Fullt pådrag

Jag han knappt utanför porten på morgonen innan jag intog högsta svansberedskap. I går hittade jag ju en krater i mina buskar och i dag hittade jag underliga markeringar på gräsmattan.

“Högsta svansberedskap intaget. Nu gäller det att tassa försiktigt.”

Jag blev alldeles darrig i morrhåren. Detta måste bara vara ett drag av dom är älgarna… älgens… Hm… *slår i ordboken* Alien, tror jag det heter. Dom skulle bara våga sig på att invadera mitt revir! *vässar klorna och trimmar svansen*

“Titta husse! Älgarna har lämnat markeringar.”

När jag nu visste vad som var på gång, så gick det ju inte att slappna av. Jag var vaksam mot allt som rörde sig, inklusive en buske som jag råkade spöa upp.

Men jag har faktiskt sett på husse dokumäntärer om aliens. Filmerna hette faktiskt just det. Dom hoppar upp i ansiktet på folk och sedan så… Uschäktamåstemåliteilla.

“Jag gömmer mig inte alls. Jag spanar bara.”

Jag har nu blivit varnad för svamparna som jag nosade upp i går. Men så hittade jag ju så klart en ny variant här på morgonen. Dom såg inte lika lömska ut som dom andra, men lät ändå husse peta lite med foten. Man vet ju aldrig.

“Kolla husse. Mini-svampar. Nej, jag tänker inte nosa. Gör det själv din stora fegis.”

Hoppsan

Det var på morgonpromenaden som något pinsamt hände. Jag var så upptagen med min nosologiska undersökning, att jag märkte inte att vi var förföljda. Det var först när husse visade dagens foton som jag såg spionen i fråga. Nu undrar ju jag om det var helt oskyldigt, eller om jag ska förvänta mig en invasion. Fast en troligare anledning är att han sett mig tassa runt i området och tyckte antagligen att jag skulle passa bra som förebild. *stolt*

“Först tittade han fram lite försiktigt och med respekt.”

“Men när han märkte att jag var kopplad och dessutom inte märkte vår förföljare, då blev han lite modigare.”

Något annat som underligt som vi hittade, var några slags blommor. Husse kallade det för svampar, men jag hävdar bestämt att det är blommor som muterats på grund av pinkande hundar. Resultatet blev en slag super-blomma med super-krafter. Undertecknad katt tänker inte nosa närmare utan säkerhetsåtgärder.

“Titta husse. Muterade super-blommor!”

Vår eftermiddagspromenad blev något lugnare. Vi stötte varken på hund eller katt ute, så jag fortsatte med min buskologi. Jag kunde lugnt tassa runt i det höga gräset. *spinner*

“Det är så härligt att känna gräset under tassarna.”

Det var vid klockan mitt i natten som det var ett fasligt liv utanför vårt fönster. Husse funderade på att skjuta ett par salvor igenom fönstret med hagelgeväret.

Jag jamade vänligt att nu drömmer husse igen, för vi har inget hagelgevär. Då började han titta lite väl misstänksamt på mig, så jag smet in under sängen.

Nåjam, min buskologiska undersökning nu på eftermiddagen, visade det jag fruktade. Någon eller några, har vandaliserat mina buskar. Hädelse! Må skaparkatten skänka presenter från kattlådan i deras müsli. *slår med tassen*

“Titta vilken enorm krater någon gjort i buskarna.” *snörvel*

En hjälpande tass

Husse blev så ledsen när han läste om kissarna, att han ville hjälpa till. Normalt så tycker vi inte om att hålla på med pengar till okända, men eftersom en annan forummedlem tydligen redan gjort det, så ville vi också vara med. Så husse skickade 100:- det är allt vi har råd med. Hoppas det hjälper lite.

Tänk om hon inte funnits för katterna. Dom hade dom blivit mördigade! *fräser ilsket* Bravo Tessie! *klappar tassarna*

“Mjaou! Alla katter borde ha ett tryggt hem.”

