torsdag 30 januari 2014

Det var så lite så

Husse har sprungit runt i säkert ett år och letat efter laddaren till sin rakapparat, men till slut gav han upp och tog över gammelhusses gamla och något skamfilade rakapparat nu i julas. Men jag som är utbildad säkerhetskatt, kunde bara inte glömma bort den besvärliga laddaren, utan letade ivrigt vidare här hemma och häromdagen så hade jag fått upp ett spår. Det var något som lockade mig till ett av skåpen i köket och jag fick tjata i säkert tre dagar innan husse bemödade sig att öppna skåpet så jag kunde undersöka saken och jodå , där inne låg laddaren.

Tyvärr är ju husse långsammare i skallen än inlandsisen och fattade inte varför jag prompt skulle in i det där skåpet dag efter dag, trots att jag jamade för full halls "här är den husse, jag har hittat den". Både Tindra och Viska kom rusande i tron om jag fått svansen i kläm, men husse fattade inte ett smack - förrän idag. Först idag hittade han laddaren, men det var först efter att jag ritat en karta åt honom på datorn.

Nu borde väl husse ändå se den.

12 kommentarer:

  1. Vilken tur husse har som har dig :)
    TÄNK om han skulle lyssna lite mer på dig!
    Massor med hans "bortslarvade" saker skulle komma till rätta...
    SUCK...

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen tycker jag att ALLA människor borde lyssna lite mer på oss katter.

      Radera
  2. Min husse är också totalt oduglig på att hitta saker. Ligger de inte längst fram finns de inte. Eller om de ligger längst fram och något hamnat ovanpå. Då finns de inte heller. Ditt fall var litet knepigt, för den verkar ju ligga längst fram? Men det var väl i ett skåp som inte fanns? Tur att du slut lyckades få din husse att fatta! Bra jobbat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just precis så är min husse med. Annat är det med oss katter, vi letar både under mattor och under sängar efter det vi söker.

      Radera
  3. Oj oj oj så hjälplösa tvåbeningarna kan vara! Att du t..om skulle behöva rita en karta, det tar ju priset!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mhm, det kan man lugnt jama.
      Pinsamt för husse.

      Radera
  4. Tänk om husse litat på dig tidigare, då hade han inte behövt ta över gammelhusses apparat utan hittat laddaren till sin egen tidigare. Tur att du hjälpt honom nu i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamvisst är det så. Nu har han istället TVÅ apparater som tar upp plats.

      Radera
  5. Tänk att våra tvåbeningar inte kan lita på oss, suckjam alltså. Tur att du fick eran husse att öppna det däringa skåpet till slut iaf. Tassarna upp
    Nu tassar vi från våran dator, då ska detta komma fram hoppas vi, mjau
    vet inte vad det är för problem med våran mjaufån. Det går att jama ,men när vi ska tassa iväg det, jamans, då flyger det ut i det däringa cybern

    Tass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamdå, det kom fram ordentligt den här gången. Visst är det märkligt att tvåbeningar har så svårt att lita på oss kloka katter?

      Radera
  6. Alltså, om bara våra människor unde LYSSNA på oss lite oftare, så vore alla husliga problem ur världen! Tänk, att flera dagar slösades bort helt i onödan, när allt husse behövde göra var att hålla öronen lite mer spetsade för att hitta denna viktiga kattiralj!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med fullständigt. Men när jag försöker jama råd till husse, så tycker han att jag för oljud. Fnys!

      Radera