Förvirrande morgon

Uschjam! Morgonen började så bra med en härlig promenad runt i området med husse. Det var tills dom gräsätande vrålmaskinerna började jaga bort mig från gräsmattorna. Vad har jag för chans mot dessa hemska maskiner!? *sniff*

Nu gällde det att passa på att nosa på buskarna som ännu inte blivit anfallna av gräsätarna. Jag måste säga att det kändes lite stressigt att höra vrål och skrammel bakom husknuten.

“Nu gäller att att snabbt som katten kolla buskarna här. Jepp, allt verkar vara som det ska här. Lite lagom bladiga, om man så jamar.” *hehe*

“Okej, om gräsätarmonstret kommer närmare, så klättrar jag upp i trädet. Jag får väl i värsta fall hissa upp husse i kopplet. Klättra det kan han ju inte.”

“Klara, färdiga…”

Som tur var behövde vi aldrig klättra upp där. Vi smet istället runt husknuten och kollade in andra sidan av området. Till slut hittade jag en lämplig plats där vi kunde pusta ut.

“Men jag går inte i sandlådan husse. Är jag inte duktig?” *stolt*

“Här på bordet känner jag mig säker. Nu får vi nog vara ifred.”

När vi kom hem från promenaden så smet husse iväg för att handla lite. Jag antog att det var ett svepskäl för att han inte ville visa hur rädd han blev för gräsätarna. Döm om min förvåning när han kommer hem och verkligen har  handlat. Som vanligt hade han inget åt oss katter. Men bra katt reder sig själv ju. *hehe*

“Titta Sippo. Husse har schöpt mums-mums. ‘maskens!” *tugga tugga, rapa*

Promenad

Trots att vi fortfarande tänker på Rufus och Aragorn, så måste livet gå vidare. Det betyder inte att vi slutat bry oss, utan att vi måste se framåt för att inte bli tokiga av sorg. En dag så ses vi ju.

Husse tillbringade sin morgon med att återigen försöka betala räkningar. Jag hjälpte till så gott jag kunde. Det innebär att jag ställde mig mellan skärmen och husse. På så sätt så slipper han få högt blodtryck när han ser räkningarna. Smart va?!

Så blev det ju självklart en promenad runt kvarteret. Fast det var lite jobbigt, för jag fick ingen riktig arbetsro. Det åkte nämligen omkring en människa på en vrålmaskin och mördade gräsmattorna. Jag blev alldeles förskräckt när den började komma åt mitt håll och beslutade mig därför att kolla andra sidan av mitt revir istället.

“Inte lätt att få arbetsro när en vrålmaskin kör runt runt, hela tiden.” *mutter*

Som om inte det räckte så började det blåsa alldeles förfärligt och rufsade till min päls så jag såg ut som ett virvelmarsvin. Jag har sett sådana på bild förstår ni.

Vi avslutade promenaden med att sitta vid en annan parkbänk och beskåda mitt revir. Ytterligare en arbetsdag avklarad. *stolt*

“Då kan vi nog säga att vi klarat av den här dagen med, husse.”

Vrålmaskin

Nu vill inte jag vara med längre. Gammelhusse var på besök och han och husse var borta jättelänge och när dom kom tillbaka så hade dom med sig en fruktansvärd sak som skrämde pälsen av mig. Inte för att jag var rädd för min egen skull då, men för Snuffe. *ahem*

“Så här ser vrålmaskinen ut då. Den låter jättemycket och så blåser den nästan bort pälsen också.”

Så nu får man springa tassarna av sig varje gång man vill gå förbi fönstret. *mutter* Tror jag ska kontakta en advokatt eller nåt.

Farliga väggar

Efter att ha läst om Gustav’s otrevliga erfarenhet har jag nu beslutat mig för att själv medjama mina erfarenheter. Som säkerhetskatt i området råkar man ibland på farliga saker. En av sakerna är faktiskt en vanlig vägg. Man skulle ju kunna tro att väggar är ofarliga, men icke då. Denna vägg har en inbyggd vrålmaskin!

“Varning! Inbyggda vrålmaskiner i väggarna.”

Man går längs väggen i lugn takt och njuter av den friska luften. Plötsligt så hör man bröööööl, från väggen. Man behöver ju inte vara supersmart för att fatta att det är direkt livsfarligt.