“Alla katter borde få smaka glass i ett tryggt hem.”

Min morgonpromenad blev lite blåsig. Tydligen har vädrets makter bestämt sig för att bråka med oss. Det var nämligen en gnutta sol framme och husse trodde det skulle bli varmt som sist. Snacka om att han klapprade tänder i blåsten. Tyckte nästan synd om honom.

Själv blev jag tvungen att plocka fram lite reservpäls. Så nu springer jag omkring med Fluff 1.0 BETA. Hoppas det inte blir något strul så jag tappar morrhåren. *ryser*

Jag gråter lite

Fy vilka elaka människor det finns ibland. Hur ska man kunna hjälpa dessa småttingar!? *gråter*

Här är inlägget.

Morgonsång

Fy vad husse är tråkig ibland. Här offrar jag en del av min dyrbara tid för att göra morgonen angenäm för honom. Det innebär att jag sjunger vackert och sitter snällt med svansen runt baktassarna och ler. Problemet är bara att jag måste bli av med “morgonrösten” först och det blir man ju bara genom att prata och sjunga lite. Tyvärr uppskattas inte min musikaliska talang klockan 04:30.

Efter 100 meter terränglöpning med husse, så var det dags för morgonritualen. Husse slänger i sig den där svarta sörjan som han kallar kaffe och sitter vid datorn. Till slut måste jag tassgripligen ta tag i husse och släpa honom till dörren. Han är så seg på mornarna.

Den här morgonen så träffade vi på tre skällisar på rad! Jag blev alldeles förbluffad och glömde totalt bort att fräsa. Två av skällisarna var mindre än mig till och med. *spänner bröstet* Fast usch vad närgången en av dom var. Han nosade hela tiden på min husse.

“Hallå där! Vad tror du att du gör med min husse va?!”

Resten av promenaden gick rätt bra. Vi kontrollerade buskagen och min privata skog. Det springer ju runt så mycket löst folk med vrålmaskiner och förstör. *suckar*

“Kan rapportera att skogen fortfarande finns kvar.”

 

Slutligen måste jag ju visa fotot på grannkatten som jag råkade fräsa lite åt igår. Det var faktiskt inte meningen. Det är säkert… Men jag blev så förvirrad av att se en spegelbild på mig själv.

“Grannkatten Mulla. Vilken tjej!”

Inte rättvist

Varför ska Snuffe få den goda maten för? Jag får nöja mig med att gnaga på skålkanten och tugga lite på min “sen-i-år”- mat. *suckar* Värst av allt är ju att Snuffe verkar gilla min mat bättre än sin egen, så då borde det ju vara en bra idé att byta med varandra. Men varje gång vi gör det, så kör husse bort mig från matskålen och pekar sedan på min skål och säger “det där är din mat Sippo”. Som om jag inte visste det. *fnyser föraktfullt* Det finns ingen rättvisa för oss sen-i-årer. *djup suck* Dumma husse.

“Ibland smakar till och med skålkanten bättre än torrfodret.”

Snuffe sniffar på

Snuffe har börjat bli allt stöddigare här hemma. Inte nog med att han rymmer titt som tätt. Nu försöker han sig på inbrått också. Det betyder att han hade brått in i matpåsen. Husse låter oss svälta med sina fåniga portioner nämligen. Tyvärr var inte Snuffe tillräckligt snabb, utan husse kom på honom. Fast vi fick lite extra mat som tröst.

“Men hur öppnar man den här? Jag är hungrig ju. Husse-eeeee…”

Så har husse varit på någon slags bestickning, eller om det var besiktning. Han blev stucken i alla fall. Så när han kom hem igen, så struntade han i mina bestämda jam om promenad. Han skyllde på att benen inte ville samarbeta med resten av kroppen. Det fick bli en kortis på uteplatsen istället. Det dög det med.

“Jag har ju totalt glömt bort mina egna buskar här hemma.”