klappade mig. Han sa att hunden inte alls var farlig. Ursäkta?! Den var på god väg att sätta tänderna i mig. Förresten var jag inte rädd, jag kände bara för att sprinta en liten bit. Intervallträning ni vet.
Ska möjligen kontatka en advokatt och diskutera eventuellt skadestånd för kränkning och blöt päls. Återkommer.