Nu vågar jag knappt tassa längs den där husväggen längre. Nästa gång kanske den sliter svansen av mig. *ryser* Tror nog jag håller mig till mer kattlika saker. Som buskar och träd exempelvis.

“Hm, ytterst intressant buske, vill jag jama”

 

“Lite avstånd från marken kan också
vara skönt ibland.”

Jag undrar om dom där inbyggda vrålmaskinerna, är i maskopi med trädnapparna. Hm, får undersöka det hela lite närmare.

“Dags att sticka. Vi jamas senare.”

Ett väldans spring

Det är fortfarande en väldig röra i mitt kök. I dag så kom hantverkarna tillbaka med sina vrålmaskiner och andra saker. Katt som jag är, så kunde jag inte låta bli att sticka fram nosen lite och titta. Jag var bara lite nyfiken ju.

Plötsligt sätter en av vrålmaskinerna igång. Oj, vad rädd jag blev. Snuffe sprang nästan ifrån svansen när han flydde in i vardagsrummet. Själv smet jag in i duschen och gömde mig. När husse sedan såg mig ligga där inne, så stängde han dörren så att det mesta ljudet stängdes ute. Det var snällt mot mina öron

Stackars mig...

I dag är det verkligen synd om mig. Först kommer den där hantverkaren som körde med vrål-maskinen tidigare i veckan. Den här gången skulle han som tur var, inte borra eller föra annat oväsen. Nä, den här gången skulle han bara ta lite mätningar på det fuktskadade golvet.

Självklart var jag ju tvungen att inspektera det hela. Det var då husse tog tag i mig och gav mig en rejäl kram och puss på nosen. Plötsligt flyger han upp ur stolen och börjar fnysa och säga "usch" och "fy" och massa annat. Jag fattade minsann den piken och skulle precis kräla i väg, då hugger husse tag i mig och börjar undersöka mitt ansikte.
Det visade sig nämligen att jag också hade en såndär otäck fäschting vid ögat. Blääää, säger jag bara. Husse Visste inte riktigt hur han skulle få loss den. Själv tyckte jag att den kunde få sitta kvar, vi hade ju nästan blivit kompisar ju.

Men husse rycker, vrider och drar i både mig och fäschtingen. Jag känner mig lite smått misshandlad, men jag fann mig faktiskt i behandlingen. Husse har nämligen förklarat att dom är farliga! Det tog husse en evighet att lirka loss den lille från ansiktet på mig, sedan spolade han ner den i toaletten tillsammans med olika hot om stryk om han någonsin skulle komma tillbaka. Hejja husse!

Jag var hur nöjd som helst och skulle precis gå och lägga mig. Men då skulle husse ringa till den där otäcka veterinären, och fråga om råd. Under tiden han väntade på att komma fram, så undersökte han mig där otäckingen suttit. När han såg en röd prick där, så blev han nästan hysterisk. Men tydligen var det en väldans sympatisk tjej på andra sidan telefonen, som förklarade att det inte behövde vara någon fara. Tvätta såret och kolla att det inte blir värre, sa hon. Jag tycker det var ett utmärkt förslag.

Nästa gång ringer jag, husse.

En kort skogspromenad

Ja, för lång blev den ju verkligen inte. Jag ville ju vandra runt och lukta på alla olika växter som fanns där. Men husse bara klagade på taggar i byxorna, händerna och en gren i trynet.
Det tog husse cirka sju minuter att plocka bort alla tagarna, sen springer han in i nästa buske. Då beslutade jag mig för att det kanske var bäst att lämna skogen för dagen.
Jag kontrollerade ett par brunnslock till, men hittade inget som verkade misstänkt.
På kvällen så kom husse hem efter att ha handlat lite. Med sig hade han bland annat en sådandär otäck brum-maskin som han kör med på golvet ibland. Fast den här hade faktiskt ingen lång snok som han sprang runt med. Den såg jättekonstig ut.

"Ännu en otäck maskin i hemmet"

Jag blev väldans nyfiken när husse ställde ner den på golvet och backade bort. Hur skulle han nu kunna styra den? Plötsligt satte brummisen igång och åkte i väg av sig själv! Jag höll nästan på att hoppa ur pälsen. Nu får man ju ingen förvarning alls innan brummisen kommer och jagar oss katter. *jämmer*