Man får tjata ordentligt

Puhjam vad jag fått kämpa för att få komma ut lite idag. Husse har ju hela tiden trott att jag spelat persiennharpa bara för att bråka med honom. Det var förs igår kväll som han fattade att jag ville ut på uteplatsen och se mig omkring lite. Det var ju jamarlänge sedan jag var där ute och kontrollerade mitt revir. Så när jag började spela persiennharpa idag igen, så höll husse på att få hjärtfel och hotade med att raka svansen på mig om jag inte slutade.

Självklart gav jag inte upp, utan fortsatte spela harpa samtidigt som jag jamade i högan sky. Efter en kvar så började även Viska jama för full halls och då började husse skifta färg oroväckande många gånger och jag började bli orolig för både hans mentala och fysiska hälsa. Men så plötsligt fattade han galoppen och öppnade balkongdörren och jag sprintade ut direkt och nosade ivrigt runt på uteplatsen. Efter en stund kom tjejerna ut också, det var bara fegisen husse som inte kom ut och lekte i snön.

Hörru husse, hur länge ska den här stenen ligga kvar här och skräpa ner?